Carl J G Wilhelm Charleville

Född:1827-10-01 – Fivelstads församling, Östergötlands län (på Risberga)
Död:1906-12-28 – Linköpings Domkyrkoförsamling, Östergötlands län

Biskop


Band 08 (1929), sida 363.

Meriter

1. Carl Johan Gustaf Wilhelm Charleville, f. 1 okt. 1827 på Risberga i Fivelstads församling, d 28 dec. 1906 i Linköping. Föräldrar: kaptenen Karl Gustav Charleville och Anna Katarina (Karin) Margareta Gylling. Elev vid Vadstena lärdomsskola och vid Linköpings gymnasium ht. 1842—vt. 1846; student i Uppsala 15 sept. 1846; disp. 3 dec. 1849 (De genere sciendi philosophico dissertatio, p. 3; pres. E. A. Carlsten); fil. kand. 29 mars 1851; disp. 7 juni 1851 (Dionysii Telmahharensis chronici liber primus e codici ms. Syriaco bibliothecse Vaticanse transscriptus notisque illustratus, p. XXXI; pres. O. F. Tullberg); fil. magister 16 juni 1851; teol. kand. 13 dec. 1859; prästvigd i Stockholm 19 dec. 1859. Vik. kollega vid Vadstena trivialskola ht. 1851—vt.. 1854; lärare i svenska och klassiska språk vid Norrköpings nya elementarskola 1 aug. 1854—febr. 1857; adjunkt vid Linköpings h. elementarläroverk 13 nov. 1857 (tillträdde 1 febr. 1858 men åtnjöt tjänstledighet för studier vt. 1858—ht. 1859); avlade pastoralexamen 31 mars 1860; tf. teol. lektor i Linköping läsåret 1860—61; lektor i teologi och hebreiska språket vid Karolinska h. elementarläroverket i Örebro 21 febr. 1862 (tillträdde 1 mars 1862 men åtnjöt tjänstledighet till vårterminens slut); kyrkoherde i Törnevalla 9 mars 1863 (tillträdde 1 maj 1864 men åtnjöt tjänstledighet till 1 juni 1864); v. kontraktsprost i domprosteriet 1865—69 och ånyo 1877—79; ordförande i Törnevalla missionsförening; uppförd utan ansökan å tredje förslagsrummet till domprost i Linköping 8 nov. 1866; ledamot av styrelsen för Östergötlands Ansgariiförening 1868—79 (ordförande 1868—78); ledamot av kommittén angående ny katekes 23 apr. 1869—20 apr. 1872; v. preses vid prästmötet i Linköping 1874; uppförd å andra förslagsrummet till domprost i Linköping 24 maj 1876; ledamot av Linköpings domkapitel samt examinator i kyrkohistoria i präst- och pastoralexamen 1877—1879; bevistade kyrkomötena 1878, 1883, 1888, 1893, 1898 och 1903; kallad till provs avläggande för kyrkoherdebefattningen i Jönköping 1878, men antog ej kallelsen; kyrkoherde i Vadstena, S:t Per och Strå 13 jan. 1879 (tillträdde 1 maj 1879 men åtnjöt tjänstledighet till 19 juni); v. ordförande i styrelsen för dövstumanstalten i Vadstena 2 maj 1879—27 mars 1885 samt i sparbanksdirektionen därstädes 1879—84; stadsfullmäktig i Vadstena 1880—84 (v. ordförande 1881—84); ordförande i Vadstena stads fattigvårdsstyrelse 1880—82 och i Vadstena söndagsskoledirektion; prost i Dals kontrakt 21 april 1880; inspektor för Vadstena läroverk 1880—85; predikant vid prästmötet 1882; kallad till provs avläggande för pastor primariusbefattningen i Stockholm 1883, men antog ej kallelsen; domprost i Linköping 2 nov. 1883 (tillträdde 1 maj 1885); uppförd å tredje förslagsrummet till biskop i Linköping 1 nov. 1884; ledamot av direktionen för Vadstena hospital 1885; inspektor för Linköpings folkskoleseminarium 1885—93; biskop i Linköpings stift 24 maj 1893 (tillträdde 1895); eforus vid Linköpings h. allmänna läroverk 1893; ledamot av styrelsen för Linköpings flickskolebyggnads-a.-b. 8 sept. 1893— 26 maj 1902 (ordförande 18 apr. 1894—26 maj 1902) och ordförande i styrelsen för Linköpings elementarläroverk för flickor från 27 maj 1902. LNO 1873; teol. doktor 6 sept. 1877; KNO1kl 1894; fil. jubeldoktor 31 maj 1901; KmstkNO 1903.

Gift 15 apr. 1860 med Magdalena (Malin) Charlotta Roman, f. 18 okt. 1830, d 5 juni 1913, dotter till klädesfabrikören Gustav Roman i Norrköping.

Biografi

C. var uppfostrad under ganska enkla förhållanden. Fadern hade visserligen gift sig till förmögenhet men hade förlorat denna. Från barndomen var därför C. van vid ett anspråkslöst liv och bevarade denna vana livet igenom. Fädernehemmet var beläget i närheten av Vadstena. I Vadstena skola började den unge C. därför sina skolstudier men fortsatte och avslutade dem i stiftsstadens gymnasium. Hösten 1846 kom han till Uppsala. Sitt huvudintresse synes han ha skänkt de klassiska språken. Efter fem års universitetsstudier promoverades han till fil. magister. Därmed avbrötos för denna gången hans studier. C. ägnade sig nu åt lärarkallet vid trivialskolan i hemstaden Vadstena och därpå vid en ansedd privat skola i Norrköping. Där gjorde han bekantskap med sin blivande maka, Malin Roman, dotter till fabrikör Gustav Roman. Det Romanska hemmet var förmöget, och fabrikör Roman ställde medel till sin blivande mågs förfogande för ännu en Uppsalavistelse.

I början av 1857 är C. alltså ånyo i Uppsala, nu för att ägna sig åt teologiska studier. I dec. 1859 är han färdig med en vacker teologie kandidatexamen. Bland sina lärare under dessa år nämnde C. sedan med särskild tacksamhet professor Karl Axel Torén. Denne synes ock ha uppskattat sin lärjunge och skall ha erbjudit den nyblivne teologie kandidaten en docentur. C. reflekterade emellertid ej på att stanna i Uppsala. Någon utpräglad vetenskaplig begåvning torde han för övrigt icke haft. I stället vände han åter till hembygden, där fästmö och en visserligen blygsam ordinarie anställning vid läroverket i stiftsstaden väntade honom. På vägen hem blev han i Stockholm prästvigd. Under vårterminen 1860 gifte han sig. Emellertid blev lektoratet i teologi vid läroverket ledigt. C. förordnades till vikarierande lektor under läsåret 1860—61 och disputerade under hösten för lektorat men erhöll ej platsen. I stället utnämndes han 1862 till lektor i teologi och hebreiska vid Karolinska h. elementarläroverket i Örebro, dit han detta år flyttade. Här kom han likväl endast att stanna två år. Därmed var C : s lärarverksamhet slut, och hans rent prästerliga tjänstgöring begynte. Han vitsordas ha varit en god lärare, som var omtyckt och uppskattad av sina elever. Även om C. älskade ungdomen och sin lärarsyssla, har han dock känt prästens gärning som sin egentliga kallelse. Dessutom drog väl hembygden honom. Han sökte därför kyrkoherdetjänsten i Törnevalla lilla men förnämliga pastorat, beläget ej långt från Linköping, och utnämndes till platsen 1863. Följande år flyttade han till Törnevalla och verkade sedan där i femton år till 1879. Åt sin prästerliga gärning gav han sig helt, och han hade för detta kall stora förutsättningar, i synnerhet när det gällde de viktigaste sidorna av prästens uppgift: predikan och den enskilda själavården. Han var en väldig predikant med kraftig stämma och ett livfullt utförande. Själv fylld av glödande nitälskan och lätt hänförd, hade han förmågan att rycka åhörarna med sig. Det var den djupa personliga fromheten, den eldiga hänförelsen och det varma själasörjarsinnet, som samlade skarorna till hans predikstol, men icke vare sig originella tankar eller en fängslande framställningskonst.

De femton åren i Törnevalla voro C: s lyckligaste tid. Under denna tid grep han starkt in i det religiösa livet i sitt stift. Det var som bekant en tid av starka andliga väckelserörelser i Östergötland liksom i stora delar av vårt land. I denna väckelserörelse var C, vad Linköpingsstiftet angår, en av de ledande männen. Hemma i sin församling mottog han ordförandeskapet i därvarande missionsförening. Söndagsskolor inrättades i församlingen, ynglingaförening bildades, likaså en syförening för missionen, och s. k. bibelklasser med bibelsamtal anordnades. När 1868 Östergötlands Ansgariiförening stiftades i Linköping av en skara för friare kristlig verksamhet nitälskande präster och lekmän, utsågs C. till ordförande i styrelsen. Föreningen, som utsände egna predikanter, trädde i förbindelse dels med Jönköpings missionsförening, som verkade även i Linköpingsstiftet, särskilt i södra och västra delarna, dels med Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Törnevalla blev så en tid framåt genom sin kyrkoherde en av centralpunkterna för den friare verksamheten i landet. I Törnevalla prästgård gästade icke blott präster och predikanter, som hörde samman med väckelserörelsen inom själva stiftet, utan även män som P. P. Waldenström och Oskar Ahnfelt.

Den enhet och det samarbete, som i Östergötland liksom annorstädes i landet var rådande bland huvudmassan av väckelsens folk, upphörde emellertid under senare delen av 1870-talet och lämnade rum för söndring och oenighet. Det var framför allt striderna om de enskilda nattvardsgångarna och om den av Waldenström framförda försoningsläran, som överallt splittrade skarorna och omsider i och med Svenska missionsförbundets bildande 1878 ledde till öppen schism mellan de kyrkliga och frikyrkliga elementen. Även i Östergötlands Ansgariiförening vunno de nya radikalare åskådningarna insteg och ryckte med sig Ansgariiföreningens. predikanter och en stor del av missionsföreningarnas folk. Då C. liksom de flesta andra av Ansgariiföreningens prästerliga medlemmar icke kunde följa med i denna utveckling, drog han sig tillbaka. 1878 lämnade han ordförandeskapet, 1879 styrelsen. Sin ståndpunkt i den brännande frågan om hur väckelsens folk borde ställa sig till svenska kyrkan hade han, året innan Svenska missionsförbundet bildades, framlagt i tvenne då tryckta broschyrer. Den ena av dessa innehöll två betraktelser av C. själv över ämnena: »Söken stadens bästa» samt »Trons frihet och kärlekens, tvång». Den andra broschyren var en av C. verkställd översättning; från norskan med titeln: »Frikyrkan och statskyrkan». Författaren härtill var enligt en uppgift i Svensk luthersk kyrkotidning den bekante Gustav Jensen. Nämnda kyrkotidning, som utgavs i Norrköping och representerade en bekännelsetrogen och strängt kyrklig åskådning, gav de Charleville'ska föredragen det vitsordet, att nog ett och annat vore att anmärka mot åtskilliga uttryck i dem men att de voro framsprungna ur varm kärlek till kyrkan. Vid den tid, då C. drog sig tillbaka från Ansgariiföreningen, lämnade han Törnevalla. Mera krävande uppgifter väntade honom. Närmast kom han 1879 till sin barndoms stad, i det han blivit utsedd till kyrkoherde i Vadstena, S: t Per och Strå. Här blev emellertid hans verksamhet ganska kortvarig. Redan 1885, efter sex år, finna vi honom som domprost i Linköping, till vilken befattning han utnämnts redan 1883. Med båda dessa befattningar och särskilt med den sista följde ökade bördor och en mångfald nya uppgifter. Men alltjämt var det liksom tidigare i Törnevalla predikan och den enskilda själavården, som han gav huvudparten av sitt intresse. En åskådlig teckning av hur den åldrande, bräcklige domprosten under det han talade greps av sitt ämne och liksom växte i både yttre och inre mening meddelas i minnesteckningen över C. vid 1912 års prästmöte. Och den nuvarande biskopen över Linköpings stift Erik Aurelius vittnar i sitt herdabrev av år 1927 om det starka intryck, han som ung gymnasist mottagit av C, då denne under sin domprosttid talade från predikstolen i Linköpings domkyrka. Ej underligt sålunda, att C. både i Vadstena och Linköping hade många trofasta och hängivna åhörare, även om han icke mer fick vara med om sådana tider som under de första Törnevallaåren.

Redan gammal blev C. 1893 utnämnd till biskop i hemstiftet. Ehuru han vid utnämningen var över sextiofem år, fick han inneha biskopsämbetet i tretton år, innan han 28 dec. 1906 insomnade. Han gick till sitt ämbete med en för en nyvorden stiftschef sällsynt förtrogenhet såväl med de kyrkliga förhållandena inom sitt stift som med prästerskapet. Trots sin ålder kunde han därför jämförelsevis lätt sätta sig in i sina uppgifter. Han visiterade flitigt i sitt stift. I prästgårdarna var han på grund av sitt flärdfria väsen en gärna sedd gäst. Såsom en prästernas vän mötte han dem, vilket icke hindrade, att han på dem ställde stora krav beträffande deras enskilda liv. Till sin kyrkliga ståndpunkt var han även som biskop lågkyrklig och vän till kyrklig lekmannaverksamhet. Om Fosterlandsstiftelsens reseombudsverksamhet liksom om Stiftelsen själv uttalade han sig sålunda vid 1895 års prästmöte synnerligen erkännsamt. Dock torde han i sitt förhållande till den friare verksamheten med åren ha framstått som i viss mån en annan än under Törnevallatiden. Detta torde emellertid finna sin tillräckliga förklaring däri, att lekmannaverksamheten alltmer kom in på vägar, som för en kyrkans man måste te sig som mycket betänkliga.

Såsom biskop höll C. tvenne prästmöten, 1895 och 1902. Betecknande är, att han till ämne för sitt föredrag vid prästmötet 1902 valt: »Homiletiska tankar och synpunkter». Utan anspråk framlade han här för sitt prästerskap sin syn på predikan. Bättre kunde han ej ha valt sitt ämne, när han sista gången mötte det samlade prästerskapet. Även som biskop var predikan honom kär.

C. bevistade de sex kyrkomötena från 1878 till 1903. I de tre första deltog han som av stiftet valt ombud. I de tre senare, som inföllo under hans biskopstid, var han självskriven. Någon ledande ställning vid kyrkomötena intog han icke. Dock vittna protokollen särskilt från de senare mötena om att han icke sällan deltog i debatten och kämpade för sina åsikter vid mera stridbara meningsfränders sida. Nämnas bör till sist, att C. som kommittéledamot deltog i utarbetandet av det förslag, som ligger till grund för 1878 års mycket omstridda katekes.

Författare

G. Walli.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om schismerna i den gamla kyrkan. Link. 1860. 12: o 40 s. (därav s. 36—40 teser). (Konsist.-avh., Link.) — De communicatione idiomatum. Link. 1860. 37 s. -j-3 s. teser. (Konsist.-avh., Link.) — Prof-predikan på 2: dra söndagen efter trettondagen, hållen i Linköpings domkyrka. Link. 1867. 15 s. 2: a uppl. Link. 1867. 15 s. — Predikan på 4: de böndagen 1867, hållen i Törnewalla kyrka. Link. 1867. 16 s. — Predikan vid Linköpings stifts bibel- och missions-sällskaps årshögtid d. 11 maj 1869 (Berättelse om Linköpings stifts bibelsällsk. 13 :e och biträdes-missions-sällsk. 19: e allm. sammankomst d. 11 maj 1869, Link. 1869, s. 83—103). — Söken stadens bästa. Trons frihet och kärlekens tvång. Twå betraktelser. Norrk. 1877. 31 s. — Predikan hållen andra prestmötesdagen i Linköping d. 5 juli 1882 (Handl. rör. prestmötet i Linköping d. 4, 5 och 6 juli 1882, Link. 1882, s. 111—119). •— Minnestal öfver framl. biskop E. G. Bring (Handl. rör. prestmötet i Linköping d. 14, 15 och 16 aug. 1888, Link. 1888, s. 133—151). — Tidens tecken. Betraktelse hållen i Linköpings domkyrka 21 sönd. efter trinitatis 1890. 15 s. —¦ Till Linköpings stifts presterskap och lärarekår. [Herdabref.] Link. 1893. 9 s. — Tal, hållet vid Kärna kyrkas invigning nyårsdagen 1894 (Vid Kärna kyrkas invigning nyårsdagen 1894, Link. 1894, s. 1—11). — Predikan vid prosten Johannes Neanders jordfästning i Risinge d. 7 mars 1895. [Sthm 1895.] (6) s., 1 portr. (Ur Svenska morgonbladet.) — Ord vid öfverläkaren m. m., doktor G. V. Göthlins jordfästning i Vadstena d. 13 juli 1895. Vadstena 1895. 32: o 16 s. — Änglarnas julsång (Julhälsningar till församlingarna från präster i Linköpings stift, 1905, s. 8—10). — Hur man lofvar Gud i Zion (ibid., 1911, s. 27—31). — Plärefter skall du fånga människor (ibid., s. 31 —34). -— Dessutom hälsningsord och ämbetsberättelser vid prästmötena i Linköping 1895 och 1902 i Handl. rör. prestmötet i Linköping 1895, resp. 1902, samt artiklar i Sv. morgonbladet m. fl. tidningar.

Översatt: H. Krumacher, Om det apostoliska mötet i Jerusalem. (Apostla-gern. 15.) Norrk. 1862. 44 s. — L. Harms, Johannes uppenbarelse. Norrk. 1875. (3), 284 s. — Frikyrkan och statskyrkan. Norrk. 1787. 19 s. (Övers. fr. norskan.)

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 13 jan. 1879, 12 dec. 1884 och 24 maj 1893 (meritförteckn.), RA; Linköpings domkapitels prot. och handl. — Nekrologer i Linköpingspressen; Allm. kyrkomötets prot. 1878, 1883, 1888, 1893, 1898, 1903; Svensk luthersk kyrkotidning, 1877. — E. Aurelius, Herdabrev till prästerskapet i Linköpings stift (1927); G. Billing, Anteckningar från riksdagar och kyrkomöten 1893—1906, utg. av C. Hallendorff (1928); E. J. Ekman, Den inre missionens historia, 3 (1902); C. W. Larsson, Det Charlevilleska prästhemmet (Från gamla prästhem i Linköpings stift, utg. av E. Meurling, 1926); Minnesskrift över Linköpings stifts evangelisk-lutherska missionsförenings 25- ariga verksamhet 1895—1920 (1920); Redogörelse för högre allm. läroverket i Linköping under läsåret 1906—1907 (1907); J. A. Westerlund & J. A. Setterdahl Linköpings stifts herdaminne, 1 (1915); G. Westling, Den religiösa ställningen mom Linköpmgä stift under 1800-talet (Kyrkohist. årsskr., 1913); Hj Wistrand Minnestal öfver framl. biskopen C. V. Charleville (Handl. rör. prästmötét i Linköping, 1912); Östergötlands Ansgariiförenings uppkomst och 50-åriga verk- samhet 1868—1918 (1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl J G Wilhelm Charleville, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14791, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2020-04-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14791
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl J G Wilhelm Charleville, urn:sbl:14791, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2020-04-04.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se