Enskilda arkiv i KA Karl Gustafs stads manufakturverk

Grunddata

Referenskod SE/RA/54332 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/IacNeBUQrH6d0002H087k3 Omfång 1 Hyllmeter  12 Volymer  Datering 1710 – 1730 (Tidsomfång) Sökmedel Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm Arkivinstitution Riksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg) Arkivbildare/upphov [Proveniens ej registrerad]

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Inledning (äldre form) P.M. Karl Gustafs stads manufakturverk grundades 1654 av Reinhold Rademacher, som innehade det till sin död 1668. Verksamheten fortsattes därefter av hans arvingar, bland vilka Herman Dassau, gift med en dotter till Rademacher, var den ledande. Han blev med tiden ensam innehavare av manufakturverket och lyckades trots svårigheter av olika slag behålla det till sin död 1714. Herman Dassau efterträddes 1716 av sin son Johan, men då dennes resurser voro otillräckliga, söka han stöd hos sin farbroder rådmannen i Stockholm, Hans Dassau. Denne intresserade i sin tur dåvarande överkommissarien i amiralitetet, Daniel Lagersparre, att satsa kapital i företaget. År 1722 övertogo de båda förläggarna, Dassau och Lagersparre, manufakturverket, och 1724 övergick ledningen till Lagersparre, som samma år blev räntmästare. Hans andel uppgick då till två tredjedelar, medan en tredjedel ägdes av Dassau. Lagersparre behöll ledningen av företaget itll 1729. Då det detta år visade sig, att han brast i redovisning för betydande belopp av kronomedel, blev hans egendom, däribland också manufakturverket, belagd med kvarstad. Verket drevs därefter under ett års tid av Lagersparres måg, kammarherren Carl Gustaf Reutercrantz, men år 1731 överläts det av kronan till överstinnan Anna Woynarowska som betalning på en under Karl XII:s tid uppkommen kronofordran. Under tiden pågick rannsakningen med Lagersparre, och den 4 april 1734 dömdes han till förlust av ära, adelskap, namn och tjänst samt till livstids straffarbete på Marstrands fästning. Kronan hade vid övertagadet av Karl Gustafs stads manufakturverk betraktat detta såsom i sin helhet tillhörande Lagersparre och överlämnat det till överstinnan Woynarowska utan att taga hänsyn till Lagersparres kompanjon Hans Dassau. Denne krävde därför ersättning för vad han ansåg sig ha förlorat. Lagersparre, som fick yttra sig i denna sak, förklarade emellertid, att Dassau icke hade något att fordra, eftersom han hos Lagersparre för en stor summa belånat sin andel i manufakturverket och för återstoden gjorde sig betald in natura. För att bringa klarhet i denna fråga blev det nödvändigt att överse verkets räkenskaper, och på begäran av advokatfiskalen Grundelstierna beslöt kammarkollegium den 9 september 1735 att infordra dessa. Sedan de inkommit till kollegiet, remitterades de till första provinskontoret, där de emellertid blev liggande hela fyra år till år 1739. Den 16 oktober 1739 uppdrogs genomgången av böckerna till kamreraren Sandelhielm. I januari 1741 hade Sandelhielm verkställt sitt uppdrag, men resultatet var mycket bristfälligt, delvis på grund av att åtskilliga räkenskaper och handlingar saknades. Under tiden hade Dassau avlidit. Den 2 december 1741 beslöt kollegiet att låta genom överståthållaren infordra till ärendet hörande handlingar av Dassaus sterbhus. Sådana handlingar inkommo också till kammarkollegium, vilket framgår därav, att vissa räkenskapsböcker, som Sandelhielm vid sin genomgång saknade, nu återfinnas i samlingen. Troligen ha också åtskilliga äldre handlingar rörande manufakturverket inkommit vid samma tillfälle. Möjligt är dock att sådana äldre handlingar från tiden före Lagersparres och Dassaus kompanjonskap redan tidigare kan ha funnits i kammarkollegium. Hur utredningen i fortsättningen förlöpte är inte känt. I kammarkollegii protokoll har den inte avsatt några spår under resten av 1740-talet. Någon likvidation kom inte heller till stånd. De handlingar, som redovisas i bilagda förteckning, ha tidigare varit placerade i blå nummerserien 562-574; vol. 12 har 1956 överförts från kammarkollegiets arkiv. Med undantag av sistnämnda volym införlivades de i en 1952 av arkivarien Grill bildad samling Kammarkollegii advokatfiskalskontor, Daniel Lagersparres balansmål (Karl Gustafs stads manufakturverk). I denna samling ingingo även två volymer lösa handlingar rörande manufakturverket, härrörande från Blå nummer 575 och 638. Ur den promemoria, som Grill bilade arkivförteckningen, har ovanstående historik ordagrant hämtats (jfr även B. Boëthius, Herman Dassau, SBL). Under ordningsarbeten i kammarkollegiets advokatfiskalskontors arkiv av arkivarie Gillingstam blev arkivet ånyo undersökt och uppdelades 1956 så, att räkenskaperna kommo att bilda ett enskilt arkiv för Karl Gustafs stads manufakturverk och de lösa handlingarna proveniensmässigt fördelades på Hedvig Eleonoras livgeding (en volym Handl. ang. Karl Gustafs stads manufakturverk jämte strödda ink. skrivelser till Carl Gyllenstierna) och advokatfiskalskontorets i kammarkollegiet littererade nummerserie vol. D 22-23 och olittererade nummerserie vol. 44. Strödda handlingar ha även förts till första provinskontoret (remisser 1719 nr 187 och 1720 nr 695) och första avräkningskontoret (vol. 372) samt till kommerskollegii arkiv, E III, Inkomna skrivelser 1651-1699. Stockholm den 13 november 1956 Holger Widerman

Hänvisningar

Reproducerat Nej

Kontroll

Skapad 1993-09-30 00:00:00 Senast ändrad 2010-03-15 14:22:42

P.M. Karl Gustafs stads manufakturverk grundades 1654 av Reinhold Rademacher, som innehade det till sin död 1668. Verksamheten fortsattes därefter av hans arvingar, bland vilka Herman Dassau, gift med en dotter till Rademacher, var den ledande. Han blev med tiden ensam innehavare av manufakturverket och lyckades trots svårigheter av olika slag behålla det till sin död 1714. Herman Dassau efterträddes 1716 av sin son Johan, men då dennes resurser voro otillräckliga, söka han stöd hos sin farbroder rådmannen i Stockholm, Hans Dassau. Denne intresserade i sin tur dåvarande överkommissarien i amiralitetet, Daniel Lagersparre, att satsa kapital i företaget. År 1722 övertogo de båda förläggarna, Dassau och Lagersparre, manufakturverket, och 1724 övergick ledningen till Lagersparre, som samma år blev räntmästare. Hans andel uppgick då till två tredjedelar, medan en tredjedel ägdes av Dassau. Lagersparre behöll ledningen av företaget itll 1729. Då det detta år visade sig, att han brast i redovisning för betydande belopp av kronomedel, blev hans egendom, däribland också manufakturverket, belagd med kvarstad. Verket drevs därefter under ett års tid av Lagersparres måg, kammarherren Carl Gustaf Reutercrantz, men år 1731 överläts det av kronan till överstinnan Anna Woynarowska som betalning på en under Karl XII:s tid uppkommen kronofordran. Under tiden pågick rannsakningen med Lagersparre, och den 4 april 1734 dömdes han till förlust av ära, adelskap, namn och tjänst samt till livstids straffarbete på Marstrands fästning. Kronan hade vid övertagadet av Karl Gustafs stads manufakturverk betraktat detta såsom i sin helhet tillhörande Lagersparre och överlämnat det till överstinnan Woynarowska utan att taga hänsyn till Lagersparres kompanjon Hans Dassau. Denne krävde därför ersättning för vad han ansåg sig ha förlorat. Lagersparre, som fick yttra sig i denna sak, förklarade emellertid, att Dassau icke hade något att fordra, eftersom han hos Lagersparre för en stor summa belånat sin andel i manufakturverket och för återstoden gjorde sig betald in natura. För att bringa klarhet i denna fråga blev det nödvändigt att överse verkets räkenskaper, och på begäran av advokatfiskalen Grundelstierna beslöt kammarkollegium den 9 september 1735 att infordra dessa. Sedan de inkommit till kollegiet, remitterades de till första provinskontoret, där de emellertid blev liggande hela fyra år till år 1739. Den 16 oktober 1739 uppdrogs genomgången av böckerna till kamreraren Sandelhielm. I januari 1741 hade Sandelhielm verkställt sitt uppdrag, men resultatet var mycket bristfälligt, delvis på grund av att åtskilliga räkenskaper och handlingar saknades. Under tiden hade Dassau avlidit. Den 2 december 1741 beslöt kollegiet att låta genom överståthållaren infordra till ärendet hörande handlingar av Dassaus sterbhus. Sådana handlingar inkommo också till kammarkollegium, vilket framgår därav, att vissa räkenskapsböcker, som Sandelhielm vid sin genomgång saknade, nu återfinnas i samlingen. Troligen ha också åtskilliga äldre handlingar rörande manufakturverket inkommit vid samma tillfälle. Möjligt är dock att sådana äldre handlingar från tiden före Lagersparres och Dassaus kompanjonskap redan tidigare kan ha funnits i kammarkollegium. Hur utredningen i fortsättningen förlöpte är inte känt. I kammarkollegii protokoll har den inte avsatt några spår under resten av 1740-talet. Någon likvidation kom inte heller till stånd. De handlingar, som redovisas i bilagda förteckning, ha tidigare varit placerade i blå nummerserien 562-574; vol. 12 har 1956 överförts från kammarkollegiets arkiv. Med undantag av sistnämnda volym införlivades de i en 1952 av arkivarien Grill bildad samling Kammarkollegii advokatfiskalskontor, Daniel Lagersparres balansmål (Karl Gustafs stads manufakturverk). I denna samling ingingo även två volymer lösa handlingar rörande manufakturverket, härrörande från Blå nummer 575 och 638. Ur den promemoria, som Grill bilade arkivförteckningen, har ovanstående historik ordagrant hämtats (jfr även B. Boëthius, Herman Dassau, SBL). Under ordningsarbeten i kammarkollegiets advokatfiskalskontors arkiv av arkivarie Gillingstam blev arkivet ånyo undersökt och uppdelades 1956 så, att räkenskaperna kommo att bilda ett enskilt arkiv för Karl Gustafs stads manufakturverk och de lösa handlingarna proveniensmässigt fördelades på Hedvig Eleonoras livgeding (en volym Handl. ang. Karl Gustafs stads manufakturverk jämte strödda ink. skrivelser till Carl Gyllenstierna) och advokatfiskalskontorets i kammarkollegiet littererade nummerserie vol. D 22-23 och olittererade nummerserie vol. 44. Strödda handlingar ha även förts till första provinskontoret (remisser 1719 nr 187 och 1720 nr 695) och första avräkningskontoret (vol. 372) samt till kommerskollegii arkiv, E III, Inkomna skrivelser 1651-1699. Stockholm den 13 november 1956 Holger Widerman

 Volymer (12 st)

Referenskod Titel Tid Anmärkning   1 Huvudräkenskaper 1723 febr. – 1724 mars Läsesal   2 Huvudräkenskaper 1725 okt. – 1726 okt. Läsesal   3 Huvudräkenskaper 1726 okt. – 1727 okt. Läsesal   4 Huvudräkenskaper 1727 okt. – 1728 nov. Läsesal   5 Huvudräkenskaper 1728 nov. – 1730 febr. Läsesal   6 Memorialbäcker och journaler 1721 dec. – 1723 febr. 1723 febr. - 1724 mars 1724 mars - 1724 sept. Läsesal   7 Memorialböcker och journaler 1724 sept. – 1725 okt. Läsesal   8 Memorialböcker och journaler 1725 okt. – 1726 okt. Läsesal   9 Memorialböcker och journaler 1726 okt. – 1727 okt. Läsesal   10 Memorialböcker och journaler 1727 okt. – 1728 nov. Läsesal   11 Memorialböcker och journaler 1728 nov. – 1730 febr. Läsesal   12 Lagerjournal 1710 Läsesal