Meriter

Munnichhoven, Henrik, d aug 1664 i Sthlm. Möjligen identisk med den holländske målaren Hendrick Munnekus, vars föräldrar var Jacob Harmensz Monniches o Maria Claesdtr van (de) Wael i Utrecht, Holland. Mästare i Utrechts målargille 33, dekan där 43, i M G De la Gardies tjänst nov 48, konterfejare hos drottn Kristina 28 dec 50, hos Karl X Gustav 3 juni 54.

Hendrick Munnekus g 17 maj 1640 m Gerarda de With, d febr 1646 (Steneberg, s 229, not 16).

Biografi

M uppmärksammades redan av C Eichhorn (1887), som först föreslog identifieringen med den holländske målaren Hendrick Munnekus. A Hahr (1900) accepterade inte sammanställningen medan den av K E Steneberg (1955) med utförlig argumentation kom att hävdas i den hittills mest ingående skildringen av M:s liv och verksamhet.

Ingen källa anger en direkt identitet mellan Munnekus och M. I Stenebergs beviskedja kan urskiljas tre huvudlinjer: M tycks försvinna ur den holländska konsthistorien vid den tidpunkt då M trädde i tjänst hos M G De la Gardie; vidare företer namnteckningarna före och efter tiden i Holland vissa likheter; slutligen är det bekant att Munnekus' äldsta syster Barbara till namnet överensstämmer med M:s syster "Barbera Munkhofen", som är nämnd i handlingar där kronan lämnar hjälp till M:s begravning i Sthlm 1664.

En oklar punkt i denna rekonstruktion är namnbytet, även om det möjligen kan förklaras med att Munnekus eftertryckligt ville markera sin nya verksamhet i sv tjänst. Ännu en komplikation, hittills ej uppmärksammad, är att namnet M i formen Monickhouen redan under Gustav II Adolfs tid fanns etablerat i sv sammanhang genom den holländske fortifikationsofficeren Johan Monickhouen (bd 25). Det återstår att fastställa huruvida några släktförbindelser mellan M och denne existerat. Tillsvidare ter sig dock den traditionella identifieringen av M rimlig, även om den stilkritiska kopplingen försvåras genom att inga målningar av Munnekus från tiden i Holland finns bevarade.

M kan påvisas i Utrecht 1627. Sex år senare blev han mästare i stadens målargille och var dess dekan 1643. Ekonomiska svårigheter kan ha medfört att han lämnade sitt hemland 1648; i november detta år återfinns han i De la Gardies tjänst i Prag, och han följde sedan denne till Leipzig, Riga och Sthlm, dit han anlände i juli 1650. Han övergick där till drottning Kristinas hovstat och sysselsattes bl a med att utföra kopior efter David Beck och Sébastien Bourdon. Han utförde i första hand porträttbeställningar men också skilderier, dvs målningar med religiösa och mytologiska ämnen. Ingen signerad målning av hans hand kan påvisas. Ett oeuvre har dock på stilkritiska och arkivaliska grunder kunnat rekonstrueras.

Ett inventarium för De la Gardie 1652 visar att M behärskade den mytologiska ämnesfloran. Här nämns en bild med Herkules, Venus och Cupido, en annan med Venus naken och i helfigur och dessutom en visande Mars liggande på en trumma. Motivvalet kan sammanställas med inriktningen i Utrecht där mytologiska ämnen av italianiserande karaktär var flitigt omhuldade. Liknande motiv utförde M för drottning Kristina, och räkenskaperna upptar vidare en bild visande Maria och barnet på flykten till Egypten. Ingen av dessa målningar finns bevarad.

Gynnsammare är situationen vad gäller porträtten. Viktigast är dubbelporträttet i helfigur av M G De la Gardie och hans maka, pfalzgrevinnan Maria Euphrosyne. I ett tillägg till en räkning 19 dec 1652 finns nämnt ett ännu ej fullbordat dubbelporträtt som med goda skäl kan anses identiskt med porträttet av de bägge makarna (tidigare på Borrestad, nu i NM). Målningen visar paret vandrande nedför en trappa mot bakgrund av en altan och en molnig himmel. Praktfulla dräkter bidrar till porträttets representativa verkan. De la Gardie fäster blicken på betraktaren och fattar sin gemåls vänstra hand, helt i enlighet med den tradition inom måleriet och emblematiken som utvecklat formeln för giftermålsporträttet. Pfalzgrevinnans furstliga börd regleras av decorum, hon har i motsats till maken ännu inte lämnat trappans översta steg. Till äktenskapsbildens rekvisita hör också hunden som symbol för kvinnans äktenskapliga trohet, dessutom blommorna i krukan på balustraden — rosor och akvilejor tillades betydelser med anknytning till fruktbarhetssymboliken — och slutligen den bönskida Maria Euphrosyne håller i högra handen, tecknet på det havandeskap som också är framställt realistiskt i bilden. Stilmässigt är målningen med sina behärskade rörelser, sin nedtonade färg och odramatiska realism en exponent för tendenser som under Kristinatiden började fa konkurrens av modernare stilideal, möjligen en anledning till att det stort anlagda porträttet inte tycks ha uppskattats av beställaren.

M:s beställarkrets synes helt ha inskränkts till hovet och aristokratin. Goda skäl talar för att M utfört förlagan till Jeremias Falcks (bd 15) graverade porträtt av Karl X Gustav (1654). Av andra porträtt som samlats under hans namn framgår att han uppmärksammade de nya signalerna, främst det snabbt populära mode som utgick från Anthon van Dyck. Bilden av Maria Euphrosynes syster Eleonora Catharina anknyter till de arkadiska tidsströmningarna (originalet förlorat), medan De la Gardies syster Maria Sophia avbildats som sörjande änka mot en bakgrund av gravmonument och cypresser (1653). Porträttet av den unga Beata Elisabeth v Königsmarck (omkr 1654) har genom inslaget av blommor en klar anknytning till dubbelporträttet, även om rosorna här understryker en betydelse av förgänglighet som naturligt samspelar med bildens lätt vemodsfyllda stämning. Till de målningar som med skiftande grad av sannolikhet attribuerats till M kan också nämnas porträtten av fyra medlemmar av ätten Silfverstierna, förvarade i Ludgo kyrka.

M:s öde illustrerar den hårda verklighet som mötte åtskilliga konstnärer i dåtidens Sverige. I motsats till internationellt mera ryktbara målare kom han att stanna i landet, ständigt beredd att med suppliker hålla nöden från dörren och tvingad att reagera på konstmodets växlingar. Genom De la Gardie kom han att berika den sv konstkulturen, främst genom det stora dubbelporträttet som har en originell framtoning, även i jämförelse med vad som tillkom på andra håll ute i Europa.

Författare

Allan Ellenius

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: [C Eichho]rn, M (NF, 11, 1887); Fortifik, 1 (1902); A Hahr, David v Krafft o den Ehrenstrahlska' skolan (1900; även UUÅ 1901); Kunstler-inventare. Urkunden zur Geschichte der holländischen Kunst des 16., 17. und 18. Jahrh, ed A Bredius, 2 (Quellenstudien zur holländischen Kunstgeschichte, 6, 1916); K E Steneberg, Kristinatidens måleri (1955) o där anf källor o litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Munnichhoven, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8543, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Ellenius), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8543
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Munnichhoven, urn:sbl:8543, Svenskt biografiskt lexikon (art av Allan Ellenius), hämtad 2024-04-20.