Nils Rosenstein, von

Född:1752-12-01 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död:1824-08-07 – Klara församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Filosof, Landshövding, Kunglig informator


Band 30 (1998-2000), sida 439.

Meriter

4 von Rosenstein, Nils, son till R 1, f 1 dec (g st) 1752 i Uppsala, d 7 aug 1824 i Sthlm, Klara. Inskr vid UU 14 dec 53, testimonium academicum där 6 dec 71, hovjunkare 4 april 69, e o kanslist i Kanslikoll:exp 17 dec 71, kopist 2 mars 73, kanslist 25 febr 74–10 maj 75, registrator 7 nov 75, allt i Kanslikoll:exp, andre sekr i Kanslipresidentexp 12 okt 78, deltog i riksdagarna 7815 (led av hemliga utsk 00, av KU 0910), ambassadsekr i Paris 19 nov 82, guvernör för kronprins Gustav Adolf 1 nov 842 nov 95, kansliråds fullm 1 nov 84, kanslerssekr vid UU 21 nov 856 dec 99, landsh:s n h o v 2 nov 95, led av Rikets ärenders allm beredn o Beredn för Pommerska o Wismarska ärendena 1 nov 96, av komm för Krigsakad maj 97, av dir över Krigsakad vid Karlberg 10 juli 97, av Krigskoll:s instruktionsdep 4 april 05, tf statssekr i Ecklesiastikexp 12 juni 0928 dec 22 (tjänstl från 8 febr 22), led av komm ang ny kansliordn juli–aug 09, av komm ang inrättande av ett inst för fältläk majdec 10, ordf i fattigvårdskomm juni 10juni 21, led av uppfostringskomm jan 12april 17, av komm ang den akad jurisdiktionen juni 17okt 20, av komm ang ny prästvalsförordn juli 21okt 22. – Led av Vitterhetsakad 82, LVHAA 86 (preses 92, 0102, 12, 1819), LSA 86 (ständig sekr från 5 april 86), LYA 88 (preses 89, 95 o 12), LPS 89, LLA 11, LSkS 15, jur utriusque hedersdr vid UU 15 juni 18. – Ogift.

Biografi

R:s levnadslopp inleddes under de gynnsammaste auspicier, med ett nätverk av inflytelserika släktingar i beredskap. Att han redan som ettåring skrevs in vid UU antyder vilka förhoppningar som ställdes på honom. Det första decenniet av hans ämbetsmannakarriär utmärktes av en ovanligt smidig befordringsgång. Han blev nu också uppmärksammad av hovet för sina vittra talanger, vilket säkert bidrog till att han i fortsättningen engagerades för alltmer ansvarsfulla uppgifter. 20 dec 1780 höll han i sällskapet Utile Dulci ett åminnelsetal över kanslirådet Johan af Bjerkén (bd 4, s 493), som så behagade Lovisa Ulrika att hon utsåg honom att i jan 1782 parentera över prinsessan Sophia Albertinas förre informator Erik af Sotberg och att efterträda denne som sekreterare i drottningens vitterhetsakademi. På senhösten s å utsågs R till ambassadsekreterare i Paris, där han i ambassadören Gustav Philip Creutz (bd 9) fick en ytterst välorienterad introduktör till den politiska scenen och inte minst till det parisiska kulturetablissemanget. De kontakter han nu knöt med upplysningsmän som d'Alembert och Condorcet befäste för all framtid hans orubbliga anslutning till den lockeanska erfarenhetsfilosofin.

Ett halvår efter R:s ankomst till Paris ersattes Creutz av Erik Magnus Staël v Holstein. En vän för livet fick R i dennes maka, Germaine Necker, senare berömd som Madame de Staël. Gustav III, som misstrodde sin nye Parisambassadör, gav R i uppdrag att skriva egna rapporter om såväl politiska som kulturella förhållanden, och R blev också kallad att möta kungen i Rom våren 1784 och följa honom tillbaka till Paris.

Åren som ambassadsekreterare i Paris kan betecknas som en prövotid inför det viktiga uppdraget som informator åt kronprinsen. Redan före avresan till Paris hade dessa planer sipprat ut, och R var från början medveten om att hans utrikestjänst skulle bli relativt kortvarig. Under de elva åren som Gustav Adolfs informator strävade R oförtröttligt att bibringa sin unge elev både gedigna kunskaper och sunda tänkesätt. I rapporter från åren 178587 redogjorde han med berättigad stolthet för dennes framsteg, och vid flera, visserligen oftast väl förberedda, examinationer inför publik väckte Gustav Adolf allmän beundran för sina kunskaper.

En uppfattning om karaktären av R:s undervisning ger hans Samtal emellan döde personer, där han utnyttjar en populär moralpedagogisk genre för att inpränta eviga sanningar. Inte minst får kronprinsens beundrade namne, Gustav II Adolf, skänka sin auktoritet åt R:s utläggningar om lag och rätt, om fredens välsignelser, om alla människors lika värde och om kungens ställning som rikets förste ämbetsman. Men tronföljarens psykiska konstitution kunde R inte göra mycket åt. "Han arbetade i en stenbunden mark, och ingen har lagt honom till last, att den slutliga skörden illa svarade mot såningsmannens mödor" (Böttiger, s 95).

Vid sidan av lärartjänsten hos kronprinsen och de offentliga uppdragen som kanslerssekreterare för UU och som SA:s ständige sekreterare anlitades R av Gustav III som förtrogen  och avundad  informatör och samtalspartner men lyckades i görligaste mån hålla sig utanför de ständigt pågående hovintrigerna. I sina brev till kungen under dennes frånvaro från huvudstaden under det ryska kriget 178890 manar han enträget och frispråkigt till en försiktighetens diplomati och föreslår fredliga lösningar. Men även om kungen inte försökte tysta R tycks han i praktiken inte heller ha tagit intryck av hans föreställningar. Som en kompromissernas man stod R alltför långt ifrån den otålige och alltmer maktfullkomlige kungen för att kunna få något egentligt inflytande över politiken.

När R 1795 lämnade sin informatorstjänst hos Gustav Adolf, hugnades han med landshövdingetitel och livstidspension men blev för den skull ingalunda sysslolös. Sedan kungen året därpå hade tillträtt regeringen, återtog R, efter ett fyraårigt avbrott, sin befattning som föredragande av UU:s ärenden och utnämndes dessutom till ledamot av den allmänna beredningen. Efter regeringsförändringen 1809 utsågs R till tf statssekreterare i Ecklesiastikexpeditionen, en befattning som han trots avtagande kropps- och själskrafter uppehöll till två år före sin död.

R:s starka praktisk-politiska och pedagogiska engagemang till trots är det i första hand som upplysningsman och samhällsfilosof, som levnadstecknare och som en vitterhetens beskyddare han förtjänar att bli ihågkommen. När han tillsammans med Johan Henric Kellgren (bd 21) bildade det fiktiva samfundet Pro sensu communi som ett bålverk mot allehanda obskurantism, var upplysningsfilosofin sådan den utformats av männen kring den stora franska encyklopedin redan sedd med misstro på många håll. Misstron ökade efter utbrottet av franska revolutionen, som ansågs inspirerad av radikala upplysningsidéer. Debatten kring Kellgrens och R:s framträdande blev också häftig. Kellgrens stora satiriska dikt Man äger ej snille för det man är galen sekunderades av R:s utredande artiklar i Stockholms Posten på hösten 1787, en apologi "nog allvarsam, filosofisk och politisk", som han skrev till Gustav III. Med lugn auktoritet bemötte han där motståndarnas, inte minst swedenborgarnas, misstänkliggöranden och öppna beskyllningar.

Artiklarna i Pro sensu communi-striden förberedde R:s filosofiska huvudarbete, Försök til en afhandling om uplysningen ... Verket koncipierades som ett tal vid nedläggandet av presidiet i VA 26 aug 1789 men bearbetades och utvidgades under de närmast följande åren och publicerades först 1793. Framställningen har en enkel och logisk uppbyggnad i två delar; den första och kortare definierar begreppet upplysning, den andra argumenterar för upplysningens "nytta och nödvändighet för samhället". Axiomatiskt konstaterar R att en sann uppfattning av verkligheten vilar på erfarenhet. Lockes empirism bär upp hela avhandlingen. Upplysningen utgörs av sanna, tillräckliga och tillämpliga kunskaper, grundade på förnuftets fria och rätta bruk. Det nödvändiga måttet av kunskaper avgörs av människans behov. R skiljer mellan en gemensam eller allmän upplysning och en särskild för specialister. Den förra, nödvändig för alla, består i en sund uppfattning om naturen, människan och samhället, ett värn mot "politiska och andra charlataner, fantaster, svärmare, bedragare av alla slag".

Den andra delens vidlyftiga plaidoyer för upplysningens samhällsnytta hävdar civilisationens försteg framför de primitiva samhällena genom att den kan skänka individen frihet, säkerhet och framstegsmöjligheter. R är en mycket måttfull utopist, som hellre talar om sedernas förbättring genom upplysning än om samhällets slutliga fulländning. Han förfäktar jämlikhet mellan människor men varnar samtidigt för jämlikhetens "yra", som man nyss sett exempel på i Frankrike. Som alltid hävdar han att medelvägen är den säkraste och "medel-classen" det i egentlig mening bärande samhällsskiktet.

R:s avhandling offentliggjordes i en ytterst känslig politisk situation. Landets egentlige ledare, Gustaf Adolf Reuterholm (s 43), stärktes i sina misstankar mot R:s 'jakobinism" men nöjde sig med att åtala Stockholms Postens entusiastiska, av Kellgren skrivna recension. R hade tänkt sig att skriva en fortsättning men nöjde sig med ett mycket allmänt hållet presidietal i VA om uppfostran. Kanske fann han att den dogmatiska empirismen inte längre hade publikens öra.

Som den unga SA:s ständige sekreterare gjorde R en betydelsefull administrativ insats och fungerade som en sammanhållande kraft. I sina Anmärkningar om vitterhet och smak från 1787 försökte han lägga grunden till en smakens vetenskap, en estetik. Talet var avsett som en auktoritativ uttolkning av akademins valspråk och hävdade akademins uppgift som litterär domstol men saknade kontakt med förnyande tendenser i samtiden.

R hade inlett sin litterära bana som minnestalare, och otvivelaktigt är det i första hand hans åminnelsetal och levnadsteckningar som har visat sig äga ett bestående värde. Hans biografiska företal till Kellgrens och Anna Maria Lenngrens (bd 22) skrifter och till Magnus Lehnbergs (bd 22) predikningar är fortfarande (1998) i hög grad läsvärda. I sitt åminnelsetal över d'Alembert säger R att man med orätt kritiserat denne för att i sina parentationer inmänga vardagliga smådrag i karakteristiken av föremålen. Man har inte tänkt på, framhåller R, hur sådana glimtar ur privatlivet kan bidra till att ge porträttet liv. Själv använde han, måttfullt men med stor framgång, denna d'Alemberts metod. Över huvud taget är R:s stil välgörande fri från retorisk pompa. "Han hade den gåvan, som jag högt värderar, att skriva en skön, ren, välljudande, men likväl rent prosaisk prosa ... Vi andra måla mer eller mindre våra statyer" (Tegnér, s 228).

"Samhällets människa" kallade Leopold sin vän R. Men samhället utgjordes för denne av individer med skilda utförsgåvor och karaktärsdrag. Tolerans, notorisk redbarhet och ett genuint människointresse gav honom vänner långt utanför kretsen av jämnåriga och likatänkande. Generöst stödde R för honom själv så väsensfrämmande begåvningar som Bengt Lidner (bd 22), Erik Johan Stagnelius och C J L Almqvist (bd 1).

Författare

Torkel Stålmarck



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Handl:ar efter R dels i RA (koncept, brev m m), dels i UUB (bl a ms, brev o merithandkar).  Brev från R i KB (bl a dll P F Aurivillius, L v Engeström, B Höjer o många till A Wallmark), LUB (bl a till J De la Gardie, C P Hagberg, W R Leuhusen o E Tegnér), RA (bl a till N v Stedingk o många dll M v Rosenstein), UUB (bl a till G J Adlerbeth, J Afzelius, P F Aurivillius, E Fan t, H Järta, J H Liden, D v Schulzenheim, madame de Staél, C P Thunberg o C F af Wingård samt många till Gustav III o C Fleming), VAB, NordM (till P v Afzelius), LSB (många till J Lindblom), BFA (till Karl XIV Johan) o i arkivet på Trolle-Ljungby (många till C G v Brinkman o C G af Leopold).

Tryckta arbeten: Öfver framledne cantzlie-rådet ... herr Joh. af Bierkén, åminnelse-tal, hållit den 11 apr. 1781. Sthlm 1781. 34 s. [Anon.] Åminnelse-tal öfver Kongl. maj:ts troman, cantzli-rådet ... herr Johan af Bierkén, hållit för Sälskapet Utile dulci d. 20 december 1780. Sthlm 1781. 22 s. [Anon.]  Tal, hållit uti S:t Jacobs kyrka i Stockholm den 5 Januarii 1782. Då Kongl. maj:ts tro-man, cantzli-rådet... herr Eric af Sotbergs vapen sönderslogs. Sthlm 1782. 15 s.  Cantzli-rådet ... herr Eric af Sotbergs lefvernesbeskrifning (Kongl. svenska vitterhets-academiens handlingar, d 4, Sthlm 1783, s 480-506).  Inträdes-tal och svar (Handlingar rörande Svenska academiens instiftelse, 4:o, s 5963, även SAH ifrån år 1786, d 1, Sthlm 1801, s 7582).  Tal (Handlingar rörande Svenska academiens högtidsdag den 20 december 1786, Sthlm 1787, 4:o, s 5-18, även d:o, s 233-244).  Tal hållit då lieutnanten vid lätta dragonerne af Konungens lif-och hus-troupper, välborne herr Johan Fredric Kanterberg jordfästades, i Lofö kyrka d 28 aug 1787 ... Sthlm 1787. 8 s.  Bibliothecariens vid Upsala academie herr Birger Frondins lefverne upläst... 20 Martii 1787 (K sv vitterhets-academiens handl, 5, 1788, s 293312).  Lefvernes-beskrifning öfver ... uti ledamot herr Jean le Rond d'Alembert ... 24 Julii 1787 (ibid, s 315-371).  Anmärkningar om vitterhet och smak (Handlingar rörande Svenska academiens högtidsdag den 20 december 1787, Sthlm 1788, s 558, även SAH 2, 1802, s 55100).  Tal öfver presidenten i Kongl. Svea hof-rätt... friherre herr Johan Rosir, hållit i St. Jacobs kyrka den 17 Junii 1789 ... Sthlm 1789. 22 s.  Äreminne öfver framledne Hans excellence herr riksrådet m. m. grefve Eric von Stockenström, uprest uti et tal för Kvetenskaps acad d 26 Maji 1790. Sthlm 1790. 44 s.  Försök til en afhandling om uplysningen, til dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället, understäldt K vetenskaps-acad vid prsesidii nedläggande d 16 aug 1789. Sthlm 1793. (8), 217 s.  Företal ([B] Lidner, Nyare arbeten, Sthlm 1793, s [IIIVI]).  Personalier, öfver f. d. riks-rådet... grefve herr Fr. Axel von Fersen, upläste vid dess jordfästning i Riddareholms kyrkan d 30 april 1794. Sthlm 1794. 4:o. 24 s. [Anon.] -Johan Henric Kellgrens lefverne (J H Kellgren, Samlade skrifter, bd 1, Sthlm 1796, s [VII-XXXII]; [2.]3. uppl 1800,1811; 4. uppl Örebro 1860, s 118; [annan utg:] Vittra arbeten af svenska författare, d 12, Örebro 1837, s [IX-XXII]). – Anmärkningar [till Man äger ej snille för det man är galen] (ibid, 2, 1796, s 82124; anon; [2.]3. uppl 1800, 1811; 4. uppl 1860, s 7596; [annan utg:] d:o, 1837, s 287318).  Lefvernes beskrifning öfver framledne professoren i grekiska språkkunskapen vid Kongl. academien i Upsala, Johan Floderus, förf o upläst ... 24 Julii 1790 (VHAAH, d 5, Sthlm 1796, s 374398; även sep, 1797, 27 s).  Tal öfver landshöfdingen ... herr Samuel Sernsköld, hollit i St. Nicolai kyrka den 1 Junii 1797 ... Sthlm 1797. 14 s.  Företal till den svenske läsaren (W Robertson, Historia om kejsar Carl Vs regering, d 1, Sthlm 1800, s [IIIXVIII]).  Tal hållne den 7Junii 1792, då academien hade företräde först hos Hans kongl. höghet hertigen af Södermanland, och sedan hos Konungen (VHAAH, 6, 1800, s 320325).  Tal på ... academiens högtids-dag den 24 Julii 1792 [över Gustav III] (ibid, s 326-340). - Företal. [Rubr.] [Sthlm 1801.] 86 s. [Anon.] (SAH ifrån år 1796, d 1. [C G af Leopold,] Afhandling om svenska stafsättet [: 1].) - Personalier upplästa vid Hans försteliga höghets arf-prinsens af Baden Carl Ludviks begrafning den 17 Januarii 1802. Sthlm 1802. 4:o. (20) s. [Anon.]  Lehnbergs lefverne (M Lehnberg, Predikningar, d 1, Sthlm 1809, s 324).  Tal öfver hof-cantzleren ... friherre, herr Christopher Bogisl. Zibet, hållit i St. Jacobs kyrka den 23 Maji 1809 ... Sthlm 1809.15 s. Övers: Eloge de monsieur le baron Christophe Bogislas de Zibet, prononcé St.-Pétersbourg 1810, 22 s.  Underrättelse (P A Wall-mark, Sång till finska arméns ära. Skrift, som vunnit Stora priset i Svenska akademien, d. 18 Juli 1809, Sthlm 1809, s 3 f). – Personalier öfver högstsalig Hans kongl. höghet Carl August, Svea rikes kron-prins. Sthlm 1810. 24 s. [Anon.]  Minne af riks-drotsen herr grefve Carl Axel Trolle Wachtmeister. Sthlm 1811. 55 s.  Tal, hållit vid regerings-rådet, wälborne herr Gustaf Hallenstiernas begrafning... i Munsö kyrka d 18 aug 1813. Sthlm 1813.16 s.  Personalier öfver högstsalig Hennes kongl. majestät enke-drottningen Sophia Magdalena. Sthlm 1813. 4:o. (14) s. [Anon.] – Personalier uppläste vid högstsalig Konung Carl XIII:s begrafning, den 20 Mardi 1818. Sthlm 1818. 4:o. 21 s. [Anon.] [Nyutg:] ... uppläste ... 20:de ... Jönköping 1818. (24) s.  Personalier, uppläste vid högstsalig Hennes majestät enke-drottningen Hedvig Elisabeth Charlottas begrafning den 16 Julii 1818. Sthlm 1818. 4:o. 15 s. [Anon.]  Personalier, öfver erke-bis-koppen m. m. doctor (J A:son] Lindblom. Sthlm 1819. 4:o. 12 s.  Företal (A M Lenngren, Skalde-för-sök, Sthlm 1819, s I-XVI; 2. uppl 1825, s VXX; [3. uppl:] Klassiska författare i svenska vitterheten, [6,] 1837, s V-XXVLU; 4. dllökta uppl 1846, s VXVII; 5. uppl 1852, s VIIXV; 6. uppl:... Samlade skaldeförsök, 1857, s VXII; 7. uppl 1864, s V-XI; 8. uppl 1865, s VI-XV; 9.10. uppl 1876, s VX; [utg efter 6. uppl:] Samlade dikter Malmö 1928, s V-XTV). - Samlade skrifter. D 13. Sthlm 1838. 1 portr, XXXIV, 381, 400, 450 s. [Utg av N Tersmeden.]  Kort karakteristik af föremålen för Svenska akademiens minnes-penningar. Sthlm 1845. 4:o. 62 s. [Föret; s 18-62 av L M En-berg, anon utg.] - Bref till Gustaf III / Bref, växlade mellan hertig Karl, Reuterholm o R / Brefväxling mellan Stael von Holstein o R / Bref från R till Kellgren (Svenska memoarer och bref... 9. Ur N v Rosensteins brefsamling ... utg af H Schück, Sthlm 1905, s 137; 38-45; 5273, 76 f; 199253).  Mindre tal i VHAA 2/4, 17/4 o 7/5 1786, 30/7 1788, 24/7 1792, 28/8 1793 o 3/12 1808 (VHAAH, 1, 1789, 2,1791, 4, 1795, 6, 1800, 9, 1811, o 12, 1826) o i SA (SAH ifrån år 1786,1, tr 1801, o ...1796, 56, tr 1813,1817).


Utgivit: A M Lenngren, Skalde-försök. Sthlm 1819. XVI, 255 s. [Anon; tills med C P Lenngren.]

Källor och litteratur

Källor o litt: C W Böttiger, Minne af N v R (SAH ifrån år 1796, 52, 1877); S Carlsson, Gustaf IV Adolf (1946), s 26 ff; I o S Ek, Kellgren: skalden o kulturkämpen, 12 (196580); L M Enberg, Inträdes-tal, hållit i SA den 21 febr 1825 (SAH ifrån år 1796, 11, 1827); T Frängsmyr, Sökandet efter upplysn:en: en essä om 1700-talets sv kulturdebatt (1993); A Helldén, "Lärde och vittre" i Paris på R:s ud (Studiekamraten 1969); O Holmberg, Leopold o Gustaf III (1954); dens, Leopold o reuterholmska tiden (1957); dens, Leopold under Gustaf IV Adolf (1962); dens, Leopold o det nya riket (1965); [V] P[almblad], N v R (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 12, 1846); T T:son Segerstedt, N v R: samhällets människa (SAH ifrån år 1886, 80:2, 1981); dens, SA i sin samtid: en idéhist studie, 1, 1786-1844 (SAH från 1986, 2, 1986); SMoK; E Tegnér, Efterlämnade skrifter, 1 (1847), ed C W Böttiger.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Rosenstein, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6944, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck), hämtad 2019-05-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6944
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Rosenstein, von, urn:sbl:6944, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck), hämtad 2019-05-27.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se