Meriter

2 Regnér, Adolf, son till R 1, f 3 dec 1786 i Sthlm, d 7 febr 1852 där, Jak o Joh. Inskr vid UU 3 okt 00, kansliex vid VHAA 29 juni 03, e o kanslist i utrikesexp 4 juli 03, kanslist i pommerska exp 13 juni 10, prot:sekr i K M:ts kansli 31 aug 15. Publicist, översättare.

G 28 dec 1813 i Sthlm, Klara, m Maria Charlotta Grahn, f 28 dec 1785 där (Nik B 1:37, SSA; GF:s släktarkiv: Regnér), d 5 nov 1829 där, Nik, dtr till överstekammarjunkaren greve Adam Bernhard Wachtmeister (SBL, N F; jfr Svea hovrätt, adl bouppteckn 1814:2, RA, där hon kallas fosterdtr).

Biografi

Under Uppsalatiden tillhörde R visserligen Östgöta nation men han lämnade universitetet omedelbart efter kansliexamen och deltog aldrig i de litterära fejder som i mycket kretsade kring hans nationskamrater. Han knöts omgående till Sthlms tidningsvärld. En traditionell och inte särskilt framgångsrik kanslikarriär kompletterades med författar-, översättnings- och redigeringsuppdrag för bl a den av fadern redigerade Sthlms Posttidningar.

Från 1810 hamnade R mitt i dagspolitiken och den tryckfrihetsrättsliga debatten. Han blev ryktbar som påstådd författare till den – troligen av Bengt Törneblad – i Nya Posten publicerade fabeln Räfvarna, som ansetts ha bidragit till Fersenska mordet. S å publicerade han som utgivare i första numret av Allmänna opinionens organ en artikel som uttryckte sympatier för folkmassans agerande vid mordet. Denna gång riktades åtalet uteslutande mot tryckaren, som inte avkrävdes namnsedel på utgivaren. Flera provocerande artiklar publicerades i tidningen och R varnades muntligen, men först sedan han i sin följande år utgivna Allmän politisk jurnal framträtt med propaganda för Napoleon och sv expansionsplaner gentemot Ryssland, väcktes åtal mot honom. Karl Johans reaktion gjorde att både G af Wetterstedt och L v Engeström (bd 13) agerade kraftfullt men utan ryske ministerns nämnvärda stöd. Kronprinsen skall ha anklagat den kritiske Gustaf Wilhelm af Tibell för att ytterst ligga bakom artiklarna. Tryckfrihetsförordningen tillämpades i brist på tillämpliga paragrafer på ett skruvat sätt, och R dömdes 1811 till ett treårigt fängelsestraff som, efter att han börjat avtjäna det på Vaxholms fästning, av kungen nedsattes till ett år. Trots att R drabbades hårdare än någon annan av den nya tryckfrihetslagstiftningen föranledde hans öde inga nämnvärda reaktioner i oppositionella kretsar.

R var som mest produktiv åren kring 1815 när han startade ett flertal, oftast kortlivade, publikationer, där ämnena spände från utländsk nyhetsrapportering i Tiden, över författningsdiskussion och juridiska principfrågor i Lycurgus till betydligt lättare stoff i Sofrosyne. Genom den sistnämnda, som i anmälan presenterades som något helt nytt även internationellt sett med sin blandning av speciellt för kvinnor anpassad litterär kritik, skönlitterära inslag och modenyheter, råkade R ånyo i delo med överheten. En artikel om ryske kejsarens kärleksaffärer gav anledning till åtal och förutom ett kännbart bötesstraff drabbades hans andra publikationer tämligen omgående av indragning.

Först efter alla dessa rättsaffärer förbjöds R att vidare verka som tidningsutgivare. Förklaringen till denna fördragsamhet kan säkert sökas i hans koppling till kungahuset, som blev påtaglig vid denna tid; möjligen kan C A Grevesmöhlen (bd 17) ha fungerat som förbindelselänk. Kronprinsen agerade i saraband med pommerska expeditionens avveckling för att få R överförd till en av de sv expeditionerna och han erhåll protokollsekreterares titel. I skrivelser vid tiden för åtalet vände sig R till kronprinsen på ett sätt som tyder på närmare förbindelser. Från åtminstone 1816 erhöll han regelbundet gratifikationer från Karl Johans enskilda kassa, under i varje fall 1820-talet med relativt stora belopp, även om hans framställningar om ekonomiskt bidrag vittnar om än större behov.

Under sitt återstående liv tillhörde R den skara författare som stod i k sold. Han skall ha haft i uppdrag att för kungens räkning översätta konseljlistan till franska, men långt viktigare var uppgiften att löpande förse främst utländska men också sv tidningar med propagandamaterial. Huruvida han i större utsträckning själv författade detta går inte att utröna; hans roll tycks ha varit helt underordnad och osjälvständig, och han figurerar inte i den diplomatiska korrespondensen. Det mest konkreta k uppdraget var som utgivare av regeringsvänliga publikationer, först Argus den IV, riktad mot den oppositionella Argus och nedlagd troligen i brist på prenumeranter, och ett årtionde senare Folkbladet, som främst gavs ut för att kritisera Aftonbladet. Tidningen, som förde en tynande tillvaro, benämndes av motståndarna Slottsbladet, eftersom det ansågs att den helt styrdes av kungens enskilda byrå. Först i samband med denna tidning anhöll han om och erhöll tillstånd att ånyo få ge ut tidningar. Han översatte också skönlitteratur till svenska och trots de politiska motsättningarna var han engagerad av L J Hierta (bd 19) för översättningar i dennes Läsebibliotheket.

Trots de regelbundna inkomsterna var R:s ekonomi genomgående usel. På 1830-talet var han flera gånger bysatt och försatt i konkurs utan att på något sätt ha vidlyftiga affärer. Vid ett tillfälle utgjordes hans enda tillgång av det inneliggande lagret av en översättning. R var uppenbarligen verksam som publicist ända till slutet av sin levnad, men då, liksom under sina mest aktiva år, stod han helt vid sidan av sin samtids litterära idéliv; han kunde få spela en löjlig roll i anekdoter men tillmättes aldrig verklig betydelse.

Författare

Anders Burius

Arkivuppgifter

Brev från R i BFA (många till Karl XIV Johan).

Tryckta arbeten

Utgivit: Allmänna opinionens organ. [Rubr.] 1810, n:o 1–32. Sthlm. 4:o. 32 nr å (4) s. [Anon.] - Allmän politisk jurnal. [Rubr.] 1811, n:o 1, 1–3*. Sthlm. 16, 48 s. [Anon.] – Tiden (1816: Tidens anda). 1815–16. Sthlm. 35 + 85 nr å 2-4 s. [Anon.] – Sofrosyne. Ett blad för sv fruntimmer. [Rubr.] 1815–16. Sthlm. 422, 312 s, 12 pl-bl. [Anon.] – Lycurgus. [Rubr.] 1822, nr 1–46. Sthlm. 4:o. 260 s. [Anon.] – Argus den IV. [Rubr.] 1823–30. Sthlm. 4:o o fol. 379 s (1823–24), därefter opag. [Anon.] – Folkbladet. [Rubr.] 1840–41. Sthlm. 4:o. 133 + 46 n:o ä (4) s. [Anon.]

Översatt: F de la Motte Fouqué, Undina. En saga, Sthlm 1819, 120 s (anon); [S Owenson] Morgan, Handbok för den eleganta verlden, eller Strödda anteckningar, Sthlm 1832, 316 s (anon); W E Channing, Om sjelfbildning, Sthlm 1848, 83 s (anon); I Golowin, Ryska typer och karakterer, Sthlm 1849, 247 s (anon) [Läsebibliotheket, 1849, n° 3–7].

Källor och litteratur

Källor o titt: Prot:utdrag inom K M:ts kansli, vol 39; Kanslipresidentens byrå, vol 5 o 14, allt i RA. Sthlms magistrat o rådhusrätt C 5:a;ll, F 6a:1369 o 1680; Överståth:ämb, Äldre fängelsearkiven, Gäldstugehäktet, journal över underhåll åt bysatta, vol 2–3, allt i SSA. F 647:1, UUB.

A Ahnfelt, Två krönta rivaler, 1 (1887); B Bennich-Björkman, Förfen i ämbetet (1970); S Boberg, Carl XIV Johan o tryckfriheten (1989); L Bygden, Sv anonym- o pseudonymlex, 1–2 (1898–1915); H E Charlotta, Dagbok, 8 (1939); Sv biogr lex, N F, 8 (1879-81); |J C Hellberg,] Ur minnet o dagboken om mina samtida af Posthumus, 2 (1870); G Hornwall, Regeringskris o riksdagspolitik 1840–1841 (1951); T Höjer, Carl XIV Johan, Konungatiden (1960); Lundstedt; W Swalin, Bidr till Kongl Maj:ts personalhist efter 1809 (1892); J Wibling, Opinioner o stammar i Sverige 1809–1810 (1954); B Öste, En statsfånge på Vaxholms fästn (Vaxholms fästn:s museum. Meddel, 6, 1969).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf Regnér, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burius), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7574
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf Regnér, urn:sbl:7574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burius), hämtad 2024-04-16.