Arkiv

Sameutredningen (YK 2830)

Grunddata

Referenskod

SE/RA/322830

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/33MNeBUQrH6d0002H087k3

Omfång

23 Volymer (Text)

1,7 Hyllmeter (Text)

Datering

1970 – 1975 (Tidsomfång)

Villkor

Nej

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): F häfte (F-exp/pärm)

Arkivinstitution

Riksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)

Arkivbildare/upphov

Sameutredningen, 1970 – 1975 (Arkivbildare)

Kategori: Statlig myndighet. Kommittéer (tillsatta av Kungl. Maj:t / Regeringen)

Innehåll och historik

Arkivbildarhistorik

Sameutredningen
Sameutredningen (U 1970:68)

Genom beslut den 11 december 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t det konsultativa statsrådet Carl Lidbom att tillkalla fem sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om åtgärder till stöd för att samerna skulle kunna bevara sitt språk och sin kultur m.m. Till ordförande utsågs landshövdingen i Kopparbergs län Gösta Elfving. Samernas representerades i utredningen av renskötaren Lars Utsi.

En utgångspunkt för sameutredningen var uppfattningen att samerna utgör en ursprunglig befolkning som är lika gammal eller äldre än Sveriges majoritetsbefolkning. Samerna är alltså en minoritetsgrupp utan att vara invandrare i modern mening, och det ger dem en särställning i förhållande till andra minoriteter vilket gör att stöd till denna grupp behövde utredas separat från andra minoritetsgrupper.

Utredningens direktiv

Utredningens övergripande uppdrag var att ligga till grund för en samlad bedömning av vilka kompletterande åtgärder som samhället kan bidra med för att stöda samernas språk och kultur.

I utredningsdirektiven beskrivs hur möjligheterna till försörjning genom renskötsel minskar. Då stöd till samisk kultur ofta varit kopplad till rennäringen behövde frågan om samernas möjlighet att bevara sitt språk och utveckla sin kultur under nya levnadsbetingelser och i nya miljöer utredas.

Utredningen uppmanades att kartlägga de särskilda problem av olika slag som samerna mötte i det svenska samhället. De sakkunniga ombads också studera de fortgående demografiska förändringarna inom den samiska gruppen, och dra slutsatser ur resultatet. Dessutom uppmanades de utreda samernas egen inställning i frågorna om samhälleligt stöd, så att de mest effektiva åtgärderna skulle kunna sättas in som låg i linje med samernas egna önskemål. Andra frågor som utredningen ombads undersöka var frågan om stödjande medlemmar i samebyarna, samt fiskesamerna och vilka åtgärder som skulle behövas för att säkerställa dessas utkomstmöjligheter.

Utöver detta skulle de sakkunniga undersöka frågor om utbildning för samer. I synnerhet skulle de fokusera samernas möjligheter att utnyttja samhällets yrkesutbildning, omskolning och vuxenutbildning. Även frågan om utbildning av lärare i samiska ämnen skulle uppmärksammas, liksom frågan om hur resurser skulle kunna skapas vid universitet i Umeå för eftergymnasial utbildning i samiska språket och kulturen.

Utredningen uppmanades även undersöka i vilka former och i vilken omfattning som samhällets kulturella service kom samerna till godo, och vilka förbättringar som skulle kunna göras bland annat genom samverkan mellan regionala kulturinstitutioner och institutioner med riksomfattande verksamhet.

Dessutom uppmanades utredningen titta på frågan om att bereda samerna tillfälle att i ökad utsträckning delta i turismens utveckling inom samernas kärnområden. I denna fråga ombads utredningen samarbeta med den samtidigt pågående utredningen under jordbruksdepartementet
för planering av turistanläggningar och friluftsområden (Jo 1970:22) m. m.

Utredningen ombads vidare undersöka om åtgärder bör sättas in på det nationella planet för att komplettera samnordiska initiativ för stödjande av samisk kultur. Den fick i övrigt relativt fria händer att ta upp andra frågor som föll under utredningsuppdragets allmänna ram.

Utredningsarbetet ålades att bedrivas i nära kontakt med representanter för olika kategorier av samer. De sakkunniga uppmanades att samråda med de myndigheter, institutioner, kommittéer och andra organ som i svensk eller nordisk regi hade hand om olika spörsmål som berörde samernas förhållanden i Sverige.

Sameutredningen avgav delbetänkandena (Ds U 1973:2) Samernas folkhögskola och (Ds U 1973:14) Forskning och eftergymnasial utbildning i samiska. Med avläggandet huvudbetänkandet (SOU 1975:99 och 100) Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur var uppdraget slutfört.

Utredningens förslag

I slutbetänkandet påpekade utredningen att det fanns flera statliga bidragsformer som vore möjliga för samerna att ta del av, och ansträngningarna borde ökas för att se till att samerna fick ta del av dessa medel. Utredningen betonade också vikten av att de institutioner som tar hand om fördelning av kulturstöd i sitt löpande arbete tar hänsyn till samernas behov. Men i de fall allmänna bidragssystem och stödformer inte kan tillämpas bör stöd i särskilda former kunna utgå, menade utredningen och föreslog därför ett särskilt anslag som skulle utgöra ett riktat stöd åt samernas kultur och de samiska organisationerna.

Utredningen underströk särskilt betydelsen av att de samiska frågorna i stort blir ett naturligt inslag i den allmänna samhällsplaneringen.

Sameslöjden och samekonsthantverket utgör en viktig del av den samiska kulturen, slog utredningen fast. Den menade att det fanns goda förutsättningar för en utvidgning och breddning av dessa verksamheter. Sameutredningen anslöt till förslag från en utredning av kommerskollegiet om åtgärder för att stödja dessa verksamheter. De insatser som behövdes på området, menade sameutredningen, skulle handhas av en organisation bildad av samerna själva.

Vidare diskuterade utredningen samernas organisationer och deras finansiering. Utredningen såg möjligheter för Svenska samernas riksförbund (SSR) att bredda sin verksamhet till att bli en centralorganisation för alla samer, och inte främst rikta in sig på de renskötande samerna. Utredningen betonade dock att samernas organisation var en fråga för dem själva, men skulle samerna välja att bredda SSR skulle höjda anslag behövas. Utredningen föreslog ett fast belopp som skulle utbetalas till samefonden för att fördelas till SSR och andra samiska organisationer. Vidare förslog utredningen höjda anslag till tidningen Samefolket. Därtill föreslogs ytterligare stöd till samefonden för att i synnerhet stötta de icke-renskötande samerna.

Utredningen hade även förslag på de utpekade områdena stödjande medlemmar i samebyar och utbildning. Beträffande det senare föreslog utredningen bland annat hemspråksutbildning i förskolan, och att samiska frågor genomgående integreras i grundskolans läromedel och utbildning för att öka förståelsen för samiska frågor. Över huvud lade utredningen stort fokus på utbildningsfrågor och kom med flera ytterligare förslag inom området. Redan under utredningens gång lades ett förslag om att inrätta en professur i samiska, vilket hörsammades och en sådan inrättades vid universitet i Umeå, vilket kom att möjliggöra utbildning och forskning i ämnet.

Beträffande frågan om fiskesamernas utkomstmöjligheter, pekade utredningen på flera tänkbara vägar, och menade att det var svårt att slå fast en specifik, utan att olika lösningar borde kunna prövas.

Slutligen föreslog utredningen, att utöver de allmänna bidrag och stödformer som kommer såväl samer som andra grupper till godo, inrätta ett nytt anslag om 600 000 kronor per budgetår, för att stödja samiskt kultur- och organisationsarbete i vid mening.

Ordning & struktur

Förtecknad enligt dossierplan

Allmän anmärkning

Departementets nr: U 1970:68
Kung. Maj:ts beymndigande: 11 december 1970
Riksdagsberättelse: 1972, s. 294 ff.
Inkom till RA: 1976-01-30
Dnr: 231/J1
Acc.nr: K 12/1976

Ämnesord

Ämnesord, sak

Sameutredningen 1970 (Lokalt ämnesord)

Tillgänglighet

Sekretess	Nej
Upphovsrätt	Oklart
Restriktioner p.g.a. personuppgifter	Oklart
Deposition	Nej

Kontroll

Senast ändrad

2023-11-17 18:35:24

Sökhjälp: arkiv

Nyheter