WULFF, KNUT

Organisation

Kategori	Ej fastställd. Ospecificerad (Enskilt arkiv)
Kategori	Ej fastställd. Ospecificerad (Företag)

Historik

H I S T O R I K
Skånes NäringslivsArkiv
134 KNUT WULFF
1910 kom Gustav och Hermann Wulff till Malmö från Hamburg för att arbeta tillsammans på Salong Sauer, som då betraktades som Malmös finaste salong. Gustav hade gedigen kunskap inom frisöryrket, men dessutom en grundlig utbildning inom damfrisöryrket och även en parfymörutbildning.
Förutom rakning och klippning utförde salongen även fältskärsuppgifter. Fältskären var en person som under medeltiden och senare utförde yttre kirurgiska ingrepp. Han titulerades även bardskärare eller barberare, som har sitt ursprung i latinets Barba, som betyder skägg. I fältskärens uppgifter ingick att behandla och förbinda sår, göra åderlåtning, åtgärda benbrott, dra ut tänder och skära av hår. Under krigstid tjänstgjorde fältskären som militärläkare i fält. Från fältskärsverksamheten härstammar frisöryrkets två ursymboler: polkagriscylindern och den ovala mässingsskålen. Polkagriscylindern symboliserar den ombundna, blödande armen. Skålen står som symbol för det fat eller bäcken, som användes vid tvätt och behandling av sår. Vid den aktuella tiden (kring 1910) var det nästan enbart herrar som gick till frisören, som då hade yrkestiteln fältskär.
1912 gifter sig bröderna med familjen Bromans två döttrar, Gustav med Magda och Hermann med Anna.
Kvinnorna vid denna tiden hade långt hår som helst skulle vara lockigt och vågigt. Håret klipptes inte gärna, eftersom det sågs som en statussymbol, förutom vid någon allvarlig sjukdom. Man gjorde håruppsättningar som på den viktorianska tiden. Ofta måste kvinnorna först fråga sin man om lov för att få klippa sitt hår. Det ansågs heller inte passande att färga håret eller använda kosmetika. Inte förrän ett par decennier in på 1900-talet blev det mer accepterat med makeup för att förbättra sitt utseende. Det fanns vid denna tid bara 4-5 frisersalonger för damer i Malmö. Efterhand började kvinnorna få en ökad självständighet, vilket bröderna var förberedda på. Efter tre års arbete på Salong Sauer vill Gustav sätta upp en egen salong och övertalar Hermann att följa med.
Samma år (1913) får Gustav och Magda en son, Knut, som är denna historias huvudperson.
Adressen för Wulffs Rak & Frisersalong var Hamngatan 4. På andra våningen hade man två salonger, en för damer och en för herrar, och man blev snabbt kända. Fler och fler damer kom för att klippa och ondulera håret. Gustav ägnade sig mer och mer åt damfrisering, medan Hermann fortsatte att inrikta sig på herrfrisering.
Ett par år senare (1915) blir de tvingade att flytta, eftersom huset blir sålt och den nye ägaren planerar att ha sitt kontor i lokalerna. De hittar två lämpliga lokaler och väljer båda. I den ena, på Adelgatan 15, ska Hermann driva en herrsalong. I den andra, på Södergatan 5, ska det bli en kombinerad dam- och herrsalong, som Gustav tar hand om.
1918, strax före första världskrigets slut drabbas Hermann av spanska sjukan, som grasserar då, och dör efter bara några dagar.
Hermanns hustru Anna blir änka och Gustav står ensam med två salonger. Samtidigt blir Gustav inkallad till den tyska krigsmakten. Gustav lyckas förhala sin militärtjänstgöring och strax därefter förlorar Tyskland kriget.
Anna tar, tillsammans med en kompanjon ansvaret för salongen på Södergatan medan Gustav tar över Adelgatans salong. Efter några år vill Anna sluta och Gustav tar över hennes salong och flyttar till Södergatan 14, till en större och finare salong. I entren till salongerna byggs ett stort mottagningsrum, där man säljer parfymer, eau-de-cologner och det första parfymerade hårvattnet, som tillverkats i Sverige. De väldoftande produkterna tillverkar Gustav i källaren under salongen på Adelgatan. De såldes direkt till kunderna i salongen och efterhand i parfymerier och kemikalieaffärer runt om i landet.
Kung Gustav V var ofta i Skåne och besökte de olika slotten. Gustav fick då äran att klippa och raka kungen, då han blev hämtad av den kungliga jaktvagnen (en T-Ford) och kördes, klädd i obligatorisk jackett, till det slott kungen befann sig på. Den 3 januari 1920 utnämndes Gustav till hovfrisör.
Gustav var förutom kunglig hovfrisör också skicklig parfymör, och började på 1920-talet tillverka moderna s k herrcologner och hårvatten för sina salonger. Han levererade bl a sitt hårvatten till kung Gustav V i Stockholm.
Efter första världskrigets slut förändras många attityder, som leder till ökad frihet för kvinnorna, vilket bl a gör att det blir på modet att shingla håret och permanenta det med olika metoder. Under 1930-talet blir frisyrerna allt längre och lockigare, och man börjar färga och bleka håret, samtidigt som det blir på modet att använda makeup.
Gustav drabbas av flera personliga motgångar och han bestämmer sig för att sälja verksamheten. Det är nu som sonen Knut kommer in i handlingen, när han den 15 november 1930 som 17-åring lyckas ta över verksamheten. Med hjälp av moster Anna, som står som låntagare för ett banklån åt Knut, som själv är för ung för att få banklån kommer Knut överens med Anna att hon ska driva salongen på Södergatan och Knut kan koncentrera sig på salongen på Adelgatan under några tuffa år. Efter Krüger-kraschen, när det blir svåra tider och dåliga affärer, vill moster Anna att Knut ska ta över hennes salong.
Anna har lärt Knut att permanenta hår men han åker till Hamburg för att lära sig mer genom att praktisera tre månader på en damfrisering. När han kommer tillbaka är han beredd att ta över och han satsar nu allt på damfrisering, och herrsalongen stängs. Damsalongen byggs om och får även en barnavdelning, där barnen under klippningen kan sitta i en stol, som är utformad som en bil.
Knut reser till Paris för att vidareutbilda sig i de aktuella trenderna. Där träffar han en man som tillverkar kosmetik och tituleras Monsieur Robert. Knut köper recept och tillverkningsrätt för en exklusiv liten serie skönhetsmedel som blir basen i det produktprogram som han sedan lanserar. I en bokhandel i Paris hittar han i en bok om olika tidsepokers hårfrisyrer en teckning som föreställer Marie-Antoinette med en håruppsättning krönt av en modell av ett skepp (Coiffure a la belle poule). Bilden blir Monsieur Roberts varumärke.
1936 gifter Knut sig med Alice. Hon hade en son, Ted, från ett tidigare äktenskap som Knut adopterar. 1937 får de en son, Robert. 1939 får de en dotter, Agneta.
1940 tar Knut över en mindre salong på Drottninggatan 6B i Malmgården och efter några år öppnar ytterligare en, på Roslins väg 17B i Slottsstaden och även en på Jägersro, som dock stängs efter en kort tid.
Knut drömmer i många år om att sätta upp en salong i Falsterbo under sommarmånaderna och 1937 blir det så. Prins Gustav Adolf och prinsessan Sibylla brukade komma med sina barn till Hotell Falsterbohus och en av Knuts kunder rekommenderar salongen för Sibylla. Knut var därför den förste som fick klippa nuvarande kung Carl XVI Gustaf, som då var ett par år gammal. Wulffs salonger blev 1952 utnämnt till kunglig hovleverantör.
1955 blev även Monsieur Robert utnämnt till kunglig hovleverantör.
Wulffs salonger hade som mest åtta salonger med ca 80 anställda. Utöver salongerna i Malmö hade man även salonger i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
1937 skulle huset på Södergatan rivas och salongen flyttar till Gustav Adolfs torg till ett stort och elegant nybygge, det s k Trygg-huset, som står klart 1939. Salongen, som från början bestod av bara fyra rum, blev till slut ca 500 m².
Efterhand kom man att delta i modevisningar, där Wulffs salonger svarade för frisyrerna och Pierre Robert för makeupen.
Tidigare hade man ordnat det så att kunderna fick sin behandling i en avskild hytt, där man utförde ansikts- och skönhetsbehandling, manikyr, fotmassage och pedikyr. När det senare inte ansågs nödvändigt med separata hytter byggde man om inredningen och skapade stora öppna rum, där man kunde behandla upp till 50 kunder samtidigt. Detta var 1959-1960.
1945 inredde Knut tillsammans med en estländsk apotekare (Tönnisson) ett laboratorium i källaren till villan där Knut med familj bodde. De började tillverka de första produkterna i Monsieur Robert-serien, och man tog redan från början avstånd från tester på försöksdjur. Bland annat började man att i en enkel köksmaskin tillverka det som skulle bli skönhetsvärldens stora klassiker: Lait de Beauté, LdB. Lokalen blev för liten och tillverkningen flyttas till en lokal vid Stortorget i Kockska huset 1947. I hotell Savoy intill hade man informationsträffar för försäljare. Deltagarantalet steg från 25 första året till 300 efter några år, då man fick flytta arrangemangen till Hotell Falsterbohus. Efter några år är produktionslokalen för liten igen och man flyttar till en lokal i frihamnsområdet, där ett 80-tal personer kom att arbeta.
1980 var Pierre Robert det största företaget i Norden i sin bransch och varannan creme som såldes i Sverige var LdB.
I slutet av 1960-talet startade man en brevkurs för biträden i parfym- och färghandeln, som ca 7000 personer genomgick. Man hade även öppna kurser som var mycket populära. Tillsammans med Hermods/Liber gjorde man ett kurspaket för distansutbildning av konsumenter.
1951 dör hustrun Alice i en svår sjukdom, och Knut står ensam med tre barn.
1953 gifter Knut sig med Barbro och de får sonen Pierre.
1964 ändras produktnamnet och varumärket från Monsieur Robert till Pierre Robert.
1972 ändras även företagsnamnet från Monsieur Robert AB till Pierre Robert AB.
Man satsade mycket tidigt på schampo, bl a i hårserien Naturelle. I slutet av 1950-talet lanserades Mille Colori - en komplett makeup-serie.
1963 lanserades produktnamnet Maxelle, till hudvårdsserien Maxelle 32, världens första skönhetsserie med kolsyra. Siffran 32 har att göra men det antal dagar det tar för nybildade celler att passera hudlagren och som torra partiklar avstötas från huden.
Under 60-talet förändrades styrelsen och organisationen. Sonen Robert blir marknadsansvarig för varumärket Jane Hellen, som var en komplett hudvårdsserie som var inriktad på tonåringar och unga damer. Lanseringen av hårfärger var början till Jane Hellen´s framgång.
1964 lanseras herrserien PR for men. För att förstärka den manliga och sportiga känslan i produktprogrammer sponsras stall Picko Troberg med racerföraren Reine Wisell och genom detta fick PR en stark marknadsposition.
Efter 20 år hade Pierre Robert blivit störst inom damkosmetik i Sverige. Antalet anställda inom koncernen var vid den tiden ca 350, varav ca 270 arbetade inom kosmetik och ca 80 inom salongsverksamheten.
1971 flyttar både produktion och administration till en fabriksanläggning på 12 500 m² i Tygelsjö. Ända sedan flytten uppvaktades Knut ett par gånger om året av Unilever, som ville köpa Pierre Robert. 1975, efter fyra års påtryckningar och överväganden, sålde Knut Pierre Robert till Unilever och fick anställning som VD fram till 1978 då han gick i pension, 65 år gammal, vilket visade sig vara för tidigt.
Efter att Knut lämnat sitt arbete kunde han inte släppa det i tankarna. När han i många år funderat på örtkosmetik, efter att i minnet bevarat sin far Gustavs ord, när han visade sonen Knut vissa växter: En dag kommer de här medicinalväxterna att bli till stor nytta inom skönhetsvård, var han nu på väg att genomföra visionen. Med hjälp av specialister från fyra utvalda leverantörer fick han fram en ny kosmetikserie, som var baserad på örter. Serien döps till Fleur de Santé, vilket också blir namnet på företaget som startar 1980 med Knut Wulff som hälftenägare och Fortia/Pharmacia som ägare till den andra hälften.
Fleur de Santés affärside, förutom örtkosmetiken, var distributionssättet, eftersom man sålde skönhetsprodukter via postorder, vilket var nytt och revolutionerande, och på väg att bli en ny trend. Som komplement öppnades ett tjugotal Fleur de Santé-butiker på franchisebas i Sverige.
1985 började Knut, 72 år gammal, att varva ner och blev konsultativ produktutvecklare. F d S övertogs av Ellos, som kort därefter gick upp i ICA. Senare kom F d S att tillhöra Cydonia Developments, som förutom F d S även inkluderar bl a Bra Böcker, Nationalencyklopedin och Fyrklövern.
Under årens lopp blev Knuts arbete mer och mer koncentrerat på kosmetikverksamheten, eftersom det krävdes ständig produkt- och marknadsutveckling. Engagemanget i salongsverksamheten blev efterhand alltmer begränsad. Salongerna var väletablerade och sköttes självständigt. Förutsättningarna för att bevara koncernmodellen förändrades. Redan i mitten av 50-talet, då man inte längre fick ta in talanger som elever, utan alla blev tvungna att gå i skola för att lära sig yrket, vilket ledde till att allt för många frisörer utbildades. Arbetsgivaravgifterna ökade så att det till slut inte blev lönsamt att driva salongerna. I början av 1970-talet tvingas Knut att sälja bort salongerna, en efter en. Den sista salongen var den vid Gustav Adolfs torg, som behölls av nostalgiska skäl, eftersom den haft stor betydelse för utvecklingen av den kosmetiska verksamheten. Personalen erbjöds att ta över salongen utan ersättning. Knut hade en idé, som han ventilerade med en jurist, om det skulle gå att hyra ut salongstolar, vilket hon bestämt avrådde från. Knut följde hennes råd för att sedan kunna konstatera att det blev en allmänt praktiserad princip inom branschen.
På eftermiddagen den 19 september 2002 avlider Knut, sittande i trädgården utanför familjens sommarhus vid sjön Bolmen i Småland. Han blev närmare 90 år.
Källa: Skönhetens entreprenör av Arne Högberg (2004)

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Referenskod	SE/M069/M037_134
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/ttrtu9zmIgH2JOI93VHyQ5
Språk	Svenska
ExtraID	M037_134

Arkivbeskrivning

WULFF, KNUT (Skånes näringslivsarkiv)

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

WULFF, KNUT

Nyheter