SKRÅARKIV

Grunddata

Referenskod SE/SSA/0066 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/FsGfj33PEKoyiLPBBCodB3 ExtraID 0066 Arkivinstitution Stockholms stadsarkiv

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Inledning (äldre form) SKRÅARKIV I STOCKHOLMS STADSARKIV HISTORIK Skrån, sammanslutningar av hantverkare inom samma yrkesgrupp, uppstod i södra Europa under 1000-1100-talen och spreds till Tyskland 1250-1300 för att uppträda i Sverige i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. De flesta sammanslutningarna i Sverige bildades efter tyskt mönster och flera av de hantverk som inte tidigare hade funnits här fördes hit med tyska hantverkare. Syftet med skråorganisationen var att skapa ett monopol för utövarna av ett visst yrke för att i första hand undvika ofördelaktig konkurrens. Det s.k. "skråtvånget" innebar att ingen fick verka inom sitt hantverk utan att vara medlem av ett skrå. Ursprungligen avsåg begreppet "skrå" det skinn, pergament, på vilket regler för skrået var nedskrivna. Skråordningar benämndes även ämbetsordningar, reglementen, privilegier eller stadgar. Först vid slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, då ett flertal skråordningar tillkom, fick skråväsendet i Sverige den fasta organisation som det sedan behöll till dess avskaffande i mitten av 1800-talet. Skråordningarna reglerade hantverksgrupperna inte bara ekonomiskt utan även socialt och i viss mån i religiöst avseende. I skråordningarna föreskrevs bland annat vilka som skulle bli antagna som mästare, yrkesutbildningens utformning, konkurrensbegränsning, kvalitetskontroll och uppträdande i fest och vardag. Bönhasar (fuskare) kallades de hantverkare som sysslade inom ett verksamhetsområde utan att ha vunnit medlemskap. Dessa kunde enligt reglerna bestraffas med böter och till och med fängelse. Samliga medeltida förordningar för skrån i Stockholm utfärdades av stadens styrelse, borgmästare och råd. Den allra första skråordningen tillkom 1356 och gällde skräddarnas skrå som också var den äldsta kända hantverksorganisationen i landet. Under medeltiden upprättades även förordningar för följande Stockholms skrån: bältare (sadelmakare) och pungmakare 1437, timmermän 1454, dragare 1458 (förnyad 1502/1503), skomakare 1474, köttmånglare 1477, smeder 1479, murare 1487, tunnbindare ca 1500, guldsmeder 1501, bagare ca 1510, kann- och grytgjutare 1545, snickare 1575 och glasmästare 1585. Vid 1600-talets början var drygt 20 yrken i Stockholm organiserade i ämbeten. Skråordningar från och med den tiden utfärdades av Stockholms magistrat som stadens styrelse då kallades. Det blev också vanligt att kungliga förordningar, privilegier, prisregleringar och andra åtgärder utfärdades. Organisationer för hantverksyrken kallades ämbeten. Upprättandet av en stadga ("handelspartereringen") 1635 ledde till bildandet av ett antal societeter, sammanslutningar för verksamma inom handelsyrken. Men först under 1700-talet genomfördes en organisationsform för handelssocieteterna liknande den för hantverksämbetena. Förutom skråordningar för särskilda yrkesgrupper utfärdades även allmänna förordningar för både hantverk och handel. Den första allmänna skråordningen utfärdades den 23 september 1621 av kung Gustav II Adolf och avsågs vara ett slags standardförordning i syfte att skapa ett enhetligt system för stadshantverket. Den kallades "General Embets Skrå för Uppland". Enligt denna ordning, som inrymde bestämmelser för hantverkare inom samma yrke i hela Sverige, fastställdes bland annat att gesällärotiden skulle omfatta 3-5 år och gesällvandring vara upp till 4 år ("vandringstvång") samt vilka krav som gällde för att bli antagen som mästare inom ett hantverksyrke, till exempel krav på äkta börd och innehav av visst kapital. Förordningen innehöll även ett stort antal konkurrensbegränsande regler. Vandringstvånget innebar att etableringen av nya mästare försvårades. Den allmänna förordningen innehöll få bestämmelser om skrånas interna verksamhet, men förutsattes kompletteras med specifika skåordningar för de enskilda yrkena under den närmast följande tiden. Skråreformen innebar ökad kontroll över hantverksnäringarna och innebar att alla stadshantverkare skulle inordnas i skråorganisationen. Den 1 mars 1669 utfärdades en ny gemensam ordning för hantverkare kallad "Ordning och skrå". Enligt denna underlättades etableringen av nya mästare då kraven på gesällvandring och äkta börd togs bort, även bestämmelser om ett högsta antal arbetare inom en mästares verkstad var borta. Flera andra punkter avseende utbildning reviderades i syfte att underlätta förvärv av mästerskap. Förordningen avsågs utgöra en mall som skulle kunna användas och åtlydas av alla skrån. Den sista allmänna skråordningen för hantverksyrken utfärdades 1720 av kung Fredrik I och Kommerskollegium och upprepade i stort sett tidigare bestämmelser. Nytt var att ett ämbete fick inrättas i en stad där det fanns minst tre mästare inom samma yrke, om de var färre skulle mästarna tillhöra ett skrå i en annan närliggande stad. Gesäller erhöll nu också rätt att gifta sig. Stadgarna gällde till skråväsendets upplösning. För handelsyrkena utfärdades en allmän handelsordning 1734 som var gällande till skråväsendets upphörande 1846. Kramhandelsreglementet, utfärdat 1749, reglerade handeln med vissa varor i Stockholm och åtföljdes av en lång rad förordningar som så småningom kom att konstituera Stockholms minuthandelssocieteter (även kallade diversehandel, detaljhandel och kramhandel): järnkramhandel, viktualiehandel, lärftkramhandel, siden- och klädeskramhandel, kryddkramhandel, tobakshandel med flera (se vidare inledningar till respektive societeters arkiv). Tvånget att tillhöra ett visst skrå i Sverige upphörde den 22 december 1846 då regeringen avskaffade skråväsendet enligt Fabriks- och hantverksordningen (§ 29) vilken innebar att ämbeten och societeter skulle upplösas den 1 juli 1847 och efterträdas av hantverksföreningar eller handelsföreningar i varje stad, för huvudstadens del Stockholms hantverksförening och Stockholms handelsförening. Men ännu en tid fortlevde bland annat krav på mästarprov och burskap. Fullständig rätt för vilken svensk medborgare som helst att få ägna sig åt hantverk eller handel utan krav på medlemskap inom en organisation, näringsfrihet, lagstadgades först när Näringsfrihetsförordningen utkom den 18 juni 1864. SKRÅVÄSENDETS ORGANISATION Borgerskapet var den samhällsgrupp som bedrev handel och hantverk i städerna. Rätten att bedriva dessa näringar grundades på en rad privilegieurkunder i syfte att inskränka den näringsidkande menigheten till just borgerskapet. Borgerskapet i Stockholm utgjordes av köpmän, handelsmän och hantverkare som erhållit burskap, ett intyg, för att få rätt att driva borgerlig näring till 1864 då fullständig näringsfrihet infördes och burskapstvånget avskaffades. (Begreppet "bur" kommer från tyskans "borgare".) Vissa skråsammanslutningar ägde egna fastigheter, ämbetshus, i vilka en del inrymde härbärgen för gesäller och sjukstuga. I ämbetshusen hölls sammanträden och fester. Vid sammankomsterna inskrevs lärlingar och utskrevs lärlingar när de var färdiga gesäller. Under medeltiden förekom det att några skrån höll egna mässor, hade egna skyddshelgon och särskilda helgdagar. Skråväsendets yrkesmän var indelade i tre klasser: lärlingar, gesäller och mästare. Varje skrå företräddes av en mästare, kallad ålderman, och inom många skrån förekom även rådbisittare vars huvuduppgift var att övervaka sammanslutningarna. LÄRLINGAR Den som ville lära ett yrke började ofta vid 12 års ålder som lärling hos en mästare där han också bodde och togs omhand. Lärlingen skrevs in i en matrikel som fördes av mästaren. Lärotiden växlade för de olika skråna mellan 3-5 år. När lärotiden var slut anmäldes detta av mästaren till ämbetet. Efter att lärlingen utfört ett gesällprov antecknades betygsgrader i ett gesällbrev. Sedan lärlingen blivit godkänd som gesäll och erlagt utskrivningsavgift överlämnades gesällbrevet. GESÄLLER Så snart lärlingen blivit gesäll inträdde han i det obligatoriska gesällskapet, en förening för gesäller som endast farms i större städer som Stockholm, där antalet var tillräckligt många att det var lönt att organisera sig. Efter att ha inträtt i gesällskapet stannade gesällen i regel kvar i verkstaden hos den mästare han lärt sig yrket av under en tid för att sedan enligt traditionen ge sig ut på gesällvandring, vanligtvis 2-4 år. Vandringsåren var en fortsatt utbildning som gav praktisk yrkeserfarenhet och kunde omfatta vandringar både runtom i Sverige och Europa. MÄSTARE När läroåren var slutförda anmälde sig gesällen hos ämbetets ålderman och ansökte om att få bli mästare. För att bli mästare krävdes avläggande av mästarprov, d v s ett prov på yrkesskicklighet, besittning av startkapital samt erläggande av avgifter till ämbetet och rådbisittarna. Om den sökande blev godkänd som mästare antogs han som skråmedlem och därefter återstod det att svära borgareden och vinna burskap. Burskap, ett intyg på att man tillhörde borgerskapet, beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev. Att erhålla burskap och därmed bli antagen som borgare var en förutsättning för att få utöva en näring. ÅLDERMAN Åldermannen var skråets ordförande och dess företrädare utåt. Han kallade till och ledde sammanträden, innehade nycklarna till ämbetets låda där de viktigaste handlingarna förvarades, granskade ekonomiförvaltningen, övervakade inskrivning av lärlingar och utskrivning av gesäller, ansvarade för lärlingarnas utbildning, utfärdade pass för de vandrande gesällerna, kontrollerade gesällskapen, utövade domsrätt i vissa juridiska frågor rörande missförhållanden, kontrollerade mästarnas produkter och var till hjälp för de änkor som efter mästarnas död fick tillstånd att fortsätta med verksamheten. Tillsammans med rådbisittarna representerade åldermannen ämbetet inför magistraten. Åldermannen valdes bland mästarna på livstid. RÅDBISITTARE Rådbisittarna var medlemar av stadens styrelse, under medeltiden benämnda borgmästare och råd och från 1600-talets början magistraten. Deras uppgift var att övervaka skråna och ha insyn i verksamheten, närvara vid deras sammankomster och tillsammans med åldermannen sköta ekonomiska angelägenheter m m. Liksom åldermannen var de valda på livstid. SKRÅARKIVEN I Stockholms stadsarkiv förvaras arkivhandlingar efter 90 hantverksämbeten och handelssocieteter, gemensamt kallade skråarkiven. Arkiven omfattar 46,5 hm och de allra flesta består av endast en volym. Den äldsta handlingen är en inkommen handling daterad 1602 (Vinskänkssocieteten), om man undantar avskrifter av förordningar fr o m 1557 i Bryggareämbetets arkiv, och den hittills yngsta är ett protokoll från 2008 (Viktualiehandelssocieteten och Viktualiehandlarnas pensionsförening). Under skråväsendets tid förvarades de viktigaste handlingarna i skrålådan som även innehöll gemensamma ägodelar som ordförandeklubba, sigillstamp, välkomstbägare ("välkomna") och penningbössa. Handlingarna bestod främst av protokoll, in- och utskrivningsmatriklar och räkenskaper ("Iådräkningar"). Det är också dessa handlingar som är mest representerade i de bevarade arkiven, även om stadgar, korrespondens, rättegångshandlingar i tvister och handlingar typiska för respektive skrås verksamhet förekommer. Skråorganisationen upphörde 1846, men många verksamheter fortsatte som pensionskassor, död- och begravningskassor, sjukkassor och intresseföreningar varav några fortfarande existerar. Många arkiv är splittrade på olika institutioner (se bilaga över skråarkivens förvaring) och en del av dessa förvarar handlingar som är betydligt äldre än den äldsta i Stadsarkivet. Det förekommer också att handlingar finns kvar hos föreningar och andra, till exempel Stockholms borgerskap och Stockholms hantverksförening. Andra arkiv i Stockholms stadsarkiv som innehåller handlingar rörande skråväsendet (årtal avser arkivtid, arkivförteckningsnummer inom parentes): Borgmästare och råd 1419-ca 1635 (se/ssa/0091) Borgerskapets äldste 1423-1898 (se/ssa/0169 A) Handelskollegium 1635-1852 (se/ssa/0147) Politi-, byggnings- och ämbetskollegium 1815-1850 (se/ssa/0124) Stockholms handelsförening 1847-1967 (se/ssa/0474) Stockholms magistrat och rådhusrätt 1636-1849 (se/ssa/0138) Ämbets- och byggningskollegium 1636-1821 (se/ssa/0134) I Stockholms stadsarkivs bibliotek finns en mängd litteratur om skråväsendet, både allmänna översikter och särskilda historiker och undersökningar rörande olika skrån. Arbetet med att registrera samtliga skråarkiv i databasen ARKIS II samt skriva inledningar till de 90 arkivbildarna påbörjades den 1 september 2009 och har nu avslutats. Syftet var att samla alla skråarkiv under ett samlingsnummer, se/ssa/0066, och upprätta arkivförteckningar för varje arkivbildare, nummer se/ssa/0066/01, se/ssa/0066/02 etc. för att därmed öka sökbarheten och underlätta forskning i arkiven. Tidigare var de flesta skråarkiven registrerade i ett manuellt kortregister, några var förtecknade under egna förteckningsnummer, men sällan volymförtecknade, och en hel del av societeternas arkiv fanns samlade i en ålderdomlig arkivförteckning från 1940-talet. Alla skråarkiven har också etiketterats, vilket endast förekom för ett fåtal tidigare och många av dem har även kartonglagts. Flera arkiv har kompletterats med uppgifter som inte tidigare fanns registrerade någonstans och även försetts med hänvisningar mellan flera av arkiven då deras verksamhet har varit likartade. Stockholms stadsarkiv den 1 april 2010 Christina Hellgren KÄLLOR: Arnbrosiani, Sune, Från de svenska skråämbetenas dagar, Stockholm 1920. Boalt, Bengt, Burskapsbestämmelser, ämbeten och societeter i Stockholm - 1773, Stockholm 1941. Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad ur 81, Stockholm 1987. Lindberg, Erik, Borgerskap och burskap - om näringsprivilegier och borgerskapets institutioner i Stockholm 1820-1846, Uppsala 2001. Lindberg, Folke, Hantverk och skråväsen under medeltid och äldre vasatid, Stockholm 1964. Lindström, Dag, Skråväsendet i Bergen, Stockholm och Malmö under 1400- och 1500-talen, Uppsala 1985. Lundin, Claes och Strindberg, August, Gamla Stockholm, Stockholm (1882) 1974. Munthe, Arne, Hundra år i hantverkstjänst, Stockholm 1947. Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.) Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996.

Kontroll

Skapad 2009-09-02 13:47:37 Senast ändrad 2012-11-14 13:55:59

SKRÅARKIV I STOCKHOLMS STADSARKIV HISTORIK Skrån, sammanslutningar av hantverkare inom samma yrkesgrupp, uppstod i södra Europa under 1000-1100-talen och spreds till Tyskland 1250-1300 för att uppträda i Sverige i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. De flesta sammanslutningarna i Sverige bildades efter tyskt mönster och flera av de hantverk som inte tidigare hade funnits här fördes hit med tyska hantverkare. Syftet med skråorganisationen var att skapa ett monopol för utövarna av ett visst yrke för att i första hand undvika ofördelaktig konkurrens. Det s.k. "skråtvånget" innebar att ingen fick verka inom sitt hantverk utan att vara medlem av ett skrå. Ursprungligen avsåg begreppet "skrå" det skinn, pergament, på vilket regler för skrået var nedskrivna. Skråordningar benämndes även ämbetsordningar, reglementen, privilegier eller stadgar. Först vid slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, då ett flertal skråordningar tillkom, fick skråväsendet i Sverige den fasta organisation som det sedan behöll till dess avskaffande i mitten av 1800-talet. Skråordningarna reglerade hantverksgrupperna inte bara ekonomiskt utan även socialt och i viss mån i religiöst avseende. I skråordningarna föreskrevs bland annat vilka som skulle bli antagna som mästare, yrkesutbildningens utformning, konkurrensbegränsning, kvalitetskontroll och uppträdande i fest och vardag. Bönhasar (fuskare) kallades de hantverkare som sysslade inom ett verksamhetsområde utan att ha vunnit medlemskap. Dessa kunde enligt reglerna bestraffas med böter och till och med fängelse. Samliga medeltida förordningar för skrån i Stockholm utfärdades av stadens styrelse, borgmästare och råd. Den allra första skråordningen tillkom 1356 och gällde skräddarnas skrå som också var den äldsta kända hantverksorganisationen i landet. Under medeltiden upprättades även förordningar för följande Stockholms skrån: bältare (sadelmakare) och pungmakare 1437, timmermän 1454, dragare 1458 (förnyad 1502/1503), skomakare 1474, köttmånglare 1477, smeder 1479, murare 1487, tunnbindare ca 1500, guldsmeder 1501, bagare ca 1510, kann- och grytgjutare 1545, snickare 1575 och glasmästare 1585. Vid 1600-talets början var drygt 20 yrken i Stockholm organiserade i ämbeten. Skråordningar från och med den tiden utfärdades av Stockholms magistrat som stadens styrelse då kallades. Det blev också vanligt att kungliga förordningar, privilegier, prisregleringar och andra åtgärder utfärdades. Organisationer för hantverksyrken kallades ämbeten. Upprättandet av en stadga ("handelspartereringen") 1635 ledde till bildandet av ett antal societeter, sammanslutningar för verksamma inom handelsyrken. Men först under 1700-talet genomfördes en organisationsform för handelssocieteterna liknande den för hantverksämbetena. Förutom skråordningar för särskilda yrkesgrupper utfärdades även allmänna förordningar för både hantverk och handel. Den första allmänna skråordningen utfärdades den 23 september 1621 av kung Gustav II Adolf och avsågs vara ett slags standardförordning i syfte att skapa ett enhetligt system för stadshantverket. Den kallades "General Embets Skrå för Uppland". Enligt denna ordning, som inrymde bestämmelser för hantverkare inom samma yrke i hela Sverige, fastställdes bland annat att gesällärotiden skulle omfatta 3-5 år och gesällvandring vara upp till 4 år ("vandringstvång") samt vilka krav som gällde för att bli antagen som mästare inom ett hantverksyrke, till exempel krav på äkta börd och innehav av visst kapital. Förordningen innehöll även ett stort antal konkurrensbegränsande regler. Vandringstvånget innebar att etableringen av nya mästare försvårades. Den allmänna förordningen innehöll få bestämmelser om skrånas interna verksamhet, men förutsattes kompletteras med specifika skåordningar för de enskilda yrkena under den närmast följande tiden. Skråreformen innebar ökad kontroll över hantverksnäringarna och innebar att alla stadshantverkare skulle inordnas i skråorganisationen. Den 1 mars 1669 utfärdades en ny gemensam ordning för hantverkare kallad "Ordning och skrå". Enligt denna underlättades etableringen av nya mästare då kraven på gesällvandring och äkta börd togs bort, även bestämmelser om ett högsta antal arbetare inom en mästares verkstad var borta. Flera andra punkter avseende utbildning reviderades i syfte att underlätta förvärv av mästerskap. Förordningen avsågs utgöra en mall som skulle kunna användas och åtlydas av alla skrån. Den sista allmänna skråordningen för hantverksyrken utfärdades 1720 av kung Fredrik I och Kommerskollegium och upprepade i stort sett tidigare bestämmelser. Nytt var att ett ämbete fick inrättas i en stad där det fanns minst tre mästare inom samma yrke, om de var färre skulle mästarna tillhöra ett skrå i en annan närliggande stad. Gesäller erhöll nu också rätt att gifta sig. Stadgarna gällde till skråväsendets upplösning. För handelsyrkena utfärdades en allmän handelsordning 1734 som var gällande till skråväsendets upphörande 1846. Kramhandelsreglementet, utfärdat 1749, reglerade handeln med vissa varor i Stockholm och åtföljdes av en lång rad förordningar som så småningom kom att konstituera Stockholms minuthandelssocieteter (även kallade diversehandel, detaljhandel och kramhandel): järnkramhandel, viktualiehandel, lärftkramhandel, siden- och klädeskramhandel, kryddkramhandel, tobakshandel med flera (se vidare inledningar till respektive societeters arkiv). Tvånget att tillhöra ett visst skrå i Sverige upphörde den 22 december 1846 då regeringen avskaffade skråväsendet enligt Fabriks- och hantverksordningen (§ 29) vilken innebar att ämbeten och societeter skulle upplösas den 1 juli 1847 och efterträdas av hantverksföreningar eller handelsföreningar i varje stad, för huvudstadens del Stockholms hantverksförening och Stockholms handelsförening. Men ännu en tid fortlevde bland annat krav på mästarprov och burskap. Fullständig rätt för vilken svensk medborgare som helst att få ägna sig åt hantverk eller handel utan krav på medlemskap inom en organisation, näringsfrihet, lagstadgades först när Näringsfrihetsförordningen utkom den 18 juni 1864. SKRÅVÄSENDETS ORGANISATION Borgerskapet var den samhällsgrupp som bedrev handel och hantverk i städerna. Rätten att bedriva dessa näringar grundades på en rad privilegieurkunder i syfte att inskränka den näringsidkande menigheten till just borgerskapet. Borgerskapet i Stockholm utgjordes av köpmän, handelsmän och hantverkare som erhållit burskap, ett intyg, för att få rätt att driva borgerlig näring till 1864 då fullständig näringsfrihet infördes och burskapstvånget avskaffades. (Begreppet "bur" kommer från tyskans "borgare".) Vissa skråsammanslutningar ägde egna fastigheter, ämbetshus, i vilka en del inrymde härbärgen för gesäller och sjukstuga. I ämbetshusen hölls sammanträden och fester. Vid sammankomsterna inskrevs lärlingar och utskrevs lärlingar när de var färdiga gesäller. Under medeltiden förekom det att några skrån höll egna mässor, hade egna skyddshelgon och särskilda helgdagar. Skråväsendets yrkesmän var indelade i tre klasser: lärlingar, gesäller och mästare. Varje skrå företräddes av en mästare, kallad ålderman, och inom många skrån förekom även rådbisittare vars huvuduppgift var att övervaka sammanslutningarna. LÄRLINGAR Den som ville lära ett yrke började ofta vid 12 års ålder som lärling hos en mästare där han också bodde och togs omhand. Lärlingen skrevs in i en matrikel som fördes av mästaren. Lärotiden växlade för de olika skråna mellan 3-5 år. När lärotiden var slut anmäldes detta av mästaren till ämbetet. Efter att lärlingen utfört ett gesällprov antecknades betygsgrader i ett gesällbrev. Sedan lärlingen blivit godkänd som gesäll och erlagt utskrivningsavgift överlämnades gesällbrevet. GESÄLLER Så snart lärlingen blivit gesäll inträdde han i det obligatoriska gesällskapet, en förening för gesäller som endast farms i större städer som Stockholm, där antalet var tillräckligt många att det var lönt att organisera sig. Efter att ha inträtt i gesällskapet stannade gesällen i regel kvar i verkstaden hos den mästare han lärt sig yrket av under en tid för att sedan enligt traditionen ge sig ut på gesällvandring, vanligtvis 2-4 år. Vandringsåren var en fortsatt utbildning som gav praktisk yrkeserfarenhet och kunde omfatta vandringar både runtom i Sverige och Europa. MÄSTARE När läroåren var slutförda anmälde sig gesällen hos ämbetets ålderman och ansökte om att få bli mästare. För att bli mästare krävdes avläggande av mästarprov, d v s ett prov på yrkesskicklighet, besittning av startkapital samt erläggande av avgifter till ämbetet och rådbisittarna. Om den sökande blev godkänd som mästare antogs han som skråmedlem och därefter återstod det att svära borgareden och vinna burskap. Burskap, ett intyg på att man tillhörde borgerskapet, beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev. Att erhålla burskap och därmed bli antagen som borgare var en förutsättning för att få utöva en näring. ÅLDERMAN Åldermannen var skråets ordförande och dess företrädare utåt. Han kallade till och ledde sammanträden, innehade nycklarna till ämbetets låda där de viktigaste handlingarna förvarades, granskade ekonomiförvaltningen, övervakade inskrivning av lärlingar och utskrivning av gesäller, ansvarade för lärlingarnas utbildning, utfärdade pass för de vandrande gesällerna, kontrollerade gesällskapen, utövade domsrätt i vissa juridiska frågor rörande missförhållanden, kontrollerade mästarnas produkter och var till hjälp för de änkor som efter mästarnas död fick tillstånd att fortsätta med verksamheten. Tillsammans med rådbisittarna representerade åldermannen ämbetet inför magistraten. Åldermannen valdes bland mästarna på livstid. RÅDBISITTARE Rådbisittarna var medlemar av stadens styrelse, under medeltiden benämnda borgmästare och råd och från 1600-talets början magistraten. Deras uppgift var att övervaka skråna och ha insyn i verksamheten, närvara vid deras sammankomster och tillsammans med åldermannen sköta ekonomiska angelägenheter m m. Liksom åldermannen var de valda på livstid. SKRÅARKIVEN I Stockholms stadsarkiv förvaras arkivhandlingar efter 90 hantverksämbeten och handelssocieteter, gemensamt kallade skråarkiven. Arkiven omfattar 46,5 hm och de allra flesta består av endast en volym. Den äldsta handlingen är en inkommen handling daterad 1602 (Vinskänkssocieteten), om man undantar avskrifter av förordningar fr o m 1557 i Bryggareämbetets arkiv, och den hittills yngsta är ett protokoll från 2008 (Viktualiehandelssocieteten och Viktualiehandlarnas pensionsförening). Under skråväsendets tid förvarades de viktigaste handlingarna i skrålådan som även innehöll gemensamma ägodelar som ordförandeklubba, sigillstamp, välkomstbägare ("välkomna") och penningbössa. Handlingarna bestod främst av protokoll, in- och utskrivningsmatriklar och räkenskaper ("Iådräkningar"). Det är också dessa handlingar som är mest representerade i de bevarade arkiven, även om stadgar, korrespondens, rättegångshandlingar i tvister och handlingar typiska för respektive skrås verksamhet förekommer. Skråorganisationen upphörde 1846, men många verksamheter fortsatte som pensionskassor, död- och begravningskassor, sjukkassor och intresseföreningar varav några fortfarande existerar. Många arkiv är splittrade på olika institutioner (se bilaga över skråarkivens förvaring) och en del av dessa förvarar handlingar som är betydligt äldre än den äldsta i Stadsarkivet. Det förekommer också att handlingar finns kvar hos föreningar och andra, till exempel Stockholms borgerskap och Stockholms hantverksförening. Andra arkiv i Stockholms stadsarkiv som innehåller handlingar rörande skråväsendet (årtal avser arkivtid, arkivförteckningsnummer inom parentes): Borgmästare och råd 1419-ca 1635 (se/ssa/0091) Borgerskapets äldste 1423-1898 (se/ssa/0169 A) Handelskollegium 1635-1852 (se/ssa/0147) Politi-, byggnings- och ämbetskollegium 1815-1850 (se/ssa/0124) Stockholms handelsförening 1847-1967 (se/ssa/0474) Stockholms magistrat och rådhusrätt 1636-1849 (se/ssa/0138) Ämbets- och byggningskollegium 1636-1821 (se/ssa/0134) I Stockholms stadsarkivs bibliotek finns en mängd litteratur om skråväsendet, både allmänna översikter och särskilda historiker och undersökningar rörande olika skrån. Arbetet med att registrera samtliga skråarkiv i databasen ARKIS II samt skriva inledningar till de 90 arkivbildarna påbörjades den 1 september 2009 och har nu avslutats. Syftet var att samla alla skråarkiv under ett samlingsnummer, se/ssa/0066, och upprätta arkivförteckningar för varje arkivbildare, nummer se/ssa/0066/01, se/ssa/0066/02 etc. för att därmed öka sökbarheten och underlätta forskning i arkiven. Tidigare var de flesta skråarkiven registrerade i ett manuellt kortregister, några var förtecknade under egna förteckningsnummer, men sällan volymförtecknade, och en hel del av societeternas arkiv fanns samlade i en ålderdomlig arkivförteckning från 1940-talet. Alla skråarkiven har också etiketterats, vilket endast förekom för ett fåtal tidigare och många av dem har även kartonglagts. Flera arkiv har kompletterats med uppgifter som inte tidigare fanns registrerade någonstans och även försetts med hänvisningar mellan flera av arkiven då deras verksamhet har varit likartade. Stockholms stadsarkiv den 1 april 2010 Christina Hellgren KÄLLOR: Arnbrosiani, Sune, Från de svenska skråämbetenas dagar, Stockholm 1920. Boalt, Bengt, Burskapsbestämmelser, ämbeten och societeter i Stockholm - 1773, Stockholm 1941. Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad ur 81, Stockholm 1987. Lindberg, Erik, Borgerskap och burskap - om näringsprivilegier och borgerskapets institutioner i Stockholm 1820-1846, Uppsala 2001. Lindberg, Folke, Hantverk och skråväsen under medeltid och äldre vasatid, Stockholm 1964. Lindström, Dag, Skråväsendet i Bergen, Stockholm och Malmö under 1400- och 1500-talen, Uppsala 1985. Lundin, Claes och Strindberg, August, Gamla Stockholm, Stockholm (1882) 1974. Munthe, Arne, Hundra år i hantverkstjänst, Stockholm 1947. Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.) Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996.

 Arkiv (91 st)

Referenskod Titel Anmärkning   01 Badareämbetet   02 Bagareämbetet   03 Bleckslagarerämbetet   04 Bokbindareämbetet   05 Bryggareämbetet i Stockholm   06 F d Bryggareämbetets i Stockholm pensionskassa   07 Byggmästareämbetet   08 Bössmed- och stockmakareämbetet   09 Diversehandelssocieteten   10 Dockstyrelsen   11 Fiskköpareämbetet   12 Garvareämbetet   13 Gelbgjutareämbetet   14 Glasmästareämbetet   15 Grosshandelssocieteten   16 Guld- och silverarbetarnas sjuk- och begravningskassa   17 Guld- och silverarbetarämbetet   18 Gördelmakareämbetet   19 Hattmakareämbetet   20 Hovslagareämbetet   21 Hyrkusksocieteten   22 Järnbärareämbetet i Stockholm   23 Järnkramhandelssocieteten   24 Kaffeskänkssocieteten   25 Kakelugns- och krukmakarämbetet   26 Kalk-, krit- och stenkolsmätarna   27 Kammakareämbetet Handlingar som förvaras hos Nordiska museet och Riksarkivet, se bilaga.   28 Kanngjutareämbetet   29 Karduansmakareämbetet   30 Klen- och pistolsmedsämbetet   31 Klockgjutareämbetet   32 Knivsmedsämbetet   33 Kofferdiskepparesocieteten Protokoll 30/1 och 4/12 1754, 6/2 1755 och 18/1 1758 se Borgerskapets äldstes arkiv, förteckning nr 169 A, serie A I a1.   34 Kopparslagarämbetet   35 Kryddkramhandelssocieteten   36 Krögareämbetet   37 Körsnärsämbetet   38 Linkramhandelssocieteten   39 Läderhandlarsocieteten   40 Lärftkramhandlaresocieteten   41 Mjölnareämbetet   42 Murmästareämbetet   43 Målareämbetet   44 Mässingsslagareämbetet   45 Notfiskareämbetet   46 Perukmakareföreningen   47 Perukmakareämbetet   48 Plåtslagare- och harneskmakareämbetet   49 Pumpmakareämbetet   50 Repslagareämbetet   51 Sadelmakareämbetet   52 Segel- och kompassmakare societeten   53 Sejlareämbetet   54 Siden- och klädeskramhandelssocieteten   55 Sidenvävareämbetet   56 Sillpackareämbetet   57 Skinnareämbetet   58 Skoflickareämbetet   59 Skomakareämbetet   60 Skorstensfejareämbetet   61 Skräddareämbetet   62 Skutskeppareämbetet   63 Slaktareämbetet   64 Smedsämbetet   65 Snickareämbetet Handlingar som förvaras hos Kungliga biblioteket och Nordiska museet, se bilaga.   66 Snörmakareämbetet   67 Sockerbagaresocieteten   68 Sporrmakareämbetet   69 Stadens olika betjänte   70 Stadsarbetsfolkets dödlåda   71 Stolmakareämbetet   72 Svarvareämbetet   73 Synåls- och knappnålsmakareämbetet   74 Sämsk- och handskmakareämbetet   75 Tapetserareämbetet   76 Tenngjutareämbetet   77 Timmermansämbetet   78 Tobaksfabrikörssocieteten   79 Tobakshandelssocieteten   80 Traktörssocieteten   81 Trädgårdsmästareämbetet   82 Tunnbindareämbetet   83 Urmakareämbetet   84 Vagnmakareämbetet   85 Viktualiehandelssocieteten   86 Vindragareämbetet   87 Vinskänkssocieteten   88 Våg- och skålkarlar i Stockholm   89 Åkareämbetet på Norrmalm   90 Åkareämbetet på Södermalm   91 Skråarkiv, okänd proveniens