Arkiv

Eira sjukhus, Medicinska arkivet

Eira sjukhus

Grunddata

Referenskod

SE/SSA/0248/02

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/IlFITM63FqwFaYzG15xEQ2

ExtraID

0248B

Omfång

54,9 Hyllmeter

Arkivinstitution

Stockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Arkivbildare/upphov

Eira sjukhus. (Kurhuset Eira), 1816 – 1955 (Ingående arkivbildare)

Kategori: Kommunal myndighet

Innehåll och historik

Innehåll

SSA / 0248A-B

Eira sjukhus, Sjukhuset Eira
Stockholms stads och läns kurhus

Namn

1816-1906 Stockholms stads och läns kurhus (Kurhuset Eira)
1906-1955 Sjukhuset Eira, Stockholms stads och läns sjukhus (”Eira sjukhus”)

Historik

Under 1500- 1600- och 1700-talen omhändertogs patienter med venerisk smitta i Stockholm vid Danvikens hospital. Här fanns en särskild byggnad som kom att benämnas kurhus med 10 platser och som endast var öppen under sommarmånaderna. Från och med 1730 hade kurhuset öppet året om och man mottag nu även för patienter som ej var direkt intagna på hospitalet. I början 1780-talet fanns över 50 platser och 1788 fick man tillgång till ytterligare lokaler så att upp till 90 sjuka kunde vara intagna samtidigt. En badinrättning tillkom och obotligt veneriskt sjuka hölls instängda i särskilda rum, åtskilda från övriga intagna. Den 1 april 1814 upphörde kurhusinrättningen vid Danviken.
1752 öppnades Serafimerlasarettet där veneriskt smittade patienter också togs emot.
På 1790-talet var medelantalet patienter som togs in på lasarettet för just venerisk smitta omkring 220. Även flottans sjukhus på Kastellholmen, koppympningshuset vid Grevgatan på Ladugårdslandet (kallat Ladugårdsland kurhus och öppnat 1807 med 40 platser) samt rasp- och spinnhuset på Långholmen tog emot veneriskt smittade. Det finns också uppgifter om att olika regementen i Stockholm lät vårda sina veneriska sjuka på egna sjukhus. ”Så hade Kongl. Andra lifgardet 1811 sitt sjukhus på 'Claes på Hörnet' ” (Welander 1905 s.153).
1774 inrättades ett privat sjukhus (poliklinik) av Livmedicus J.G. Hallman för vård av patienter med veneriska sjukdomar. Hallman hade studerat vård av veneriskt sjuka i bla Wien och hoppades nu kunna tillämpa sina iakttagelser och erfarenheter i Stockholm. En uppgift gör gällande att under de första tio åren blev närmare 2 700 personer behandlade och att av dessa endast några få avlidit. Hallmans ”privata kurhus” fick statligt understöd from 1791 och efter Hallmans död 1797 sköttes inrättningen av P. af Bjerkén. 1822 hade dock verksamheten upphört.
1813 inrättades ett provisoriskt kurhus för Stockholms län på Kungsholmen i fd Mazerska egendomen (i hörnet av nuvarande Scheelegatan/Kungsgatan). Från 1 april 1814, då kurhuset vid Danviken som ovan nämnts upphörde, intogs även patienter från Stockholms stad. Det ”Mazerska sjukhuset” dömdes snart ut som otjänligt och efter framställan av överståthållaren beslutade Kungl. Maj:t 1815 att upplåta ett fd kronobränneri på Kungsholmen till ett gemensamt kurhus för Stockholms stad och län.

Stockholms stads och läns kurhus öppnade 1 oktober 1816 i fd Kronobränneriet i hörnet av Hantverkargatan och Parmmätargatan efter omfattande reparationer. Kurhuset, som fick namnet Eira efter den fornnordiska läkedomsgudinnan Eir, blev det första offentliga sjukhuset speciellt avsett för vård av patienter med veneriska sjukdomar och även med hudsjukdomar (tex svåra bensår) i mån av plats. Sjukhuset var alltså gemensamt för staden och länet och var underställt en särskild direktion med representanter för båda huvudmännen. Antalet platser var från början 100 och sjukhuset blev snart överfullt. En del bensårspatienter hade redan 1836 överförts till det Provisoriska sjukhuset på Söder (senare Katarina sjukhus) och en tillbyggnad 1844-1848 ledde till en fördubbling av tillgängliga sängar. Behovet av platser fortsatte emellertid att öka vilket ledde till att man vissa år fick öppna provisoriska kurhus på olika håll i staden. Således blev till exempel det gamla bysättningshäktet på Hornsgatan 74 tillfälligt kurhus 1852. 1879 fanns en provisorisk kurhusavdelning vid Katarina sjukhus och 1881-1889 en avdelning i den sk Siewertska kasernen på Tjärhovsgatan. Kurhusets rykte var knappast det bästa eftersom här vistades kriminella (veneriskt sjuka fångar) och prostituerade och ordning och reda därtill inte alltid tycks ha varit förhärskande. Det förekom tex fylleri, slagsmål, skrik och oljud samt könsumgänge mellan intagna patienter.
Kurhusledningen klagar i en skrivelse till Kungl. Maj:t 1847 ”att självsvåldet nu uppgått till uppenbart trots, då karlar och kvinnor uppdyrka och sönderbryta låsen till hvarandras rum för att blifva i tillfälle att å sjukhuset utöfva sitt liderliga lefnadssätt trots sin sjukdom” (Welander 1905 s.179). Det förekom också att intagna hantverkare tilläts utöva sitt yrke (tex skomakare och skräddare). Här fanns dessutom sedan 1847 en besiktningsbyrå för prostituerade - ”besiktningen” eller ”giggen” gemenligen kallad. I folkmun bennämndes kurhuset ”nr 13, Tretton” (huvudingången fanns på Hantverkargatan 13 med en portvaktsbyggnad mot gatan och sjukhuset låg bakom ett plank i en lummig park). Numera finns ingen skylt på Hantverkargatan med nr 13 utan efter nr 11 kommer nr 15.

Läkarkandidater kom efter hand att undervisas vid kurhuset i syfilidologi (venereologi) av extra ordinarie professor i ämnet.

Olika svårigheter att få till stånd en ombyggnad av kurhuset liksom upprepade avslag från staten på framställningar om att få överta sjukhustomten var bidragande orsaker till att staden beslutade inrätta ett eget sjukhus för veneriskt sjuka. 1888 öppnades det nybyggda S:t Görans sjukhus på Kungsholmen och hit fördes nu vården av veneriskt sjuka liksom undervisningen i venereologi. På kurhuset fortsatte dock vården av prostituerade med venerisk smitta efter en ombyggnad som blev färdig sommaren 1890. Under ombyggnadstiden (1889) vårdades de prostituerade i Siewertska kasernen och länets patienter på S:t Göran.

1906 ändrades kurhusets namn till Sjukhuset Eira då det därefter inte längre var officiellt kurhus och 1919 upphörde besiktningen av prostituerade. Under 1900-talet minskade antalet platser för veneriska patienter och avdelningar för kroniskt sjuka tillkom istället. 1947 upphörde Eira helt att vara ett sjukhus för hud- och könssjukdomar och vid nedläggningen 1955 fanns endast vårdplatser för kroniskt sjuka. Personalen fick efter nedläggningen övergå till tjänstgöring vid Karolinska sjukhuset och i början av 1956 revs sjukhuset Eira. Här byggdes nu dels Skoldirektionens nya kontorsbyggnad (numera hysande Ekobrottsmyndigheten), dels en ny skola som öppnade 1958 på Parmmätargatan 10 med namnet Eiraskolan.

I en artikel av Erik Asklund 1956 ges en initierad skildring av Eira sjukhus och han citerar den sk Eiravisan vars andra strof lyder:

Och frågar du vem som väl bor därinne;
det flickor är, klädda i snövit skrud,
ja, flickor som lagt bort sitt ädla sinne
och brutit har emot guds sjätte bud.

Arkiv

Eira sjukhus arkiv förtecknades 1969 av Sven Sperlings (arkivförteckningen stämplad som inkommen till Stadsarkivet 5/11 1969 med nr 612, 690-921).
Förteckningen är försedd med en inledning som återfinns i kopia i föreliggande version.
Enligt inledningen levererades arkivhandlingarna till Stadsarkivet 1956 (acc.nr 12/1956
och 37/1956). 1991 levererades dessutom personalhandlingar tillhörande Eira sjukhus
(acc.nr 100/91).

Den förteckning som nu föreligger utgörs av en digitalisering av den ursprungliga arkivförteckningen (uppdelad på två delförteckningar) gjord i juli 2002 av
Olle Olsson Uppenberg. Undertecknad har i augusti 2002 gjort rättelser, vissa bearbetningar och sammanställt ovanstående mer övergripande historik med Sperlings inledning som grund och med ytterligare uppgifter ur nedannämnd litteratur. Den största förändringen visavi den äldre förteckningen är att volymnummer nu införts.
I juni 2004 gjordes en del kompletteringar till inledningen och i augusti 2004 smärre justeringar av förteckningen med anledning av genomförd etikettering.

I depåexemplaret av arkivförteckningen återfinns den ursprungliga förteckningen.

Stockholm i Stadsarkivet ursprungligen 23 september 2002
och med kompletteringar 10 juni samt 17 augusti 2004

Lars Asklund
1:e arkivarie

Litteratur/Källor

Asklund, Erik: Bakom Eiras portar. Artikel i Morgontidningen 18 mars 1956.

Conradsson, Birgitta: Kungsholmen öster om Fridhemsplan. Stockholmsmonografi nr 99. 2.uppl. 1997.

Dahlgren, E.W.: Stockholm. Sveriges huvudstad … 1897. (”Stockholm 1897”)

Ferlin, P.R.: Stockholms stad i juridiskt, administrativt, statistiskt och borgerligt hänseende. 1858.

Karlström, Sigvard: Ett fagert hus i en godan stad. En krönika om Kungsholmen. 1978.

S:t Görans sjukhus. Ett stycke svensk sjukvårdshistoria. Stockholm 1992.

Stockholms gatunamn. Stockholmsmonografi nr 50. 2.uppl. 1992.

Stockholms kommunalkalender. Olika årgångar.

Svanström, Yvonne: Policing Public Women. The Regulation of Prostitution in Stockholm 1812-1880. Ak. avhandl. 2000. (Behandlar regleringen av prostitutionen i Stockholm och tar bland annat upp kurhusets funktion).

Sylvén, Björn: Kvarteret Munklägret. Ur: ”Välkommen till Ekobrottsmyndighetens nya lokaler på Kungsholmen !”. 2001? (Artikel i informationsbroschyr utgiven av Ekobrottsmyndigheten i samband med inflyttningen på Hantverkargatan 15).

Welander, Edward: Bidrag till de veneriska sjukdomarnes historia i Sverige.
2. uppl. Stockholm 1905.

Allmän anmärkning

Stockholms stads och läns kurhus

Sjukhuset Eira; Stockholms stads och läns kurhus; Provisoriska kurhuset

Kontroll

Skapad	2012-10-03 09:17:11
Senast ändrad	2021-08-23 10:06:23

Serier (2 st)

Referenskod	Titel
D	JOURNALER OCH LIGGARE
E	VERIFIKATIONER OCH REMISSER