VARBERGS FLYGKLUBB (1937 – )

Organisation

Kategori

Förening. Ospecificerad (Fritids-o friluftsförening)

Historik

H I S T O R I K
Folkrörelsernas arkiv i norra Halland
198 VARBERGS FLYGKLUBB
# Aktiv
Tanken på en flygplats med flyghamn väcktes i slutet av 1920-talet. det blev en extra puff framåt i och med att Svenska Luftfartförbundet 1929 begärde yttrande från Varbers stad om möjligheterna att anlägga en flyghamn med landningsplats för landflygplan. I januari 1932 fick Varberg besök av överste Hedengren, chef för Svenska Luftfartsförbundet, som inspekterade det tilltänkta fältet. Varberg hade då redan framhållit det goda läget mellan Göteborg och Halmstad och riksdagen beslutade i slutet av året att ett antal nödlandningsfält skulle byggas som reservarbete i regi av stadens arbetslöshetskommission. Varberg kom med i bilden av den anledningen att man behövde en nödlandsningsplats utmed flygstamlinjen Oslo-Göteborg-Malmö. I November 1933 upprättades kontrakt mellan staden och den statliga arbetslöshetskommissionen. Kostnaderna för iordningsställande av fältet beräknades till 333 000 kr. I anslutning härtill skulle Getterövägen byggas.
Under en fika på conditori Mignon startade Varbergs Flygklubb den 20 november 1937. Närvarande var: Olof Bengtsson, Nils Bergström, Gunnar Bremberg, everth Edin, Gunnar Tengler och Gunnar Victorin. Olof Bengtsson avslöjade att han skaffat sig ett glidflygplan och att det visserligen kostat honom en tusenlapp men han förklarade sig villig att släppa till det om man kunde få till stånd en flygklubb. Var och en av de närvarande var villig att investera 50 kr för att på detta sätt bli delägare. När man lämnade lokalen hade man en flygklubb, som i sin tur hade ett glidflygplan, en LH-21.
Men fältet var inte klart ännu. Därför använde man sig av isar; först i Horred; så i Fävren, där klubben hade sin första hangar. Längre fram använde man sig också av stranden vid Björkäng som start- och landningsbana. Det behövdes en motorcykel eller en bil för att få upp planet i luften.
På hösten 1938 var arbetet med fältet iordningställande så gott som avslutat och man kunde i samarbete med Aeroklubben i Göteborg sätta igång med rundturer. För att ytterligare förstärka klubbkassan ordnade man filmaftnar och flygbaler.
I april 1940 fick man påtagligt bevis på att det var krig ute i världen. Krigsfartyg rapporterades vara på väg norrut i Kattegatt. Svensk försvarsledning gav order om att bilar och andra fordon och skrymmande föremål skulle parkeras ute på fältet för att försvåra landning från luften. Resten av det året var de flesta medlemmarna i beredskapstjänst och spridda över hela landet. Det var inte möjligt att bedriva någon verksamhet i klubben. På inkomstsidan noteras 60 kr i medlemsavgifter. De sex stiftarna satte alltså in var sin tia i avvaktan på bättre tider. Det var inte alltid så lätt att utnyttja fältet. Passersedlar skulle utverkas för medlemmar och fältet var delvis minerat. Hangarproblemet löstes tillfälligt genom en överenskommelse med ägaren till ett fårahus i anslutning till fältet.
Under 1941började militärbefälet lätta på restriktionerna. Flygintresserat folk - och därtill med en viss kunnighet - var just vad försvarsmakten var ute efter, särskilt som det var mycket lättare att utbilda segelflygare till stridsflygare än att utbilda mönstrande värnpliktiga som kom direkt deån skolbänken. Segelflyget och även modellflyget kunde räkna med statsmaktens välvilja då det gällde anslag. Men varbergsklubben var ju relativt obetydlig. Emellertid visste man att det i Borås också fanns en liten klubb, som bl a hade byggt ett glidflygplan av typ SG 38. Men där fanns inget flygfält. Det var därför naturligt och praktiskt att man slog sig ihop. Så bildades Varberg-Borås flygklubb. Glidflygplanet fördes hit, boråsarna kom ner under veckosluten och unde de ljusa kvällarna mitt i veckan fick varbergsflygarna öva sig. Fårhuset hade fått en hyresgäst.
Men fårhuset blev snart otillräckligt och 1943 hade man byggt en riktig hangar. Klubben förfogade klubben över 2 segelflygplan och lika många glidflygplan.
Under åren närmast efter krigsslutet var flygintresset mycket stort hos allmänheten. Ett flertal flygföretag höll till på Getterön och hade uppstigningar dagligen. För det mesta flögs med Norseman, som tog åtta passagerare.
I slutet av fyrtiotalet bildades Pilotföreningen av ett antal aktiva medlemmar i klubben. Den gick 1958 upp i den då nybildade Hallands Aero.
Varberg-Borås gick skilda vägar 1952 när man i Borås äntligen hade fått sitt eget flygfält.
Sommaren 1959 var klubben värd för det årets West Coast Rally.Något som upprepades tre år senare vid 25-års jubiléet då man även kunde ta nya klubblokalen i bruk. Året dessförinnan drabbades föreningen av en olycka då en Cessna 175 med ordförande Olov Carlsson, Lennart Nilsson och Karl Eric Leiner störtade i Belgien och alla ombord omkom. LFV med Astrid Bengtsson "överlämnade" den 2 mars 1979 efter 29 år flygplatsen till sin ursprunglige ägare Varbergs stad. Detta var en stor händelse som betydde att klubben och dess medlemmar tillsammans med kommunen hade att rusta upp och driva fältet som allmän flygplats. Samarbetet gick bra och resulterade i vissa markjusteringar, regelbunden klippning, bättre tankanläggning samt en ny vidmätare.
Idag är flygklubben mycket aktiv med både segel- och motorflyg. Fem motorflygplan och tre segelflygplan finns i hangererna. Motorflygplanen är flitigt engagerade av Frivilliga Flygkåren.
Källa: föreningens historik.
Omarbetat jan 2008 av arkivassistent Anders Andersson.

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Referenskod	SE/FANN/FANN_198
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/16l7MzKk7IR1ZWKQsqcV15
Språk	Svenska
ExtraID	FANN_198

Arkivbeskrivning

VARBERGS FLYGKLUBB (Folkrörelsernas arkiv i Norra Halland)

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

VARBERGS FLYGKLUBB (1937 – )

Nyheter