Dine kärkompne schriffvelser aff den 8 Feb. och nu sijdst aff den 15 och 22 eiusdema ähre mig medh förre och nu sijdste förgåårs post väl inleffvererede. Haffve mig och din moder hugnedht därmedh att de betygatt haffve din och din käre hustrus helsa och välmågo, sosom jag icke mindre önskar aff hiärtadt att Gudh den stadig och bettre göra ville. Jag tackar dig för communicationen och borde mig fuller att svara dig på altt särskilt, men min tijdh och krafter veest du och därföre blijffver jag fuller endskyllat. Så ähr dig ochså aff Hennes K. M:t svaratt på de anlägneste ährenden att jag dem icke behöffver upreppa. Allenast att jag efter min faderliga åhogo i de ährenden, som snarast ähr att fahra vilse uthij, min mening medh få ordh dig uptäcker.
Efter intagen information kan jag intet ogilla hvadh du emott her Salviumb giordt hafver och ähr mig kärtt altt vara så bilagdt att din commission icke tager skadha eller förfong. Och sedhan jag sijr dig att trachta efter icke allenast nampnedt, men ochså arbetedt, hoppes jag och tviffler intet att Gudh, som förnembligst ähr att bedia därom, giffver godh rådh, förståndh och styrke. Intet tvijffler jag att du hafver och fåår noog att göra, vill lijkväl derjemptte hoppes att altt genom Gudz bijstondh förmedelst arbete och flijtt ähr at öfvervinna.
Huru din negociation medh herr Leuthmarc afflöper, lenchtar jag efter att få veta och medh första att förfara. Gack, som jag intet tviffler, medh altt circumspecté om. Hvadh som talas om gifftermål ded höör, men svara intet. Excusa eius rei ignorationem, mandati defectum, causæ magnitudinem et id genus alia. Haffver du tilfelle att giffva dig deröfver i discurs, tror jag intet att dig skall fela argumenta isti discursui accomodata. Men achta dig ded du icke giffver dig blott. Ty materien är benig och dömes sellen efter skääl, men som oftast efter affecterne. Ehvadh du discurrerar så gör altt aff dig sielff, uthan någon obligation eller obligatorie ordh och altt med excuse så och promesse till att referere.
Dine vexleschriffter medh herr Davauxd hafver jag genomläsedt, finner dem skälige och ex dignitate. Och ändoch du hafver lathedt igenom din schriffvelse påminna honom att schrijffva på latin och nu förfrågar dig huru du skaltt bära dig åth, så holler jag före att, så frampt ded icke alleredhe ähr skeett, där han ähnnu medh francösiskan continuerer, du då schrijffver på svenska och brukar däruthinnan svensk seedh inntill des han begynner schrijffva på latin. Ett tycker mig fuller att du vedh underschrifften fuller kundhe och borde schrijffva: ad officia paratissimus servitor, efter du veest ded nu mehra hoos de nationerne vara så seed.
Annedt hafver jag denne gong intet och eij heller tijdh ähn att jag, din moder och syskon må, des Gudh loff, efter vår lägenhett väl. Din svärmodere ähr reest til KagleholmKegleholm. Gudh bevare dig och din kere hustru (den du på alles våre vegner kärligen helsa ville) ifrån all olycko och farlighet och erholla eder vedh stadig välmågo till lijff och siäl. Af StockholmStokholm den 12 Martii anno 1642.
__________________________