Till Feldtmarskalcken Her Johan Baner etc.
Vij haffve, her feldtmarskalck, på ådtskillige tijder bekommit någre edre importance skriffvelsser, deels svar på våre breff, deels påminnelsser om nährvarande pommerske och vår armees stat och hvadh I förmeene vedh denne tijdh rådeligast vara att företaga. Och haffve vij som åfftast varit sinnade att svara och underrätta eder om vår meening öffver ett och annadt, men för dett att vij haffve varit i verckedt att affärda och skynda på undsättningen aff folck och ammunition uth till eder, på hvilket alt näst Gudh syntes hengia, ähre och andre hinder och betenckiande infallne, hvarföre är ochså medh svaret till een godh deel alt härtill änn drögt vordet. Hermedh vele vij korteligen, och så vijda i een hastigheet skee kan, förklara oss på dee importanceste ährenden som edre breff aff den 16 februarii, 6, 10, 18 martii och 12 aprilis innehålle.a
Först att I så flitigt drijffva opå succursen uti folck och allehanda nödtårffter, serdeles i ammunition, vapn och värior, så och proviant, att dett alt i tijdh öffverskyndas motte, medh förtröstning att kunna något gott uthrätta om dedh alt i tijdh må ankomma för ähn fienden kan uthrasta och spela medh eder prævenire, deraff förmärcke vij eder flijt och åhuga om vår och rijkzens tienst. Och hade icke skoladt på vår sijda låtha att skynda folckedt åstadh så mycket någonsin åhrstijden haffver lijda kunnat. Edhre rationes och skääl äre odisputerlige, och haffve vij dem väl betrachtadt och fördenskull giordt all vår flijt att komma folcket uth ju förr ju heller. Men såsom eder vetterligit är, vårt rijkes vijda afflägligheet så och åhrstijdens eenkannerligen i NorrlandNorlanden obeqvämheet att fåå folckedt fram, altså haffve vij icke kunnadt förr få dem uth och till folckedt. Vele doch förhoppas att dee ännu kunne komma till pass, önskandes godh väder och vind och att dee medh helssan och lycka öffverkomma och I kunne haffve till eder desseiner aff dem bijstånd.
2. Intet tviffle vij der om att keysaren och hans anhang varde kastandes störste lasten på siökanten att trängia oss der uth, så att vij tillijka medh eder äre aff den mening fienden sigh icke lätteligen skall låtha divertera ifrå denne sin dessein, och fördenskuld däroppå moste haffvas ett noga öga. Effter vij nu detta kunne affsij, så sij vij deremot intet annat medell ähn att stärckia eder underhaffvande armee dedh mesta vårt rijke kan tåla uthan sin fahra och så att guarnisonerne vedh siökanten måge bliffva till platzerne och fiendens macht och dessein proportionerade, och ordenteligen underhålla armeen hoppas vij, när folcket kommer tillsamman, skall bliffva considerabel. Guarnisonerne moste fuller mestedels medh svenskt folck besättias. 1. Att vara platzerne så mycket better försäkradt, 2. Att kunna dem så mycket bettre och ringare underhålla, 3. Att hålla deste bättre disciplin, 4. Att för feel skuld icke så lätteligen vara underkastadh meutinationer, mycket mindre conspirationer medh landtfolckedt eller fienden, och sidst att städerne äre dem att intaga benägnare. Huru starcke guarnisonerne skole vara kunne vij icke så frijt iudicera för dee dagelige förandringar skuld som sigh tilldraga och aff lycka heller olycka härröra, uthan stelle eder dett hem att disponera effter lägligheeten och vår stats säkerheet att öka eller minska dem. Allenast finne vij bäst att detta folcket som nu uthgåår lades i fästningerne som nytt folck, där att öffvas i sin vapn och värier och accomoderades på dett bästa sätt skee kan, till dess dedh bliffver lärdh och lufften vaant. Och att dee gamble knechterne i samma stadh tages i feltt, doch så att huffvudhplattzerne och der skijnbarligh fara finnes icke förblottas aff alt gammalt folck, hvilket vij intet tviffle att I ju observerandes varde. Det vill härhoos och tagas i acht att garnisonerne motte haffva sitt ordentelige underhåld, alldenstund dessföruthan ingen disciplin kan hållas och vij ey heller kunne vara fästningerne försäkrade på all meniskligh hendelsse. Ståå deröffver nu i deliberation, huruledes garnisonernes underhåld må kunna giöras vist, sompt der uthe aff landzens och städernes medell så vijda dedt står att menagera, sompt hädaneffter deröffver vij vedh första lägenhet vår mening ytterligare vele förklara.
3. I förmäle och om förordning till krijgzofficerernes besettiande, excuserandes att I understundum äre nödgade i förefallande lägenheeter att sättia någre till, begärandes een specification på dem som hemma förvänta, medh hvilke dee ledige stellen kunde besettias, huru väl att dee meriterade personer dedh icke väl uptaga. Till eder underrättelsse tiänar detta, icke att vara vår intention dedh dee meriterade och som däruthe tiäna aff vår nation skole bliffva i så motto förbijgångne, mycket mindre att vij incapable officerer begäre att sättia eller androm bättrom föredraga. Uthan effter landzregementerne haffva varit alt ifrån vår sahl. högtährade kiäre herfaders tijdh besatte eller och most här hema besättias medh nödtårfftige officerere, effter tijdernes och personernes omväxling, derföre vill sigh intet skicka uthan bliffva oss een odrägeligh last, hvar man dem fördubbla skulle. Föruthan dedh skickar sigh icke heller att någre förordnedess ovetterligen till officerere ibland dem som landzregementerne förestå skole, effterdy deropå oss stoor macht ligger, huru dee icke allenast till krigzförfahrenheet uthan och elliest aff humor och sinnen fattade äre. Doch efftersom nu regementen äre brachte i ordre kan där icke heller stoort feel uthi begåås, allenast att landzregementen icke stickas tillhopa och mindre varde värffvade, uthan vele vij väl vetta eder intercession för een och annan tillbörligen att deferera.
4. Om landgreffvinnans aff Hessensb alliance eller dess stadigheet vete vij föga att skriffva annadt än att vij troo dedh vij på henne lijtet heller intet haffva att lijtha, och fördenskuld eder giöra bäst att hålla hennes troupper quarter och accomodera dem så som våre egne. Där I och finne någon disaffectionerat officerer och I kunne medh maner skaffan aff, mena vij dedh vara bäst. Elliest att sticka regementerna ihoop kunde fuller haffva sin skääl, men så ställa vij eder hem att agera däruthij såsom I sij tijdhen att vara beqvämligast, och så länge landtgreffvinnan icke categorice declarerar sigh emot oss eller till freden medh keysaren att I fuller behålla folckedt, men doch giffva henne den minste orsak till misstanckar heller klagemål eemot oss, hvilket I varde vettandes caute att nyttia.
5. Belangande pomerske regeringen och civilstaten där uthe ville vij väl önska sakerne så förevetta dedh vij icke behöffde att besvära eder medh bådhe, vettandes krijget och civilstaten fuller fordra hvar sin man, såsom vij icke heller finna oskälige dee hinder och besvär I deruthi haffve. Men nähr som I öffverläggie våra uthi vår förre uthförlige skriffvelsse indragne motiver, tviffle vij intet att I dem så mycket som vij ogillandes varde. Vij betacke eder och alldranådigst för dett I oachtadt eder egne incommoditeter lijkväl så villige eder tee till vår och rijkzens tiänst, och vele denne bördha eder opåtaga dedh vij emot eder nu och i framtijden medh all nåder vele förstå och uptaga. Instructionen skulle vij eder billigt nu medh dedhsamma tillskicka, men efftersom vij gärna förordnade deruthi något som kunde haffva bestånd för dee pommerske ständer och härtill förde regering skull, serdeles uthi respect aff naboerne Polen och DanmarkDanmarck, och vij derhoos aff eder sijdermehra ankompne skriffvelsse förnimme dedh I äre i värckedt att communicera deröffver medh secreterare Nicodemic, då haffve vij funnit gott att suspendera instructionen till dess vij få eder underrättelsse och derjempte befaladt honom att giöra project der in loco, på dedh vij rationes status pomeranici præsentis medh vår egen etat beqväma och tillempa kunne och allting så författa att dedh kan haffva i framtijden bestånd. Allenast att vij nådigst begäre I ville lijkväl i medlertijdh alt dirigera till vår tiänst och nyttia denne occasion att regeringsrådet haffve lagdt deres ämbethe neder, och dermedh tillhålla oss såsom aff nödhen och trångmåhl regeringen der i landet.
6. Hvadh hertigens artillerij, ammunition, rustcammar eller annadt där finnes i krijgzberedskapen, dett kunne I nyttia, doch att alt tillförenne bliffver vääl inventerat och dee icke seya kunne oss haffva mehra ådtnutit. Den döde saxiske hertiginnans effterleffvor vele I låta inventera och senda oss inventariummedt tillhanda att judicera om dedh ähr verdt att slå handen uti eller icke. På hvilcket förre fall gott kan vara att dedh användes till soldatescan. Men efftersom vij troo dee bäste foglar vara uthflugne, på dedh andra fallet, att dedh icke stoort importerar, vele vij icke om dedh oss synnerligen nyttigt heller reputerligit är medh een enkias effterleffvor oss att bekymbra, nähr intet stoort gagn derhoos finnes. Men så myckedt dedh pommerske archivum vedkommer, dedh ville I låta genom Nicodemi taga i godh acht och der dedh medh lämpa kunde inpackas och sendas hijt öffver in salvo, vore dedh oss till mycken underrättelsse, doch moste sådant skee medh maner och föruthan dee judicilia som landedh tillkomma och oss föga nyttige äre; så och alt skeer medh lämpa och i tijdh och lijka som till oförrycht förvaring.
7. Om personerne som I till adsistence bruka kunne haffve vij fuller nembdt Strassburghd och Nicodemi. Och hålle vij gott att eder svåger Bertram Pfule bliffver commissarius hoos armeen. Andre personer vele vij och vara betenkte opå som kunne brukas i VorpommernFör- och HinterpommernHinderpomern.
8.Om Frisches Hafffriske Haffvetz defension, ammirals Blumsf tiänst, strutzor och lodior och annat slijkt stelle vij till våre förra skriffvelsser, allenast att vij eder detta vele haffva påmint dedh I ville vedh Stetin anordna låta een lijten strutze, lådie och pråmbyggning såsom för detta haffver varit i ElbingEllbingen, nähr vij PreussenPryssen besute. Ty effter där ekevärke nogh är till att bekomma och alt låter sigh in loco bättre giöra, reparera och opslå, så och till vatnedt och strömen beqvämas, hålle vij dedh vara högnödigt. Och skall, der dedh anställes, aff eder jern så och den dedh regera kan förordnas.
Vij hade fuller något mehra för denne gång att skriffva men nödgas för vindens skuld som synes föga låte till härnest anstå, intet tvifflandes I ju giöra så häreffter som härtill eder flijt att erhålla vår och fädernesslandzens tiänst och säkerheet, så vijda dedh sigh någonsin giöra låter. Vij önska aff Gudh lycka och välsignelsse och förbliffve eder altijdh medh nåder bevågne. Befallandes eder härmedh Gudh till liff och siäl, nådeligen.
__________________________