STÄDERNAS ALLMÄNNA BRANDSTODSBOLAG: NORRKÖPINGS BRANDSTODSKOMMITTÉ (1828 – -)

Organisation

Kategori

Ej fastställd. Ospecificerad

Historik

Upprättad 1987
Städernas Allmänna Brandstodsbolag bildades 1828. Vid sidan av styrelsen, som hade sitt säte i Stockholm, inrättades i varje stad (sedermera även i varje köping och municipalsamhälle), där bolaget utövade försäkringsverksamhet, en särskild brandstodskommitté. Denna svarade för fastighetsvärdering m m på respektive ort och dess ledamöter valdes av stadsfullmäktige, där sådana fanns, annars av allmän rådstuga eller motsvarande, från 1898 dock med undantag för ett bolagets ombud, som utsågs av styrelsen.
Nämnda ordning ändrades för Norrköpings vidkommande 1936, då stadsfullmäktiges befattning med kommittén upphörde. Ledamöterna i Norrköpings platskommitté utsågs fortsättningsvis på annat sätt enligt styrelsens bestämmande.
1949 utvidgade bolaget sin verksamhet till att omfatta all slags skadeförsäkring. I samband därmed övertogs vissa tidigare dotterbolag och ändrades namnet till Städernas Allmänna Försäkringsbolag. Vid årsskiftet 1964/65 uppgick bl a Försäkrings AB Hansa i bolaget, som därvid bytte namn till Städernas Allmänna Försäkringsbolag - Hansa från 1967 kallat Hansa-koncernen. Genom fusion med Trygg 1970 bilades slutligen nuvarande Trygg-Hansa.
För närmare information om denna utveckling hänvisas till bifogade historik (från Trygg-Hansa, Stockholm). Det kan tilläggas att Trygg-Hansa-koncernens historiska arkiv förvaras hos Föreningen Stockholms företagsminnen.
HISTORIK
Brandstod d v s ersättning p g a liden brandskada, är en gammal institution i Sverige, särskilt vad gäller landsbygden. Redan under landskapslagarnas tid stadgas om brandstod. De skilda stadgar, som gällde i landets olika delar, preciseras i 1734 års lag, i byggningsbalkens 24 kap. Under 1700-talets mitt diskuterades förslag från allmogen om rätt att bilda egna brandstodsföreningar och därmed befrias från brandstodsskyldigheten. Detta framfördes av Sunnerbo härads allmoge vid riksdagen 1765-1766. (Allmogens allmänna besvär § 43). Kungl Maj:t biföll denna begäran den 9 december 1766, varefter de första privata lokala brandstodsföreningarna bildades på landsbygden.
Den legala brandstodsersättningen och de nya privata föreningarna ersatte dock inte större byggnader såsom sätesgårdar, prästgårdar, kyrkor och industrier. Ej heller fanns, förutom Stockholm, brandförsäkringstillfällen för städernas bebyggelse. (I Stockholm grundades redan 1746 Stockholms Stads brandförsäkringskontor, Sveriges äldsta, fortfarande fungerande, försäkringbolag med säte Mynttorget 4). Då det oftare var stadsbefolkningen än landsbygdsbefolkningen, som drabbades av de stora bränderna, väcktes i borgarståndet vid 1778-1779 års riksdag förslag om en allmän brandförsäkringsförening för städerna. Kungl Maj:t tillsatte 1781 en kommitté att utreda ärendet. Kommitténs förslag, som godkändes av Kungl Maj:t 1782, upptog plan på en allmän försäkringsinrättning för såväl städerna som landsbygden.
Den 15 april 1782 utfärdade Kungl Maj:t kungörese om "Inrättning til en Almän Brand-försäkring",
d v s Allmänna Brandförsäkringsfondens första reglemente.
I försäkringsfonden ägde alla städer, utom Stockholm, samt landsbygden rätt att försäkra byggnader och fasta inventarier, däremot omfattade försäkringarna inte lösören.
Den 31 oktober 1782 startade Allmänna Brandförsäkringsfonden sin verksamhet.
Försäkringspremierna (årliga avgifter, ½ % av försäkringssumman för stenhus, 3/4 % för korsvirkeshus och 1 % för trähus) var lika höga för landsbygden som för städerna, ett förhållande som rätt snart framkallade klagomål från landsbygdens försäkringstagare, vilka ansåg att de inte skulle vara skyldiga att betala lika höga avgifter då brandfaran på landet var så mycket mindre än i staden. Flera stora bränder i Göteborg och Uddevalla hade åderlåtit fondens kassa. Av brandskadeersättningar utgick 1783-1808 till städerna 89,5 %, en talande siffra. Direktionen beaktade klagomålen och inlämnade till Kungl Maj:t 1807 efter godkännande vid ett sammanträde med Allmänna Brandförsäkringsfondens delägare, ett förslag om en omorganisation inom fonden, så att denna skulle delas in i en stadsfond och en lantfond under gemensam styrelse och förvaltning. Kungl Maj:t biföll förslaget och utgav den 22 augusti 1808 ett nytt reglemente för den allmänna brandförsäkringsinrättningen. I samband härmed bytte inträttningen namn och kallades nu Allmänna Brandförsäkringsverket.
Lantfonden klarade sig ekonomiskt väl efter omorganisationen men för stadsfonden var det svårare. Flera städer, framför allt Göteborg, Norrköping och Borås, hemsöktes av stora, för försäkringsfonden dyrbara, bränder. Till slut tvingades stadsfonden, p g a katastrofbränderna i Borås och Åbo 1827, att träda i likvidation.
År 1828 bildades i stället två självständiga försäkringsbolag. Den gamla lantfonden i Allmänna Brandförsäkringsverket fick namnet
Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet
och den gamla stadsfonden kallades nu
Städernas Allmänna Brandstodsbolag.
Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet existerar ännu, numera kallat Brandförsäkringsverket, med säte i Stockholm, Strandvägen 19.
Städernas Allmänna Brandstodsbolags nya reglemente stadfästes av Kung Maj:t den 30 juni 1828, varefter bolaget började sin verksamhet. Den 9 juli ägde det första styrelsesammanträdet rum och den 28 augusti 1828 utfärdades det första försäkringsbrevet, utställt på tre byggnader i Norrköping tillhöriga F U von Stjerneman.
De flesta av Sveriges städer var representerade i bolaget. Det var endast en del skånska städer, som bildade ett eget bolag "Skånska brandförsäkringsinrättningen". De finska städerna, som tidigare (före 1809) hade försäkrat fastigheter i Allmänna Brandförsäkringsverket och som genom branden i Åbo, indirekt blev den kanske största orsaken till bolagets likvidation, hade nu ej längre rätt ett försäkra fastigheter i det nya bolaget.
Städernas Allmänna Brandstodsbolag representerades av, i respektive stad valda, brandstodskommittéer. Dessa skötte bolagets arbete på orten - man tog bl a emot anmälningar om försäkringar och brandskador, var med vid värderingar, besiktningar och brandsyner samt inspekterade ortens brandredskap.
Bolagets tillväxt gick relativt långsamt i början men ökade efterhand för att efter 1898, då ett nytt reglemente antogs, öka oerhört. Jämförelsevis kan nämnas att ansvarssumman år 1867 var 141.296.000 kr. 1897 var den 281.503.000 kr, 597.895.000 kr år 1907 och 1927 hade den stigit till 2.737.606.000 kr. Några stora bränder under 1860-talet (bl a Karlstad 1865 och Gävle 1869) samt Sundvall och Umeå år 1888 orsakade stora förluster för bolaget. År 1869 beslöts om en extra avgift, som utgjorde 3½ års inträdesavgifter för att täcka förlusten främst p g a Gävle-branden, där ersättningsbeloppet var så högt som 3.623.000 kr. Även år 1888 måste man utskriva en extra avgift. Bolagets ersättningssumma var då 6.870.000 kr till de båda städerna, bolagets tillgångar i december 1887 var endast omkring 2.500.000 kr.
En viss omorganisation, som ledde till bolagets förbättring, skedde i och med att det nya reglementet trädde i kraft år 1898. Bolaget fick nu en verkställande direktör och avlönade lokala ombud, som smidigare kunde sköta bolagets angelägenhter ute i orterna. Inträdesavgifter, som tidigare avhållit många från att teckna försäkringar, avskaffades och från denna tid lämnades även bolaget tillfälle att återförsäkra fastigheterna i andra bolag. Man började nu även att diskutera möjligheterna för att i bolaget kunna teckna lösöresförsäkringar. Detta motarbetades av de bolag, som tecknade lösöresförsäkringar, främst Försäkringsbolaget Allmänna Brand, som kände sin ställning hotad. År 1910 anhöll Städernas Allmänna Brandstodsbolag hos Kungl Maj:t om tillstånd att även få teckna lösöresförsäkringar, varpå Försäkringsbolaget Allmänna Brand samma år anhöll om att även få försäkra fastigheter. Båda framställningarna avlogs dock av Kungl Maj:t. Det två bolagen påbörjade då ett visst samarbete, vilket upphörde p g a oenigheter bolagen emellan 1913.
För att konkurrensmässigt kunna tävla med de andra bolagen såg Städernas Allmänna Brandstodsbolag som enda utväg att bilda ett fristående lösöresbolag, som var nära förbundet med huvudbolaget.
Den 7 november 1913 fastställdes bolagsordningen för det nya bolaget kallat Städernas ämsesidiga lösöresförsäkringsbolag Svitjod.
Till styrelsen för det nya bolaget valdes ledamöter av Städernas Allmänna Brandstodsbolags styrelse. Förvaltningen av dotterbolaget skedde i nära samarbete med huvubolaget.
Ytterligare två dotterbolag bildades: Städernas ömsesidiga livförsäkringsbolag år 1938 och åteförsäkringsaktiebolaget Svecia 1949.
Efter hand skedde allt fler fusioner mellan försäkringsbolagen. 1929 sammangick såsom dotterbolag, det år 1898 bildade bolaget, Olycksfallsförsäkringsanstalten Gothia med Städernas Allmänna Brandstodsbolag och år 1932 trädde, det år 1923 grundade, Skogsförsäkringsaktiebolaget i fusion med Städernas Allmänna Brandstodsbolag.
Vid årsskiftet 1949-1950 övertog Städernas Allmänna Brandstodsbolag dotterbolaget Svitjod, Gothia och Svecias rörelser. Aktiebolaget kallades därefter Städernas Allmänna försäkringsbolag.
Tillsammmans med Skogsförsäkringsaktiebolaget bildade Städernas Allmänna Försäkringsbolag 1950 Städernas försäkringsbolag med säte Birger Jarlsgatan 16 i Stockholm. De båda bolagen hade egna styrelser men gemensam direktion och förvaltning.
Vid årsskiftet 1964/65 uppgick Försäkringsaktiebolaget Hansa och Skogsförsäkringsaktiebolaget i Städernas Allmänna Försäkringsbolag. Bolaget kallades därefter Städernas Allmänna Försäkringbolag-Hansa ömsesidigt och från 1967 Hansa-koncernen. Slutligen skedde en fusion mellan försäkringsbolagen Trygg och Hansa år 1970. Bolagen benämns numera Trygg-Hansa.

Referenskod	SE/E010/NSA_6428
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/ylqKMdV38ADGoi9C3nA9p6
Språk	Svenska
ExtraID	NSA_6428

Arkivbeskrivning

STÄDERNAS ALLMÄNNA BRANDSTODSBOLAG: NORRKÖPINGS BRANDSTODSKOMMITTÉ (Norrköpings stadsarkiv)

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

STÄDERNAS ALLMÄNNA BRANDSTODSBOLAG: NORRKÖPINGS BRANDSTODSKOMMITTÉ (1828 – -)

Nyheter