Stjerns AB

Grunddata

Referenskod SE/VA/50396 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/GJQ0dmSpVKMXEpphyAh3s6 Omfång 5,3 Hyllmeter  (106/72, 184/72.) Datering 1888 – 1922 (Tidsomfång) Arkivinstitution Värmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal) Arkivbildare/upphov Stjerns AB (1888 – 1916) Kategori: Företag. Processindustri   Årås sulfitfabrik (1893 – 1914) Kategori: Företag. Processindustri   Stjernsfors bruk (1669 – 1918) Alternativa namn: Uddeholms bruk Alternativa namn: Stjernsforsverken  (1902 – ) Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk) Kategori: Företag. Processindustri (Sulfitfabrik, sulfatfabrik, elektrokemisk rörelse)

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Allmän anmärkning Förteckningsnummer 37/80 Inledning (äldre form) STJERNS AB Vid slutet av 1860-talet började i Uddeholms styrelse föras på tal anläggandet av en trämassefabrik. Inom bolaget fanns redan de traditionella områdena representerade vad gäller träindustrin. Bränsle, kol, byggnadsvirke och sågtimmer fanns redan på programmet. Mot 1880-talets slut kom frågan upp på nytt. Då hade de kemiska trämassemetoderna blivit prövade. Våren 1888 avgjordes frågan. Stjernfors nedre fall skulle bli anläggningens plats. Vattenkraft fanns och även råvara. På hösten fastställdes bolagsordningen för det nya bolag som bildades för ändamålet, Stjerns AB. Hösten 1889 kunde tillverkningen börja enligt sulfatmetoden. Stjern hade roterande kokare. Massan tvättades i diffusörer och blektes med klorkalk i holländare. Därefter gick massan in i torkmaskinen. Den nya massafabriken visade sig ge ett mycket gott ekonomiskt resultat. 1892 tillverkades 3 500 ton massa och 1893 4 500 ton. 1893 antogs ett förslag att anlägga en sulfitfabrik vid Åråsälven, den älv som fortsätter Uvån och utgör Rådasjöns utlopp i Klarälven. Åråsfabriken var försedd med tre större roterande kokare och två mindre. Barkningen skedde maskinellt. Blekeriet hade fyra holländare. 1894 sålde Uddeholm Årås sulfitfabrik till Stjerns AB. Även för Årås blev det ekonomiska resultatet mycket bra. 1898 anlades ett uppfordringsverk för massaved ur Klarälven. Vid Årås tillverkades 1902 5 328 ton sulfitmassa och vid Stjern 5 130 ton sulfatmassa. Uddeholms massaindustri fick ganska långsamt sin tekniska utrustning förnyad och moderniserad. 1907 fattades beslut om en experimentfabrik vid Årås. 1907 övertog ingenjör Christian August Geijer ledningen av Årås. Han fann fabriken vara liten och otidsenlig. En rad förbättringar och ombyggnader ägde rum vid såväl Årås som Stjern. 1911 hade Geijer utarbetat flera olika långt gående förslag till ombyggnad av Åråsfabriken. Dessa förslag kom nu in i en allmän diskussion om träindustrins lokalisering inom Uddeholmsbolaget. En utredning gav 1912 företräde för en nybyggnad i Skoghall framför en utbyggnad i Årås. 1914 ställde bolagsstämman i Uddeholm tre miljoner kronor till styrelsens förfogande för byggande av en sulfitfabrik, där det bedömdes vara lämpligt. Saken ställdes på sin spets när sulfitfabriken i Årås förstördes av brand samma år. Massaindustrins förflyttning till Skoghall var nu till synes bara en tidsfråga. 1915 kom det definitiva beslutet. En ny sulfitfabrik med årskapacitet på 10 000 - 12 000 ton sulfitmassa skulle byggas i Skoghall. Även sulfatmassetillverkningens lokalisering blev föremål för utredning. Det blev råvaruanskaffningen som vägde tyngst vid avgörandet 1916. Det blev ingen utbyggnad av Stjern utan även sulfatfabrik skulle nybyggas nere vid Vänern i Skoghall. Litteratur: Ingvar Andersson: "Uddeholms historia till 1914".(1980) (Kjell johansson 1983)

Kontroll

Senast ändrad 2018-04-18 11:16:34

STJERNS AB Vid slutet av 1860-talet började i Uddeholms styrelse föras på tal anläggandet av en trämassefabrik. Inom bolaget fanns redan de traditionella områdena representerade vad gäller träindustrin. Bränsle, kol, byggnadsvirke och sågtimmer fanns redan på programmet. Mot 1880-talets slut kom frågan upp på nytt. Då hade de kemiska trämassemetoderna blivit prövade. Våren 1888 avgjordes frågan. Stjernfors nedre fall skulle bli anläggningens plats. Vattenkraft fanns och även råvara. På hösten fastställdes bolagsordningen för det nya bolag som bildades för ändamålet, Stjerns AB. Hösten 1889 kunde tillverkningen börja enligt sulfatmetoden. Stjern hade roterande kokare. Massan tvättades i diffusörer och blektes med klorkalk i holländare. Därefter gick massan in i torkmaskinen. Den nya massafabriken visade sig ge ett mycket gott ekonomiskt resultat. 1892 tillverkades 3 500 ton massa och 1893 4 500 ton. 1893 antogs ett förslag att anlägga en sulfitfabrik vid Åråsälven, den älv som fortsätter Uvån och utgör Rådasjöns utlopp i Klarälven. Åråsfabriken var försedd med tre större roterande kokare och två mindre. Barkningen skedde maskinellt. Blekeriet hade fyra holländare. 1894 sålde Uddeholm Årås sulfitfabrik till Stjerns AB. Även för Årås blev det ekonomiska resultatet mycket bra. 1898 anlades ett uppfordringsverk för massaved ur Klarälven. Vid Årås tillverkades 1902 5 328 ton sulfitmassa och vid Stjern 5 130 ton sulfatmassa. Uddeholms massaindustri fick ganska långsamt sin tekniska utrustning förnyad och moderniserad. 1907 fattades beslut om en experimentfabrik vid Årås. 1907 övertog ingenjör Christian August Geijer ledningen av Årås. Han fann fabriken vara liten och otidsenlig. En rad förbättringar och ombyggnader ägde rum vid såväl Årås som Stjern. 1911 hade Geijer utarbetat flera olika långt gående förslag till ombyggnad av Åråsfabriken. Dessa förslag kom nu in i en allmän diskussion om träindustrins lokalisering inom Uddeholmsbolaget. En utredning gav 1912 företräde för en nybyggnad i Skoghall framför en utbyggnad i Årås. 1914 ställde bolagsstämman i Uddeholm tre miljoner kronor till styrelsens förfogande för byggande av en sulfitfabrik, där det bedömdes vara lämpligt. Saken ställdes på sin spets när sulfitfabriken i Årås förstördes av brand samma år. Massaindustrins förflyttning till Skoghall var nu till synes bara en tidsfråga. 1915 kom det definitiva beslutet. En ny sulfitfabrik med årskapacitet på 10 000 - 12 000 ton sulfitmassa skulle byggas i Skoghall. Även sulfatmassetillverkningens lokalisering blev föremål för utredning. Det blev råvaruanskaffningen som vägde tyngst vid avgörandet 1916. Det blev ingen utbyggnad av Stjern utan även sulfatfabrik skulle nybyggas nere vid Vänern i Skoghall. Litteratur: Ingvar Andersson: "Uddeholms historia till 1914".(1980) (Kjell johansson 1983)

 Serier (15 st)

Referenskod Titel Anmärkning   # Kartor och ritningar från Kartia   A 1 Protokoll   B 1 Kopieböcker Serien inbunden.   D 1 Avsändningsböcker Serien inbunden.   E 1 Korrespondens Serien i kartong.   E 2 Inkomna order Serien inbunden.   G 1 a Kapitalböcker (huvudböcker) Serien inbunden.   G 1 b Inventarieböcker Serien inbunden.   G 2 Avräkningsböcker   G 3 Avlöningsböcker Serien inbunden.   G 4 a Kassaböcker(dagböcker),huvudserie Serien inbunden.   G 4 b Strödda kassaböcker Serien inbunden.   G 5 a Kassaverifikationer Serien i arkivbox.   G 5 b Fakturor   G 6 Övriga räkenskaper Serien inbunden.