Meriter

1 Müntzing, Alvar, f 29 dec 1848 i Lerbäck, Ör, d 22 aug 1917 i Varberg (skriven i Ad Fredr, Sthlm). Föräldrar: komministern Gustaf Wilhelm M o Johanna Sköldberg. Elev vid Tekn elementarskolan i Örebro ht 64, avgångsex där 5 juni 67, kemist vid Sörkvarns fabriker, Kolbäck o Svedvi, Vm, 67—69, elev vid Inedals sockerbruk, Sthlm, 69, verkmästare där 70—72, fabriksförest där 72—76, disponent vid Gustavsfors pappersbruk, Floda, Söd, 77—79, fabriksförest vid Munksjö pappersbruk (från okt 90 Munksjö ab), Jönköping, aug 79—93, led av styr för Munksjö ab 91-96, VD där 93-96, ordf i styr för Jönköpings arbetarefören 84, led av stadsfullm i Jönköping 1 jan 91 — 12 okt 96, av styr för Sv pappersbruksfören 93, sekr där nov 05—mars 17, byggde o igångsatte Thimsfors pappersbruk, Markaryd, Kron, 97, VD för Thimsfors ab 97 (bolagsordn 6 nov 96)-30 juni 02, konsult ing o inneh av Sv pappersbyrån, Sthlm, från 02, huvudred för Sv papperstidn 03—17, förest för Sv pappersfören:s anmärkn:byrå 05—09, sekr i Sveriges pappersgrosshandl:fören från 06, VD i ab Müntzings cellulosapatenter från mars 11.

G 12 april 1882 i Sthlm (enl vb för Gåsborn, Värml), m Amalia Maria Lovisa (Marie-Louise) Klingberg, f 10 mars 1860 i Hällefors, Ör, d 28 juni 1928 i Sthlm (enl db för Lidingö), dtr till bruksdisponenten Erland Theodor K o Sofia Kristina Charlotta Amalia Baalach.

Biografi

M blev redan under skoltiden känd för sina tekniska kunskaper. Han fick bl a i uppdrag att undersöka möjligheten att framställa portlandcement av inhemska råvaror. Efter examen anställdes han som kemist vid Sörkvarns fabriker i Västmanland där en anläggning för cementtillverkning förbereddes. 1869 övergick M till sockerindustrin. Han deltog som elev vid anläggningen av Inedals betsockerfabrik i Sthlm och kunde sedan — efter studier av tysk sockerindustri — avancera till fabriksledare. Enligt M:s egen uppgift var det han som införde bruket av bitsocker i Sverige (självbiogr, Tekn museet).

1876 sammanträffade M av en tillfällighet med några intressenter i en av Sveriges första kemiska cellulosafabriker, Gustavsfors i Södermanland. Han var egentligen på väg att anta ett erbjudande om en tjänst som chef för ett sockerbruk i Chile. Nu kom han i stället i kontakt med pappers- och cellulosaindustrin, som skulle engagera honom under resten av hans liv och där han skulle bli en av de stora tekniska föregångsmännen.

På 1870-talet arbetade den kemiska massaindustrin under primitiva förhållanden. Vid tillverkningen gick merparten av vedråvaran och kemikalierna i kokluten förlorad. Det visade sig att M:s erfarenheter från sockerindustrin kom väl till pass. I analogi med den s k diffusionsmetod som tillämpades vid sockerraffinaderierna för utvinning av råsaft ur betorna föreslog M en diffusionsanläggning för systematisk avtvättning av luten från cellulosan. Resultatet blev en effektivare återvinning av luten och bättre utbyte av veden.

Efter ett par års anställning vid Gustavsfors bruk flyttade M till Jönköping och Munksjö bruk där han kom att verka i nära två decennier. Munksjö, som vid denna tid ägdes av K O Ljungqvist (bd 24), var ursprungligen specialiserat på tillverkning av papper och papp av halmmassa. M anställdes i samband med en övergång till användande av trämassa och under hans ledning uppfördes en natroncellulosafabrik vid bruket.

Det var inte bara tidnings- och förlagsvärlden som efterfrågade papper mot slutet av 1800-talet. Industrialisering och livligare affärsverksamhet skapade många nya viktiga användningsområden. Det fanns inte minst en växande marknad for förpackningsmaterial och olika typer av papp spelade en allt större roll vid husbyggnation. Både vad gäller omslagspapper och byggpapp kom M:s namn att knytas till viktiga tekniska framsteg.

I början av 1880-talet utfördes vid Munksjö försök att ur för ändamålet särskilt kokad massa framställa ett extra starkt pappers- och pappmaterial. Resultatet blev det sk kraftpapperet — på världsmarknaden känt som Swedish Kraft. Det brukar ibland tom föras till samma exklusiva skara av klassiska "sv uppfinningar" som tändstickor, separatorer, fyrbelysningar och kullager. Som så ofta händer i anslutning till viktiga tekniska framsteg uppstod i efterhand en bitter strid om vem som skulle tillskrivas förtjänsten av kraftpapperets tillkomst. Den stod mellan pappersmästaren vid Munksjö, David Fielding, och M. Det mesta talar för att äran skall delas lika dem emellan.

1896 lämnade M Munksjö för att leda anläggningen av ett nytt pappersbruk vid Thimsfors' vattenfall i Lagan. Bruket, som byggde på M:s patent, skulle i första hand tillverka takpapp och annan byggnadspapp. Verksamheten drabbades emellertid av en rad oförutsedda svårigheter och 1902 tvingades M lämna posten som VD för Thimsfors-bolaget.

M hade i viss mån förberett en reträtt från Thimsfors. 1901 sökte han intressera Sv pappersbruksföreningen för organiserandet av en pappersteknisk byrå. Den skulle syssla med papperstekniskt utvecklingsarbete, pappersprovningar och gemensamma inköp. Då anslutningen från enskilda bruk inte blev den önskade grundade M, som eget företag, Sv pappersbyrån för konsulterande och konstruerande verksamhet.

M blev något av en samlande gestalt inom den sv pappers- och cellulosavärlden. Pappersbyrån blev "den yrkets mötesplats" där M framträdde som "en auktoritet på sitt område som hittills ingen annan och detta ej minst när det gällde att utåt, inför myndigheter och allmänhet, hävda pappers- och pappersmassetillverkningens intressen" (Bosasus, s 74). Till M:s auktoritet bidrog inte minst att han kom att inneha en rad förtroendeposter inom branschens sammanslutningar. Han var även 1908 en av initiativtagarna till Sv pappers- och cellulosaingenjörsföreningen (SPCI) och under många år redaktör för Sv papperstidning — organ för Sv pappersbruks-föreningen och SPCI. Även internt gjorde M sin stämma hörd. Han verkade t ex för tillkomsten av en teknisk fackskola för anställda vid pappers- och trämasseindustrierna och underströk vid upprepade tillfällen behovet av teknisk-vetenskapliga undersökningar och en försöksanstalt där forskare kunde undersöka de problem som pappers- och massaindustrierna behövde få lösta.

Under sin tid vid Munksjö tog M också ett annat initiativ som syftade till att samla olika industriintressen. För att öka säkerheten på arbetsplatserna i början av 1890-talet förbereddes ett lagförslag som syftade till att väsentligt skärpa den statliga kontrollen av ångpannor. M föreslog att industrin i stället skulle underkasta sig en frivillig kontroll genom bildandet av sk ångpanneföreningar. Dessa skulle anställa experter/ingenjörer med uppgift att dels regelbundet besiktiga i föreningarna inskrivna ångpannor, dels ge råd angående bla skötsel och nyanskaffning. M uppvaktade civilministern för att stoppa lagförslaget och föreslog tillsammans med Ljungqvist 1893 att Tekniska samfundet i Gbg och Skånska ingeniörsklubben skulle verka för en ångpanneförening för södra Sverige. Aktionen lyckades. Ångpannelagen stoppades och den första ångpanneföreningen bildades. Föreningar av denna karaktär kom sedan att spela en mycket viktig roll för att tillhandahålla industrin teknisk sakkunskap.

M har beskrivits som originell och orädd då det gällde att strida för en idé. Kanske hade han ärvt dessa egenskaper av sin far, som — trots att han var präst inom statskyrkan — blev känd för sitt engagemang inom den tidiga väckelserörelsen. Det är också möjligt att den bakgrunden gav M en naturlig böjelse för frisinnade idéer. Under 1880-talet var han ordförande i Jönköpings arbetareförening — en liberalt sinnad förening där dock de egentliga arbetarna var sparsamt representerade. M räknades även som gynnare av stadens rösträttsförening och han inrättade åt arbetarna vid Munksjö en sjuk- och begravningskassa, en besparingsförening och en pensionsfond.

M:s sista år blev bekymmersamma. Han hade utvecklat och patenterat en ny och — om den höll vad uppfinnaren lovade — revolutionerande cellulosakokningsmetod. För att exploatera den bildades patentbolaget ab Müntzings cellulosapatenter. Försök i stor skala genomfördes vid Wargöns ab 1911 — 14. Resultaten var nedslående. Det blev allt svårare att intressera köpare för metoden och slutligen tvingades en av ohälsa drabbad M att ge upp. Han tyngdes också allt mer av sina plikter inom Pappersbruksföreningen. I mars 1917 pensionerades han. Fem månader senare gick han bort.

I ett mycket komplett tecknat porträtt av M framhålls att hans kanske mest framträdande särmärke var en skapande fantasi. "Måhända var hans intellektuella produktivitet och rörlighet jämte det mångsysslande, som hans med åren allt bekymmersammare ekonomi framtvang, vållande till, att han ofta nog ej gick tillräckligt på djupet med sina problem. Om dessa hade genomarbetats mera omsorgsfullt än som skedde, skulle han sannolikt ha besparats åtskilliga av de besvikelser, som blevo hans livs lott. Länge bevarade han dock en lynnets spänstighet, som lät honom — åtminstone utåt — bära sina prövningar med lätt hjärta. Den exemplariske, spartanskt sparsamme skolpojken i Örebro blev med åren också icke så litet av bohem" (Bosæus, s 74 f).

Författare

Bosse Sundin

Arkivuppgifter

M:s arkiv i Tekn mus.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Till herrar ledamöter i Sv. tekno-logföreningens fackafdelning för mekanik (TT, årg 24, 1894, Sthlm, 4:o, Allm afd, s 56 f; tills med O. Ljungqvist). — Om Thimsfors takpapp och taktäckning. Sthlm 1900. 62 s, 11 pl. [Föret.] 2. uppl 1901. 64 s, 13 pl. — Normalformat för papper, inledningsanförande å Föreningens för bok-handtverks årssammanträde den 3. april 1901 (Meddelande från Föreningen för bokhandtverk 1907, Sthlm, 4:o, s 24-37). - Några handlingar rörande ordnandet af den lägre tekniska undervisningen. Sthlm 1912. 33 s. [Föret.]

Redigerat: Svensk pappers-tidning, fack- o annonsorgan för pappersindustriens ... yrkesintressen, årg 7-20:8, 1904-17, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: A M (Sv pappers-tidn 1917, nr 11 o 16); E Bosaeus, Munksjö bruks minnen (1953); Den sv cellulosaindustriens utveckl o nationalekon betydelse. Festskr utg av Sv cellulosafören... (1918); Jönköpings stads hist, 3 (1971) o 4 (1921); Molae chartariz Suecana:. Sv pappersbruksfören:s tjugofemårsskrift (1923); R Redelius, Gustaf Wilhelm M. En märklig Närkes-präst i en andlig brytn:tid (1967); B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); Sv pappersbruksfören 1923-1948. Minnesskr ... (1948); Sv pappers- o cellulosaingeniörsfören. Minnen från åren 1908-1933 (1933).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Alvar Müntzing, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8609, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8609
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Alvar Müntzing, urn:sbl:8609, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-23.