Olof Bidenius Renhorn

Född:1706 – Härnösands domkyrkoförsamling, Västernorrlands län
Död:1764-07-24 – Klara församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Borgmästare, Talman


Band 29 (1995-1997), sida 782.

Meriter

Renhorn, Olof Bidenius, f 1706 i Härnösand (fdb saknas), d 24 juli 1764 i Sthlm, Klara. Föräldrar: prosten Sven Bidenius R o Brita Steigman. Inskr vid UU 6 okt 22, var tullförvaltare i Strängnäs 33, var inspektor vid lanttullen i Hfors 35, borgmästare där 14 febr 38–41, deltog i riksdagarna 38/3940/41 o 51/5260/62 (led av SU vid alla, v talman 60/62), kommissarie i Riksens ständers kontor 14 aug 41, borgmästare i Arboga 5 jan 4762, aktör i riksens ständers kommission 56, ombudsman för Riksens ständers bank okt 56, bankokommissarie där 11 mars 61 (enl beslut 22 okt 61)19 maj 62 (tilltr ej), fullm i Riksens ständers manufakturkontor 13 juni 61.


G 10 dec 1738 i Sthlm, Jak o Joh, m Maria Christina Wellamsson, f omkr 1710 trol där, d 30 dec 1775 där, Klara, enl db 65 år gammal, dtr till kryddkrämaren Johan W o Ingrid Hubert samt tidigare g m hovrättsadvokaten Daniel Laurin.

Biografi

R inskrevs vid UU för studier under professorn i etik och politik Anders Grönwall (bd 17, sid 387), men uppgift om någon examen har inte påträffats. Början på hans karriär är inte i detalj känd, men när han utnämndes till borgmästare i Hfors hade han varit vid tullen i tio år. Då han som borgmästare där kom till sin första riksdag 1738 gjorde han sig snabbt känd som en framträdande hattpolitiker och valdes in i såväl SU som den mindre sekreta deputationen. I aug erhöll han fullmakt att representera också Kungsbacka efter rekommendation av stadens tidigare valde representant, som avsagt sig uppdraget.

R engagerade sig i ståndets arbete genom inlämnade memorial, bl a om skolordningen och lappmarkernas upphjälpande. Han tog gärna upp juridiska frågor, varvid han framhöll sin stora respekt för lagen och anlade strikt principiella synpunkter på ärendena. I början av 1739 krävde han t ex att en adlig sekreterare från Sthlm skulle uteslutas ur borgarståndet. R bidrog med skarpa inlägg i angreppen på Arvid Horn och i frågan om riksrådens licentiering. I mars 1739 utsågs han av SU att som representant för borgerskapet ingå i den tolvmannadeputation som under C G Tessins ordförandeskap fick i uppdrag att utarbeta en plan för rikets försvar. Denna, som också innehöll detaljerade beräkningar av den ryska krigsmakten, kom under följande riksdag 174041 att spela en stor roll för Sveriges beslut att inleda krig med Ryssland. R pläderade som Hfors' representant vältaligt för krig, vilket gjorde det svårt för honom att efter fredsslutets stora territoriella förluster återvända som borgmästare. När följande riksdag samlades i aug 1742 anmäldes en ny borgmästare som riksdagsman för Hfors. R fick genom sina politiska kontakter i det ledande hattpardet en reträttplats som kommissarie i Riksens ständers kontor och kunde med sin familj stanna i Sthlm. Möjligheterna att delta i det politiska arbetet i riksdagen hade han dock förlorat.  1743 iakttog han Dalupproret och lämnade ett långt vittnesmål om händelserna, som också hade berört hans eget hus, där dalfolket hade placerat förråd.


Under 1746 skapades en möjlighet för R att åter bli borgmästare. Magistraten i Arboga anhöll om och beviljades av ständerna och KM:t ett tjänstebyte mellan honom och stadens borgmästare E Ramell. R erhöll sin nya tjänst i jan 1747. När landshövdingen installerade honom höll R ett inträdestal, vilket senare trycktes. Där inledde han med en historik om städers uppkomst och utveckling från antiken och beskrev hur de sv städerna efter en lång period av försummelser fått bättre förutsättningar under hattregimen. Han underströk att lagarna noggrant borde efterföljas och att gudsfruktan och rättrådighet hörde till det borgerliga samhällets skyldigheter.  R flyttade med sin familj till Arboga, där han köpte en gård. Rådhuset i staden var svårt förfallet och R engagerade sig redan 1748 kraftfullt i en ombyggnad efter ritningar av Carl Hårleman (bd 19). Det var sannolikt genom R:s förmedling som Hårleman blev intressent i Sandö glasbruk, grundat 1750 av R:s nära släktingar Jacob Eurenius (bd 14, s 684) och Matthias Renhorn. R främjade också brukets intressen i Sthlm genom uppvaktning i Manufakturkontoret. 1753 var han en av brukets ägare.

De politiskt mindre aktiva åren ägnade R åt vittra intressen. Han var synnerligen beläst, speciellt inom statsvetenskap, men intresserade sig också för andra ämnen. I riksdagsdebatterna citerade han ofta Mi-rabeau, som var tämligen okänd i Sverige, och han företrädde på många sätt upplysningsidéer. Han var den förste som från franska till svenska översatte och gav ut Gullivers resor. Ett annat verk, skrivet av hans frände Jöns Eurenius (bd 14, s 684), med titeln Atlantica Orientalis, ett bemötande av Rudbecks Atlantis, översatte R till latin och utgav det senare med ett företal. Broschyren Jungfru-lära uti en grafskrift, ett sannolikt fingerat griftetal till en ung kvinna utan namn, visar hans tro på förnuftet och hans stränga moraliska krav. Han gav också ut ett par polemiska politiska skrifter, vilka försvarar stadsväsendet och specialiseringen på olika yrken.

Det var dock i rikspolitiken och riksdagsarbetet som R hade sitt djupaste engagemang. Vid kröningsriksdagen 1751 tillhörde han åter borgarståndet, denna gång som representant för Arboga, Kungsbacka och Alingsås. Ånyo satt han som en av hattpartiets främsta män i SU och försökte, dock utan framgång, påverka rikspolitiken genom att i linje med sitt republikanska tänkesätt söka förmå kanslipresidenten Tessin att anklaga kungaparet, sedan denne avgått efter misshälligheter mellan honom och kungen och drottningen. Både R och hans partiledning tycks ha önskat honom tillbaka till Sthlm. 1754 yrkade Gustaf Kierman (bd 21), som strävade efter att få efterträda sin partikamrat Thomas Plomgren (s 378) som borgmästare i Sthlm, att alla rådmän i staden skulle ställas under omröstning och talade varmt för R som utomstående sökande. Någon tjänst i staden fick R dock ej.

Vid riksdagen 175556 deltog R åter som representant för Arboga. Det är hans agerande under denna riksdag som gjort honom mest känd för eftervärlden. I dec 1755 utsågs han till åklagare i den kommission som tillsattes för att rannsaka och döma efter ett våldsamt uppträde i bondeståndet: tre bönder hade vid diskussion om författningarna under försvar av kungens intressen hotat talmannen. Uppdraget drog ut på tiden eftersom en av de skyldiga avvek, sannolikt med hjälp av monarken, och efter hand fördes fler misstänkta politiska brott till utredning i kommissionen, där R uppträdde med hänsynslös hårdhet mot sina politiska motståndare. Dit hörde framför allt de kungatrogna medlemmarna av det hovparti som formerats som en tredje kraft mellan riksdagens hattar och mössor och som ville begränsa ständerväldet till monarkins förmån.

Kort före riksdagens planerade avslutning i juli inträffade ett illa genomfört upprorsförsök i avsikt att ge kungamakten en starkare ställning i rikets styrelse. Ett påbörjat upplopp kvävdes i sin linda och de ledande männen arresterades snabbt. Under R:s ledning använde kommissionen både polisspioner och tortyr för att kartlägga konspirationens omfattning. Efter en månad dömdes åtta skyldiga att mista livet och dessa avrättades inom några dagar. Andra erhöll stränga straff, spö, fängelse och livstids fästning. På yrkande av R dömdes även Erik Wrangel, som lyckats rymma, i sin frånvaro till döden och avrättades in effigie, vilket var okänt i sv lag. Kommissionen verkade som en partidomstol och många motståndare till hattpartiet drabbades av dessa domar. Vid riksdagens slut delades rikliga belöningar ut till dess ledamöter liksom till andra hattar i ledande roller. R erhöll 24 000 rdr smt för sin insats som åklagare och i ersättning för omkostnader ytterligare 23 000. Dessutom förordade SU att han vid anmälan skulle få en kommissarietjänst i banken och tillstånd att med full lön erhålla avsked, när han ej kunde sköta tjänsten.

R agerade under riksdagen som tidigare i många andra frågor och höll långa tal, som kunde växa till föreläsningar i statskunskap. Han arbetade för större jämlikhet mellan stånden och angrep adelns företräden till tjänst och speciella privilegier i diskussionen om en ny jaktstadga. I tullfrågor använde han sin sakkunskap och angrep ämbetsverken för bristande kompetens och långsam handläggning. Eftersom R åter önskade få tjänst i Sthlm sökte hans partikamrater få honom placerad i Manufakturkontoret, men Sthlms ledamöter bjöd för starkt motstånd. R attackerade i sin tur Sthlms borgerskap genom att yrka höjning på deras tämligen låga avgifter till ståndets kansli; han satt själv i dess direktion 175660. 1757 avsade han sig borgmästartjänsten i Arboga men verkställde inte flyttningen utan återinträdde i tjänst i början av 1758.


Till riksdagen 176062 valdes R åter till representant för Arboga. Den politiska situationen i landet var förändrad med övervikt för mössorna sedan hattregeringen 1757 ånyo hade fört Sverige in i ett krig, som hotade leda till nederlag. R utsågs trots detta till v talman och spelade en ledande roll i ståndet. När mössorna angrep regeringen för dess krigsförklaring mot Preussen sommaren 1757, vilken skett efter löften om stöd från Frankrike och Ryssland, försvarade R dess ledande man A J v Höpken (bd 19) och lyckades avstyra tillsättandet av en kommission över dennes handlande. Ett starkt skäl var att fredsförhandlingar var i sikte och att kanslipresidenten behövdes vid dessa. Höpken avgick dock och freden dröjde ända till sommaren 1762.


R fortsatte att angripa adelns privilegier och föreslog att även ofrälse personer skulle kunna sitta i rådet. Han ville också väcka den gamla frågan om att hälften av alla ämbeten skulle gå till ofrälse personer. Fastän hatt utsågs R att delta i det utskott i växelärenden som tillsattes i jan 1761 för att söka bringa reda i statens dåliga finanser och vars arbete omgavs med stor sekretess. Han deltog också i striden om ämbetstillsättningar, där ständerna visade en allt starkare tendens att mot författningarna påverka utnämningar. R påpekade, i konsekvens med sin respekt för lagen, att stånden borde hålla de lagar som de stiftat. I denna fråga kunde han dock inte agera med samma myndighet som han brukade: R hade själv fått en rekommendation av ständerna i febr 1761 till en borgmästartjänst i Sthlm. När val till tjänsten som byggnings- och ämbetsborgmästare ägde rum i april hade det bekräftande k brevet ännu ej hunnit utfärdas, varför han ej formellt kunde åberopa sig på sin rätt till tjänsten. Borgerskapet och magistraten som kände sig kränkta i sin valrätt av ständernas ingripande ville ej heller ta hänsyn till löftet utan föredrog en annan sökande. R skrev efter denna utgång så förbittrade besvär att han fick böta 100 dlr smt för olämpligt skrivsätt. För övrigt uppträdde han gärna till försvar för rätt och sunt förnuft, som när han deltog i debatten om de egendomliga rättegångarna i Dalarna i en häxprocess och tog ställning mot i hans tycke felaktiga domar och tillvägagångssätt.

1761 begärde och erhöll R den tidigare utlovade tjänsten som bankokommissarie men begärde omedelbart avsked. Han återvände med bibehållen lön till Arboga där han behållit sin gård. R sökte och erhöll burskap och även källarfrihet, dvs rätt att försälja vin. Sommaren 1764 sökte han bot för sin vacklande hälsa men avled i hetsig feber. Hans bouppteckning visar en betydande förmögenhet.

Författare

Anne-Marie Lenander



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från R i RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Inträdes-tal om borgelige samhällens skyldigheter, hållit uppå Arboga rådhus den 8 Ja-nuarii 1747. Sthlm u å. 28 s. – Jungfru-lära.uti.en.graf-skrift. [Rubr.] Sthlm 1751. 4:o. (6) s. [Anon; stenstik] - Tankar om handtvärkeriernes uphjelpande, och bättre pris på deras tilvärkningar, i anledning af Väl-mente patriotens och herr Francisci stridiga förslag derdl, igenom skrå- eller frimästare. Sthlm 1752. 31 s. [Anon; undert Candidus.]  Candidi närmare uplysningar, och fordrade underrättelser af herr Tanklös, angående Fagerö land och Lyckstad. Sthlm 1752. 64 s. [Anon.]  [Två memorial] (Utdrag af borgare-ståndets protocoll, hållit vid riksdagen i Stockholm den 12 Februarii 1761 [rubr], Sthlm 1761, 4:o, s 29, 1324).

Utgivit: J Eurenius, Atlantica Orientalis eller At-lands näs, til des rätta belägenhet beskrifvet för många år sedan ... nu, tillika med Platonis berättelse därom på svenska, och ... C F Ljungbergs företal, uplagde. Strengnäs 1751. (16), 140 s.

Översatt: [T Swift,] Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land ... , d 12, Sthlm 17[44]-45, (16), 160 s, 2 pl, 184 s, 2 pl (dedik), 2. upl;... resor, dl... bortVästerås 1772,150 s, 2 pl, 173 s, 2 pl (föret sign O. B. R.).

Källor och litteratur

Källor o litt: Svea hovrätts arkiv, Huvudarkivet, E IVa:27, RA. Hfl, Arboga AI:2, ULA.

B Beckman, Dalupproret 1743 (1930); G Bergquist, O B R, borgmästare i Arboga o känd 1700-talspolitiker (Hembygdsfören Arboga minne, Arsb 1964, 1965), s 44-55; B Boéthius, Magistraten o borgerska-pet i Sthlm 17191815 (1943); BorgRP 6-7 (197275); P-E Brolin, Hattar o mössor i borgarståndet 17601766 (1953); A Burius, Ömhet om friheten (1984); F A v Fersen, Hist skrifter, 2 (1868); E Hornborg, Hfors stads hist, 2 (1950), s 76f o HOf; Härnösands hm, 1 (1923); E Kleberg, Borgarståndets inre organisation indll 1809 (1929); Kommerskoll; Malmström, 2 (1895), 45 (18991900); Millqvist; A Munthe, Västra Södermalm inull mitten av 1800-talet (1959); N H Qvist, Ådalen, 12 (194346); H Schück, Den sv förlagsbokhandelns hist, 2 (1923); Sveriges riksbank 16681918 , 2 (1919), s 242, 334ff; Sveriges riksdag, 5-6 (1934); O Sylwan, Sv pressens hist till statshvälfmen 1772 (1896); M Särman, Charlotta Taube o den sista häxprocessen, ett 1700-talsdrama i flera akter (1996); T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget (1915).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Bidenius Renhorn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7587, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Lenander), hämtad 2019-01-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7587
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Bidenius Renhorn, urn:sbl:7587, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Lenander), hämtad 2019-01-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se