bild
Arkiv

Storbrohyttans AB


Storbrohyttans AB

Storbrohyttan finns upptagen i 1591 års jordebok under namnet Carlsbrohyttan. I 1601 års jordebok står att den blivit skattlagd år 1600. Hyttan anlades vid Skillerälvens utlopp ur Lersjön norr om Filipstad. Vid Skillerälven hade redan tidigare anlagts en annan hytta, Vikhyttan, som upptas i 1540 års jordebok. Från Skillerälvens utlopp ur Lersjön till dess inträde i sjön Daglösen råder en nivåskillnad på nio meter. Hyttorna kunde placeras vid relativt små vattendrag , då de inte var i drift mer än några veckor per år och kunde begagna sig av högvattnet på våren och hösten.

Det järn som framställdes i de tidiga hyttorna var osmundjärn. Järnet var ganska smidbart men för att det skulle bli tätt och jämnt undergick det en färskningsprocess i en smideshärd, en osmundsmedja. Därefter sönderhögg man järnet i mindre stycken, osmundar, som vägde ca 0,35 kg. Järnet packades i laggkärl som rymde 600 osmundar. Osmundjärnet exporterades till Nordtyskland, där det förädlades. Därefter köptes det tillbaka till Sverige i form av stänger. Framställningen av osmundjärn upphörde i stort sett under 1600-talet. 1604 kom en lag som påbjöd att osmundjärn skulle slås till stångjärn före export.

Vikhyttan måste rivas när Filipstad grundlades 1611, eftersom borgarna i staden skulle utnyttja strömmen för sitt eget näringsfång. En av Vikhyttans fyra bergsmän fick flytta över till Storbrohyttan.

Storbrohyttans produktion uppgick 1624 till ca 200 skeppund (27 ton) tackjärn. Under perioden 1737-1756 tillverkades ca 2 000 ton. 1782 fick rådmannen Nils Mithander tillstånd av Bergskollegium att till Storbrohyttan flytta den i Finnshyttan nedlagda masugnen.

En mängd tvister uppstod under århundradena mellan borgarna i Filipstad, bergsmännen vid Storbrohyttan och jordbrukarna vid Lersjön om regleringen av vattenståndet i Lersjön. Det slutade med att Storbrohyttan tillerkändes hela vattenrätten i kraft av sin urgamla rätt till forsen för hyttans behov.

Bland delägarna i hyttelaget finns en hel del av Värmlands kända släkter representerade likaså bland brukspatronerna. Under 1600-talet dominerade släkten Skragge vid Storbrohyttan. På 1740-talet ägdes Storbrohyttan gemensamt av bergmästaren Anders Stockenström och brukspatronen Bengt Gustaf Geijer.
1870-1871 uppfördes Storbro Herrgård vid bruket. Ägaren av Storbro egendom har hela tiden haft ett dominerande inflytande på hyttan. En man som kunde kombinera jordbruk med bergshantering var brukspatron Alfred Carlsson, som 1875-1917 ägde Storbrohyttan.

Under det sista decenniet av sin verksamhet producerade hyttan 2 600 ton tackjärn per år. Storbrohyttan utvecklades aldrig till någon större industri, men den levde kvar längre än de flesta andra bruk av motsvarande storlek. Hyttan nedblåstes 1920. De dåvarande hyttbyggnaderna bestod av masugnsbyggnaden från 1820-talet och en sk gasrostugn från omkring 1860 och dessa renoverades efter nedblåsningen. Den 1955 fallfärdiga masugnen blev reparerad av dåvarande Storbrohyttans AB.

Bruksegendomen innehades 1917-1920 av Lesjöfors AB och 1920-1924 av advokaten P Wigelius från Göteborg. Egendomen drevs vidare av Storbrohyttans AB som också var engagerat i inköp och försäljning av fastigheter. 1925 hamnade samtliga aktier i bolaget hos disponenten Nils Arvidson och hans maka. På 1930-talet upphörde bolaget med fastighetsaffärerna och verksamheten inriktades på jord- och skogsbruk. 1948 ändrades bolagsordningen varvid rörelsen utökades med distribution av elektrisk energi.

Bolagsordningen var även 1955 föremål för ändringar. Bolaget skulle idka jordbruks- och skogsrörelse samt producera och distribuera elektrisk energi. Samma år överläts hyttområdet till en av Filipstads stad och bolaget gemensamt bildad stiftelse "Stiftelsen Storbro Hytta" som hade att så länge som möjligt försöka bevara den gamla hyttan. Storbrohyttan finns ännu bevarad och numera är den förklarad som byggnadsminne.

Litteratur: Furuskog, Jalmar, "De värmländska järnbruken" (1924)
"Om Storbro hytta" av Stig Allsing i En bok om Filipstad (1961)

 Serier (11 st)