1641-01-02
Välborne Herre, Elskelige Käre Broder och
Tilförlathelige godhe ven.

Jag tackar min käre broder venligen för sine kärlige schrijffvelser, den ene condolerandes mig min S. käre broders rijksdrotzetensa dödelige frånfelle, den andhre lydendes att min K. B. för sine nährvarande besvär skuldh och denne longe vägen gärna såge sig endskyllett, att icke koma hijtt till dette möthe för denna gången, om ded någerlundha skee kunde.b

Min S. broders dödelige affall kan intet annars vara uthan moste göre mig ondt, sosom den där en så kär och godh broders omgenge härefter i verlden, så länge ded vara kan, mista moste. Men efter ded ähr så verldennes lopp, naturens egenskap och Guds förordning som ingen förändring tillather, så moste man giffva sig till fredz medh ded som skeett ähr och hugne sig åth hans christelige leffverne, gudelige och salige affskedh, giorde godhe tiänster, efterlempnade ährlige rychte och godhe nampn, hans affsaknedt hoos alle man och sijdst ded visse och försäkrede hopp vij haffve att möthas tilsaman igen framdeles, försatte uthur denne skröplighett i en oförgengelighet, uthur denne jemmerdal i en evig frögdh och glädie, medh alle Guds uthkorade helgon. Jag hugner mig och däråth icke lijtett att iag sijr min K. B. icke ringa kenna dette dödsfallett och bära medh mig och fleere hans venner medlijdande. Jag hafver väl vist att min K. B. så och hans käre omvårdnedt, serdeles hans käre frumoderc (den vij samptligen intet ringare eller mindre ähn vår köttzlige syster altidh elskatt och ähratt haffve, och så länge vij leffve älska och ähre skole) skulle dette fallett icke lijthett lathe gåå sig till hiärta. Gudh bevare min K. B. och hans hele huus länge och väl från sådane och andhre fall, unne dem nu samptligen och synnerligen ett godt lycksaligtt nytt åhr, så och månge efterföliande in till deras mogne och höge ålder, och lathe oss medh första finnes igen medh helsan och hugnedh.

Belangande min K. B. resa hijtt up, så kan jag min K. B. besvärligheter väl betenkia, hafver därom taaltt medh mine colleger, och ändock de finna min K. B. skäl att blijffva uthe ifrån dette möthe vichtige och för den skuldh stella honom heem, om han skulle för någon stoor olägenheett skuldh tvingas att blijffva uthe; men efter månge aff råded detta åhr ähre ifrånfallne, så att vår numerus, som tiänst göra kunne, ähr till få reducerat, sedhan så falle vichtige saker före, inlendske och uthlendske, som vele nu resolveras uthij, efftersom sakerne sig en och annerstädes haffve förandrett och consilierne alttså någott lijtett moste settias uthur förre postur, och accommoderes tijdh och tilfelle. Så kommer och däd där till, att en dansk ambassadeur, Vind, JörgenJörgen Wind, en aff rijksens rådh, ähr i desse dagar hijtt förväntandes och lärer uthan tvijffvel bringa oss nye tijender som nye rådslag varde förorsakandes, så att min B. nährvaru och godhe inrådande väl behöffves. Föruthan ded att efter staten nu skall slutas och FinlandFinlandh däruthi högtt interesserar, så kan ingen bettre därom döma ähn min K. B. Där nu fördenskuldh min K. B. kunde på 8 eller 14 dagar vara här tillstädes och bijspringa dem andhre godhe herrer medh sitt godhe rådh och hielpa altt att disponera till Hennes K. M:ts och rijksens tiänst, då begära de sådant venligen, och få min K. B. försäkra sig att han gör oss samptligen därmedh en stoor tiänst. Och kan han doch, så snart dette möthe ähr öfverstondedt, ded jag veett sig icke öfver 14 dagar uthstreckiandhes varder, så anstella sine saker, att han strax kundhe resa tilbakers igen.

Dette hafver jag icke konett latha min K. B. att förstendige, bediendes Gudh att uppeholle min K. B. samptt hans elskelige gemål, frumoder, syskon och lijffsarffvingar (dem han på mine och min k. hustrus vegnar kärligen helsa ville medh vår tiänst) vedh longlige helsan och all godh välmoge. Aff Stockholm den 2 januarii anno 1641.

Min K. B. tiänstvillige
Axell Oxenstierna mp.

Min K. B. helsa sin käre syster fru Kirstind på mine vegner medh min villige tiänst, och endskylla mig ded jag icke svarer henne denne gang på sin kerlige schrijffvelse. Hvilket skall skee tilkommandhe postdag, och jag gärna tiäna henne i hennes begäran efter min förmåge, till vilies.


Utgivare: Helmut Backhaus

__________________________

Textkritiska noter

Realianoter