Meriter

von Schantz, Karl Philip Gunnar, f 21 febr 1928 i Norrköping, S:t Olai (enl fb för Salem, Sth), d 12 aug 1998 i Norrtälje (folkbokf i Sthlm, Ad Fredr). Föräldrar: köpmannen Arvid Gunnar Philip v S o Torborg Margareta Samuelsson. Studentex vid Norrköpings h a l 28 maj 47, elev vid Otte Skölds målarskola, Sthlm, 49–ht 52, ex från kadettskola o fänrik i Skånska kavallerireg:s reserv 1 sept 50, fänrik i Livreg:s husarers reserv 1 juli 52, löjtn där 1 jan 56, ryttmästare där 1 okt 65–68, elev vid FrKA 52–57, bitr lär i grafisk konst vid Konsthögskolan 59, förest för skolan för grafisk konst 1 juli 62, prof i grafisk konst 28 juni 63–juni 73, dir 69–72, allt vid Konsthögskolan, led av styr för Thielska galleriet 30 dec 66, av konstnärsutbildn:sakk sept 67–okt 76, av styr för Sveriges allm konstfören 67, v ordf där 87-93, suppl i Statens heraldiska nämnd 69–83, i RA:s heraldiska nämnd 84, v ordf där från 7 nov 85, ordf i Fören för grafisk konst 72–88, led av 1973 års expertgrupp för konstutbildn april 73–april 76, museidir o förest för avd för nutida måleri o skulptur samt fotografi (Moderna museet) vid NM 30 nov 73, museidir o chef för Moderna museet 1 juli 76–77, v ordf o verkst led i styr för Nämnden för utställn:ar av sv konst i utlandet 73–77, led av 1973 års myntkomm nov 73–april 74, av org:komm för RAA o vissa museer mars 75–okt 77, av styr för Konstfacksskolan o för Orrefors Kosta Boda ab. – LFrKA 63 (preses 87–92), Prins Eugenmedaljen 83.

G 31 mars 1954 i Paris (enl vb för Nora, Vm) m konstnären Birgitta (Britta) Monika Rolander, f 29 mars 1930 i Gävle, Hel Tref (enl fb för Nora), dtr till folkskolläraren Henning Fabian R o Emma Katarina Eriksson.

Biografi

Philip v S skulle enligt familjens önskan bli kavalleriofficer, och då han gått ut som etta på kadettkursen väntade en självklar officerskarriär, men i sista stund valde han i stället den ovissa konstnärsbanan. Hästkarl var han dock i 1950-talets början; han red som jockey på galoppbanorna samtidigt som han studerade för att bli målare. I båda fallen var han, officiellt, att se som amatör, och i båda fallen relativt framgångsrik. I Otte Skölds målarskola gick han i nästan tre år, innan han efter tre försök kom in på FrKA:s målarskola och fick Hugo Zuhr och Bror Hjorth (bd 19) som lärare. Dessförinnan hade han, på Otte Skölds rekommendation, tillbringat en tid i Paris i André Lhotes ateljé. Förmiddagspassens målarskola kom mycket snart att kombineras med eftermiddagsstudier på etsarskolan för lärare som Emil Johanson-Thor (bd 20) och Harald Sallberg (s 301). S kom därmed mitt in i den sv grafikens generationsskifte. Den Sallbergska "tusen-streck"-traditionen följdes 1953 av Jurgen v Konows (bd 21) sökande efter nya tekniska uttrycksmedel. S valde den mest måleriska av de grafiska teknikerna: akvatintetsningen, som i fem år kom att dominera hans produktion. Den första separatutställningen i Linköping 1956 visade både måleri och grafik, och när S ett år senare fick sin första stora framgång var det inte som grafiker utan som målare. FrKA:s stora statliga resestipendium gav möjlighet till studier i Paris, Rom och framför allt i den grekiska övärlden, beskrivna i entusiastiska reserapporter 1957–60. "Jag traskar ut, omtumlad, förbannad och lycklig. En solvind drar genom citronlunden."

Under 1950-talet fick grafiken ett publikt genombrott, till en del genom FiB:s konstklubb, vars grafikerstipendium S fick 1954. De tidigare ofta utstakade gränserna mellan målare och grafiker kom att suddas ut. Man började använda begreppet målargrafik, en term som passade S då och framgent. En tid kunde för honom måleriet dominera, en annan grafiken, i en tredje rådde ett växelbruk, men det var egentligen ovidkommande för S. För honom var det utvecklande och spännande att pröva sina motiv under de olika konstnärliga förutsättningar som de skilda teknikerna erbjöd. S blev en av det senare 1900-talets största sv målargrafiker, med en variationsrikedom som på ett nytt sätt berikade både måleriet och grafiken. Det blev dock främst grafiken som kom att bestämma 1960-talet. När v Konow 1959 omkom i en bilolycka, blev S biträdande lärare, tre år senare föreståndare för Grafik-skolan och därefter professor i grafisk konst.

1960-talet innebar även ett konstnärligt genombrott för grafikern S, först med en serie akvatintetsningar, Pilotsviten, tillägnad minnet av flygaren och författaren A de Saint-Exupéry och inspirerad av Gagarins första rymdfärd 1961. Rymdsviten följdes av ett antal linoleumsnitt där en mänsklig torso granskades i avgränsade närbilder, bl a boxaren Ingemar Johanssons ryggtavla. Vid ett museibesök i New York fascinerades S av en samling milanesiska stridshjälmar från renässansen. Några skisser på ett almanacksblad ledde till den sk Hjälmsviten, en serie akvatinter och linjeetsningar i tre versioner på mycket stora kopparplåtar, tryckta i små upplagor i två färger. I två varianter skar han plåten efter hjälmkonturen så att den framstod frilagd som i en vapenbok.

Kring S och Konsthögskolans grafikskola bildades 1964 IX-gruppen, en sammanslutning av nio grafiker, den äldste 40 år, den yngste 28. Gruppen kom att bli "ett kapitel i den svenska grafikens historia" (Bjurström 1994) med över hundra utställningar i Sverige och utomlands. Över tre decenniers verksamhet av en stor konstnärsgrupp har få motsvarigheter och visar en mycket ovanlig kamratsammanhållning. IX-gruppen upplöstes i och med S:s död.

De officiella engagemangen fortsatte att växa. S blev 1969 Konsthögskolans direktör, ett uppdrag han avsade sig redan 1972. Aret därpå ombads S överta chefskapet för Moderna museet där han, tillsammans med bl a Ulf Linde, två år senare kunde återöppna det ombyggda museet med den stora Ararat-utställningen. Före ombyggnaden hade han presenterat bl a Salvador Dali, Torsten Renqvist och Evert Lundquist. S avgick på egen begäran 1977 för att hinna ägna sig åt sitt eget konstutövande.

S:s dubbelroll var ovanlig i 1900-talets sv konsthistoria. Richard Bergh (bd 3) och Otte Sköld - läraren som S följde i spåren - är de enda jämförbara storheterna. Att ägna mycket tid åt pedagogiskt och administrativt arbete på hög nivå kan lätt leda till avbräck i den egna konstnärliga verksamheten. Detta gällde emellertid inte för S. De många "vid-sidan-om-tjänsterna" tycks tvärtom ha stimulerat arbetet i hemma-ateljén.

Sommarhalvåren i byn Gåsvik i norra Roslagen, där S efter faderns bortgång övertagit en gammal skeppargård, kom att stärka och styra utvecklingen och förnyelsen under det i dubbel mening fruktbara 1970-talet men kanske i än högre grad under de följande årtiondena.

En konsthistorisk återerövring inom stillebenmåleriet, en genre från 1600- och 1700-talen, blev ett medel för S att söka de gäckande gränsmarkerna mellan konstverk och verklighet, ett slags "konstverklighet" i den nya realismens följd. Allt avbildades i full skala mot en plan bildfond i betraktarens absoluta närhet, ofta placerat på en ådrad träskiva. Det klassiska centralperspektivet var bannlyst; en låda var en låda sedd rakt framifrån.

I en mängd målningar och färglitografier återgav S vardagsverkligheten i skep-parhemmanet: en bortslängd gammal spetsgardin, en zinkbalja han som barn badats i, vinbär i högar, äpplen och potatisar som kunde breda ut sig till hela landskap, träkappar, plåthinkar, grepar och andra redskap. S kände den förrädiska glidningen mellan illusion och illusionism; steget från vad som syns vara verkligt till det som ändå framstår som overkligt är kort. "Ögats och hjärtats förvillelser" sammanfattade han själv i en katalogrubrik. Denna publikt populära verksamhetsperiod - som kom många att se S enbart som en bildkonstens frukt- och bärodlare - kulminerade 1981 med den kända trälådan med krusbär och med schablon-påskriften J. LOVE A., en för de flesta klar hänsyftning på J L Almquists hyllning till svenska fattigdomens rikedom: "Blott Sverige svenska krusbär har." Författarens syn på en nationell realism, "om poesi i sak", delade S sannolikt, men hans framgång som "sommarbonde" överträffade Almquists; därom vittnar mängder av stilleben med Gåsvik-odlade vårprimörer och höstskördar. När S efter hand gav det strikt slutna bildrummet i trompe l'oeil frihet i djup och rymd, vidgades motivramarna och mångtydigheten. Bilder av sönderrostade plåtkannor och döda fiskar tillhör mindre tyskans Stilleben än franskans Nature morte och återgår främst på den holländska barockens Vanitas-måleri.

Sedan S i mitten av 1980-talet byggt ett nytt ateljéhus vid stranden av Väddö kanal gav den vidöppna närheten till verkligheten och naturen hans konst en ny inriktning. En serie stilleben visar kärl och vaser ställda intill varandra, så att det ena kärlets form mjukt och omärkligt övergår i och skapar det intillstående kärlets kontur och form. Perceptionspsykologins figur-grundfenomen sätter betraktarens djupseende ur spel: framför eller bakom? Denna "kärllek" får sedan en ny overklig dimension när landskapet förs in i bilden och objekten ställs upp mot ateljéns utblick mot Väddö kanal. En del av kärlen i raden överlämnar sin form åt den bakomliggande kanalens vatten och rymd. I små dagboksblad och en svit litografier och målningar prövade S olika tänkbara lösningar och variationer.

Under S:s sista år fick roslagslandskapet ännu en plats i hans konst. Gårdarna, ladugårdarna och uthusen längs den slingrande vägen blev till en ny bild av ett äldre sv jordbrukslandskap, där väggar, tak och gavlar blev byggklossar med bedrägliga förskjutningar mellan yta och djup. Men förgrundens nyplöjda åker var ingen synvilla utan påtaglig lerig verklighet. S var ledamot av den nybildade Roslagsakademin; det var vid en av dess sammankomster han plötsligt avled.

S hade ett 50-tal separatutställningar. De viktigaste var den retrospektiva Fem decennier på FrKA 1993 och den sista, öppnad på 70-årsdagen, på Grafikens hus i Mariefred, vars tillkomst han medverkat till. S gav genom åren ut inemot 300 grafiska editioner. Han illustrerade 1990-93 nitton Nobeldiplom för VA. S ritade även flera frimärken och var i 25 år ledamot av Postens konst- och programråd för filatelifrågor. Han hedrades sommaren 2000 med en frimärksutgåva med två motiv, Äppelkappe och Blåbärsfat.

Författare

Nils-Göran Hökby

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vad är grafik? En handbok i grafisk konst. Sthlm 1966. 124 s. (En Aldusbok A 171.) 2. uppl 1970.125 s. (Aldusserien 171.) 3. uppl 1975.127 s. 4.-6. uppl 1978, 1980, 1984. 127 s. (Aldusserien.) Overs: De grafiske metoderKhvn 1969, 123 s (Förening for boghaandvaerk, Serien for bogvenner nr 5; även Gyldendals oktavt>0ger). - Förord / Teknik [ur föreg] ([FIB:s konstklubbs årsbok,] 15, 1968. GHell-man, P v S o R Sellgrad, Träsnitt, Sthlm 1967, s 5-7). -Konstnärsutbildningen - vad skall den ge? (Konkret, [årg 3*,] 1969, Staffanstorp, 4:o, nr 2, s 32 f). - Från början [inledn, till kommenterade bilder] ([FIB:s konstklubbs årsbok] 17, 1970. G Gierow m fl, IX:s bok, nio granska berättelser, Sthlm 1969, s 56). - Förord / [teknik, ur arb 1966] ([FIB:s konstklubbs årsbok,] 18, 1971. P v S, R Sellgrad o B Sydhoff, Litografi, Sthlm 1970, s 4-7). - Om grafikens regler (Synpunkt [utg av FIBs konstklubb, Konstfrämjandet o Riksutställningar,] årg 4,1973, Sthlm, 4:o, nr 4, s 13 £)¦ - Fiskens tecken. [Sthlm, tr] Uddevalla 1997. 270 s, 16 s pl i färg. - Hälsningsanförande som preses 1987-92 i FrKA, Meddelanden, 1986/89(-1991/92), Sthlm 1989-92.

Redigerat: H Platte, Färggrafik i vår tid. [Omsl: Grafik. Färggrafik ...] [Sthlm, tr] Stuttgart [1965]. 4:o. 133 s. - Sidney Nolan. Moderna museet ... [Utställning 17/1-7/3 1976.] Sthlm 1976. 36 s. (Tills med N Ohman; Moderna museets utställningskatalog nr 133.)

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 28juni 1963, nr 17, o 30 dec 1966, nr 8; Utbildn:dep:s konseljakter 30 nov 1973, nr 1, allt i RA.

IX - nio grafiker, ed B Magnusson (NM, utställn:kat 516, 1989); P Bjurström, Tre decennier sv grafik (1976); dens, P vS, grafiker (1979); dens, P vS o hans grafik (1987); dens, IX, ett kapitel i den sv grafikens hist (1994); A Ellenius, Visionär verklighet - om P v S o hans bilder (Upplands nations årsskr 1985); dens, P v S, Still lifes (1991); dens, P v S, Exploring the landscape (1999); O Granath, Another light: Swedish art since 1945 (1982); N-G Hökby, P v S, målningar 1970-1977 [Gävle museum, utställmkat 1977-78] (1977); dens, P v S, nordiska bilder okt 1989, Galleri Prag, Khvn (1989); dens, PvS: inte bara bär (1993); U Linde, P v S (P v S hösten 1983 [Thielska galleriet, ut-ställmkat] (1983); PvS från fem decennier, FrKA, SAK [utställmkat 1993], ed G Nilsson (1992); B Se-well, P v S, 21 water colours (1983). - Nekrier i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Philip G Schantz, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6364, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Göran Hökby), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6364
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Philip G Schantz, von, urn:sbl:6364, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Göran Hökby), hämtad 2024-04-23.