ICA Hakon AB  (1917 – 1990)

"Det personliga är det högsta i all historia", Erik Gustaf Geijer

Hakon helar handeln - om AB Hakon Swensons tillkomst och första år

"Vi startade på toppen av en vulkan", sade Hakon Swenson apropå sitt grundande av grossistfirman Hakonbolaget 1917. Vulkanen var första världskriget, som ledde till kraftiga ransoneringar av livsmedel i Sverige. Varubristen kastade i sin tur in livsmedels- och lanthandeln i kris.

Krisen ville Hakon Swenson tackla genom att kombinera två motstridiga begrepp: samarbete och konkurrens. Genom delägande i Hakonbolaget skulle de enskilda handlarna bli ekonomiskt solidariska med varandra, samtidigt som varje delägare/handlare fortfarande var suverän vad gällde skötseln av sin egen butik.

Den 34-årige Hakon Swenson hade tidigare varit delägare och kontorschef i grossistföretaget Manne Tössbergs Eftertr. i Västerås. Det som var ovanligt med hans eget grossistbolag var just att han erbjöd enskilda handlare att bli delägare. De skulle ha mycket att vinna på delägarskap genom att inköpsrutinerna förenklades och priserna kunde pressas, framhöll han.

Hakon Swenson hade också andra, djupare bevekelsegrunder för att engagera detaljisterna i sitt företag. Han var liberal och stödde ideologiskt den individualism som var grunden för en enskild butiksägares verksamhet. Men kooperationen tog med sina Konsumbutiker ständigt nya marknadsandelar på den traditionella handelns bekostnad. Stordriften gav tydliga fördelar, vilket gjorde de enskilda handlarna "rådvilla och modlösa", enligt Hakon Swenson.

Visionären Swenson hoppades att Hakonbolaget för varje butiksägare resursmässigt skulle bli vad kooperationen var för varje Konsumbutik. För att underlätta det målet menade han att företaget måste stå starkt ekonomiskt. Ett överskott skulle inte gå tillbaka till delägarna/handlarna utan öka företagets soliditet och därmed dess förmåga att agera kraftfullt.

Många skakade på huvudet åt Hakon Swensons initiativ. Enskilda handlare var ju kända för att vilja driva sina affärer helt efter eget huvud.

Men belackarna fick bita i gräset. Hakon Swenson hade räknat med att få in ett aktiekapital på 800.000 kronor - intresset var dock betydligt större än så. När drygt 1,2 miljoner kronor tecknats avbröts teckningen. Omkring 250 köpmän hade då hunnit bli delägare. De tuffa krigstiderna bidrog säkert till handlarnas entusiastiska reaktion. Samverkan var nödvändig för överlevnad. Det kunde nu även den egensinnigaste handlare på den mest avlägsna ort inse.

AB Hakon Swenson, som firman egentligen hette, inledde sin verksamhet i

december 1917 i Gävle efter det att man där inköpt Joh. Westergren, ett

grossistbolag med rättigheter att handla med ransonerade varor. En månad senare öppnade huvudkontoret i Hakon Swensons hemstad Västerås och ett kontor i Karlstad. Målet var att täcka in en så stor del av Mellansverige som möjligt.

Under de följande decennierna kom liknande handlardelägda grossistfirmor att starta i andra delar av Sverige, det var företag som Speceristernas Varuinköp, Eol och Nordsvenska Köpmannaaktiebolaget. Hakon Swenson hade uppenbarligen tidigt varit inne på rätt spår.

Även om 1920-talet medförde framgångar för Hakonbolaget, med inköp av andra grossistföretag, utökat aktiekapital och vidgat verksamhetsområde, var Hakon Swenson inte nöjd. Han eftersträvade ett fördjupat samarbete med handlarna och eftersökte ett större engagemang från deras sida. År 1931 var tiden mogen. Hakonbolaget skulle "bli en köpmännens egen ekonomiska organisation" och sträva efter att lösa "detaljhandelns betydelsefulla inköpsproblem".

Nu erbjöds samtliga av bolagets kunder att bli delägare i företaget - ett erbjudande som togs väl emot . Efter 1931 hade Hakonbolaget fått 1.400 nya delägare utöver de tidigare 250, och blivit en "inköpscentral".

Och Hakon Swenson fortsatte att sträva framåt - han ville att samarbetande inköpscentraler med handlarinflytande skulle täcka hela Sverige. Först då kunde kooperationen, liksom de rikstäckande affärskedjorna, på allvar utmanas. Hakon Swensons plan lade grunden till att ICA bildades i slutet av 1930-talet.

Hakonbolaget bryter ny mark - Om AB Hakon Swenson 1931-1990

När Hakonbolaget 1931 fått 1.400 nya handlare som delägare utöver de ursprungliga 250 började företaget kalla sig "De mellansvenska köpmännens inköpscentral". Målet var att få samtliga privata handlare i Mellansverige som medlemmar och att de vid inköp av varor inte skulle vända sig till något annat företag än det av dem delägda AB Hakon Swenson, som bolagets egentliga namn löd.

Förberedelserna för att vidga ägandet hade pågått under lång tid. När åtgärden nu var genomförd kunde Hakonbolaget, med den stabila ekonomiska grund det utökade aktiekapitalet gav, koncentrera sig på nya uppgifter.

I mitten av 1930-talet introducerades Hakonsmärket, en "propagandaskylt", som skulle placeras i anslutna butiker. Märket upplyste konsumenterna om att de handlade i en Hakonansluten butik, som därmed skulle hålla viss kvalitet på varuutbudet. Det bidrog också till att stärka samhörigheten mellan de olika anslutna butikerna. "Hakonsmärket i rutan garanterar valutan" löd slogan.

Lanseringen av Hakonsmärket gav mersmak - en särskild reklamavdelning inom företaget startades 1937 och satsningen på innovativ marknadsföring fortsatte därmed. Från Hakons kokbok som gavs ut 1938 med anledning av Gustaf V:s 80-årsdag via veckoannonser med extrapriser 1960 till introduktionen av ICAnder 1971.

Efter det att ICA grundats 1939 kom Hakonbolaget och det 1942 startade ICA Förlaget, som uppstått just genom Hakonbolagets reklamavdelning, att bedriva ett nära samarbete i marknadsföringsfrågor.

Bolagets grundare och förste vd Hakon Swenson skickade 1946 två av sina medarbetare på en längre studieresa till USA. Efter det att de återvänt och berättat om sina erfarenheter av hur försäljningen till handlarna gick till "over there", började företagsledningen fundera på att lägga om försäljningsstrategin till de anslutna butikerna. Frågan stöttes och blöttes under ett års tid och efter en extra årsstämma i oktober 1948 var nyordningen, den så kallade Hakonsgiven, ett faktum.

Hakonsgiven karaktäriserades som en revolution inom svensk livsmedelshandel. Tack vare den tog handlarna initiativet över inköpen genom att beställa varor, istället för att som tidigare enbart ta emot säljare. Efter sedvanliga inkörningssvårigheter blev given en succé och bidrog till företagets fortsatta expansion.

Året efter Hakonsgivens lansering pensionerade sig Hakon Swenson från sitt livsverk, men hans efterföljare fortsatte att titta västerut för att få inspiration. Många studieresor till USA under de kommande decennierna gav impulser till förnyelsearbete när det gällde varusortiment, marknadsföring, butiksplanering, utbildning m.m.

Genom amerikanskt inflytande etablerades också självbetjäningsbutiker på bred front i Sverige under 1950-talet. Allt fler svenskar blev samtidigt bilburna och närheten till butiken var inte längre det viktigaste; istället betydde ett stort varusortiment mycket för attraktionskraften. Butikerna blev följaktligen allt större och samtidigt allt färre.

För att nå maximal framgång med butiksetableringarna började Hakonbolaget 1960 med långtidsplanering för sitt butiksnät. Orter med över 1.000 invånare studerades noggrant och information om sådant som trafikförhållanden och näringsliv samt konkurrenternas läge och storlek analyserades.

Utvecklingen mot ett väsentligt bredare utbud i varje butik krävde en större satsning på distributionscentraler än tidigare. Under de mest expansiva åren på 1960-talet byggde Hakonbolaget i snitt en ny distributionscentral om året. Satsningen var i högsta grad nödvändig, då bolaget opererade över ett stort verksamhetsområde, något som accentuerades efter 1965. Det året tog Hakonbolaget över Nordsvenska Köpmanna AB och fick därigenom områden att täcka in, som var ytterst glest bebyggda och hade en irrationell distributionsapparat.

De nya distributionscentralerna krävde stora investeringar, men några gigantiska banklån blev aldrig aktuella, eftersom det fanns gott om eget kapital inom bolaget.

Hakonbolagets kapitalstyrka var till stora delar avhängig det förtroende som fanns mellan bolagsledningen och de enskilda handlarna. Bland annat hade det bonussystem som införts 1933 blivit en viktig del av företagets kapitalbildning. Systemet hade gått från att bygga på kreditering åt handlarna till att innebära ett sparande inom företaget. Även när det gällde aktieutdelningen såg handlarna hellre att den återinvesterades inom Hakonbolaget än delades ut i hårdbeskattad form. De fick helt enkelt mer valuta för pengarna på det sättet.

År 1973 ändrades Hakonbolagets namn till ICA Hakon sedan ICA Förbundet gått in som huvudägare i företaget. Den utvecklingen skedde i samtliga inköpscentraler, vilka nu började kallas regionbolag.

Under 1980-talet fortsatte butikerna att växa i storlek och stormarknaderna, i ICAs fall Kvantum-butikerna, fick sitt ordentliga genombrott. De vände sig enbart till bilburna konsumenter och blev med sin lägre prisnivå både ett betydelsefullt komplement och en allvarlig konkurrent till den traditionella ICA-butiken.

Datorisering och omorganisation

Perioden från 1970 karaktäriserades också av att datorer började användas i stor skala. Utveckling och förvaltning av mycket avancerade datasystem inom ICA var dock alltför kostsamt för att kunna pågå parallellt i de tre olika regionbolagen. Det här var en viktig anledning till att den regionala indelningen av ICAs verksamhet upphörde 1990. ICA Hakon slogs nu samman med de två andra regionbolagen, och den nya rikstäckande organisationen delades upp i olika verksamhetsområden.

Mats Wickman, journalist och kulturhistoriker