Olaus Cavallius

Född:1648-11-30 – Västra Torsås församling, Kronobergs län (i Mörhult)
Död:1708-03-13 – Växjö domkyrkoförsamling, Kronobergs län

Präst, Gymnasielärare, Historiker, Biskop


Band 07 (1927), sida 711.

Meriter

Olaus Cavallius, f. 30 nov. 1648 på gården Mörhult i Västra Torsås, d. 13 mars 1708 i Växjö. Föräldrar: befallningsmannen Erengisle Olofsson och Kristina Jonsdotter. Efter privat undervisning i hemmet inskriven i Växjö trivialskola 16 maj 1660; uppflyttad i Växjö gymnasium 23 mars 1667; student i Uppsala 27 juni 1670; lärare för Klas Stackelberg från Lifland 1673—76; åtföljde denne till Reval 1676; återvände samma år till Uppsala över Finland, där han några veckor vistades vid Åbo akademi; lärare för hovkanslern (sedermera K. rådet) Edvard Ehrenstéens söner 1677; småländska nationens kurator 17 maj 1678—20 maj 1679; disp. (enl. anteckning å KB:s exemplar: 5) okt. 1678 (Dissertatio philosophica de sapiente stoico; pres. Andreas Norcopensis) och 12 juni 1679 (Disputatio philosophica de dicto Epicuri [grekiska bokstäver]; pres. Mattias Steuchius); promoverad (frånvarande) till fil. magister 16 dec. 1679. Efter avlagt disputationsprov vid Växjö gymnasium handledare för ungdomen i latinsk vältalighet vid Växjö gymnasium hösten 1679; adjunkt i filosofi därstädes 4 okt. 1679; e. o. lektor i poesi 1680; lektor i vältalighet 5 jan. 1682; professor i historia vid Lunds universitet 1682 (1 maj enligt Stålhös; avlade konsistorial-eden 21 febr. 1683); sekreterare vid universitetet och filosofiska fakulteten 1683—84; prsepositus communitatis 21 febr. 1683—12 mars 1684; filosofiska fakultetens dekanus 1683—84; rektor magni-ficus vt. 1686; prästvigd i Lunds domkyrka 21 mars 1687; kyrkoherde i Virestad och prost över Albo härad 27 mars 1687; preses vid prästmötet i Växjö 1695; domprost i Växjö 22 okt. 1695; biskop i Växjö stift 30 juli 1703; bevistade riksdagarna 1693 och 1697.

Gift 1) maj 1682 med Anna Hult Lillienstrahl, d. maj 1686,. dotter till häradshövdingen i Uppvidinge, sedermera i Vista och Vedbo härad Johannes Håkansson Hult, adlad Lillienstrahl; 2) 5 juli 1687 med Katarina Kristina Tollsten, d. 4 juni 1696, dotter till borgmästaren i Lund Peter Tollsten; 3) 7 sept. 1697 med Katarina Hanneman, d. 1726, dotter till överinspektören vid tullverket i Östergötland Edvard Hanneman och änka efter teol. professorn i Lund Nils Dahlhem.

Biografi

C: s' föräldrar, som voro förmögna och »i fråga om samhällsställning stodo något över vanliga människor», bestämde sig tidigt för att låta sin äldste son Ola fortsätta studietraditionen i släkten efter den 1657 avlidne fränden, lektorn vid Växjö gymnasium Magnus Olai Cavallius. C: s' studiegång är den för begåvade ynglingar av håns härkomst under tidevarvet vanliga med undantag av att någon utländsk studieresa icke ingick däri, ty såsom sådan kan knappast hans korta besök i Östersjöprovinserna 1676 betraktas. Vid Uppsala universitet bedrev han med synnerlig grundlighet filosofiska och filologiska studier, och det är anmärkningsvärt, att han själv var författaren till de båda akademiska disputationer, för vilka han responderade. Ämnet för hans gradualdisputation, Epikuros' bekanta uttryck Aå&e fii&öag (den som levt tillbakadraget), är måhända också valt av honom själv och ett uttryck för den personliga blygsamhet, som var utmärkande för honom. Den röjer för övrigt ej blott förtrogenhet med de grekiska och romerska filosofernas skrifter utan även bekantskap med moderna författare såsom den franske filosofen och fysikern Pierre Gassendi (d. 1655), Epikurosforsk-ningens förnyare. Förbindelsen med den Ehrenstéenska familjen öppnade utsikt för honom att vinna inträde i det kungliga kansliet, och han umgicks en tid med tanken att välja den civila ämbetsmannabanan, men föräldrarnas önskan och hans egen håg bestämde honom att återvända till hemorten och ägna sig åt lärarkallet. Blott tre år verkade han emellertid som gymnasielärare i Växjö. Vid Lunds universitets återupprättande 1682 kallades han till professor i historia därstädes, tydligen på bedrivande av prokanslern biskop Knut Hahn, som genom sitt äktenskap med den ovannämnde Magnus Olai Cavallius' änka Anna Danielsdotter Lundebergia stod i släktskapsförhållande till honom och som väl kände hans kunskapsrike- dom och gedigna lärdom. Först i början avt 1683 synes C. ha tillträtt befattningen. Under något mer än ett år (intill 12 mars 1684) var han därjämte »kommunitetsprost» — den kanske mest arbets-tyngda befattningen vid universitetet. Som sådan hade han att leda studier och övningar på det av Hahn inrättade kommunitetet och vaka över god ordning och goda seder hos ungdomen. Det vitsordades sedermera, att den akademiska ungdomen »av honom med mildhet och vänlighet hölls tillbaka från allsköns dåraktighet och att den städse tog intryck av hans redbarhet och anspråkslöshet». Hans undervisning i historia har, att döma av de av honom utgivna och författade disputatioiierna, icke höjt sig över tidens gängse slentrian; den har så gott som uteslutande behandlat antiken och lika mycket omfattat politik, etik och elokvens som historia. Enligt hans parentator, lektorn vid Växjö gymnasium Magnus Stålhös, skola emellertid »lyckligt funna och väl uttryckta jämförelser mellan samtida tilldragelser och sådana i äldre tider» ha varit utmärkande för hans föreläsningsmetod, och han skall därigenom ha förstått att göra sin undervisning levande och underhållande för sina åhörare. Någon vetenskaplig betydelse äger icke den disputations: och programlitteratur, vartill hans produktion inskränkte sig. Överhuvud levde den unga akademien i trånga förhållanden, som icke främjade högre vetenskaplig verksamhet; och praktiska bestyr upptogo mesta parten av C: s' liksom håna kollegers tid. Såsom rektor lyckades han i den ingalunda lätta uppgiften att hålla frid och sämja mellan kollegerna; »han höll till den grad ordning på sig själv, att det icke blev honom svårt att hålla ordning på dem, för vilka han var satt i spetsen», säger den nämnde parentatorn. Några djupare spår satte emellertid icke hans verksamhet som professor, och även denna blev kortvarig. Redan vid utnämningen till professor hade han sökt förbehålla sig möjligheten att snart återvända till hembygden, i det han »begärde, att lektionen skulle få stå ledig efter honom, så att han därtill skulle ha öppen regress». Han torde icke ha känt sig på sin rätta plats i Lund, och sorgen över hans första hustrus bortgång synes ha varit en bidragande orsak till att han önskade förflyttning därifrån och inträdde på den prästerliga banan, där han kom att utföra sitt egentliga livsverk.

Som kyrkoherde i Virestad och prost över Albo härad (från 1687) återvände C. till den bygd, som han från barndomen var förtrogen med. Med allvar och kraft arbetade han för upplysning och laglydnad bland allmogen, som i mycket förvildats genom gångna tiders gränsoroligheter. På grund av sina lärdomsmeriter intog han självfallet från början en framskjuten plats inom Växjö stifts präster- skap. Han representerade detta vid riksdagen 1693 och' tilldrog sig därunder genom en predikan över ps. 73 uppmärksamhet av Karl XI, vilken genom biskop Samuel Wirsenius lät betyga honom sitt synnerliga välbehag. Hans anseende befästes ytterligare genom det sätt, varpå han vid prästmötet i Växjö 1695 presiderade för en disputation över augsburgska bekännelsens artikel 14; samma år utnämndes han till domprost i Växjö. Vid biskop Wirænius' död (febr. 1703) betraktades han som självskriven till dennes efterträdare; efter stiftsprästerskapets enhälliga val utfärdades biskopsfullmakten för honom under belägringen av Thorn 30 juli 1703, och Karl XII skall därvid med tillfredsställelse ha erinrat sig ett par predikningar av C, som han åhört vid arméns genomtåg genom Småland år 1700. Biskopsinvigningen ägde rum i Trefaldighets-kyrkan i Uppsala 15 maj 1704 och förrättades av den gamle ärkebiskop Erik Benzelius, som varit C: s' lärare under Uppsalatiden. Om hans verksamhet som biskop fäller Hakvin Spegel omedelbart efter hans död det omdömet, att han »ej annat lät förmärka än nit för Guds ära och omsorg för alla ombetrodda församlingar, saktmodighet i allt sitt umgänge, försiktighet i alla förrättningar». Särskilt prisas han för rättrådighet och opartiskhet vid handläggningen av befordringsärenden. Utanför sitt stift gjorde han sig knappt bemärkt, men detta kände han grundligt. Även för dess historia intresserade han sig, och ett utslag härav var den befallning, som han 1705 lät utgå till prästerna att till domkapitlet inkomma med förteckning över sina företrädare, så långt de kunde med visshet uppspåras (det är dessa uppgifter, som till stor del ligga till grund för prästlängderna i S. Rogbergs Smålandsbeskrivning). Den forna professorn bibehöll till det sista sin kärlek till studier. Men då teologiska fakulteten i Uppsala erbjöd honom teologie doktorsgraden vid den i åtskilliga avseenden märkliga promotionen 1705, avböjde han denna ära, antingen det berodde på blygsamhet, såsom Stålhös förklarar, eller han i likhet med Joh. Bilberg fann det uppställda villkoret — att först disputera inför fakulteten — oförenligt med sin ställning som stiftschef. Sitt praktiska sinne ådagalade han även i ekonomiska ting; utgången från ett välsituerat hem, blev han med tiden en rik man och ägde, utom andra jordagods, Glansholmens säteri. Något fog för Olof Wallquists omdöme, att han var »nog hugad att utvidga sina fördelar», torde dock ej finnas.

Till sin samtids mera betydande eller originella personligheter kan C. icke räknas; men han var en förträfflig stiftsstyresman, han prisas som en kraftfull predikant och talare, och genom sin enkla frombet, parad med sund livsglädje, sin måttfullhet och sin anspråks- löshet gjorde han sig älskad och vördad. Ej underligt var det därför, att hans bortgång, 13 mars 1708, inom det småländska stiftet framkallade »tysta tårar och snyftningar, otaliga klagolåtar, bitter jämmer och veklagan». Hans jordfästning ägde rum i domkyrkan 14 maj 1708, Kristi himmelsfärdsdag; senare på dagen höll lektor Magnus Stålhös, som varit hans lärjunge och var gift med en franka till honom, på gymnasiet en parentation, vilken visserligen är panegyrisk i tidens stil men säkerligen i det väsentliga rätt tecknar bilden av den trofaste Smålandssonen, som värdigt sluter sig till raden av de många utmärkta män, vilka gjort heder åt sin fosterbygd, »denna ringa torva, denna karga trakt».

Författare

B. Holm.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: a) akad. avhandl. och program, se: J. H. Liden, Cata-Jogus disputationum, 1—2 (1778—79) samt P. Sjöbeck, Program utg. vid Lunds universitet .1667—1867 (1912—15). — b) likpredikan: Ett andeligt oxymel eller Guds barns försötmade bitterhet, framställt i likpredikan, då... walborna fru Maria Lagerstjerna ... beledsagades till sitt hwilorum uti Wexiö domb-kyrkia d. 27 martii 1701. Sthm 1702. 4: o 69 (7) s.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. och Vexiö domkapitels skrivelser till K. M:t, RA.— Växjö gymnasiematrikel för åren 1653—1808, utg. av L. Larsson (1925); Växjö skolas matrikel för åren 1752—1819, utg. av L. Larsson (1924); C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 2: 1—2 (1908—09); Bidrag till Lunds stifts herdaminne, utg. af ett sällskap (1846); B. Cavallin, Släkten Cavallin från Håldala (1919); J. J. von Döbeln, Historia academiae Lundensis, 3 (1741); J. G. W. Palmberg, Smålands i Upsala studerande nations historia (1877); S. Rogberg & E. Ruda, Hist. beskrifning om Småland i gemen, i synnerhet Kronobergs ¦och Jönköpings läner (1770); G. J. Sommelius, Lexicon eruditorum Scanen-sium (1776—97); H. Spegel, Then swenska kyrkohistorien, 2 (1707); M. Stål-höös parentation över C. (avskr. av S. L. Gahm Persson, Nescherska sam-Jingen, KB); O. Wallquist, Ecclesiastique samlingar (1788, 17941; M. Weibull & E. Tegnér, Lunds universitets historia, 1, 2 (1868).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olaus Cavallius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16515, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Holm.), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16515
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olaus Cavallius, urn:sbl:16515, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Holm.), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se