Sandbergska samlingen

Grunddata

Referenskod SE/RA/5444 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/K4cNeBUQrH6d0002H087k3 Omfång 22,6 Hyllmeter  168 Volymer  Villkor Delvis Villkorsanm Volym GG:1 finns på mikrofilm, F035-3-33343 - F035-3-33344. Sökmedel Arkivförteckning (godkänd): F band, F-exp/band Personregister: PrF, F-exp/i förteckning Ortregister: OrF, F-exp/i förteckning Sakregister: SrF, F-exp/i förteckning Arkivinstitution Riksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg) Arkivbildare/upphov [Proveniens ej registrerad]

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Inledning (äldre form) Sandbergska samlingen tillhör de mest kända för att icke säga ökända samlingarna i kammararkivet. Den har sitt namn efter kamreraren Carl Sandberg, som var arkivets föreståndare 1839--1876. Sandberg ägde ett starkt forskarintresse och samlade oförtrutet notiser och avskrifter rörande främst Sveriges kamerala och finansiella förhållanden. Han förvärvade ingående kunskaper om finans- och ekonomihistoriska frågor och ställde beredvilligt sitt vetande och sina samlingar till forskarnas tjänst. För generationer besökare i det då ganska oordnade och illa medfarna kammararkivet var han "den outtröttlige forskaren och upplyste vägledaren" (dedikation hos /V. Örnberg/. Anteckningar om kammarkollegiet, Sthlm 1874), utan vars hjälp arkivet hade varit så gott som otillgängligt. Snart uppkom tanken, att staten på något sätt borde visa den flitige samlaren sitt erkännande. Motion väcktes i bondeståndet 1856/58 av Anders Medin från Kronobergs län, vilken själv anlitat Sandbergs tjänster, att staten skulle dels inlösa dittills gjorda samlingar, dels anvisa ett årligt arvode för deras fortsättande. Efter utredning av frågan beslöts 1860, att dittillsvarande samlingar skulle inlösas med 5 000 rdr på villkor, att Sandberg upprättade vissa förteckningar över desamma, att de på hans bekostnad inbands, och att sakregister upprättades till varje band. För samlingarnas vård och tillökning tillerkändes Sandberg vidare 500 rdr årligen under en treårsperiod, vilket vid 1862/63 års riksdag förnyades för ytterligare tre år. År 1866 hade Sandberg lyckats avsluta de honom föreskrivna förteckningarna och hade samtidigt fortsatt att komplettera samlingarna med nya accessioner. För arbetet utbetalades då till honom sammanlagt 8 000 rdr. Samlingen blev inbunden i 57 band, vilka försågs med sakregister till varje volym, upprättade av dåvarande eo kammarskrivaren i kammarkollegiet Victor Örnberg ( H. Appelgren i supplementförteckningen 1951). Emellertid beviljades fortfarande av riksdagarna anslag för samlingens ytterligare förökande, och Sandberg fortsatte till sin död att arbeta därmed. Av anslagen fick han likväl ingenting själv, men efter hans död inkom änkan med en redogörelse för hur arbetet fortgått och hemställde, att de anvisade beloppen skulle få användas till inlösen och registrering av den nya samlingen, som var av ungefär samma omfång som den gamla. Till följd härav anvisade Kungl. Maj:t 1879 5 625 kr till samlingens inlösen och 1 000 kr för dess ordnande och förtecknande. På anmodan av kammarkollegiet inkom kamreraren i kammararkivet J. Löfdahl med förslag till ordnande och förtecknande av den nya samlingen (PM 1879-12-18, KA:s koncept 1888-02-21). Han föreslog däri, att först borde "däri inmängda dels provinskontoren tillhöriga akter och handlingar och dels arkivets egna brev och dokument, tagna ur fogderäkningar, landsboksräkenskaper, bytes- och ersättningsakter mm och av beskaffenhet att kunna igenkännas" utskiljas och återföras till sina rätta ställen. Återstoden borde i görligaste mån ordnas efter samma grunder som serierna A-Ö i den äldre samlingen, men till skillnad från dessa betecknas AA-ÖÖ. Slagordsregistren över bägge samlingarna borde sammanföras i ett band. Genom kammarkollegiets beslut 1879-12-19 uppdrogs ordnandet åt eo kammarskrivaren O.S. Olai. Sedan denne avlidit, fortsattes ordningsarbetet av fil. dr J.W. Kjellberg samt sedan av t.f. notarien A. Björkman. 1891 kunde kamrer Löfdahl anmäla, att arbetet var avslutat och föreslå, att samlingen och registret skulle inbindas (KA:s koncept 1891-09-29). I fråga om signeringen har huvudgrupperingen i den äldre samlingen följts men däremot ej den undergruppering, som framgår av förteckningen, och den yngre samlingen innehåller ett rikhaltigt biografiskt material, sammanfört under sign. FF, vilket i stort sett saknas i den äldre. Kamrer Löfdahls förslag att utrensa originalhandlingarna ur den yngre samlingen fullgjordes mycket ofullständigt, och både den äldre och den yngre samlingen karakteriseras av blandningen av Sandbergs egna notiser på lappar av växlande format, avskrifter gjorda av honom själv eller hans medarbetare, tidningsurklipp mm samt ett stort antal originalhandlingar, hämtade från olika håll i kammarkollegiets arkiv men tydligen även i någon mån utanför kollegiet - Sandberg har själv uppgivit (1860), att till samlingen bl.a. hörde en mängd "genom köp eller byte" från olika håll av honom anskaffade "originalhandlingar och avskrifter" (1917 års arkivsakk. betänkande sid. 123). Det är denna ganska förvirrande och sällsamma blandning, vilken icke framgår av registren, som snart nog gjorde samlingarna så suspekta i arkivmännens ögon, när i slutet av 1800-talet ursprungs- eller proveniensprincipen bröt igenom i Sverige som norm för arkivens ordnande. Och 1917 års arkivsakkunniga konstaterade kärvt, att kammarkollegiet låtit staten inlösa sina egna i kammararkivet förvarade handlingar, "en åtgärd, som måste anses oförenlig med varje rationell arkivvård". För forskaren, som söker material för sin forskning, kan Sandbergska samlingen emellertid ge goda uppslag, och de stundom mycket viktiga originalhandlingarna utgör en extra krydda, som kanske tack vare Sandbergs ingripande räddats åt eftervärlden, även om han tydligen i många fall icke blott tagit till vara redan lösryckta och i oordning bragta handlingar utan även själv brutit ut dylika ur sina sammanhang och infogat dem i sin egen konstlade ämnesordning. Svårigheten för forskaren har kanske i stället varit att hitta rätt i det omfattande och ganska svåröverskådliga slagordsregistret, som varit enda nyckeln till samlingarna. I samband med en nödvändig omskrivning av det numera ganska utslitna registerbandet, har en översyn gjorts för att något underlätta sökandet bland slagorden. På grundval av redan befintliga notiser i registret har antalet slagord väsentligt utökats och fördelats på person-, ort- och sakregister. Någon ny genomgång av samlingen har alltså inte företagits, men vissa kontroller har gjorts för att förtydliga en del ord eller fastställa vilken ort det var fråga om eller dylikt. Samtidigt har nystavning genomförts, vilket givetvis har haft konsekvenser för alfabetiseringen. Slutligen har utöver slagordsregistret den gamla ämnesordningen publicerats, vilken visar icke blott den av Sandberg genomförda huvudgrupperingen av materialet utan även den äldre samlingens indelning i över 600 undergrupper, vilka ger en god föreställning om bredden i Sandbergs intressen. Visst återförande av originalhandlingar till proveniensenliga platser har under årens lopp skett, dock mycket sparsamt och med inläggande av hänvisningsblad. Av stort intresse vore att göra en systematisk proveniensundersökning av det förefintliga originalbeståndet med detta har måst skjutas på framtiden. Förarbeten härtill gjordes likväl på 1940-talet av Karin Molin. Trots det mångåriga arbetet med den yngre samlingen återfanns dock inte obetydligt oordnat material, som härrörde från kamrer Sandbergs verksamhet, då riksarkivet 1922 övertog kammararkivet. Vid det preliminära ordningsarbete, som då igångsattes, samlades dessa handlingar i ett 20-tal buntar i den då bildade s.k. Blå nummerserien. Detta material sammanfördes i början av 1950-talet av arkivarien H. Appelgren till en supplementsamling till Sandbergska samlingen. Originalhandlingar, som tillhört serierna i kammararkivet och kammarkollegiets kontor, återfördes därvid till sina proveniensmässiga platser. Något försök att vid ordnandet följa det äldre schemat gjordes däremot inte, då materialet ej syntes vara av den vikt att berättiga till ett så tidsödande arbete. Förteckningen över supplementsamlingen har införts i den föreliggande förteckningen men förekommande person-, ort- eller sakord har ej införts i slagordsregistret, vilket sålunda alltjämt endast gäller för de båda huvudsamlingarna. Stockholm i kammararkivet den 7 sept. 1977 Holger Wichman

Hänvisningar

Relaterade arkivenheter Se även: Kommission till Älvkarleby socken samt åtskilliga bruk i Uppland och Gästrikland (SE/RA/310142) Reproducerat Nej

Kontroll

Skapad 1993-09-30 00:00:00 Senast ändrad 2009-12-03 15:29:04

Sandbergska samlingen tillhör de mest kända för att icke säga ökända samlingarna i kammararkivet. Den har sitt namn efter kamreraren Carl Sandberg, som var arkivets föreståndare 1839--1876. Sandberg ägde ett starkt forskarintresse och samlade oförtrutet notiser och avskrifter rörande främst Sveriges kamerala och finansiella förhållanden. Han förvärvade ingående kunskaper om finans- och ekonomihistoriska frågor och ställde beredvilligt sitt vetande och sina samlingar till forskarnas tjänst. För generationer besökare i det då ganska oordnade och illa medfarna kammararkivet var han "den outtröttlige forskaren och upplyste vägledaren" (dedikation hos /V. Örnberg/. Anteckningar om kammarkollegiet, Sthlm 1874), utan vars hjälp arkivet hade varit så gott som otillgängligt. Snart uppkom tanken, att staten på något sätt borde visa den flitige samlaren sitt erkännande. Motion väcktes i bondeståndet 1856/58 av Anders Medin från Kronobergs län, vilken själv anlitat Sandbergs tjänster, att staten skulle dels inlösa dittills gjorda samlingar, dels anvisa ett årligt arvode för deras fortsättande. Efter utredning av frågan beslöts 1860, att dittillsvarande samlingar skulle inlösas med 5 000 rdr på villkor, att Sandberg upprättade vissa förteckningar över desamma, att de på hans bekostnad inbands, och att sakregister upprättades till varje band. För samlingarnas vård och tillökning tillerkändes Sandberg vidare 500 rdr årligen under en treårsperiod, vilket vid 1862/63 års riksdag förnyades för ytterligare tre år. År 1866 hade Sandberg lyckats avsluta de honom föreskrivna förteckningarna och hade samtidigt fortsatt att komplettera samlingarna med nya accessioner. För arbetet utbetalades då till honom sammanlagt 8 000 rdr. Samlingen blev inbunden i 57 band, vilka försågs med sakregister till varje volym, upprättade av dåvarande eo kammarskrivaren i kammarkollegiet Victor Örnberg ( H. Appelgren i supplementförteckningen 1951). Emellertid beviljades fortfarande av riksdagarna anslag för samlingens ytterligare förökande, och Sandberg fortsatte till sin död att arbeta därmed. Av anslagen fick han likväl ingenting själv, men efter hans död inkom änkan med en redogörelse för hur arbetet fortgått och hemställde, att de anvisade beloppen skulle få användas till inlösen och registrering av den nya samlingen, som var av ungefär samma omfång som den gamla. Till följd härav anvisade Kungl. Maj:t 1879 5 625 kr till samlingens inlösen och 1 000 kr för dess ordnande och förtecknande. På anmodan av kammarkollegiet inkom kamreraren i kammararkivet J. Löfdahl med förslag till ordnande och förtecknande av den nya samlingen (PM 1879-12-18, KA:s koncept 1888-02-21). Han föreslog däri, att först borde "däri inmängda dels provinskontoren tillhöriga akter och handlingar och dels arkivets egna brev och dokument, tagna ur fogderäkningar, landsboksräkenskaper, bytes- och ersättningsakter mm och av beskaffenhet att kunna igenkännas" utskiljas och återföras till sina rätta ställen. Återstoden borde i görligaste mån ordnas efter samma grunder som serierna A-Ö i den äldre samlingen, men till skillnad från dessa betecknas AA-ÖÖ. Slagordsregistren över bägge samlingarna borde sammanföras i ett band. Genom kammarkollegiets beslut 1879-12-19 uppdrogs ordnandet åt eo kammarskrivaren O.S. Olai. Sedan denne avlidit, fortsattes ordningsarbetet av fil. dr J.W. Kjellberg samt sedan av t.f. notarien A. Björkman. 1891 kunde kamrer Löfdahl anmäla, att arbetet var avslutat och föreslå, att samlingen och registret skulle inbindas (KA:s koncept 1891-09-29). I fråga om signeringen har huvudgrupperingen i den äldre samlingen följts men däremot ej den undergruppering, som framgår av förteckningen, och den yngre samlingen innehåller ett rikhaltigt biografiskt material, sammanfört under sign. FF, vilket i stort sett saknas i den äldre. Kamrer Löfdahls förslag att utrensa originalhandlingarna ur den yngre samlingen fullgjordes mycket ofullständigt, och både den äldre och den yngre samlingen karakteriseras av blandningen av Sandbergs egna notiser på lappar av växlande format, avskrifter gjorda av honom själv eller hans medarbetare, tidningsurklipp mm samt ett stort antal originalhandlingar, hämtade från olika håll i kammarkollegiets arkiv men tydligen även i någon mån utanför kollegiet - Sandberg har själv uppgivit (1860), att till samlingen bl.a. hörde en mängd "genom köp eller byte" från olika håll av honom anskaffade "originalhandlingar och avskrifter" (1917 års arkivsakk. betänkande sid. 123). Det är denna ganska förvirrande och sällsamma blandning, vilken icke framgår av registren, som snart nog gjorde samlingarna så suspekta i arkivmännens ögon, när i slutet av 1800-talet ursprungs- eller proveniensprincipen bröt igenom i Sverige som norm för arkivens ordnande. Och 1917 års arkivsakkunniga konstaterade kärvt, att kammarkollegiet låtit staten inlösa sina egna i kammararkivet förvarade handlingar, "en åtgärd, som måste anses oförenlig med varje rationell arkivvård". För forskaren, som söker material för sin forskning, kan Sandbergska samlingen emellertid ge goda uppslag, och de stundom mycket viktiga originalhandlingarna utgör en extra krydda, som kanske tack vare Sandbergs ingripande räddats åt eftervärlden, även om han tydligen i många fall icke blott tagit till vara redan lösryckta och i oordning bragta handlingar utan även själv brutit ut dylika ur sina sammanhang och infogat dem i sin egen konstlade ämnesordning. Svårigheten för forskaren har kanske i stället varit att hitta rätt i det omfattande och ganska svåröverskådliga slagordsregistret, som varit enda nyckeln till samlingarna. I samband med en nödvändig omskrivning av det numera ganska utslitna registerbandet, har en översyn gjorts för att något underlätta sökandet bland slagorden. På grundval av redan befintliga notiser i registret har antalet slagord väsentligt utökats och fördelats på person-, ort- och sakregister. Någon ny genomgång av samlingen har alltså inte företagits, men vissa kontroller har gjorts för att förtydliga en del ord eller fastställa vilken ort det var fråga om eller dylikt. Samtidigt har nystavning genomförts, vilket givetvis har haft konsekvenser för alfabetiseringen. Slutligen har utöver slagordsregistret den gamla ämnesordningen publicerats, vilken visar icke blott den av Sandberg genomförda huvudgrupperingen av materialet utan även den äldre samlingens indelning i över 600 undergrupper, vilka ger en god föreställning om bredden i Sandbergs intressen. Visst återförande av originalhandlingar till proveniensenliga platser har under årens lopp skett, dock mycket sparsamt och med inläggande av hänvisningsblad. Av stort intresse vore att göra en systematisk proveniensundersökning av det förefintliga originalbeståndet med detta har måst skjutas på framtiden. Förarbeten härtill gjordes likväl på 1940-talet av Karin Molin. Trots det mångåriga arbetet med den yngre samlingen återfanns dock inte obetydligt oordnat material, som härrörde från kamrer Sandbergs verksamhet, då riksarkivet 1922 övertog kammararkivet. Vid det preliminära ordningsarbete, som då igångsattes, samlades dessa handlingar i ett 20-tal buntar i den då bildade s.k. Blå nummerserien. Detta material sammanfördes i början av 1950-talet av arkivarien H. Appelgren till en supplementsamling till Sandbergska samlingen. Originalhandlingar, som tillhört serierna i kammararkivet och kammarkollegiets kontor, återfördes därvid till sina proveniensmässiga platser. Något försök att vid ordnandet följa det äldre schemat gjordes däremot inte, då materialet ej syntes vara av den vikt att berättiga till ett så tidsödande arbete. Förteckningen över supplementsamlingen har införts i den föreliggande förteckningen men förekommande person-, ort- eller sakord har ej införts i slagordsregistret, vilket sålunda alltjämt endast gäller för de båda huvudsamlingarna. Stockholm i kammararkivet den 7 sept. 1977 Holger Wichman

 Serier (55 st)

Referenskod Titel Anmärkning   # Kartor och ritningar   A Anställda skattläggningar   AA Anställda skattläggningar   B Undervisningen för räntornas fördelning   BB Undervisningen för räntornas fördelning   C Jordeböckernas upprättande   CC Jordeböckernas upprättande   D Förmedlingar   DD Förmedlingar   E Bördsrätts- och skatteköpen   EE Bördsrätts- och skatteköpen   F Hemman och jordlägenheter samt kvarnar och fiskerier m.m.   FF Hemman och jordlägenheter samt kvarnar och fiskerier m.m. Häri ingår även ett rikt biografiskt material, som ej finns i den äldre samlingen.   G Bruk och bergverk   GG Bruk och bergverk   H Jordeboksräntan   HH Jordeboksräntan   J Mantalsräntan   JJ Mantalsräntan   K Prästernas utlagor   KK Prästernas utlagor   L Kronotionden   LL Kronotionden   M Kvarntullen och kvarntullspenningarna   MM Kvarntullen och kvarntullsmantalspenningar   N Kronoräkenskaperna   NN Kronoräkenskaperna   O Myntväsendet   OO Myntväsendet   P Mått, mål och vikt   PP Mått, mål och vikt   Q Tullväsendet och handeln   QQ Tullväsendet och handeln   R Gärder och hjälper   RR Gärder och hjälper   S Kyrkliga och prästerliga förhållanden   SS Kyrkliga och prästerliga förhållanden   T Läroverken   TT Läroverken   U Boktryckerier m.m.   UU Boktryckerier m.m.   W Hospital och barnhus   WW Hospital och barnhus   X Äldre förhållanden   XX Äldre förhållanden   Y Särskilda förhållanden i Stockholms stad och länen   YY Särskilda förhållanden i Stockholms stad och länen   Z Militieväsendet   ZZ Militieväsendet   Å Reduktionen   ÅÅ Reduktionen   Ä Ämbetsverk samt ämbets- och tjänstemän   ÄÄ Ämbetsverk samt ämbets- och tjänstemän   Ö Riks- och landskapsgränsregleringar   ÖÖ Riks- och landskapsgränsregleringar m. m.