Meriter

Mörk, Jacob, dp 13 jan 1715 i Sthlm, Nik, d 26 juni 1763 i Bro, Upps. Föräldrar: spannmålshandl Hindrich Olofsson M o Brita Larsdtr Bark. Elev i Sthlms trivialskola 26, i Västerås trivialskola trol 28, i Västerås gymn 31, inskr vid UU 27 febr 34, informator bl a hos överstelöjtn Georg Reinhold v Köhler i Foss, Göt, 39–42, prästex 13 jan 43, huspredikant hos löjtn vid livdrabantkåren Magnus Stierneroos 43, pastoralex 18 sept 44, efter patronell kallelse kh i Bro o Låssa, Upps, från 19 sept 44. Förf. - LVA 49.

G 7 mars 1745 m Catharina Staaf, f 22 jan 1722 i Låssa, d 9 maj 1781 i Bro, dtr till kh Carl S o Christina Arenius.

Biografi

M blev tidigt föräldralös och togs om hand av sin svåger, sidenfabrikören Johan Efverling, gift med M:s äldre syster Elisabeth. Efverling, som hade planerat att lära upp M inom sidenhanteringen, upptäckte snart gossens "eld och kvickhet" (Wilcke) och lät honom därför i stället studera. M:s begåvning och studieflit vitsordades senare samstämmigt av lärare och examinatorer. I sina skrivelser till Uppsala domkapitel och K M:t visar han sig emellertid också djärvt påstridig och utmanande, vilket med all sannolikhet var en bidragande orsak till att han aldrig lyckades erhålla den förflyttning från det magra pastoratet i Bro som han upprepade gånger ansökte om.

Som prästman gjorde sig M känd för sitt militanta motstånd mot den religiösa separatism som han konfronterades med inom sin församling. Hans företrädare hade redan 1739 till domkapitlet i Uppsala anmält hovjunkaren Jacob Gripenstedt på Lejondal för samröre med de beryktade radikalpietisterna Carl Michael Strokirch och Sven Rosén. Makarna Gripenstedt hade inte på flera år besökt kyrkan eller tagit nattvarden, men vad som fick myndigheterna att ingripa var att paret också vägrade att låta döpa sin nyfödda dotter. Lejondal fortsatte att vara en religiös oroshärd ända fram till slutet av 1750-talet, och på grund av friherrinnans täta barnsängar fick M ideligen mobilisera kolleger och kronobetjäning för tvångsdop hos det tredskande herrskapet. Också Gripenstedts försök att på orten skaffa en fristad åt de radikalpietistiska sk Erikssönerna eller "främlingarna" och hans planer på att ge ut en ny bibelupplaga strandade på M:s vaksamhet och myndigheternas förbud.

M:s tidigaste kända litterära försök utgörs av några begravningsdikter från studieåren; även senare framträdde han som tillfällesdiktare. Till hans äldre arbeten hör också den första, icke bevarade versionen av versdramat Eugenia, en allegori över striden mellan ortodoxi och olika separatistiska rörelser, som i omarbetad form trycktes 1757. Den episka dikten Svenska enigheten (1747), som skildrar Sveriges öden från forntiden till och med Karl X Gustav, är en efterbildning av Dalins Swenska friheten och förespråkar samma politiska uppfattning — samling kring kungamakten.

Det var emellertid som prosaist M gjorde sin bestående insats i den sv litteraturens historia. Epitetet "vår förste romanförfattare" är av hävd knutet till hans namn och kan anses som i stort sett rättvisande. I samarbete med sin gymnasie- och studentkamrat Anders Törngren (1713–79) utgav M 1742–44 i två delar om vardera åtta "böcker" romanen Adalriks och Giöthildas äfventyr, 1745 kompletterad med Innehåll och register. Törngrens roll vid tillkomsten av romanen är inte helt klarlagd, men att döma av hans självständiga litterära verksamhet i början av 1740-talet har han varit fullt kapabel att aktivt delta i författandet. 1742 och 1743 framträdde han sålunda med versorationer på Riddarhuset och han medverkade, liksom troligen också M, vid översättningen av J G Hamanns Den asiatiska Banise, eller blodiga dock modiga Pegu (andra delen, 1747). När det gäller Adalriks och Giöthildas äfventyr finns det en rad indicier som pekar på att Törngren från början varit en drivande kraft men efter hand överlåtit en allt större del av ansvaret på M, som ensam fått slutföra arbetet.

Romanens handling utspelas i nordisk forntid och berättar om den unge prins Adalriks kamp för att återerövra sitt rike från usurpatorn Regner och om hans kärlek till den sköna kungadottern Giöthilda. Huvudpersonerna och händelseförloppet är fritt uppfunna men har kombinerats med element ur framför allt Heimskringla. Med hjälp av lån från sagalitteraturen har författarna gjort för sin tid aktningsvärda försök att gestalta en fornnordisk miljö. Genremässigt ansluter sig Adalriks och Giöthildas äfventyr till den hövisk-historiska roman som under 1600-talet utvecklades i Frankrike (La Calprenede, Madeleine de Scudéry) och Tyskland (Anton Ulrich, Daniel Casper von Lohenstein); även Fénelons Les aventures de Télémaque har utgjort en viktig förebild. Från denna äldre romanlitteratur har författarna hämtat inte bara den yttre formen utan också tekniken att under förklädnad återge och kommentera samtida händelser och personer.

Adalriks och Giöthildas äfventyr tillkom under ett dramatiskt skede i sv historia, då kriget mot Ryssland, dalupproret och tronföljarvalet erbjöd ett rikt stoff för politiskt engagerade författare. Genom att romanen skrevs och utgavs häftesvis under en relativt lång tidsperiod har författarna successivt kunnat införa allusioner på det aktuella skeendet. Framför allt tycks de ha intresserat sig för tronföljdsfrågan, och i stor utsträckning kan romanen betecknas som en furstespegel, ursprungligen avsedd för den tilltänkte tronföljaren Karl Peter Ulrik men slutligen dedicerad till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Författarnas politiska uppfattning präglas av moraliskt allvar och patriotism — första delen bär mottot Pro virtute & patria; de är varma fredsvänner och rojalister och ser med avsky på det samtida partisplitet.

Den föråldrade form vari författarna klädde sina tankar gjorde Adalriks och Giöthildas äfventyr till en solitär i sv litteratur. Några utvecklingsmöjligheter erbjöd genren inte. Som romanens främsta förtjänst kan anföras det rena språket och den ställvis kraftfulla retoriken, särskilt i senare delen, där M ensam torde ha fört pennan.

I sin andra, självständigt utformade roman, Thecla, eller den bepröfvade trones dygd (1–3; 1749, 1752 och 1758), vänder sig M från den representativa offentligheten till den enskilda människans situation. M:s utgångspunkt är här den apokryfiska berättelsen om Paulus och den av honom omvända jungfrun Thecla, som vävs samman med en skildring av Palestinas historia under Neros sista år, grundad på Josefos' berättelse om det judiska kriget. Den helt ohistoriska huvudintrigen, ett triangeldrama mellan Nero, hans hustru Sabina och Thecla, ger tillfälle till effektfulla scener där den fromma oskulden utsätts för frestelser och kroppslig pina. Den hövisk-historiska romanens invecklade kompositionsmönster har övergivits för en i stort sett kronologiskt berättad handling. Det sceniska framställningssättet med betydande dialoginslag röjer ett inflytande från dramat. Personteckningen är mera nyanserad än i den äldre romanen; psykologiska konflikter gestaltas insiktsfullt och övertygande.

Som roman med religiöst motiv saknade inte Thecla motsvarigheter utomlands, vilket M påpekade i sitt förord, men i sin helhet ter sig romanen väsentligt mera självständig än Adalriks och Giöthildas äfventyr. Den religiöst-uppbyggliga avsikten är starkt framträdande; bilderna av fornkyrkan och av Theclas uppträdande i svåra situationer är avsedda som efterföljansvärda exempel. I centrala scener framträder huvudpersonen som en imitatio Christi-gestalt, som återupplever Jesu prövningar och lidande. Den religiösa tro hon bekänner sig till överensstämmer helt med den lutherska läran i ortodox tappning.

På samma sätt som författarna i den tidigare romanen anspelade på samtida politiska förhållanden syftade M här på sin egen tids lärostrider, när han skildrade de villolärare som angrep fornkyrkans enhet. Liksom i Eugenia ville han slå vakt om ortodoxin inför angrepp från olika separatistiska rörelser, samtidigt som han gestaltade en varm och levande tro med känslofulla och mystiska inslag.

1749 inlämnade M för censur ett manuskript med titeln Printz Theodorik eller Dät öfvermodiga och straffvärda dårskapens rike. I kanslikollegium fann man att det innehöll alltför närgångna anspelningar på levande personer och krävde omarbetning före tryckningen. Arbetet blev aldrig utgivet men har möjligen delvis utnyttjats för den 1754 anonymt publicerade Åtskillige målningar på människliga sinnen, hvilka leda til den konsten, at känna sig sjelf, och andra, en samling tämligen blodlösa karaktärsstudier i en genre med anor från Theofrastos. Vid samma tid deltog M med framgång i Vitterhetsakademins vältalighetstävling med En hjeltes beskrifning, tryckt i akademins handlingar 1755. Han hyllade där i demokratisk anda det hjältemod som står fjärran från bördsanspråk och annan fåfänga och i stället grundar sig på dygd och medborgerlig pliktuppfyllelse.

En vältalighet av mindre abstrakt slag fick M tillfälle att utveckla inom Vetenskapsakademins ram. Hans inval föranleddes med all säkerhet av hans litterära talanger, som man drog nytta av genom att anförtro honom inte mindre än sex åminnelsetal under decenniet 1750—60. Den retoriska utsmyckningen är i dessa tal genomgående måttfull. M koncentrerade sig i stället på det biografiska materialet, som han gärna lät illustrera en filosofisk eller moralisk sats.

Författare

Torkel Stålmarck

Arkivuppgifter

M:s anteckn:ar Sällsamma o märckwärda händelser uti Bro o Lossa socknar (1745—50) i Bro kyrkoarkiv, ULA. Skrivier till Uppsala domkap i domkap.s arkiv, ULA, o till K M:t i RA. M:s inträdestal i VA samt två brev till VA:s sekr i StUB/VA. Anteckmar till AJ Grundel (preses), De renovatione et bonis operibus [1758] i KB (A 476).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: S:ae R:a; M:tis magnae fidei viri dioeceseos Arosiensis episcopi ... Nicolai Barchii ... mortem przematuram anno MDCCXXXIII d. 16. Feb. submisso deplorat planctu ... J M. Typis Arosiensis [1733], Fol. (4) s. [Verser.] — Tanckar vid ... herr Israel Malmlings förnäm råd- och handels-mans i Vesteråhs salige död, när thes döde lekamen ... i Vesteråhs domkyrcko jordsattes den 4. Decemb. åhr 1733. Vesteråhs u å. Fol. (4) s. [Undert verser.] — Ad tumulum, in quo ... Danie-lis Barckman, pastoris quondam in Hed ... d. V. Sept. MDCCXXXVI, componebantur ossa. Aro-sia: [1736]. Fol. (4) s. [Verser.] — Tårar öfver sin vän ... theologiae studiosus, herr Lars Schierfors, Vcstmannus ... den 27. Octobr. 1738. Vid des graf gutne ... Vesterås [1738], 10 s. [Verser; s 9 f av G O Hernodius.] Utdrag i Samling af verser på svenska [utg av A Sahlstedt], d 4, Sthlm 1753, s 7. — Adalriks och Giöthildas äfventyr. D 1—2, Innehåll o register. Sthlm 1742-45. 4:o. [Dedik; tills med A Törngren.] 1. 1742-43. (8), 446 s. 2. 1743. 462 s. Inneh o reg ... 1745. 48 s. 2. upl med förbättring Västerås 1786. 434, 452 s. [Anon.] Overs: Begebenheiten des Prinzen Adalrichs und der Prinzessin Gothilda, Buch 1—4, 5—6, Wismar, Leipzig 1750, 604 s (anon), enl uppg en utg Schwe-rin 1756, enl Eichhorn, nedan aa, s 95; 2. [Titel-] Auflage Rostock und Wismar 1759. — Öfver bergs--fogden ... Andreas Törngren, och .. .jungfru Bri-gitta Christina Ljungman, som vigdes i Lindesberg den 11 Februarii 1746. Sthlm u å. 4:o. (4) s. [Verser.] — Benägne läsare! ([D G Cedercrona,] Sveriges rikes ridderskaps och adels vapen bok, Sthlm 1746, fol, s [5—11]; tillskr av Wilcke i nedan aa), -Svenska enigheten. Sthlm 1747. 4:o. 46 s. — Litet minne af mycken förfarenhet, när ... herr Johan Hammarin ... 46 år en trogen herde i Grans församlingar ... lades i jorden d. 14 Mardi 1749. AfJ. H. M. Sthlm u å. 4:o. (8) s. [Sign verser.] — Thecla, eller den bepröfvade trones dygd. D 1—3. Sthlm 1749-58. 1. 1749. 266, (10) s. [Nya utg:] 1758. 236, (8) s. 1776. (16), 223 s. 2. 1752. 306 s. [Ny utg] 1759. 272, (8) s. 2. ggn upl 1772. 3. 1758. (16), 448, (16) s. [Delvis omtr så?] 2. ggn upl 1772. Övers: Thecla eller den ved Gienvordighed og For-fialgelse prervede Troens Dyd, D 1 — 3, Khvn 1773— 74, 255, 396, 502, (16) s. - Åminnelse-tal öfver majoren vid Östgöta infanteri-regemente, samt Kongl. vetenskaps academiens medlem, herr Elias Pilgren, hållit på Stora riddarhus-salen d. 12 Apr. 1750. Sthlm 1750. 37 s. - Upväckelse til bönen, uti en enfaldig predikan, hållen i Bro kyrka i Upland den 23. April 1750. öfver Luc. XL5-13. Sthlm 1751. 4:o. 54 s. — Öfver Deras kongl. majestäters höga kröning, den 26. november 1751. Sthlm u å. 4:o. (8) s. [Verser.] — Åminnelse-tal, öfver assesso-ren och provincial-medicus i Nerike och Verme-land, samt Kongl. vet. acad. medlem, h. doct. Johan Hesselius ... hållit i ... den 9. Decemb. 1752. Sthlm u å. 22 s. [2 titelvar.] — Åtskillige målningar på människliga sinnen, hvilka leda til den konsten, at känna sig sjelf, och andra. [D 1, flock 1*.] Sthlm 1754. 157 s. [Anon.] — Åminnelse-tal öfver fram-ledne Kongl. archiatern och prasses i Kongl. colle-gio medico, herr Evald Ribe, på Kongl. vetenskaps academiens vägnar hållit den 13. Mardi, 1754. Sthlm 1754. 29 s. — Åminnelse-tal öfver framledne theologie doctoren och kyrko-herden i Bolstad i Carlstads stift, herr Nils Brelin, på ... vägnar, hållit uti... den 14. Martii, 1754. Sthlm 1754. 32 s. [2 titelvar.] — En hjeltes beskrifning, som vunnit priset d. 24. Jul. 1755 (Kongl. svenska vitterhets-academiens handlingar, d 1, Sthlm 1755, s 245— 255). — Åminnelse-tal öfver slotts-byggmästaren och Kongl. vetenskaps academiens ledamot, herr Claes Eliander, hållit den 27 Februarii, 1756. Sthlm 1756. 24 s. [2 titelvar.] - Tanke-spel kalladt Eugenia eller den förvillade välmening. Vesterås 1757. (12), 154 s. 2. upl Västerås 1779. [Endast de opag sidorna nytr.] — Äreminne öfver framledne landshöfdingens fri-herre Gustaf Funcks enke-fru, fru Christina Cronström ... i Bro kyrka uti Up-land, den 10 augusti 1758. Sthlm 1758. 4:o. 28 s, 1 pl. [S 18-28 o pl av D Tilas.] - Åminnelse-tal öfver ... öfversten vid artilleriet ... K. vet. acad. ledamot, välborne herr Thomas Cunninghame ... hållit den 11 Junii 1760. Sthlm 1760. 36 s. - Dikter i: Lärda tidningar, 1748, Sthlm, s 316 [i nr 79 10/ 10], 1749, s 21 f[inr6, 19/1] (anon, omtr i Samling af verser på svenska, 1, 1751, s 37 f, anon), 1751, s 103 f [i nr 26, 4/4], 370 f [i nr 93, 28/11], 1752, s 177-179 [i nr 45, 11/6] (signj. H. M.), 1754, s 1 [i nr 1, 3/1] (signj. H. M., tillskr), 1758, s 1 f [i nr 1, 2/1] (d:o).

Översatt: [T G Hamann,] Den asiatiska Banise, eller blodiga dock modiga Pegu. D 2. Efter herr Henrich Anshelms von Zigler und Kliphausen, skrifvesätt... Sthlm 1747. (8), 616 s. [Anon, tillskr, tills med A Törngren; även tillskr denne ensam.] — Versifierade övers sign J. H. M. av serafimerrid-darnas latinska valspråk i Lärda tidningar 1748, s 253-256 [i nr 64, 18/8].

Källor och litteratur

Källor o litt: Sthlms konsistoriums arkiv, Acta 1744 (ansökn:handl:ar), SSA.

F Book, Romanens o prosaberättelsens hist i Sverige intill 1809 (1907); C Eichhorn, Sv studier [1] (1869); H Hernlund, "Mörks Prins Theodorik" under kanslikollegii granskn, ett bidr till censurens hist under frihetstiden (Saml 1885); T Stålmarck, J M, Studier kring våra äldsta romaner (1974), o där anf källor o litt; K Warburg, Literaturhist anteck-n:ar, 1, Om förf:skapet till vår äldsta roman (Saml 1883); V Vasenius, M o Upsala domkap (Saml 1888); dens, Separatisten Jacob Gripenstedt (Öfversigt af Finska Vet:soc:s förh:ar 33, Hfors 1891); dens, Hist undersökmar rör Sveriges äldsta originalroman (Hfors 1892); J C Wilcke, Åminnelse-tal öfver ... VA:s ledamot herr J H M ... 24 maji 1765 (1765).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Mörk, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8695, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8695
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Mörk, urn:sbl:8695, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck), hämtad 2024-04-25.