Carl Stridsberg. KB.

Carl Stridsberg

Född:1755-05-18 – Boteå församling, Västernorrlands län
Död:1819-06-10 – Stigsjö församling, Västernorrlands län

Band 33 (2007-2011), sida 661.

Meriter

1 Stridsberg, Carl, f 18 maj 1755 i Boteå, Vnl (fdb saknas), d 10 juni 1819 i Stigsjö, där. Föräldrar: lektorn Magnus S o Anna Unæus. Elev vid Härnösands gymn 70–73, inskr vid UU 22 febr 74, vid univ i Göttingen 18 sept 76, fil mag där 78, v konrektor vid Tyska nationallyceum (Tyska skolan), Sthlm, 79–82, innehavare av pensionso skolinrättn (Stridsbergska skolan) där 82–89, lär för kronprins Gustav Adolf 90–95, k bibliotekarie 92, sekr vid Nummerlotteriets direktion 96, lektor i hist vid Härnösands gymn 8 juni 96 (tilltr 98), andre teol lektor 24 mars 00, förste teol lektor 05, rektor 00, 06, 10 o 17, allt vid Härnösands gymn, prästv 00, sekr i Västernorrlands läns hushålln:sällsk från 05, kh i Nätra, Vnl, 07 (tilltr ej), TD vid UU 09, prebendekh i Stigsjö från 09, korresp led av 1812 års uppfostringskomm 9 mars 13. – Led av Samf Pro fide et christianismo 95, LMA 98, korrespLLA 15.

G 1) m Sara Catharina Gissler, f 26 juni 1750 i Härnösand, d 1789 (enl uppg i Härnösand, C:1, 26 juni 1750, HLA), dtr till lektorn o provinsialläkaren MD Nils G (bd 17) o Maria Elisabeth Wikar; 2) senast 1796 m Maria Catharina Felldin, f 28 mars 1770 i Utö, Sth, d 20 april 1827 i Skön, Vnl, dtr till kamrer Axel F o Maria Margareta Froman.

Biografi

S undervisades från tidig ålder i hemmiljön på gården Sundby i Boteå. Inskriven vid UU 1774, efter studier vid Härnösands trivialskola och gymnasium, studerade han under två år bl a teologi och historia. 1776 begav sig S som Stieglerstipendiat till universitetet i Göttingen, vars musikaliska, litterära och pedagogiska strömningar fick stor betydelse för hans fortsatta karriär. Han studerade där för professorn i filosofi och österländska språk J D Michaëlis och disputerade 1778 för att s å promoveras till magister. I Göttingen umgicks S med Joseph Martin Kraus (bd 21). De influerades bägge av den frambrytande Sturm und Drangrörelsens upplysningskritiska betoning av naturen, ursprungligheten samt den nationella och folkliga särarten. Att deras vänskap blev livslång visas av att det var S som höll ett åminnelsetal i MA över Kraus efter dennes frånfälle.

Vid återkomsten till Sverige 1778 fick S i uppdrag att följa med Jacob Jonas Björnståhl (bd 4) på dennes resa till Främre Orienten. Framförallt var det Palestinas geografi och handskrifter, bibliska såväl som profana, som skulle utforskas. S:s intresse var emellertid svalt och i brev till Björnståhl framhöll han sin otillräckliga förmåga inför uppdraget. I febr 1779 var han ändå redo att resa till Konstantinopel för att ansluta sig till Björnståhls resesällskap. I sista stund lämnade dock S återbud på grund av sjukdom; det är oklart vilken åkomma han led av.

S har för eftervärlden blivit mest omtalad som pedagog och författare till olika slag av undervisningsskrifter. I en nekrolog över honom betonades att han framförallt ”efterlämnat minnet av ypperliga undervisningsgåvor och synnerligt nit för ungdomens bildning” (Hernösands stiftstidningar 30 nov 1819). Han skrev ett antal läroböcker i bl a läsning, tyska, franska, matematik och mytologi. Dessutom översatte han utländska läromedel till svenska, bland annat J M Schröckhs Lärobok i almänna werlds-historien (1785).

Det allmänna intresset för undervisning ökade i Sverige under frihetstiden och den gustavianska eran. Pristävlingar utlystes av flera sällskap, t ex PS och Sällskapet för allmänne medborgerlige kunskaper, för att förbättra undervisningsmetoderna. Insamlingar till nya skolprojekt startades på olika håll och vid riksdagarna debatterades undervisningens tillstånd flitigt. Än oftare ventilerades utbildningsfrågor i den framväxande tidskrifts-, tidnings- och pamflettlitteraturen. Inläggen kritiserade framförallt den gamla lärdomsskolan, som intensivt försvarades av prästeståndet. Reformförespråkarna, till vilka S räknades, menade att ett större utrymme på skolschemat borde lämnas till moderna språk, realia och nya undervisningssätt.

Efter att ha lämnat återbud till den orientaliska resan engagerades S som vice konrektor på en av de reformskolor i Sthlm som lade särskild vikt vid just realia, moderna språk och en högre allmänbildning hos eleverna: det tyska nationallyceet (Tyska skolan). Efter några år där inrättade S 1782 en egen skola på Riddarholmen. I sin skrift Underrättelse om en ny skolinrättning i Sthlm (1786) redogör han för hur skolan organiserades. Sannolikt påverkades S här av John Lockes Some thoughts concerning education (1693).

S:s skola hade 30 elever fördelade på tre klasser med en lärare för varje klass. Det betonades att klassläraren inte var bunden till sin egen klass; han förväntades att även undervisa andra klasser i sina specialämnen. En av lärarna på S:s skola var Pehr Ulric Enbom (bd 13). Elevernas klasstillhörighet skulle anpassas till kunskapsnivån. Då disciplarna i vissa ämnen behövde mer kunskaper, placerades de i en lägre klass och vice versa då de hade djupare insikter. Den sokratiska lärometoden förespråkades. Här underströk S betydelsen av att fånga elevernas uppmärksamhet, förringa svårigheter och uppväcka tävlan. Speciella meritlistor upprättades där varje elevs framsteg i resp ämne markerades med en särskild rankinglista. Förhör hölls var tredje månad då ”tvenne utifrån allmänt kända och högaktade män” kom till skolan och prövade disciplarna.

S lyfte fram svenska språket som ett centralt ämne. Han ansåg det vara ”ömkligt” att se hur t o m folk av rang stavade det illa. Franska hade under den gustavianska tiden blivit något av ett andra modersmål för S, vilket innebar att eleverna måste lära sig läsa, tala och skriva på franska. Engelska lanserades också som ett viktigt språk, inte minst för det handlande ståndet. Tyska, som enligt S kännetecknades av manlighet och styrka, måste eleverna kunna tala och skriva.

I övrigt eftersträvade S en bred kunskap inom många olika vetenskaper. Det viktigaste i religion var inte djupsinnig teologi utan kärnan i ”vår salighets lära”. Moral handlade om ”sedelära utan pedanteri”. Historieundervisningen fick inte fokusera på årtal och konungalängder; det var händelsernas sammanhang, orsak och följder som var viktiga. Främst skulle disciplarna lära sig fäderneslandets historia. Geografi borde alltid kombineras med historia. Undervisningen började med Sveriges geografi och reste sedan längre ut i världen. Avgörande var kännedom om huvudstäder, handelsplatser och folkmängd. Matematiken ansågs nödvändig för att främja förståndet och ”den allmänna sammanlevnaden”. S hoppades också kunna erbjuda en fullständig undervisning i fysik, kemi, naturalhistoria, mekanik och andra praktiska vetenskaper. Vad gäller ”vitterhet” underströks kunskaper om äldre och nyare nationers förnämsta snilleprodukter. På S:s skola skulle det ej heller saknas tillfälle till att musicera, dansa och rita.

Anmärkningsvärd var S:s synpunkt om att hårda straff snarare stjälpte än hjälpte disciplarna. Han yttrade: ”Den ungdom som med vänlig allvarsamhet, rättvisa och anständig ambition ej kan ledas, vill man hellre skilja från sig, än att nödgas nedlåta sig till sådana lågheter.” Det viktigaste syftet med skolan var inte att göra eleverna till ”allkunniga polyhistorer”. S ville snarare dana dem till ”nyttiga och upplysta medborgare”. Han uttalade även ståndsöverskridande målsättningar med verksamheten.

S:s skola upphörde 1789 på grund av brist på publika medel och ökad konkurrens från andra privata skolinrättningar, t ex Sthlms trivialskola, som också införde undervisning i moderna språk. Hans pedagogiska idéer fick ändå stor betydelse för samtidens utbildningsdebatt och skolutbud. Ett tecken på S:s pedagogiska renommé är att han blev korresponderande ledamot i 1812 års uppfostringskommitté. Ett annat att han värvades till det k hovet på Drottningholm för att under Nils v Rosensteins (bd 30) ledning undervisa kronprinsen i geometri, aritmetik, geografi och tyska. Tack vare sin tjänstgöring vid hovet blev S också k bibliotekarie. Han kan anses ha påverkat såväl 1807 som 1820 års skolordningar.

Tillsammans med Kraus var S aktiv i den gustavianska tidens kulturdebatt. Han skrev ofta satiriska och bitska recensioner i Sthlms Posten och andra periodiska publikationer i aktuella musikaliska och litterära ämnen. Det var också S och Kraus som lanserade den tyske tonsättaren Christoph Willibald Glucks reforminriktade barockoperor för operapubliken i Sthlm. Tidvis förde S en tämligen hätsk kulturpolemik mot den sv upplysningens stora banerförare, Johan Henric Kellgren (bd 21). S var även en flitig skribent i Christian Wilhelm Lüdekes (bd 24) kungatrogna och upplysningskritiska Allgemeines schwedisches Gelehrsamkeits-Archiv. Dessutom författade han operalibretton och egna musikstycken.

Det var i samtiden inte ovanligt att norrlänningar, efter några år vid universitet och andra lärda arbetsplatser, återvände till sin hembygd och gamla skolstad. I S:s fall väntade ett välavlönat lektorat i historia vid gymnasiet i hans gamla hemstad Härnösand. Senare blev han andre lektor i teologi, med föreläsningsskyldighet i hebreiska, och 1805 följde utnämningen till förste teologie lektor. Med S i kollegiet tillfördes Härnösand utomordentlig lärdom och undervisningskraft. Inte minst utnyttjades han vid högtidliga tillfällen som huvudtalare, såsom vid firandet av kronprinsens födelse 1799.

S själv var emellertid inte, åtminstone inledningsvis, helt nöjd med sin tillvaro i Ångermanland. I brev till Carl Christoffer Gjörwell (bd 17) framhöll han påfrestningen med att ”ödet skaffat honom så långt undan i världen” att han inte mera kunde tjäna ”det allmänna” med sin penna. Från katedern och predikstolen gjorde han visserligen nytta för de hörande, men inte för de läsande. Han beklagade sig över det lärdomsförakt som han menade karakteriserade Härnösand, där man i stället för att sätta sig in i den nya litteraturen och lärdomen mest var intresserad av bruksverksamhet och skeppsbyggande. Till Gjörwell skrev han: ”Det är bra svårt, att, van vid ljuset, lära sig leva i sådant mörker, ej få veta det minsta av vad som händer i lärda världen” (brev från S, 31 dec 1798). S verkar dock ha förlikat sig med sitt öde. Likt flera av samtidens tyska Sturm und Drangmän fick han som präst och skolman se sin ungdoms högtflygande planer begravda.

Författare

Henrik Edgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från S i KB (till bl a C C Gjörwell).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Examen notarum criticarum Houbigantii in Psalmos. Cuius specimen primum consensu amplissimi Philosophorum Ordinis pro summis in philosophia honoribus rite obtinendis die XXV. Aprilis MDCCLXXVIII. [Akad avh Göttingen.] Gottingae u å [1778]. (Dieterich). 20 s. 4:o. – Lärobok för begynnare i tyska språket. Sthlm, 1783. (Stolpe). [11], 76, 104 s. 8:o. [Består av två delar med egna pagineringssviter och egna titelblad: d 1, Tysk grammatica; d 2, Tysk chrestomathie. 2., förbättrade upl 1790: Carl Stridsbergs lärobok … (Holmberg), [12], 91, [5], 132 s. 3., förbättrade upl 1794: [14], 90, [6], 160 s. 4.–5., förbättrade upl 1798–1800: [12], 90, [2], 160 s. Fr o m 6. uppl är de bägge delarna tryckta separat, i vissa fall på olika tryckerier. För dessa gäller att d 1 har titelblad för huvudtiteln men saknar uppgift om deltiteln medan d 2 enbart har titelblad för deltiteln. [D 1:] 6., förbättrade upl. Sthlm: Utter, 1804. (Carlbohm). [8], 90 s. D 2: 6. uppl. Sthlm 1804. (Marquard). 158 s. 7. upl/uppl 1809: [D 1,] Sthlm: Utter, (Carlbohm), [8], 90 s; [d 2,] Sthlm, (Marquard), 174 s. 8. uppl 1813: [D 1,] Sthlm: Utter, (Marquard), [8], 90 s; [d 2,] Sthlm, (Marquard), 174 s. 9. uppl 1824: [D 1,] Sthlm: Utter, (Rumstedt), [8], 90 s; [d 2,] Sthlm, (Marquard), 173 s. För ett utdrag ur krestomatin se Tyska läse-öfningar … (1830).] – Carte generale de l’univers d’une sphère ovale, avec le tour du monde du lieut. Cook & toutes les decouvertes nouvelles. [Världskarta.] U o u å [Sthlm 1785]. [1] bl (24 × 49 cm; kartbild). [Handkolorerad. Troligen anonym. UUB:s ex utgörs endast av urklippt kartbild samt titel, eventuella uppgifter om tryckeri och upphov saknas. Enligt C S:s egen publikationsförteckning, bifogad 1. och 2. uppl. av Fransysk grammaire … (1793), är kartan utgiven 1785 i Sthlm tillsammans med en beskrivning. Den senare utgörs sannolikt av den anonyma Förklaring och anmärkningar vid den nya ovala glob-chartan. Sthlm u å. (A J Nordström). [4] s. 4:o.] – Underrättelse om en ny skolinrättning i Stockholm. Sthlm 1786. (Holmberg). [4] s. 4:o. – Första grunderna i räkne-konsten, til svenska ungdomens tjenst. Sthlm: Ekmanson, 1792. 68 s. 8:o. [Ny utg 1800: Sthlm: Nordström, 62 s. 8:o.] – Chrestomathie, eller: Samling af tjenlig läsning, för begynnare i franska språket. Sthlm 1793. (A J Nordström). 76 s. 8:o. [Den andra delen av S:s lärobok i franska. För den första delen se Fransysk grammaire … (1793) nedan. 2. uppl 1796. [3.]–[4.] uppl 1799–1805: 72 s. [5.] uppl 1810: (H A Nordström). [6.] uppl 1817: (Grahn).] – Fransysk grammaire efter de nyaste och bästa språk-lärares grunder. Sthlm 1793. (A J Nordström). [10], 240, [4] s. 8:o. [Den första delen av S:s lärobok i franska. För den andra delen se Chrestomathie … (1793) ovan. 2. uppl 1796: [8], 240, [5] s. 3. uppl 1800: [8], 240 s. 4. uppl 1805: Fransysk grammaire. Efter de … [8], 240 s. 5. uppl 1810: (Grahn). 6.–7. uppl 1817–27: Fransysk grammaire, efter de … ] – Landprästen i Wakefield. Drame i fem acter, efter den engelske roman af samma namn. Upförd på kongl. mindre theatern första gången d. [8] januarii 1795. Sthlm 1795. (H A Nordström). [3], 84 s. 8:o. [Anon.] – Friman, eller Den enslige och de resande fruntimren. Drame i tre acter. Svenskt original. Första gången upförd på svenska comiska theatern den [15] april 1798. Sthlm 1798. (J C Holmberg). 84 s. 8:o[Anon.] – Åminnelse-tal öfver Kongl. Svenska musicaliska academiens ledamot framl. kgl. hof-capellmästaren herr Joseph Kraus, hållet i stora riddarhus salen, d. 24 maji 1798. För kongl. Svenska musicaliska academien af des ledamot C S. Sthlm u å [1798]. (A J Nordström). 32, [4] s. 8:o. – Tal öfver hans kongl. höghets kronprinsens, prins Gustafs födelse; hållet i Hernösands gymnasium, den 18 nov. 1799. Sthlm u å [1799]. (Deleen och Forsgren). 23 s. 8:o. – Tyska läseöfningar, med mellanradig och ordagrann öfversättning, innehållande första afdelningen af Stridsbergs tyska krestomati. Sthlm: Hjerta, 1830. 151, [1] s. 8:o. [Motsvarar de två första avsnitten av Tysk chrestomathie (se Lärobok för begynnare i tyska språket, 1783, ovan), s 3–57 i 9. uppl 1824. Den anonyma översättaren och utgivaren är troligen N Åkerman.] – Några tryckta kompositioner av S har ej påträffats.

Tryckta arbeten (bidrag): C S:s bidrag har ej efterforskats. Upplysningar om hans medverkan anonymt eller under pseudonym i Allgemeines schwedisches Gelehrsamkeits-Archiv unter Gustaf des Dritten Regierung (Th 1–6, Leipzig 1781–96) samt i Stockholmsposten 1779–81 står att finna i I Leux-Henschens bägge artiklar i källor o litt nedan; i det senare fallet har hennes uppgifter ifrågasatts av C O Gierow i nedan a a.

Översatt och bearbetat (kommenterat): Den adertonde psalmen, v. 1–20 en låfsång af David. Öfversatt ifrån hebreiskan och med anmärkningar förklarad af C S. Sthlm 1783. (Kungl. tr). [2], 16 s. 8:o. [Med företal av C S, s [1]–[2] och anmärkningar till psalmen, s 4–16.] – J M Schröckh, Lärobok i almänna [uppl 2–3: allmänna] werlds-historien, til unga studerandes tienst [uppl 2–3: tjenst]. Sthlm 1785. (Kungl. tr). [8], 446 s. 8:o. [Med företal av C S, opag s 3–5 (resten av företalet, s 5–8 består av J M S:s anvisning för användandet av läroboken). 2. uplagan, som fortsätter Schröcks arbete från år 1784 til 1798: Sthlm: Utter, 1799, (Carlbohm), [8], 476 s. 3. uplagan, som fortsätter Schröcks arbete från år 1784 til 1798: Sthlm: Utter, 1810, (Carlbohm), [8], 496 s.] – Samlingar af nyttig och nöjsam läsning för barn. Sthlm 1791. (1: Kungl. tr; 2: Cronland). Bd 1–2. ([4], 264 + [4], 284 s). [Red och övers: C S. Utg: F A Cleve. Består huvudsakligen av texter hämtade från J H Campe, Kleine Kinderbibliothek (1779–84). Utgavs ursprungligen som veckotidskrift. Det finns även ett provtryck, utgivet julen 1790 med titel: Samlingar af nyttig och nöjsam läsning för barn. Profstycke, til julklapp för små älskvärda läsare och läsarinnor (24 s).] – [C] v Wolff, Baron von Wolffs Geometrie i sammandrag, til svenska ungdomens tjenst utgifven af C S. Sthlm 1793. (A J Nordström). 136 s, ix pl-bl (vikta). 8:o. [Med företal av C S, s [3]–[6]. 2.–4. uppl, tillökt och förbättrad av N G Schultén 1807, 19, 32 ([6], 149 s, ix pl-bl (vikta); [6], 150 s, ix pl-bl; [6], 150 s, ix pl-bl).] – J H Campe, Läran om människans själ, för barn. Öfversättning med anmärkningar och tilläggningar af C S. Sthlm u å [1796]. (Holmberg). [15], 119 s, s 119–171, [16] pl-bl. 12:o. [Med kort förord av C S, opaginerad s 15. Förordet är daterat 29 juli 1793, men boken har inte tryckts förrän 1796 enligt trycklista.] – [K P Moritz och V H Schmidt,] Mythologiskt lexicon, öfversättning med tilläggningar. Hvarjämte en afhandling om de gamle romares heliga plägseder, i sammandrag af C S. Sthlm; Utter, 1796. (Carlbohm). [4], 372, [6], 114 s. 8:o. [Texten om plägseder föregås av innehållsförteckning och eget titelblad: Om de gamle romares heliga plägseder, Sthlm 1796, (Carlbohm), och har även publicerats separat. Även med företal av C S, opaginerad s 3–4. Av detta framgår att han tillfogat ett fyrtiotal artiklar till lexikonet. Vidare utgör boken om plägseder ett sammandrag av K P Moritz, Anthusa oder Roms Alterthümer (1791).]

Översatt: J L Wagner, Kongl. preusziske post-directeurens i Graudenz Johan Ludvic Wagners öden under des statsfångenskap i Ryszland åren 1759–1763. Af honom sjelf berättade. Hwarjämte et bihang, innehållande: utdrag ur de nyaste och bästa ryska resebeskrifningar, med strödda anmärkningar af tyske utgifwaren. Sthlm 1790. (Zetterberg). [4], 268 s. 8:o. [Med förord av C S, opag s 3–4.]

Källor och litteratur

Källor o litt: 1646–1800, Matricula nationis angermannicæ, Ångermanländska nations matr, UUB.

G Bucht, Härnösands hist, 2 (1945); C Callmer, Jacob Jonas Björnståhls thessaliska resa, hans död o hans litterära kvarlåtenskaps öden (Lychnos 1946–47); S Carlsson, Gustav IV Adolf (1946); E Danell, Lärda lektorer o spotska gymnasister (1955); N Edling, För modernäringens modernisering: två studier av LA:s tillkomst o tidiga hist (2003); J G Forssgren o C C Gjörwell, Det lefvande Sverige, uti förbindelse med det utslocknade Sverige, 1–2 (1798); C O Gierow, Joseph Martin Kraus´ o C S:s musikkritiska förf:skap i Sthlms Posten 1779–1781 (Sv tidskr för musikforskn 1957); L Hammarsköld, Sv vitterheten (2. uppl, 1833); H Hedén, Västernorrlands läns k hushålln:sällsk 1805–1904, 1 (1905); O Holmberg, Leopold o Reuterholmska tiden (1957); Journal för allm uplysningen o sederne, h 5 (1796); G Kaleen, Huvuddragen av den sv handelsundervisn:ens hist fram till år 1830 (1952); I Leux-Henschen, Christ Wilh Lüdekes allgemeines schwedisches gelehrsamkeitsarchiv: en studie i gustaviansk kulturhist (Lychnos 1954–55); dens, Den gustavianska kulturdebattens anonyma Gluckpropaganda i Sthlms posten: till tvåhundraårsminnet af Jos Martin Kraus´ födelse (Sv tidskr för musikforskn 1956); D Löfberg, Det nationalekon motivet i sv pedagogik under 1700-talet (1949); Musiken i Sverige, 2, ed L Jonsson o A Ivarsdtr Johnson (1993); O Norberg, Härnösands gymn (1896); M v Platen, 1700-tal, 1 (1963); H Schück, En konungs studieår (Sv bilder, ed H Schück, 6, 1941); SMoK; Upfostrings-sälskapets almänna tidn:ar 20 febr 1786; A Wiberg, Johan Carl Höjer: en gustaviansk reformpedagog (1942); Västernorrlands läns hushålln:sällsk 1805–2005 (2005).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Stridsberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34537, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Edgren), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34537
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Stridsberg, urn:sbl:34537, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Edgren), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se