Meriter

Strahl, Ivar, f 13 mars 1899 i Sthlm, Hedv El, d 4 dec 1987 i Uppsala, Domk. Föräldrar: rådmannen Anders Albin Frithiof S o Maria Amalia (Malin) Kistner. Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm 10 maj 17, inskr vid StH 4 sept 17, JK 28 maj 21, biträdande lär vid stats- o rättsvetensk fak 25–27, sekr i fak 8 mars 26–1 mars 28, JL 15 sept 26, disp 2 okt 26, JD 21 maj 27, allt vid StH, e o notarie i Svea hovrätt 2 juni 21 o Göta hovrätt 29 febr 24, tingstjänstgöring 7 okt 22–10 juni 25, tf fiskal i Svea hovrätt 21 dec 26, adjung led 6 mars 30, assessor 4 dec 31, hovrättsråd 22 okt 37, allt i Svea hovrätt, redaktionssekr i SvJT 28, biträdande red 46, medred där 50–72, notarie hos riksdagens första lagutsk 29, sekr hos andra lagutsk 32, hos 1928 års pensionsförsäkringskomm juni 32–maj 34, hos organisationssakk juni–dec 34, hos nord juristmötenas sv lokalstyr 34, led av styr där 48, sekr hos riksdagens särsk utsk 35, tf byråchef för lagärenden i Justitiedep 1 febr 36, ord 26 juli 38–31 dec 45, led av straffrättskomm aug 37–jan 45, revisionssekr 28 okt 38–49, led av strafflagberedn dec 44–dec 56, prof i straffrätt o jur encyklopedi vid UU 30 dec 48 (tilltr 1 jan 49)–61, i straffrätt 61–30 juni 65, led av komm ang det allmännas skadeståndsansvar maj 52–dec 58, ordf i bilskadeutredn maj 52–dec 59, led av styr för Sv kriminalistfören 52, v ordf där 59–63, v president i Société internationale de défense sociale, i Association internationale de droit pénal.

G 1) 12 mars 1939(–41) i Sthlm, Kungsh, m Hedvig Elisabet Sahlman i hennes 2:a g, f 28 maj 1896 i Stensele, Vb, d 14 jan 1974 i Sthlm, Kungsh, dtr till kronojägaren Johan Gustaf S o Johanna Eugenia Margareta Bjerke samt tidigare g Hedman o senare Bernström; 2) 3 juli 1941(–49) i Sthlm, Kat, m Inga Strömberg i hennes 1:a g, f 9 okt 1913 i Sundsvall, d 18 juli 1998 i Rom, Italien, dtr till konsuln Erik S o Hilma Pamela (Mela) Hammar samt omg Ruffini.

Biografi

S växte upp i ett ämbetsmanna- och domarhem och intresset för juridiken gick i arv. Efter studentexamen skrevs han in vid den rättsvetenskapliga institutionen vid StH och avlade jur kand-examen där 1921. Examen möjliggjorde både en akademisk och en praktisk karriär. Under de närmaste åren höll S bägge dessa möjligheter öppna. Han gjorde tingstjänst, vilket var nödvändigt för en fortsatt domarkarriär, men behöll också kontakterna med StH där han 1926 tog en jur lic-examen inom ämnet civilrätt. Licentiatexamen krävde enligt examensstadgans regler erfarenhet från domstolsarbete och han prövades inom områdena obligationsrätt och speciell privaträtt. Själva licentiatavhandlingen skrevs inom speciell privaträtt. Genom licentiatexamen låg vägen öppen för en doktorsgrad, vilken S erhöll 1927.

S:s doktorsavhandling Fyra expropriationsrättsliga uppsatser (1926) skrevs under pågående domarverksamhet och var en sammanläggningsavhandling med fyra texter, tre kortare och en längre. Vid denna tid var det ovanligt att sammanläggningsavhandlingar lades fram och arbetet fick ett något svalt mottagande. Texterna ansågs vila på en ingående litteraturkännedom och utgjorde, enligt fakultetsprotokollet, ”ett i väsentliga delar beaktansvärt bidrag till den materiella expropriationsrätten”. Avhandlingen fick det lägre betyget icke utan beröm godkänt, och en docentur blev inte aktuell. Texterna kan dock ha haft större förtjänster än vad som framkom vid disputationen. På 1960-talet kunde en senare bedömare konstatera att S:s doktorsavhandling behållit sin aktualitet och att ett avgörande i HD kort tid innan hade refererat till den. Det hade då konstaterats att den fortfarande innehöll det enda vägledande för fallet som skrivits inom expropriationsrätten. S behöll kopplingen till StH något år efter disputationen och hade administrativa uppdrag vid fakulteten och undervisade där.

Mottagandet av avhandlingen innebar att S:s domarkarriär kom i fokus och under 1930-talet avancerade han vid Svea hovrätt från adjungerad ledamot till hovrättsråd. Ganska snart kom dock utrednings- och förvaltningsuppdrag att locka honom. Redan kort efter disputationen hade S haft notarieuppdrag med sekreteraruppgifter i riksdagens första lagutskott och detta ledde till andra snarlika administrativa uppdrag. Den aktiva domartjänstgöringen vid hovrätten fick efter hand stå tillbaka medan Justitiedepartementet mer och mer tog hans kompetens i anspråk och 1938 blev S ordinarie byråchef för lagärenden inom departementet. Arbetsuppgifterna där innebar att han måste uppmärksamma straffrättsfrågor och dessa kom att intressera honom alltmera. Jämte uppdraget i departementet arbetade han också som ledamot av straffrättskommittén.

Strafflagsreformen var ett av 1900-talets viktigaste reformprojekt på det juridiska området och sysselsatte lagstiftaren från sekelskiftet 1900 och fram till 1960-talet. Redan 1909 hade professor Johan Thyrén fått ett brett och omfattande utredningsuppdrag och han hade utövat ett dominerande inflytande på arbetet. Thyrén dog dock 1933 utan att reformen genomförts. Vid mitten av 1930-talet satte Karl Schlyter (bd 31) upp målet att reformen skulle kunna avslutas skyndsamt och att detta bäst skedde genom fortlöpande partiella reformer vilka när allt var klart skulle läggas ihop till en slutlig enhet. Genom politiska initiativ blev själva strafflagsreformen en viktig del i den samhällsomvandling som inleddes vid mitten av 1930-talet och som skulle komma att förändra Sverige politiskt, socialt och ekonomiskt under de kommande årtiondena.

Arbetet med strafflagsreformen bedrevs i två kommittéer. Den ena, straffrättskommittén, som inledningsvis bestod av hovrättspresidenten Birger Ekeberg, straffrättsprofessorn Folke P:son Wetter och justitierådet Nils Beckman samt S, arbetade med partiella reformer av brottsrekvisiten. Under den period S var verksam i kommittén koncentrerades arbetet främst på förmögenhetsbrotten samt på brotten mot staten och allmänheten. S spelade en dominerande roll i arbetet med förmögenhetsbrotten. En annan kommitté, strafflagberedningen, behandlade under Schlyters ordförandeskap främst straffsystemet.

Då S i samband med en livskris lämnade straffrättskommittén övergick han snabbt till strafflagberedningen och fortsatte att arbeta där även sedan han 1948 tillträtt en professur vid UU. Schlyter och S arbetade nära varandra under ett antal år och S ingick i den krets av socialt intresserade jurister och ämbetsmän som Schlyter samlade omkring sig och som efter kapacitet och intresse kom att få centrala uppgifter inom den sv statsförvaltningen. Uppgifter tyder på att Schlyter vid mitten av 1940talet arbetade för att S skulle återgå till en aktiv domartjänst, men att den dåvarande justitieministern Herman Zetterberg menade att S skulle passa bättre inom akademin. Då Wetter 1948 lämnade professuren i straffrätt och juridisk encyklopedi vid UU blev det möjligt för S att söka. Tillsättningen blev något utdragen sedan de tre sakkunniga inledningsvis inte kompetensförklarat honom. S kompletterade dock sin ansökan med nyskrivet material och erhöll professuren.

Då det intensifierade arbetet med strafflagsreformen började avsätta resultat under 1940-talet uppstod ett påtagligt behov av kommentarer till de nya reglerna. Oftast var det medlemmar av de beredande kommittéerna som publicerade dessa handböcker och texterna fick främst formen av sammanställningar av förarbeten. Lagkommentarerna bör närmast ses som halvofficiella arbeten med främsta syfte att hjälpa praktiskt verksamma jurister. De hade inte ambitionen att vara rättsvetenskapliga texter. S deltog i denna verksamhet och tillsammans med Ekeberg och Beckman publicerade han Strafflagen jämte förklaringar till den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrotten (1942). Senare under 1940-talet kom en motsvarande kommentar till reglerna om brotten mot staten och allmänheten. Då reformarbetet på 1960-talet hade nått sin fullbordan genom den nya brottsbalken, vilken började gälla 1965, växte denna kommentarlitteratur till den ännu fortlöpande publicerade Brottsbalkskommentaren. S medverkade långt fram i sitt liv i detta arbete.

Då S gick över till strafflagberedningen kom hans arbete mera att inriktas på utformningen av straffen, eller med den senare brottsbalkens terminologi påföljderna, och tillsammans med bl a H Henkow publicerade han Om påföljder vid brott (1948). Texten speglade ett synsätt som ideologiskt stod nära Schlyters och arbetet kom att publiceras som en del av skriftserien Kriminologisk handbok.

Arbetet med strafflagsreformen präglades av en samtidig ideologisk debatt mellan förespråkarna för en radikal förnyelse av straffrätten och för en starkare roll för kriminalpolitiken och de mera försiktiga. Schlyter var intresserad av moderna kriminologiska teorier och påverkades av individualpreventionsidéer. Enligt honom skulle samhället skyddas mot brottsligheten genom att vård och omsorg ersatte straffen. Även S tog intryck av dessa idéer vilket ledde till att han kom att intressera sig för den på 1940-talet framväxande internationella rörelsen för socialskydd. Då S inte följde Schlyter hela vägen i det individualpreventiva programmet kom dock deras tidigare nära samarbete att gradvis bli mera distanserat. Ett av Schlyter förordat förslag till ”skyddsbalk” ledde inte till lagstiftning utan omarbetades tillsammans med straffrättskommitténs förslag till brottsbalken.

Som ett resultat av socialstatens framväxt och delvis också av strafflagsreformen framstod en modernisering av den sv skadeståndsrätten som nödvändig. S engagerade sig i denna diskussion och i en recension i SvJT 1945 av en text av Vilhelm Lundstedt (bd 24) skrev S att skadeståndet borde ses i sammanhang med försäkringssystemet, inklusive den statliga socialförsäkringen, och att en rationell samordning av dessa institut var ett samhälleligt mål. Tankarna föll i god jord och 1947 fick han i uppdrag av Justitiedepartementet att tillsammans med två nordiska utredningsmän utföra en förberedande utredning på skadeståndsrättens område. Förslaget publicerades 1950 och möttes av hård kritik och även om S även i fortsättningen kom att delta i kommittéarbeten på skadeståndsrättens område spelade han där inte en central roll. Arbetet med skadeståndslagstiftningen var komplext och tog många år men en del av de idéer som S hade presenterat 1950 fick efter hand förnyad aktualitet.

Parallellt med lagstiftningsarbetet och plikterna som professor deltog S aktivt i arbetet med SvJT. Han hade börjat medverka i tidskriften redan 1927. I SvJT, som länge dominerades av Schlyter, publicerade S en lång rad artiklar, recensioner och meddelanden. Ett vaket intresse för nordisk och europeisk juridik låter sig spåras i detta material och S knöt också tidigt kontakter inom de nationella, nordiska och internationella juridiska nätverken. Det nordiska intresset kopplade honom till de nordiska juristmötena medan straffrätten förde honom till såväl den sv som den internationella kriminalistföreningen liksom till rörelsen för socialskydd. Dessa internationella kontakter betydde mycket för S och hans inflytande på rörelsen för socialskydd var betydande. S hjälpte också Schlyter att administrera det av denne 1945 skapade Kriminalpolitiska sällskapet där de som var mest sysselsatta med straffreformen samlades till diskussioner och där många av de straffideologiska nyheterna diskuterades.

Som professor vid UU var S ansvarig för undervisning och forskning inom områdena straffrätt och juridisk encyklopedi. Den högre utbildningen i Sverige var föremål för reformdiskussioner under 1950och 60-talen och speciellt kom ett starkt ökat studentantal att ställa de delvis föråldrade akademiska strukturerna inför stora utmaningar. Förändringarna kom i flera steg men 1958 moderniserades juristutbildningen vilket bl a innebar att S:s professur delades upp i två, allmän rättslära och straffrätt, samt att undervisningsformerna förändrades. Delningen verkställdes men S kom även fortsättningsvis att svara för undervisningen i det nya ämnet allmän rättslära, liksom i straffrätt, och han tog dessutom initiativ till att modernisera läromedlen. Detta arbete resulterade i två intressanta skrifter.

Läroboken Makt och rätt (1957), präglad av S:s djupa bildning, var en kortfattad historisk introduktion till den rättsfilosofiska och rättskulturella utvecklingen från de äldsta rättskällorna i det gamla Mesopotamien till det samtida 1950-talet. Där behandlades för juristutbildningen viktiga teman som ”rättens natur” och ”rättens uppgift”. Boken har senare utkommit i en rad nya och omarbetade upplagor. S uppdaterade också undervisningen i straffrätt och uppmärksammade då särskilt kriminalpolitiska frågor. Som ett underlag till denna nyorientering publicerade han ett kortfattat arbete, Den svenska kriminalpolitiken (1961). Det behandlade den sv straffrättens utveckling från 1800-talet till den nya brottsbalken utifrån både rättshistoriska och idéhistoriska perspektiv och var ett ambitiöst försök att presentera de straffrättsliga ideologier som påverkat utformningen av påföljdssystemet i Sverige.

I S:s person kombinerades ämbetsmannen och rättsvetenskapsmannen. Han var den noggranne, kunnige och metodiskt begåvade lagutredaren, men när politiskt inspirerade visionärer ville gå längre tvekade han, bunden av en traditionell och försiktig rättslig grundsyn. Han var socialpolitiskt medveten och såg straffrätten som en del av kriminalpolitiken men visade i sin verksamhet att även om lagreglerna syftade till ett skydd av samhället så skulle de utformas enligt rättsstatens grundprinciper. S:s rättsvetenskapliga engagemang kom främst till synes genom en omfattande produktion av tidskriftsartiklar och läroböcker och han var mycket välinformerad om förändringar av rättspraxis inom straffrätten. Han framstår i första hand som den teoretiskt intresserade praktikern, upptagen av moderna och komparativa perspektiv inom straffrättsvetenskapen.

S tillhörde från 1940-talet och fram till sin död ett etablissemang av ämbetsmän och akademiker och förknippas främst med de olika rättsliga reformer som genomfördes under inflytande av moderniteten. Han lockades delvis av det nya, men var samtidigt präglad av en traditionell rättssyn.

Författare

Christian Häthén

Arkivuppgifter

Brev från S i LUB, i RA, i UUB (bl a till N Edling, I Hedenius o K G Westman) o i LSB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Fyra expropriationsrättsliga uppsatser. [Akad avh StH.] Upps o Sthlm 1926. (Almqvist & Wiksell). xv, 314 s. – Lineamenti e fonti del diritto svedese. (Con particolare riferimento agli anni 1900–1929). Roma: Istituto di studi legislativi, 1931. 22 s. [Särtr ur: Annuario di diritto comparato e di studi legislativi. Vol VI, P I, Fasc II–III.] – Svensk juristtidnings register vid årsskiftet 1935/1936. Sthlm 1936. (I Marcus). 160 s. [Omsl: Svensk juristtidnings register 1916–1935. Tills m E Alexanderson.] – E Bergendal, Högbroforsmålet. Några reflexioner i anledning av målet samt ett bemötande av professor Lundstedts skrift: ”Torsten Kreuger oskyldigt dömd”; I S, Torsten Kreugers resningsansökan. Särtryck ur Svensk juristtidning 1937 jämte Högsta domstolens utslag d. 18 dec. 1933. Sthlm: [omsl:] Nordiska bokhandeln i distribution, 1937. 28 s. [I S:s bidrag återges på s 22–26 (Särtr ur: SvJT, årg 22, 1937, s 50–54).] – Svensk juristtidnings register 1936–1945. Sthlm 1946. (I Marcus). 165, [1] s. – Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Sthlm 1947. (Kungl. boktr). 24 s. (Statens offentliga utredningar, 1947:16). [Förordet undert. Tills m R Eklund.] – Om påföljder för brott. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1948. 394 s, tab. (Kriminologisk handbok, utg av K Schlyter, [omsl:] 5). [I S var bokens huvudförfattare. Enskilda kapitel skrivna av H Henkow, H Göransson, T Eriksson, D Wiklund o G Jonsson. 2., omarb uppl 1955: 507, [1] s, tab, (Kriminologisk handbok, utg av K Schlyter, [omsl:] 3). I 2. uppl har L Bolin o G Lundquist tillkommit som medförfattare.] – Om rekvisiten skada och vinning vid förmögenhetsbrotten. Sthlm: [omsl:] Norstedt i distribution, 1948. 149 s. – Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område. Sthlm 1950. (V Pettersson). 168 s. (Statens offentliga utredningar, 1950:16). – Brotten och brottspåföljderna. En orientering. Sthlm: Norstedt, 1952. 224 s. – Les congrès de juristes nordique. [Rubr.] Agen 1952. (Imprimerie Moderne). 9 s. [Särtr ur: Revue internationale de droit comparé, année 4, 1952, s 159–167.] – Huvuddrag av den allmänna rättslärans utveckling. Kompendium i juridisk encyklopedi. Upps: Juridiska föreningen, 1952. [1], 120 s. [Duplic. 2., i huvudsak oförändrade uppl 1953. Bearbetad uppl se: Makt och rätt (1957).] – La division du proces en deux phases. [Omsl.] Antwerpen: 3. Internationaal congres voor sociaal verweer, 1954. 34 s. [Omtr i: Actes du IIIe Congrès international de défense social (San Marino 1951 – Caracas 1952 – Anvers 1954), Anvers 1955, s 158–191.] – Makt och rätt. Rättsidéns gång genom historien. Från Babylon till F.N. En överblick. Sthlm: Bonnier, 1957. 119 s, [8] pl-s, ill. (Förtitel: Aldusböckerna). [Bearbetad uppl av: Huvuddrag av den allmänna rättslärans utveckling (1952). 2. uppl 1959: 120 s, [8] pl-s, ill. 3. uppl 1959: Sthlm: Aldus/Bonnier, 120 s, [8] pl-s, ill, ([Förtitel:] En Aldusbok, A 3). 4. uppl 1967: 123 s, (Aldusserien, 3). 5.–7. uppl 1970–75: 127 s. 8., aktualiserade uppl 1979: Sthlm: Bonnier, [7] s, s 11–130 (2. tr 1980; 3. tr 1984: Sthlm: Bonnier fakta; 4. tr 1989: Upps: Iustus). 9., bearbetade uppl 1991: Ombesörjd av S Strömholm, Upps: Iustus, 132, [3] s. 10., [bearbetade] uppl 1994: Ombesörjd av S Strömholm, 164 s. 11., bearbetade uppl 2003: Ombesörjd av S Strömholm, 172 s (2. tr 2005). 3. uppl övers till danska 1964.] – Kampen mot brottsligheten. Sthlm: Kungl. Skolöverstyrelsen, 1959. 16 s. (Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie, 49). – Kompendium i straffrättens allmänna del. Upps: Juridiska föreningen, 1961. [1], 132 bl. [Duplic (även 2.–6. uppl). 2.–6. uppl med titel: Kompendium i straffrättens allmänna del enligt brottsbalken. 7. uppl med titel: Kompendium i straffrättens allmänna del. 8.–9. uppl med titel: Straffrättens allmänna del. 2., omarbetade uppl 1963 (omsl: 1964): [1], 167 bl. 3., omarbetade uppl 1964: 176 bl. 4., omarbetade uppl 1965: 176 s. 5.–6., omarbetade uppl 1967–68: 183 s. 7., omarbetade uppl 1969: 195 s. [8. uppl] 1971. 9., rev uppl 1973: [3], 195 s.] – Probation and the conditional sentence in Sweden. [Rubr.] Sthlm 1961. 28 s. (The Swedish Institute for Cultural Relations with Foreign Countries, E 16). – Straffrätt för propedeutiska kursen. Upps: Juridiska föreningen, 1961. 37 bl. [Omsl: Kompendium över straffrätt för propedeutiska kursen (även 2.–4. uppl). 1.–2. uppl duplic. 2. uppl 1964: 39 bl. 3. uppl 1964: [1], 44 s. 4. uppl 1965: [2], 44 s. 5. uppl 1971: 42 s (nya tr 1971 o 72). 6. uppl 1973 (ny tr 1974). 7.–8. uppl 1974–75. 9. uppl 1976: Upps: Iustus. 10. uppl 1978: Straffrätt jämte straffprocessrätt för propedeutisk kurs i juridik och juridisk introduktionskurs, Upps: Iustus, 70 s.] – Den svenska kriminalpolitiken. [Omsl:] En presentation av den nya brottsbalken och en översikt över den svenska strafflagens [fr o m 2. uppl: straffrättens] utveckling från 1800-talet till våra dagar. Sthlm: Aldus/Bonnier, 1961. 173 s. ([Förtitel:] Aldusböckerna, A 33). [2., rev uppl 1963: 172 s. 3., rev uppl 1967: 175 s, ([Förtitel:] Aldusserien, A 33). 4. uppl 1968. 5., rev uppl 1970: 187 s (2 tr 1971). Övers till turkiska 1975: Sthlm, 212 s.] – Allmän straffrätt i vad angår brotten. Sthlm: Norstedt, 1976. viii, 442 s. (Institutet för rättsvetenskaplig forskning, 86). – Sakkunnigutlåtanden angående professurer i: straffrätt och juridisk encyklopedi LU 1957, allmän rättslära LU 1961, allmän rättslära UU 1962 o 1968, straffrätt LU 1965.

Tryckta arbeten (bidrag): För bidrag av I S 1927–68 se A Sträng, Professor Ivar Strahls tryckta skrifter 1926–1968. Förteckning (SvJT, årg 54, 1969, s 459–476). Bidrag nämnt av C Häthén ovan (s 610): [Rec av A V Lundstedt, Grundlinjer i skadeståndsrätten. Senare delen, Strikt ansvar. Bd 1, Förberedande undersökningar, huvudsakligen avseende fransk och angloamerikansk skadeståndsrätt samt metod för en konstruktiv rättsvetenskap (Upps 1944)] (SvJT, 30, 1945, s [364]–369). Rättelser och tillägg till Sträng: Den nya straffarten ungdomsfängelse (SvJT, 21, 1936, s 213–216). – [Inledningsanförande i debatten om] Förslaget om ett utbyggande av den villkorliga domen (Förhandlingar vid Svenska kriminalistföreningens möte i Stockholm den 14 mars 1938 (De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok, 1938, Sthlm 1939, s [1]–42). [I S:s inledningsanförande återges på s [1]–18. Diskussionen (s 18–42) omfattade totalt 6 inlägg.] – Till frågan om rättighetsbegreppet (Tidsskrift for rettsvitenskap, årg 59, 1946, s [204]–210). [Följdskrift till: P O Ekelöf, Juridisk slutledning och terminologi (Ibid, 58, 1945, s [211]–270). Följdskrifter: P O E, Till frågan om rättighetsbegreppet. En replik (Ibid, 59, 1946, s [309]–313); I S, Till frågan om rättighetsbegreppet (Ibid, 60, 1947, s [481]–514).] – [Inledningsanförande i debatten om] Personundersökning i brottmål; bör processen uppdelas på två avgöranden: skuld och påföljd? (Förhandlingar vid Svenska kriminalistföreningens årsmöte i Stockholm den 4 april 1952 (De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok, 1951/52, Sthlm 1953, s [145]–182)). [I S:s inledningsanförande som förste referent återges på s 145–161. Andre referentens inlägg av B Kjellin återges på s 162–171. Diskussionen (s 171–182) omfattade totalt 6 inlägg. Detta bidrag förekommer felaktigt som två poster i Sträng, nr 98 och nr 101 (s 466); i det förstnämnda fallet med titeln Personundersökning i brottmål …, i det senare fallet med titeln Uppdelning av straffprocessen.] – [Inledningsanförande i debatten om] Tidsubestemt frihedsberøvelse som reaktionsform mod lovovertrædere (Forhandlingerne på Tredie Nordiske kriminalistmøde i København, 3.–7. juni 1952 (De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok, 1951/52, Sthlm 1953, s [267]–319)). [I S:s inledningsanförande som tredje koreferent återges på s 284–292. Huvudreferentens inlägg av B Honkasalo återges på s 267–274. Förste koreferentens inlägg av A Aulie återges på s 274–281. Andre koreferentens inlägg av J Simonsen återges på s 281–284. Diskussionen (s 292–319) omfattade totalt 14 inlägg.] – Brottslighetens omfattning och utveckling / Brottspåföljderna och deras tilllämpning / Skyddet mot brottsligheten (Skyddslag. Strafflagberedningens slutbetänkande, Sthlm 1956, (Marcus), (Statens offentliga utredningar, 1956:55), [svit I], s [11]–39). [Utgör de tre första avsnitten av Inledning (s [11]–62). Osignerad, avsnitten skrivna av I S enligt förordet.] – Uppgifter om brottsligheten och dess bekämpande (Ibid, [svit] II, Bilagor, s [3]–34, tab). [Tills m S Groth.] – [Inledningsanförande samt diskussionsinlägg i debatten om] Bör avgjörelsen av reaksjonsspörsmålet skilles ut fra avgjörelsen av skyldsspörsmålet og eventuelt henlegges til specielle organer? (Forhandlinger ved det Fjerde Nordiske kriminalistmöte i Oslo, den 11.–13. juni 1957 (De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok, 1957, Sthlm 1959, s 208–257)). [I S:s inledningsanförande som referent återges på s 208–215. Koreferentens anförande av B A Salmiala återges på s 215–221. Diskussionen (s 221–257) omfattade totalt 15 inlägg, varav det av I S återges på s 254–257.] – Freedom and welfare. 9a, Scandinavian co-operation in the field of legislation (Scandinavia. Past and present. [3], Five modern democracies. Editors: A Heinberg m fl, Odense: Arnkrone, 1959, s 113–117). [Osign. Av I S enligt innehållsförteckningen, s 882.] – Freedom and welfare. 9b, The Scandinavian jurists’ congresses (Ibid, s 118–121). [Osign. Av I S enligt a a.] – Ungdomskriminaliteten i Danmark (SvJT, 45, 1960, s 360–367). [Under rubr: Nordiskt och internationellt. Består av två bidrag: av C Svennegård (s 360–364) respektive I S (s 364–367).] – Chroniques nationales. Suède (Bulletin de la Société internationale de défense sociale, no 6, 1961, Paris: Editions Cujas, 1962, s 41–42). – Un cycle d’études organisé par les Nations Unies (Stockholm, 12–25 juin 1962) (Ibid, no 7, Paris 1963, s 84–86). [Rapport.] – Chroniques nationale. Suède (Ibid, no 8, Paris 1965, s 37–40). – Chroniques nationale. Suède (Ibid, no 10, 1965/66, Bruxelles 1967, s [90]–94). – Straffansvar vid rus (Uppsatser i straffrätt, [Utg av] Juridiska föreningen i Lund, Lund: Juridiska föreningen, 1966, (Tr 1967), s 37–68). [Omtr ur: SvJT, årg 50, 1965, s 369–398. Ny tr 1968. För bidrag i 2. uppl (1970), 3. uppl (1975) o 4. uppl (1979) se nedan.] – P 2, Les infractions (Le droit pénal des pays scandinaves … Paris 1969, s [69]–114). [Även red av I S, se redigerat nedan.] – P 3, Les sanctions (Ibid, s [117]–176). – Orsaksrekvisitet i straffrätten (Festskrift till Ivar Agge, Sthlm: Norstedt, 1970, s 271–293). – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1965–1968 (SvJT, 55, 1970, s [346]–380). [Rättsfallsöversikt. För tidigare översikter av I S avseende år 1939–43 (SvJT 1945), 1944–47 (SvJT 1949), 1948–52 (SvJT 1953), 1953–58 (SvJT 1960), 1959–62 (SvJT 1964) och 1963–64 (SvJT 1967) se Sträng, posterna 36, 65, 107, 154, 184 och 211.] – Straffansvar vid rus (Uppsatser i straffrätt, [Utg av] Juridiska föreningen i Lund, 2. uppl, Lund: Juridiska föreningen, 1970, s 37–68). [Omtr ur: SvJT, årg 50, 1965, s 369–398. 2. tr 1973. För bidrag i 1. uppl (1966) se ovan; för bidrag i 3. uppl (1975) o 4. uppl (1979) se nedan.] – Om barns skadeståndsskyldighet (SvJT, 56, 1971, s [22]–36). – Ihering – ett hundraårsminne (SvJT, 57, 1972, s 705–706). [Om R v Ihering, Das Kampf um’s Recht (1872). Under rubr: Nordiskt och internationellt.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1963–1964 (Uppsatser i straffrätt, [Utg av] Juridiska föreningen i Lund, 3. uppl, Lund: Juridiska föreningen, 1975, s 37–78). [Omtr ur: SvJT, årg 52, 1967, s [401]–440. För bidrag i 1. uppl (1966) o 2. uppl (1970) se ovan; för bidrag i 4. uppl (1979) se nedan.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1965–1968 (Ibid, s 79–115). [Omtr ur: SvJT, 55, 1970, s [346]–380.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1969–1974 (SvJT, 61, 1976, s [1]–37). – Gerhard Simson 75 år (SvJT, 62, 1977, s 229–230). [Undert: I. S. Under rubr: Notiser.] – [Debattinlägg om] Nytt straffsystem (SvJT, 63, 1978, s [121]–134). [Återger 5 inlägg med anledning av en rapport från Brottsförebyggande rådet, Nytt straffsystem: Idéer och förslag (Sthlm 1977). I S:s inlägg återges på s 131–134. Övriga debattinlägg av I Anttila, G Erenius, R Gottfarb och B Kjellin.] – Mytologi och juridik (SvJT, 63, 1978, s [548]–549). [Under rubr: Från gångna tider. Behandlar Odens, Tyrs och Balders roller i nordisk mytologi. Följdskrift till: S Beckman, Mytologi och juridik (Ibid, s [305]–307).] – Beccarias tankegångar – några huvudlinjer (SvJT, 64, 1979, s 662–669). [Under rubr: Cesare Beccaria och 1700-talets straffrättsreformer. Tre diskussionsinledningar (Ibid, s 657–674). Utgjorde inledningar vid ett Beccaria-symposium på Italienska kulturinstitutet i Sthlm i feb 1979. Övriga bidrag av S Strömholm o A Nelson.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1963–1964 (Uppsatser i straffrätt, [Utg av] Juridiska föreningen i Lund, 4. uppl, Lund: Juridiska föreningen, 1979, s 37–78). [Omtr ur: SvJT, årg 52, 1967, s [401]–440. För bidrag i 1. uppl (1966), 2. uppl (1970) o 3. uppl (1975) se ovan.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1965–1968 (Ibid, s 79–115). [Omtr ur: SvJT, 55, 1970, s [346]–380.] – Svensk rättspraxis. Straffrätt 1969–1974 (Ibid, s 117–155). [Omtr ur: SvJT, 61, 1976, s [1]–37.] – Vidare 8 rec i SvJT 1969–70, 78. Bidrag i dagspress har ej efterforskats.

Redigerat: G A Aldén, Medborgarens bok. V, Medborgarens formulärbok. 162 formulär för kommunala kungörelser, protokoll … Exempel på oriktiga och riktiga stämmor. Skriftliga handlingar om äktenskap, dödsbo, förmynderskap … Kontrakt, växel-, … och besvärshandlingar. [21. uppl red av I S.] Sthlm: Hökerberg, 1928. 172 s. [Förordet till 21. uppl undertecknat av I S.] – G A Aldén, Medborgarens bok. III, Handledning för menige man i Sveriges allmänna lag. Redogörelse för gällande lagbestämmelser om äktenskap … 16. uppl, omarbetad av I S. Sthlm: Hökerberg, 1929. 175, [1] s. [Även 17. uppl 1933 red av I S.] – Actes du cinquième Congrès international de défense sociale. Stockholm, 25–30 août 1958. [Publiée par la] Société internationale de défense sociale. Sthlm 1963. (I Marcus). 623, [3], 126, [4] s. [I S redaktör enligt uppgift i introduktionen, s 3.] – I S ingick i redaktionen för SvJT årg 36(1951)–57(1972). Han var vidare suppleant i redaktionen för SvJT årg 24(1939)–35(1950), därav 1945–46 även biträdande redaktör. Han var slutligen redaktionssekreterare årg 13(1928)–30(1945).

Utgivit med kommentarer: Lagen om folkpensionering och andra författningar med kommentarer. Sthlm: Norstedt, 1938. 231 s, tab. [Omsl: Lagen om folkpensionering m. m. Tills m T Askelöf.] – Strafflagen jämte förklaringar till den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott. Sthlm: Norstedt, 1942. 371 s. [Omsl: Förmögenhetsbrotten. Tills m B Ekeberg o N Beckman. 2.–3. uppl 1943–45. 4. uppl 1952: 377 s. 5. uppl 1961: 390 s (2. tr 1962).] – Villkorlig dom och villkorlig frigivning samt det därtill anknutna skyddsarbetet. Författningar med kommentar. Sthlm: Norstedt, 1944. 304 s. [Tills m T Lindberg.] – Strafflagen jämte förklaringar till den nya lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten. Sthlm: Norstedt, 1949. 687 s. [Omsl: Brott mot staten och allmänheten. Tills m N Beckman o R Bergendal. 2. uppl 1957: 668 s.] – Brottsbalken jämte förklaringar. Sthlm: Norstedt, 1964–67. Bd I–III. ([Omsl:] Norstedts blå bibliotek). [Omsl: Kommentar till brottsbalken. Tills m N Beckman, C Holmberg, B Hult. Fr o m 1994 finns uppl av bd 1 o 3 enbart med titeln Kommentar …] Bd I, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m. 1964. 454 s. [Omsl: Kommentar till brottsbalken I. 2. uppl 1968: 487 s. 3. uppl. 1970 (provisoriskt omtr 1973). 4. uppl 1974: 519 s (2.–5. tr 1978–85). 5. uppl 1987: 712, [1] s. I denna uppl har M Löfmarck (senare Leijonhufvud) tillkommit som utg. 6. uppl 1995: Kommentar till brottsbalken. D I, (1–12 kap). Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m., Sthlm: Fritze, 662 s, ([Omsl:] Norstedts blå bibliotek). I denna uppl har S Wennberg tillkommit som författare samt N Beckman o I S bortfallit. De avsnitt som I S tidigare ansvarat för har bearbetats av S Wennberg. 2. tr 1997.] Bd II, Brotten mot allmänheten och staten m.m. 1965. 622 s. [Omsl: Kommentar till brottsbalken I. Kap 21–22 av H Henkow (attribuerat på titelbladet först i 4. uppl). 2 tr 1966. 2. uppl 1969: 641 s. 3. uppl. 1973: 651 s (2. tr 1976). 4. uppl 1978: 667 s. 5. uppl 1982: 723 s. 6. uppl 1990: xii, 712, [2] s. I 6. uppl har M Löfmarck (senare Leijonhufvud) o S Wennberg tillkommit som utg samt B Hult o H Henkow bortfallit. Texten till de avsnitt som I S tidigare ansvarat för har i huvudsak bibehållits såvida lagändringar ej gjort en revision nödvändig.] Bd III, Påföljder m.m. Stockholm: Norstedt, 1967. 700 s. [Omsl: Kommentar till brottsbalken III. 2. uppl 1971: 687 s. 3. uppl. 1985: Utg av U Berg, N-O Berggren, A Meyerson, J Munck, D Victor, C Örn, 817 s. 4. uppl 1994: Kommentar till brottsbalken. D I, (25–28 kap). Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m., Sthlm: Fritze, 886 s, ([Omsl:] Norstedts blå bibliotek). Samma utg kvarstår i 4. uppl.] – Le droit pénal des pays scandinaves. Ouvrage publié sous la direction de M Ancel et de I S. Avec la collaboration de J Andenaes et de K Waaben. Paris: Les Éditions de l’Éparnge, 1969. x, 224 s. ([Omsl:] Les grands systèmes de droit pénal contemporains, 4). [Även med bidrag av I S, se bidrag ovan.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 30 dec 1948, nr 5, RA.

N Beckman, I S 70 år (SvJT 1969); B Bengtsson, Det skadeståndsrättsliga reformarb (Jur fak vid UU, ed G Hasselberg, 1976); L Björne, Realism o skandinavisk realism: 1911–1950 (Den nord rättsvetenskapens hist, 4, 2007); A Nelson, Straffrätt (Jur fak vid UU, ed G Hasselberg, 1976); S Strömholm, I S död (DN o SvD 12 dec 1987); dens, I S in memoriam (SvJT 1988); J-O Sundell, Karl Schlyter: en biogr (1998); J Östling, Nazismens sensmoral: sv erfarenheter i andra världskrigets efterdyning (2008).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar Strahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20315, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christian Häthén), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20315
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar Strahl, urn:sbl:20315, Svenskt biografiskt lexikon (art av Christian Häthén), hämtad 2024-04-23.