Arkiv

Birger Nermans arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/ATA/ENSK_87-1

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/LdaFkhRVrqU3xyKwSl9yG6

ExtraID

ENSK_87-1

Omfång

0,77 Hyllmeter

12 Volymer

Datering

1913 – 1970 (Tidsomfång)

Arkivinstitution

ATA/Riksantikvarieämbetet

Arkivbildare/upphov

Birger Nerman, 1888 – 1971 (Arkivbildare)

Kategori: Ej fastställd. Ospecificerad (-)

Innehåll och historik

Arkivbildarhistorik

Birger Nerman
Birger Nerman föddes den 6 oktober 1888 i Norrköping. Efter mogenhetsexamen vid Norrköpings Högre Allmänna Läroverk blev han 1907 inskriven vid Uppsala universitet. 1910 fick han sin fil. kand.-examen varefter han började arbeta som bibliotekarie vid Östgöta nation. Birger Nerman började sina studier med nordiska språk, litteraturhistoria och arkeologi. Han hade först tänkt sig biblioteksbanan men kom i stället att bli språkforskare och arkeolog och företrädare för en forskning där filologi, historia och arkeologi smälte samman.
Som arkeolog blev Birger Nerman under sin studietid kopplad till undersökningar av främst stenålderns bebyggelse i olika landskap. Nerman fick till uppgift att behandla Östergötlands stenålder vilket resulterade i en publikation 1911. Samtidigt var han ivrigt sysselsatt med sina filologiska litterära forskningar. Hans doktorsavhandling "Studier över Svärges hedna litteratur" blev färdig 1913. I de norsk-isländska och danska dikterna och sagorna och i Beowulf spårade Nerman ett äldre skikt av svensk eller götisk dikt- och sagolitteratur som han sökte datera till folkvandringstiden. I sin bevisföring tog han fram även arkeologiska aspekter. Därvid fick han stark kritik av filologer och litteraturhistoriker som förfäktade att de arkeologiska argumenten var osäkra. Motgången vid disputationen, som inte ledde till docentkompetens, blev avgörande för hans fortsatta inriktning. Uppmuntrad av Oskar Almgren närmade han sig alltmer arkeologin, även om han inte övergav den nordiska filologin.
Efter disputationen försökte Birger Nerman klarlägga den historiska bakgrunden till arkeologiska monument från järnåldern. Han kombinerade uppgifter i Snorres skildring av Ynglingaättens konungar Aun, Egil och Adils med de tre stora kungshögarna i Gamla Uppsala och de arkeologiska fynd som där påträffats under utgrävningar på 1800-talet. Skriften "Vilka konungar ligga i Uppsala högar?" utkom samma år som avhandlingen. Nermans filologisk-historisk-arkeologiska inriktning väckte stort uppseende och blev positivt bedömd inte bara av arkeologer som Almgren och Oscar Montelius utan även av filologer. Det ledde till att ytterligare en kungshög, Ottarshögen i Vendel i Uppland, undersöktes.
1914 blev en milstolpe i Birger Nermans vetenskapliga utveckling. Han började då intensivt intressera sig för Gotlands järnålder och järnåldern i Baltikum. Anledningen till övergången till systematisk arkeologisk forskning var Oskar Almgrens erbjudande till Nerman att medarbeta vid publiceringen av material rörande Gotlands järnålder. Nerman som då endast hade en fil kand i arkeologi, skaffade sig fördjupade kunskaper i ämnet, och 1918 avlade han lic-examen i nordisk och jämförande fornkunskap. Under studierna för lic-examen utförde han under 1915 och 1916 även utgrävningar på Gotland, huvudsakligen på gravfältet Trullhalsar i Anga.
Som akademisk lärare var Birger Nerman vid sidan av sin undervisning sysselsatt med att tillsammans med Almgren utarbeta andra delen av publikationen Die ältere Eisenzeit Gotlands. Nerman kombinerade ett noggrant föremålsstudium med en strävan att förklara de historiska sammanhangen. Han sökte på arkeologisk väg spåra folkvandringar och politiska händelser. Ett exempel är arbetet En utvandring från Gotland och öns införlivande med Sveaväldet (1923) där Nerman utgår från Gutasagans berättelse om en forntida utvandring mot öster.
Han kombinerade detta med iakttagelser om en minskning av antalet gravar på de gotländska gravfälten. Flera av Nermans teser blev mycket uppmärksammade och omdiskuterade.
Birger Nerman fortsatte den bearbetning av delar av Gotlands äldre järnåldersmaterial som han tidigare påbörjat. En typologisk detaljanalys med utförlig bildförteckning präglar publikationen Die Völkerwanderungszeite Gotlands (1935). Fortsättningen, Die Vendelzeit Gotlands, kom under Nermans livstid ut endast som en bilddel med provisorisk förteckning.
Förutsättningarna för Birger Nermans vetenskapliga insatser beträffande järnåldern i Baltikum var hans långvariga vistelse i området. Efter att ha varit tillförordnande professor i Uppsala under kortare perioder 1917 och 1920 kallades han 1923 till en nyinrättad professur i arkeologi i Dorpat och han lade grunden till den arkeologiska forskningen där. Nerman återvände redan 1925 men arkeologin i området blev ett återkommande tema i hans forskningar. Sambandet mellan Baltikums och Gotlands förhistoria är starkt och det belyses i många arbeten. Birger Nermans främsta fältarbeten förlades till Baltikum. Redan 1924 gjorde han utgrävningar i Izborsk i Estland. 1929-30 hade Nerman i uppdrag att undersöka fyndområden, främst gravfält, belägna vid Grobin i Lettland.
I publikationen Grobin-Seeburg, Ausgrabungen und Funde (1958) framförde Birger Nerman uppfattningen att bebyggelsen är identisk med det Seeburg som nämns av Rimbert i Vita Ansgarii. För att ytterligare belysa de problem som grävningarna i Grobin aktualiserat gjorde Nerman kompletterande utgrävningar i andra områden. 1931 grävde han i Apoulé i Liatuen och året därpå i Wiskiauten i Ostpreussen.
Efter att tidvis ha varit anställd vid Statens historiska museum blev Nerman 1938 museidirektör där. Tiden fram till pensioneringen fylldes därmed av administrativa uppgifter. Han medverkade till färdigställandet av den nya museibyggnaden 1939 och stod bakom utställningen Tio tusen år i Sverige, vilken öppnades 1943.
Birger Nerman avled den 22 augusti 1971 i Stockholm.
Litteratur: Svenskt Biografiskt Lexikon, Band 26. Stockholm 1987-1989.

Kontroll

Skapad	2023-01-16 10:43:10
Senast ändrad	2024-01-03 10:40:58

Serier (5 st)

Referenskod	Titel	Anmärkning
F 1	Laveringar i mindre format	Laveringar till "Die Vendelzeit Gotlands" Stockholm 1969, utförda av Harald Faith-Ell, Olof Sörling, Dagmar Selling och Bengt Händel. Mindre format. Förtecknade i oktober 1977 Hans-Erik Holmström
F 2	Laveringar i större format	Laveringar till "Die Vendelzeit Gotlands" Stockholm 1969, utförda av Harald Faith-Ell, Olof Sörling, Dagmar Selling och Bengt Händel. Stora format. Den ursprungliga serien (se bilaga hos Riksantikvarieämbetets arkiv/Antikvarisk-topografiska arkivet) med ett ospecificerat antal laveringar i 7 omslag (förtecknad av Hans-Erik Holmström i oktober 1977) var vid inventeringen 2006 uppsplittrad och bilderna utplacerade i handteckningssamlingen. Laveringerna i volym F2:1 var de som återfanns, men ytterligare laveringar kan förekomma.
F 3	Arbetspapper	Handlingarna inlämnades till Statens Historiska Museum (SHM) av Birger Nermans dotter, överintendent Agneta Lundström, och lämnades till Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) för arkivering 1994 av chefen för järnåldersavdelningen vid SHM. Birger Nerman lämnade själv en del fotos och en rulle ritningar till arkivering i ATA. Detta och det förstnämnda materialet är nu sammanfört. 14 juli 1995 Brigitte Straubinger De 29 fältritningarna från utgrävningarna i och vid Apoulé fornborg i distriktet Skoudas i Litauen (1931) överlämnades 1996-02-23 av Jan Peder Lamm (se bilaga hos Riksantikvarieämbetets arkiv/Antikvarisk-topografiska arkivet). Se även serie F5 för ytterligare fotografier.
F 4	Diverse handlingar	Från doc. Eva Bergström överlämnades eller återlämnades en större mängd handlingar ur Birger Nermans arkiv. Handlingarna framkom i samband med arbetet inom det s k Apouléprojektet men har inte sammanhang med detta. 2000-01-11 Jan Peder Lamm
F 5	Fotografier och negativ