Arkiv

Nils Åbergs arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/ATA/ENSK_134-1

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/Gzm70gSdQ2TIkxx6xJCqC6

ExtraID

ENSK_134-1

Omfång

3,69 Hyllmeter

51 Volymer

Datering

1890 – 1992 (Tidsomfång)

Arkivinstitution

ATA/Riksantikvarieämbetet

Arkivbildare/upphov

Nils Åberg, 1888 – 1957 (Arkivbildare)

Kategori: Ej fastställd. Ospecificerad (-)

Innehåll och historik

Arkivbildarhistorik

Nils Åberg
Nils Fritiof Åberg föddes 24 juli 1888 i Norrköping. Hans föräldrar var disponenten Otto Fritiof Åberg och Ellen Johanna f. Svanström. Nils Åberg blev student i Norrköping 1907 och studerade därefter vid Uppsala universitet. Han blev fil. kand. inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen 1910, fil. lic. i nordisk och jämförande fornkunskap 1911 och fil. dr. 1912. Efter ytterligare meritering blev han docent i nordisk och jämförande fornkunskap 1915 vid Uppsala universitet. Han fick erbjudande att tjänstgöra vid Provinzialmuseum i Halle an der Saale och vistades där år 1916.
Under åren 1927-1928 tjänstgjorde Åberg tidvis vid Statens Historiska Museum och 1928 blev han docent i nordisk och jämförande fornkunskap vid Stockholms Högskola. 1941 erhöll han professors titel och från 1949 innehade han den nyinrättade professuren i ämnet vid Stockholms Högskola. År 1951 invaldes han i Vitterhetsakademien.
Nils Åberg var från 1937 gift med Gunhild Elisabeth Berlin. En kort tid efter sin pensionering avled han oväntat 28 februari 1957.
Nils Åberg var en aktiv och mycket produktiv forskare. Han bedrev sin forskning främst i museernas samlingar och ägnade sig inte mycket mer åt fältarbeten än det som ingick i hans arbetsuppgifter under den korta tjänstemannabanan vid Statens Historiska Museum, samt de seminariegrävningar som han sedan ledde. Han var systematikern som blev Montelii efterföljare med arkeologisk typologi och kronologi som huvudsyfte med sin forskning.
Åberg hade tillhört Knut Stjernas seminarium i Uppsala, där stenåldersforskningen stod i centrum. Från avhandlingens framläggande till 1918 publicerade han endast arbeten om stenåldern, mest om stridsyxor. Hans åsikt var att stridsyxekulturen hade uppstått i Skandinavien.
Från 1919 fram till sin död ägnade sig Åberg främst åt germansk ornamentik, djurornamentiken och merovingertidens/folkvandringstidens kronologiska problem omfattade hela Europa. Utgående främst från fibulamaterialet gjorde han stilanalyser och utbredningsanalyser och drog slutsatser därur. Ett undantag från dessa järnåldersstudier var den serie av 5 volymer behandlande bronsålderns kronologi i Mellan- och Sydeuropa som utgavs under åren 1930-1935. Åberg är efter Montelius den enda svenska arkeologen var forskning har omfattat hela det europeiska fyndmaterialet. Han var därför lika känd i Europa som Norden.
Förutom att Åberg studerade samlingarna i Statens Historiska Museum reste han från 1911 nästan årligen till olika museer i Europa för att studera arkeologiska fynd. I svarta vaxdukshäften gjorde han skisser av fynd, ofta detaljerat utförda, men ej alltid skalenliga. När det gällde fynd med djurornamentik gjorde han ofta blyertsavgnuggningar av föremålet. Fyndorter och respektive museum är angivna och oftast är häftena även daterade. Man kan se att under åren 1911-1936 besökte Åberg över 300 museer i 16 länder i Europa, från Skandinavien till Grekland, från Portugal och Storbritannien till polen. Vissa år är 36 museibesök dokumenterade som 1922 i Italien, Österrike och Tjeckoslovakien och 1924 i Storbritannien. I Tyskland besökte han ca 70 museer mellan 1911 och 1930, vissa av dem flera gånger.
För sin publikation om Ostpreussens folkvandringstid var han 1918 i Prussia Museum i Königsberg och fyllde nästan tre vaxdukshäften med skisser av fibulor och bältesspännen m.m. Under och efter kriget blev museet och stora delar av museimaterialet förstört förutom att området har varit helt otillgängligt då det har varit sovjetisk och rysk militärbas fram till våra dagar. Åbergs fyndskisser kan kanske vara till hjälp i det tyska projekt som pågår för att försöka rekonstruera museibeståndet i Prussia Museum, bl.a. genom att leta upp allt källmaterial som kan finnas i arkiv eller andra samlingar.
För sin forskning excerperade Åberg ur den arkeologiska litteraturen i små pärmar med lösbladssystem. Litteraturexcerpterna är blandade med avritningar av fyndbilder dels från de egna museiskissböckerna, dels från litteraturen. Dessa pärmar med fyndskisser och litteraturanteckningar utgjorde de materialsammanställningar som Åberg använde när han skrev sina avhandlingar.
Man kan av Åbergs anteckningsböcker se att han strävade att skaffa sig en så fullständig kunskap och överblick över det då existerande totala arkeologiska fyndmaterialet i Europa som möjligt. Denna kunskap använde han till tolkningsförsök av hela den europeiska kulturutvecklingen. Han analyserade spridningen av signifikanta föremålstyper och gjorde typologiska tolkningar av olika fyndkategorier.
Ett tjugotal av Nils Åbergs manuskript finns bevarade. Det är de handskrivna originalen på svenska till de oftast på tyska, engelska eller franska tryckta publikationerna. Till en del av dessa manuskript finns även illustrationerna bevarade, till den del de utgörs av originalteckningar eller fotografier. Här finns även det sista manuskriptet han skrev, till det föredrag han skulle ha hållit vid en konferens i Spoleto sommaren 1957.
Åbergs bevarade korrespondens täcker hela hans verksamma tid som arkeolog, från studieåren till hans död. Breven till Åberg kommer till största delen från arkeologkolleger över hela Europa. En mindre del är från ungdomsvänner, släktingar eller andra personer, som förläggare. Ca 460 brevskrivare från 20 länder finns representerade. Majoriteten är från Sverige och Tyskland, 145 resp. 130 brevskrivare. Särskilt kan nämnas de 66 breven och korten från den tyska forskaren Gustaf Kossinna. Fru Kossinna skriver till Nils Åberg, efter Kossinnas död, att hon beklagar att Åberg inte kunde efterträda Kossinna på professorsposten då han ju var utlänning.
Bland de fåtaliga handlingarna av privat karaktär finns förutom fil. lic. och fil. dr. betygen även några skolbetyg bevarade. Det framgår även att Åberg på yngre dagar var medlem i ett stort antal ämnesföreningar och ideella föreningar, från Svensk-finländska studentförbundet till Svenska fornminnesföreningen, Konsthistoriska klubben och Religionsvetenskapliga sällskapet. Här finns även en tågbiljett från resan i Spanien år 1920.
Bland fotografierna finns barn- och ungdomsbilder av Nils Åberg och familjemedlemmar, liksom fotografier tagna under utflykter med hans båt Lommen, bl.a. när Gustaf Kossinna besöker familjen Åberg. Det finns även några fotografier tagna under exkursioner, troligen i södra Sverige eller Balticum och Norge.
En viss gallring av det inlämnade materialet har gjorts. De flesta av de fotonegativ som fanns visade sig vara fotografier av bilder i böcker och har därför gallrats, liksom de mängder av klichéavdrag som Nils Åberg sparade för att använda som arbetsmaterial.
I Nils Åbergs arkiv ingår även Gunhild Åbergs samling, vilken utgörs av kondoleanskort m.m. med anledning av Nils Åbergs död och brev till Gunhild Åberg. Breven är främst från tiden efter Nils Åbergs död och de flesta har på olika sätt samband med denna. De 29 breven från professor Ella Kivikoski i Helsingfors, som tillsammans med de 37 breven till Nils Åberg spänner över en period på mera än 20 år, visar att Ella Kivikoski tillhörde familjen Åbergs nära vänner.
Nils Åbergs arkiv har inkommit till ATA genom Jan Peder Lamms förmedling.
Stockholm i april 2001
Synnöve Reisborg
Referenser:
Minnesord över Nils Åberg av Birger Nerman. KVHAA Årsbok 1957.
Bibliographia Åbergiana. Nils Åbergs tryckta skrifter 1912-1956. 1956.

Kontroll

Skapad	2023-01-16 10:43:11
Senast ändrad	2024-01-03 10:40:59

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

Nils Åbergs arkiv

Grunddata

Innehåll och historik

Kontroll

Serier (12 st)

Nyheter