Dhe märkelige victorier som gudh hafver undt och gifvet hennes K. M:t och fädernesslandet nu een godh tijdh bortåth under min K. B. conduicte hafva mig hugnat af hiertat, först at gudh therigienom hafver täcktz holla vårt väsende oprätt emoot all menniskiors förhopning; sedan at vräckia then oförrät som våre afveckne och falske bundzförvanter hafva oss tillfogat; till thet tridie at hafva erholet SverigeSverigies nampn i världen och giordt thet considerabelt iblandh vänner och ovänner; till thet fierde förmodeligen gifvet oss tillfälle at komma till een redelig och försvarlig tractat; sidst at min b. hafver därmedh honorerat sig och alla sine vänner, enkannerligen sitt huus och sin slächt medh itt odödeligit nampn hemma och borta. För hvilket allt gudh ähr innerligen till at tacka och till at bedia at vele thermedh continuera, efftersom jag af hiertadt giöör och önskar min b. allt got, styrka, helsa och lycka, att hafva then ähran thette svåre värket ickie allenast hafva begynt at redressera, uthan och at fullborda till gudz nampns ähra, fäderneslandzens heder och styrckia och till min k.b. och hans vårdnadz evigh varande berömm.
Sedan så tackar iag och min k. b. tiänstligen som hafver tecktz så offta och flitigt at besökia medh sine behagelige skrifvelsser, och thet under sin last och börda han thessföruthan ähr belagder medh och jag väll veet at dijudicera. Jag spör theraff min k. b. continuerlige affection och försäkrar honom at näst hans egen (then jagh mig inthet böör eller kan föredraga) benägenheet ingen hoos oss skall finnes, som mehr villie skall hafva at tiäna min b. och hans afkomma än jag. Och ther nogot försummes skall min k. b. sielf besinna thet ickie i min intention uthan i min vaanmacht eller andra oöfvervinnelige hinder bestå. At iagh nu ickie så idhkeligen svarar min b. som mig fuller borde, ähr först min börda och last iag här hemma hafver fådt aff nyio, som mit uthländhske väsende ickie lättar, män öfvertynger orsaack till. Sedan at iag gierna lääs min k. b. bref och hugner mig af thess vällfattade consilier och lyckelige progresser, män kan inthet läggia thertill eller medh mine ringe rådh giöra honom nogon adsistence. Dessföruthan ähr vägen så long at allt kommer för seent och sedan allt ähr omvändt och i ett annadt kast1 omgutet. Kan och fuller löpa2 een lijten tröttesamhet och försummelsse före, then iag ickie annars endskyller än bedes före och må min b. vist troo at sådant mehre af mig skieer af förtrogenheet at blifva endhskyllat än af nogon disaffection. Skall doch vedh alla förefallende lägenheter ickie låta at ochså taga min skyldigheet i acht. Jag skrifver thenne gången om inge statsaker efter thet mäst allt i Grubbensa memorial ähr författadt som säyas kan och hvadh thenne tijdhen giöres kan. Och hvadh som kan theruthi vara försummat thet veet Grubben min b. omstendeligen at berätta, så huruledes hemma tillståår, som hvadh vår meening om uthländhske väsendet kan vara och förthenskuldh refererar mig allt på honom.
Hvadh min b. mig skrifver af then 23 februarii om grefven af Brandensteinsb föregifvande och resa till keysaren, så veet min b. at mig hafver iblandh andra mine besväär inthet lijtet varidt belastadt medh honom och flere hans lijkar. Hafver funnet them för mig i tiänsten och efter som tijdene tå vore inthet kunnat medh villie contentera them och haft betänckiandhe medh disguste at förjaga them. Vill han gåå, så gåå sin koos. Thet han hafver at säya vette andra flere som hoos oss hafver varit och tiäna nu hoos fienden. Then tiänst han hafver giordt sticker mehra i hans phantasie änn i nogot annadt. Vij hafva mest släpat oss medh sådane karar, till thess vij blifva them medh ähran quitte. Han hafver inthet annadt at säya om migh eller nogon annan af oss än thet ährligit ähr. Och om han nogot vill svatza så ähr thet hans egien skamb. Män så myckit mit fädernesslandz publicum anlanger, vill iag väll drista migh, om Gudh täckies, thet lätt at redressera. Min b. göör väll at han låter honom gåå, mehre at blifva honom qvitt än för andra orsaker skuldh. Det ähr dessföruthan itt phantastiskt och oroligt hufvudh, och ähr mig nogh vitterligit at han gierna längesedan hade gådt sijn koos om han hade funnet platz at blifva. Dette skrifver iagh i förtrogenheet at min b. inthet ville achtadt uthan låtan gåå ju förr ju heller.
Kiere broder, iag vill thenne gången inthet längre bemöda honom medh min skrifvelsse uthan näst min tiänstz tillbiudelsse önska och bedia gudh at oppeholla min k. b. etc.
Hastigt aff Stockholm then 25 martii 1637.
Påteckning:
Copie af hans Ex:s breff till H. Feldtm. V:ne H. Johan Banner.3
__________________________