Tjänsten som kamrerare upphörde 1679 i samband med kollegiets sammanslagning med Kammarkollegiet. Med 'kamrerare' menas en tjänsteman med ekonomisk förvaltning och räkenskapsföring, oftast med biträde av underordnade tjänstemän (bokhållare, kontorsbiträden o. d.); vid verk o. d. med särskild räkenskapsavdelning (kamrerarkontor, kammarkontor, kameral byrå o. d.) Historiskt förekom kamrerstiteln allmänt i både näringsliv och offentlig sektor, särskilt vanlig var den inom bank- och försäkringsväsendet, i ämbetsverk och i kommunala förvaltningar. Framför allt avsågs högre tjänstemän med huvudansvar för organisationens räkenskaper, stort inflytande över dess förvaltning och inte sällan arbetsledning för övrig administrativ personal.