Anders Jacob Broman

Född:1788-04-01 – Bankeryds församling, Jönköpings län (på Östregård)
Död:1878-02-08 – Klockrike församling, Östergötlands län

Riksdagsledamot, Präst


Band 06 (1926), sida 373.

Meriter

1. Anders Jacob Broman, f. 1 apr. 1788 i Bankeryd Östregård, d 8 febr. 1878 i Klockrike. Föräldrar: komministern i Bankeryd, sedermera kyrkoherden i Kulltorp, fil. magister Anders Broman och Sara Margareta Boren. Åtnjöt undervisning vid Växjö trivialskola samt vid Göteborgs h. lärdomsskola och gymnasium; student i Uppsala hösten 1808; disp. 10 maj 1809 (Dissertatio stationes successivas philosophiae progredientis adumbrans, p. II; pres. S. Grubbe); genomgick prästseminariet 1811; fil. kand. 25 mars 1812; disp. 23 maj s. å. (Demosthenis oratio de pace, p. II; pres. G. Knös); fil.mag. 15 juni s. å.; teol. kand. 1 juni 1816; disp. 5 maj 1819 och 8 dec. 1821 (Revelationis divinae progredientis adumbratio bi-blica, p. 1—2; pres. J. Thor-sander); prästvigd för tjänstgöring i Göteborgs stift 1819; teol. lic. 2 juni 1820. E. o. amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek 15 febr. 1816; docent i teol. prenotioner och kyrkohistoria vid Uppsalauniversitet 16 mars 1820; regementspastor vid Bohusläns regemente 8 maj 1821; tilllika konstituerad v. notarie vid domkapitlet i Göteborg 16 jan. 1822 och notarie därstädes 18 dec. s. å.; hovkanslerns ombud för tryckerierna och bokhandeln i Göteborg 18 nov. 1822—1829; kyrkoherde i Skärkind (e. sökande) 16 jan. 1828 (tillträdde 1829); prost 7 aug. 1830; kontraktsprost 4 apr. 1839—30 apr. 1876; riksdagsfullmäktig för Linköpings stift 1844—54 och var därunder bl. a. ledamot av ecklesiastika utskottets lagavdelning 1844—45 och av konstitutionsutskottet 1847—54, elektor 1850—54 och ledamot av hemliga utskottet samt av talmanskonferensen 1853—54; erhöll 21 maj 1875 avsked från kyrkoherdebeställningen med bibehållande av prästämbetet utan tjänstgöringsskyldighet från 1 maj 1876. Var ledamot av Linköpings stifts bibelsällskap och av dess förvaltningskommitté, av Östgöta hushållningssällskap, av Svenska fornskrift-sällskapet, av Carl Johans förbundet, av Linköpings stifts biträdes-missionssällskap, av Svenska bibelsällskapet, av Lunds missions-sällskap och av Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande m. fl. LVVS 1823; ledamot av Samfundet pro fide et christianismo; teol. doktor 10 nov. 1830 (promoverad 14 juni 1831); LNO 1851; fil. jiubelmagister 30 maj 1863; KVO 1871.

Gift 29 juni 1823 med Anna Regina Lindblom, f. 20 okt. 1794, d. 10 nov. 1879, dotter till Gustav IV Adolfs handsekreterare Gabriel Axelsson Lindblom.

Biografi

B. tillhörde den ståtliga krets av höglärda och kraftfulla prelater från 1830- och 1840-talen, som i Karl Fredrik af Wingård ägde sin borne hövding. Mer än någon annan i denna krets torde B. ha fått sin livsriktning bestämd av Wingård, ty han stod i uppväxt-och ungdomsåren under dennes omedelbara hägn och inflytande. Faderlös vid tolv års ålder och utan alla medel — modern fick med de sex yngre barnen ta sin tillflykt till ett torp under sin forna prästgård — erhöll B. ett nödtorftigt uppehälle hos en farbroder, som var borgare i - Göteborg. Tack vare Wingård, vid den tiden lektor vid Göteborgs gymnasium, fick den begåvade och flitige ynglingen förmånliga konditioner i Göteborg och senare i Uppsala och därmed medel till fortsatta studier, och Wingård jämnade sedermera befordringarnas väg för honom ända till Skärkinds pastorat; »Skärkind är nu uppe, och jag har hjärtklappning, intill dess jag vet Broman vara utnämnd», skrev Wingård till statssekreteraren Anders Kullberg 22 dec. 1827, »aldrig har jag så intresserat mig för en utnämning och aldrig för någon annan gjort så mycket». Vid den tiden var B. emellertid icke bara Wingårds förnämste protegé utan även hans högra hand och »alter ego» vid styrelsen av Göteborgs stift. Som konsistorienotarie inlade B. bl. a. stora förtjänster om den nya gymnasiebyggnadens tillkomst i stiftsstaden (1826). På biskopens bedrivande erhöll B. vid sitt avsked som konsistorienotarie en betydande gratifikation, åstadkommen genom insamling i prosterierna.

Mångsidigt intresserad och med utpräglat sinne för praktiska angelägenheter, icke minst ekonomiska, fick B. under sitt nära femtioårigä arbete som församlingsherde tillfälle att göra många insatser av bestående värde inom orten och stiftet. Om hans verksamhet inom församlingen, där han bl. a. tidigt genomdrev byggandet av ny kyrka, anskaffande av ordentliga lokaler för skolundervisningen, fattigvårdens förbättrande samt inrättande av en Sparbank, har det sagts, att han mottog ett pastorat i lägervall men lämnade det efter sig »såsom en mönsterfarm inom stiftet». Omsider en förmögen man insatte B. flera tusen kronor i en livränteanstalt till förmån för fattiga barn från socknen. Såsom teolog och församlingslärare var B. en trogen väktare av besvurna dogmer och gammaldags ritual. Konventikelväsendet var honom en styggelse, »en oäkta ympväxt på kyrkans träd». Vid prästmötet i Linköping 1862 försvarade han särskilt Luthers katekes såsom »ett inspirerat mästerstycke» av kristen läroutveckling, och vid kyrkohandbokens revision motarbetade han anspråken på större liturgisk frihet. Korad till riksdagsman vid ett fyllnadsval i början av riksdagen 1844—45, inträdde B. i prästeståndet, först sedan de viktigaste utskottsvalen voro över, men kom likväl omedelbart med i det förberedande riksdagsarbetet och gjorde sig snabbt gällande i ståndets förhandlingar. Högkonservativ till hela sin uppfattning och hävdande denna med stor talang och med en sällsynt konsekvens i alla förekommande frågor, fick han snart namn om sig som »primus inter pares» inom prästeståndets yttersta höger. I representationsfrågan var B. den givne motståndaren till alla förslag, som bröto med ståndsprincipen; vårt gamla på stånds- och klassval grundade representationssätt fann han vara något, vari vårt land stod icke efter utan framför andra länder; personlighetsprincipen var för honom »högmodets, som ej vill erkänna det mänskliga fördärvet», och de samfällda valen liknade han vid »lutande planer, som ovillkorligen leda till den varje samhälle upplösande demokratien». Betecknande nog uppträdde B. till försvar för konstitutionsutskottets förslag vid riksdagen 1844—45 om representationens utbyggande med ett femte stånd och sympatiserade längre fram med det s. k. Lagerbielkeska förslaget, vilket han dock till slut »efter en inre strid» röstade emot; betecknande är också hans yrkande vid riksdagen 1847—48, att intet grundlagsförslag skulle kunna, förklaras vilande utan konstitutionsutskottets tillstyrkande och tre stånds bifall — en effektiv spärr mot förhastade representationsreformer! Med anledning av oroligheterna i Stockholm våren 1848 framförde B. motionsvis det önskemålet, att följande riksdag, som skulle definitivt avgöra det vilande kungl. representationsförslagets öde, måtte förläggas till någon provinsstad — en demonstration, som livligt senterades i prästeståndet såsom en påminnelse till huvudstadens befolkning, att »Stockholm icke är Sverige».

Alltför snar att som självsvåld stämpla tidens tendens till större frihet på alla områden och gärna anande »ett upplösningselement under namn av reform» i varje strävan till förändring av det bestående, kom B. att stå som motståndare till nära nog hela den reformlagstiftning, som bröt eller sökte bryta sig fram under hans tid: skolreformen, strafflagens revision, skattereformer osv. Särskilt fruktade han den lika arvsrätten, som han menade skola föra med sig en oinskränkt hemmansklyvning och böndernas proletarisering, som skulle »göra det gamla Sverige till ett Irland, sönderdelat icke i hemmantal utan i potatisland, bebott av ett folk, som har intet att förlora». Han motsatte sig alla »liberala tullexperimenb såsom ledande till »armod och näringslöshet»; endast i fråga om låriesystemet och banklagstiftningen — han var delägare i »Östgöta bank» — hade han friare åsikter. För nykterhetsrörelsen hyste han motvilja och påtalade skarpt »obehörigheten, ja skadligheten av de kringresande nykterhetspredikanternas verksamhet». Han påyrkade återupplivandet av de gamla straffen för sabbatsbrott samt av kyrkoplikten; fattigvårds- och försvarslöshetsförordningarna åter ville han ha reviderade i en mera praktisk och human riktnings Kyrkans ekonomiska och politiska intressen hade i B. en lika nitisk som insiktsfull representant, och träddes kyrkans rätt för nära, var icke B. den som skydde att axla oppositionens stridsmantel; 1850 ville han ställa till riksrätt i anledning av regeringens beslut att indraga Lappmarkens ecklesiastikverks spannmål. B. var den förste, som bragte kyrkomötesfrågan inför riksdagens forum. Hans motion i ämnet 1844. avsåg dock endast inrättande av ett slags riksprästmöte på representativ grund, rådplägande om kyrkans och skolans angelägenheter till vinnande av större likformighet i den kyrkliga förvaltningen.

Om det är sant, att B. var benhård i sin konservatism och att det var honom »en ren vällust» att gå löst på liberalismen, varhelst den stack fram, så är det icke mindre sant, att han alltid förstod att ge goda skäl för sin mening. Både som talare och stilist utmärkte han sig för en ovanligt klar, saklig och märgfull framställning. Högt aktad av meningsfränder såväl som motståndare åtnjöt han även bland de senare rätt stora sympatier på grund av »en viss fryntlig humanitet» i uppträdandet. »Sällan har väl prelaten och hovmannen så sammangjutits i en person och därav uppkommit ett så verkligen älskvärt helt», säger en av hans kritiker i politiken. B. återvaldes, såsom förste man för stiftet, även till riksdagen 1856 men måste för sjuklighet avsäga sig mandatet.

Författare

p. O. Granström.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Revelationis divinas progredientis adumbratio biblica. P. 1—4. Upps. 1819—20. 45 s. (Diss., P. 1—2 prses. J. Thorsander, resp. B., P. 3—4 praes. B., resp. L. Gullbransson & J. C. Kull.) — Afsked och minne till Bohus läns Kongl. regimente. Uddevalla 1828. 26 s. — De inledande §§ i Cleri comitialis' Circulär vid riksdagarna 1844—45 och 1850—51. —¦ Öfverläggningsämnen vid allmänt prestmöte i Linköping den 20, 21 och 22 aug. 1862 (Handl. rör. prestmötet i Linköping... 1862, D. 2, Link. 1863, 4: o, s. 7—21; även sep. Link. 1862. 8: o 22 s. ). — Dessutom tesponderat å två akad. avhandlingar (se texten).

Källor och litteratur

Källor: Linköpings konsist. und. skrivelse 7 nov. 1827, eckl.-dep. handl. 21 maj 1875, RA. — Riksdagens prot. och handl.; stiftsmatriklar för Växjö, Göteborgs och Linköpings stift; otryckt minnesruna i VVS Handl. 1879 (Göteb. stadsbibi.); D. Fehrman, Carl Fredrik af Wingård såsom biskop öfver Göteborgs stift, 1 (1908); C. W. Skarstedt, Göteborgs stifts herdeminne (1878—85); [P. R. Tersmeden & J. G. Wahlström], 1854 års riksmöte med dess handlingar och handlande personer, tecknadt af tvenne riksdagsfullmäktige (1854); T- A. Westerlund & T. A. Setterdahl. Linköpings stifts herdaminne, 3 (1917).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Jacob Broman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16998, Svenskt biografiskt lexikon (art av p. O. Granström.), hämtad 2019-09-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16998
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Jacob Broman, urn:sbl:16998, Svenskt biografiskt lexikon (art av p. O. Granström.), hämtad 2019-09-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se