bild
Arkiv

Svea Hovrätt


Grunddata

ReferenskodSE/RA/420422
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/d4INeBUQrH6d0002H087k3
Omfång
4837 Hyllmeter 
Datering
1614 – 1989  (Tidsomfång)
VillkorDelvis
VillkorsanmSe respektive delarkiv
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F band (F-exp/band)
Arkivförteckning (godkänd): F häfte (F-exp/pärm)
Arkivförteckning (godkänd): F häfte (F-exp/pärm)
Arkivförteckning (godkänd): SF häfte (F-exp/pärm)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby
Arkivbildare/upphov
Svea hovrätt, 1614 – (Arkivbildare)
Kategori: Statlig myndighet. Hovrätter 1614-

Innehåll och historik

Innehåll
Svea hovrätt inrättades genom rättegångsordinantian den 10 februari 1614 som ett led i den allmänna reformeringen av den centrala riksstyrelsens organisation. Den konungens högsta domsmakt som landslagen förutsatte utövades omkring år 1600 av riksrådet eller konungen personligen i skiftande och lösliga former. Bl.a. hos Axel Oxenstierna fanns en tanke, att Svea hovrätt skulle inrättas som en högsta domstol. Idén förverkligades dock inte, utan rätten att söka revision hos konungen bestod, och hovrätten kom att bli en mellaninstans. Kompetensförhållandena mellan hovrätten och Kungl. Maj:t och omfattningen av revisionsrätten fixerades dock först vid mitten av 1600-talet. Då ökar också mängden av mål som förs vidare till Justitierevisionen (om Justitierevisionen beståndsöversikten del 1 s. 257-282).

Även sedan andra hovrätter tillkommit - i Åbo 1623, i Dorpat 1630, Göta hovrätt 1634 osv. - intog Svea hovrätt en viss särställning. Placeringen till huvudstaden underlättade kontakter och personsamband med statsledningen och centrala ämbetsverk. Hovrättens prestige underhölls genom att de främsta juristerna gärna sökte sig dit och den spelade en framträdande roll i rättsutvecklingen.

Efter Göta hovrätts tillkomst 1634 omfattade Svea hovrätts domkrets Svealand och Norrland; 1645 tillkom Gotland. 1910 inrättades en särskild Norrlandsavdelning, ur vilken Hovrätten för Övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) avsöndrades 1936, Hovrätten för Nedre Norrland 1948. Gävleborgs län tillhörde Svea hovrätts område till 1954. Då överfördes en del av länet, 1976 hela länet till Hovrätten för Nedre Norrland. Värmlands län tillhörde Svea hovrätts domkrets till 1963, då det överfördes till Hovrätten för Västra Sverige.

Hovrättens huvuduppgift blev överprövning de lokala domstolarnas domar: härads- och rådhusrätter m.fl., senare tingsrätter. Hovrätten var vidare första instans i vissa brottmål, i mål som togs upp av hovrättsfiskalen på Kungl. Maj:ts uppdrag och i vissa typer av mål gällande adliga personer och vissa ämbetsmän. Adelns särställning i detta avseende avskaffades slutgiltigt först 1916. 1828 blev hovrätterna besvärsinstans för mål, som tidigare handlagts av Kammar-, Kommers- och Bergskollegierna. Sedan 1919 var Svea hovrätt besvärsinstans i vattenmål för hela landet.

Hovrättens domar i högmålsbrott och vissa dödsdomar skulle enligt 1614-15 års bestämmelser underställas Kungl. Maj:t. Detsamma gällde civila mål, där hovrättens ledamöter varit oense.

I 1614 års organisation bestod hovrätten av riksdrotsen, fyra riksråd och nio andra, juridiskt kunniga ledamöter. Enligt 1615 års rättegångsordinantia var rättegången i hovrätten i princip skriftlig, även om parterna kunde höras inför domstolen. Målen föredrogs inför beslut i plenum av en av rättens ledamöter; föredraganden utsågs genom lottning. Från 1683 började hovrätten arbeta på avdelningar. Organisationen blev med tiden allt mer finfördelad. Detta påverkade dock inte den centrala arkivbildningen, med undantag av att Norrlandsavdelningen bildade ett eget delarkiv.

Hovrättens fiskal (advokatfiskalen) hade till uppgift att anställa åtal i de av hovrätten direkt upptagna målen. Han fick dessutom efter hand ansvaret för en rad administrativa frågor. Från advokatfiskalens verksamhet har ett delarkiv bildats. Sådana finns också för ett par adminstrativa enheter eller funktioner, löningskontoret (1720-1784) och kamrerarkontoret (1930-40-talen).

Hovrättens beslut dokumenteras i serier av protokoll, domböcker, beslut och utslag. Protokoll i civila mål fördes från 1614 men är under 1600- och 1700-talen tämligen kortfattade. De kompletteras av refererande protokoll, de s.k. codices rationum, där ledamöternas domskäl återges. Enstaka brottmål tas även upp i dessa protokollsserier. En löpande svit av protokoll i brottmål finns bevarad först från 1765. Kopior av saknade brottmålsprotokoll kan i någon utsträckning återfinnas i akterna (libri causarum) och hos länsstyrelser och andra myndigheter som svarade för verkställande av domarna.

Hovrätten avgjorde instämda mål (där hovrätten är första instans) och vädjade mål (som i underrätten avgjorts genom dom) genom dom. Ansöknings- och besvärsmål (som i underrätten avgjorts genom beslut) avgjorde hovrätten genom utslag. Brottmål avgjordes genom utslag.

Avgörandena dokumenteras först i en gemensam serie domböcker, som även innehåller utslag i civila mål och enstaka brottmål. Civila utslag bröts ut till en egen serie från 1683, utslag i brottmål från 1780; de sistnämnda fördelades 1856-1902 i skilda serier för utslag och resolutioner.

Akterna i målen är fördelade i olika serier på ett sätt som inte helt motsvarar beslutshandlingarnas systematik. I civila mål bildar akter i instämda och vädjade mål (1614-1712 inbundna och kallade libri causarum) en serie, besvärs- och ansökningsmål en annan. Akter i brottmål bildar en tredje huvudserie; från tiden före 1799 har dock endast strödda brottmålsakter bevarats. Före 1657 ingår även brottmålsakter i libri causarum. Utom inkomna handlingar, rättens egna promemorior och kopior av utgående handlingar innehåller akterna under 1600- och 1700-talen i regel en redogörelse för processens förlopp. Den har växlande omfattning men kan ibland vara utförlig med referat av vad som sagts vid förhandlingarna; en avskrift av domen förekommer också ofta.

I 1734 års lag gavs särskilda bestämmelser om att avskrift av underrättens dom skulle bifogas besvär eller vadetalan hos Justitierevisionen. Några motsvarande regler föreskrevs inte för besvär hos hovrätterna. Det blev dock en naturlig följd av principen om skriftlig process, att hovrättens akter i regel innehåller avskrifter av underrätternas domar och andra handlingar.

Förutom de ovan beskrivna huvudserierna finns åtskilliga mindre serier för särskilda typer av mål, ärenden eller handläggningsformer. Här finns t.ex. en serie av akter i vissa mål som togs upp efter remiss från Kungl. Maj:t eller på hovrättens eget initiativ, bl.a. processerna mot Nils Bielke och Gustaf Mauritz Armfeldt, om dalupproret 1743 och morden på Gustaf III och Axel von Fersen.

Akter i civila besvärs- och ansökningsmål är 1800-1820 ordnade efter kärandeparten, 1821-1855 efter notarier. I övrigt är akterna kronologiskt ordnade efter beslutsdag eller -nummer.

Bland de diarier och register som ger sökvägar till beslutshandlingar och akter kan man särskilt uppmärksamma Janus regius, ett alfabetiskt register över akterna i instämda och vädjade mål 1614-1748. En viktig ingång ger även ett i efterhand upplagt person- och sakregister till hovrättens domar 1615-1680 (Kuylenstiernas register). Diarier över instämda och vädjade mål fördes från 1734, över besvärs- och ansökningsmål från 1690, över brottmål från 1769 och över rannsakningar 1752-1929. I protokoll, domböcker, utslagsböcker och akter ingår i viss omfattning personregister som underlättar sökningen.

På grund av bestämmelserna, att adliga personers familjerättsliga ärenden till 1916 skulle handläggas av hovrätt, har särskilda serier av ingivna handlingar och register över bouppteckningar, bevakade testamenten och förmynderskap bildats.

1595 beslöts att underrätternas domböcker skulle sändas in till Kungl. Maj:t för granskning. Hovrätterna övertog från 1614 denna uppgift, som gav upphov till serierna av s.k. renoverade domböcker och småprotokoll, avskrifter av underrätternas protokoll och domböcker. Från 1849 begränsades renovationerna till mål som gällde ägande- och nyttjanderätt, arv och testamenten. Avskrifter av domarna i brottmål gjordes således inte senare. Fr.o.m. 1972 sändes avskrifterna från de lägre domstolarna direkt till Riksarkivet. Serien av renovationer fortsätter, men ingår inte längre i hovrätternas arkiv (Renovationer från inskrivningsmyndigheterna).

Hovrättens arkiv har drabbats av betydande förluster genom bränderna på slottet 1697, på Riddarholmen 1802 och framför allt genom gallring i mitten av 1800-talet. Större delen av akterna i civila mål 1689-1804 och brottmål 1683-1804 gallrades. En del gallrade handlingar avyttrades till samlare. Några sådana handlingar har senare återförts till hovrättens bestånd i Riksarkivet, andra återfinns fortfarande i t.ex. Westinska samlingen i UUB och i Sjöholmsarkivet i RA. Riksarkivet började 1860 ta emot delar av arkivet, och under 1800-talet överfördes många handlingar ur akterna till andra arkiv och samlingar, t.ex. ämnessamlingarna, där en del av dem stannat kvar. En del renoverade domböcker från härads- och rådhusrätter har överlämnats till landsarkiven i samband med att underrätternas äldre originaldomböcker överfördes dit.

Ämnesord

Kontroll

Skapad1997-09-26 00:00:00
Senast ändrad2025-05-28 16:18:04

Nyheter

den 26 maj 2025
Nya arkiv öppnas för fler med hjälp av AI
Många har testat vår nya möjlighet att leta bland ...


den 23 april 2025
Nya sökbara namn i folkräkningsdatabasen
Folkräkningsdatabasen för år 1930 har uppdaterats ...


Tidigare nyheter