Meriter

1. Johan (Johann) Faltz, adlad von Faltzburg, f. 13 okt. 1609 i Kempten (S:t Mangs förs.), d. 2 jan. 1681 och begr. i Mariakyrkan i Stettin. Föräldrar: rektorn i Kempten Jodocus Faltz och Ursula Schlud (ej Schlad). Elev i S:ta Annaskolan i Kempten; kanslist i svenska fältkansliet i Pommern 3 aug. 1630; sekreterare där s. å.; referendarie där 1634; sekreterare hos legaten Sten Bielke i Pommern 1636; sekreterare vid Pommerska staten 1637 och 1 nov. 1641 (konfirmationsfullmakt 14 sept. 1647); adlad 18 nov. 1648; ekonomiråd i Pommern och överinspektör över Wollin 10 och 16 jan. 1649; regeringsråd 8 juli 1657; sänd i beskickning till Berlin 1660; kanonikus vid domkapitlet i Kammin 1664.

G. 1) 1640 m. Margareta Schlegel, f. 31 aug. 1623 i Alten-Stettin, d. 26 nov. 1641 där, dotter av pommerska kammar- och ekonomirådet Daniel Schlegel (adl., men ej introducerad) och Barbara Simons; 2) 12 nov. 1643 m. Anna Eleonore Hagemeister, f. 9 maj 1623 i Stettin, d. 18 april 1660 där, dotter av furstliga pommerska geheime- och kammarrådet Johann Hagemeister och Margareta Schwallenberg; 3) 29 nov. 1661 i Stettin m. Christina Elisabeth von Lichtfuss, dotter av pommerska geheime- och legationsrådet Georg von Lichtfuss och Clara Eufrosyne Neümarck.

Biografi

Johann Faltz (ibland felaktigt kallad Pfalz) var den fjärde av åtta syskon, av vilka sex levde, då fadern, som var rektor vid latinskolan i den fria riksstaden Kempten i Schwaben, dog 1623. Modern lät honom genomgå stadsskolan, som var ansedd. År 1630 kallade hans frände diplomaten Philip Sadler (Sattler) von Salneck honom till Pommern för att användas i svenska fältkansliet. Hans öden äro skildrade av Hasenjaeger. Redan 1630 fick F. en sekreteraretjänst och vård om arkivet. Vid sachsarnas flykt under slaget vid Breitenfeld 1631 var fältarkivet i fara, men F. lyckades bringa det i säkerhet. Efter olyckan vid Nördlingen 1634 sände Axel Oxenstierna F. med arkivet till Strassburg. Han blev nu referendarie i kansliet och ledsagade Oxenstierna vid dennes resa till Paris s. å. F. blev 1636 sekreterare hos legaten Sten Bielke i Pommern, men hade samtidigt specialuppdrag för rikskanslern. Efter hertig Begislavs död 1637 deltog F. som sekreterare i de svenska ämbetsmännens protest 13 juli s. å. mot de pommerska rådens beslut att endast vilja såsom landständernas tjänstemän fortsätta sin verksamhet. F. gifte sig vid denna tid första gången – Oxenstierna var hans talesman hos svärfadern kammarrådet Schlegel. När svenska Pommerns ställning reglerats vid fredsförhandlingarna, belönade Kristina F. med svenskt adelskap hösten 1648, varjämte han nyåret 1649 utnämndes till pommerskt ekonomiråd. Han fick därvid omhänderha förvaltningen av de kungliga domänerna i Pommern. Änkedrottning Maria Eleonora anförtrodde honom förvaltningen av amtet Wollin, som var anslaget åt henne, liksom fältmarskalken A. Wittenberg gav honom liknande uppdrag beträffande amtet Belgard. F. hade erhållit en del krigsbyte 1630–35 och gjorde ett rikt andra gifte 1643, varvid han placerade sina besparingar i ansenlig jordegendom (godsen Nadrense och Kesow vid Penkun). När det under Karl X Gustavs krig blev nödvändigt förlägga pommerska regeringens säte från Stettin till annan ort, tilläts F. att kvarstanna i Stettin med tanke på hans egendom nära staden. Med Arvid Forbus, som 1641 blivit överkommendant i Vorpommern och som blev vice guvernör i Pommern 1648, hade F. mycket att göra, varom hans talrika brev till denne vittna. Under belägringen av Stettin 1659 hade F., som från 1657 var regeringsråd, mycket arbete och besvär.

År 1660 sändes F. i beskickning till Berlin för att förhandla med kurfurstens kommissarier angående de brandenburgska truppernas utrymmande av vissa orter i Pommern. Han företog därpå en resa för att efter 30 år få återse sin hembygd. Änkling för andra gången 1660 ingick han året därpå ett tredje gifte.

Under den följande tiden representerade F. ofta svenska regeringen vid de obersachsiska kretsdagarna. På lantdagen i Wolgast 1663, då införandet av nya förvaltningsformer för svenska Pommern beslöts, fick han av vice presidenten i Wismartribunalet David Mevius mottaga ett särskilt tack i lantständernas namn för sina olika insatser och erhöll året därpå som belöning inkomsterna av ett kanonikat i kapitlet i Kammin. På egen begäran fick han 1664 sin son Johann Philipp von F. (f. 1644, d. ogift 1680) till ställföreträdare. Denne hade erhållit en grundlig utbildning, bl. a. under en stor utlandsresa. Han användes från 1674 också för diplomatiska uppdrag.

Vid utbrottet av kriget mot Brandenburg 1675 hade både far och son F. betydelsefulla arbetsuppgifter, och sonen sändes av generalguvernören O. W. Königsmarck i mission till Stockholm. Vid de brandenburgska truppernas inryckning kvarblev F. d. ä. på Königsmarcks order i Stettin under belägringstiden. Efter belägringens slut insjuknade F. svårt, och sonen trädde i hans ställe. Sedan freden i S:t Germain avslutits 1679, var J. Ph. F. en av dem, som i Pasewalk utväxlade fredsurkunder med de brandenburgska sändebuden, varefter han for med traktaten till Stockholm. Han var emellertid nu sjuk och dog i Anklam april 1680. Detta var ett hårt slag för fadern, som ungefär en månad tidigare mist en annan son, J. Ph. halvbror. Redan nyåret 1681 följde fadern sina båda söner i graven.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

J. v. F. d. ä: s brev 1637–53 till Axel Oxenstierna finnas i Riksarkivet liksom hans 188 brev 1645–66 till C. G. Wrangel i Skoklostersamlingen där; hans 107 brev (1647, 1650, 1663) till A. Forbus förvaras i De la Gardieska saml., Forbus 7, i Lunds univ.-bibliotek. Ett stort antal brev från F. till M. G. De la Gardie finnas i Riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: ovan anf. brev; Rlksregistr., Biographica, P. Sondéns Biografiska notiser från 1600-talet, RA. – M. Bär, Die Politik Pommerns während des dreissigjährigen Krieges (1896); R. Hasenjaeger, Johann von Faltzburg, der erste schwedisch-pommersche Staatssekretär, und sein Geschlecht (Pommersche Jahrbücher, 13, 1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (Johann) Faltzburg, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15131, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15131
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (Johann) Faltzburg, von, urn:sbl:15131, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.