Edre skriffvelsser, her felldtmarskallk, aff den 26 och 27 novembris uthur Wollin och Pretterdorff1 vedh SwineSchwinen ähre oss igår genom skepslieutnanten på Duffvan väl inleffrerede vordne.a Däraff vij icke utan förtreet haffve förstådt, huruledes fienden förorsakadt aff vårt follkz illa beställte vachter och annat förseende ähr bleffven öen UsedomYsedom mechtigh, sedan förskingrat och slagit en deel aff våre ryttere och enkannerligen vår finsche squadron och borttagit så deres som edre regementers, dee i WolgastWollgast ligge, bagage. Sedan förnimme vij ochså, hvadh sätt I ährne att bruka till Ysedoms recuperation, edre regementers uthur Wollgast uthföring, Wollins defension och så hvadh I haffve beslutit och resolveradt att göra emot fienden, som offvan effter och öffver KüstrinCustrin på eder ahntränger, medh hvadh mehre I vijdare uthi eder skriffvelsse förklara. Till nådigh underrättelsse tiänar eder detta effterskreffne: Att oss sådan våre officerers nonchalance och försummelsse, som haffver satt vår stat däruthe uthi fahra och uthur dee villkohr han kort före detta haffver hafft, icke kan annars ähn förtryta. Ty sedan PeenePeenpasserne och VorpommernFörpommern ähre aff eder och dem andre heele sommaren igenom manligen försvarade och fienden icke haffver medh sin store macht kunnat trängia igenom, ähr till att beklaga, det han medh så lätt kööp är öffverkommen och nu nyligen fått in Ysedom utan någon kostnadt. Enkannerligen att det haffver råkadt vår nation och därmedh förmörckrat det lofford, som vår nation alltifrån vår salige käre herfaders, christeligh i åminnelsse, tijdh förvärffvadt och berömligen hijttill behållit haffver. Däraff vij väl kunne sij i hvadh tillstånd icke allenest den förpommersche staten men och HinterpommernHinderpommern sampt eder underhaffvande armee råka kunne. Vij, här vij nu ähre, kunne beklagat, och effter som hvars och ens actioner ähre förluppne, effter hållen ransakning belöna, men sij likväl därigenom intet i huffvudsaken vara att hiellpa.
Eder resolution att göra ett försöök på Ysedom till att tagat igen kunne vij icke ogilla, mycket mindre att hielpa edre i Wollgast blocquerande2 regementer där uth. Allenest att I sielffve såsom in loco döma rätt om eder och fiendens force så och commoditeten att uthrättadt och hvadh sigh practicera låter. Nhå I eder dessein och få Ysedom igen, så bruker Ysedom till quarteer åth follket och låter skaffa däruthur in i Wollgast och på andre orter hvad som möyeligen skee kan, och där eder vore möyeligit något att göra vedh Anklam till dess conservation. Hvar I och anten intet driste eder att tasta Ysedom ahn eller att I ahnsij det för allt för fahrligit vedh denne tijd, så görer vedh Wollin eder bäste disposition I kunne, att det landet medan öppet vattn ähr och sedan skantzen därsammestädes må bliffva oss behållen, såsom I sielffve vette att där stoor macht åligger att den passen bevaras. Och effter nu felldtmarskallkens her Wrangellsb dessföruthan icke store armee nu heelt är ruinerat genom det öffverfall vedh TribseesTribbesees och nu på Ysedom, så sij vij inthet huru han mehre kan komma i felldt eller något annat göra, ähn där han kunde hålla oss StralsundStrålsund och GreifswaldGripswolld tillhanda denne vintern igenom och till dess han kunde vedh våhrdagh bliffva förlossadt genom någon annan capabel karl som commenderede i Strålsund. Hvarföre vij och ähre förorsakade vordne att skriffva honom därom till, intet tvifflandes det han iu söker att conservera dee tvenne huffvudplattzer, som nu icke litet äre råkade i fahra genom desse öffverfall och illa beställte vachter vedh passerne.
Och sij vij icke andre utvägar för denne tijdh ähn att läggia eder opå, det I vele taga och sambla till eder det svensche och finsche rytterijet som ännu öffver ähr aff her Wrangels armée, taga dem under eder armee, accomodera dem så godt I kunne och upprätta dem igen så mycket möyeligit. Där och något aff footfollket kunde vara bortkommit och icke ligger i guarnisonerne som I kunne sambla, så tager dem och under eder armee och görer detsamma. Och effter feldtmarskallken her Wrangell inthet kan nu mehre komma uthur porten vedh Strålsund, så vele vij nådigst att I vele haffva öga på Wollgast, Anklam, Demmin och där ännu något mehre öffver vore på dee orterne, icke mindre ähn på Hinderpommern och huffvud- och andre plattzer, så att secundera dem som försöria dem medh garnison och annat, och där I få landen inn så bruker dem till quarteer så godt det sigh göra låter. Vij vele och häreffter taga i acht att hvadh som härifrån kan bliffva sändt skall, nähr Strålsund och Gripswolld ähre försörgde, till eder och legaten her Bielkec dresserat varda, så vijda I kunne hålla oss stranden och hambnerne öppne, att det säkerligen kan införas.
Vij tviffle intet att I, efftersom härtill ähr skedt och vij medh nåder erkänne, göre eder högste flijt att conservera vår stat där utherijkes och giffve oss tijdh åter att fatta våre saker och komma eder vidh våhr- och sommardagen till undsättning. Och till den ände hvadh som ännu kan öffvervahra aff den Wrangellsche armee taga eder ahn och så vijda eder armée stärckia. Och på det vij måge sij och vetta våre svensche regementers till häst och foot tillstånd och vette oss uthi deres stärckiande desto bättre att rätta, dy är vår villie att alle svensche och finsche öffverster bliffver befalladt att vedh förste lägenheet och nu i begynnellssen på vintren sände hijt öffver juste rullor på alle inländsche officerer, ryttere och knechter som ännu öffver äre och i liffvet, såsom och att dee oberedne ryttare, som icke kunne där uthe göras beredne, iempte någre officerere aff hvart regemente eller squadron sändes hijt heem att ahntaga sigh stärckning aff regementet, så att dee uthi våhr och sommar kunne vara tillredz.
Hvadh nu vijdare emot fienden ähr att företaga, så offensive som defensive, därom kunne vij så fierran stadde föga döma och enkannerligen vedh detta tilståndet, där alt förandras och ähr icke i det postur den ene dagen som den andre, utan tilltroo eder vahnlige flijt och dexteritet att döma där bäst hvadh sigh göra låter. Hinderpommern måste I sökia att defendera, ehvadh det och kåstar, ty nu sedan Peenpassen ähr borta haffve I ingestädes mehre att stå ähn där. Vill fienden skillia sigh och giffva eder tillfälle att fåås vedh en deelen, såsom där Klitzingd och Petter Göttze ville komma öffver den Custrinische bryggian, så sij vij intet annat medell ähn bedia Gudh och vågat, om tillfälle giffs, alldenstund dee doch varde tryckiandes in på eder, och sij vij doch att dee på lychtonne eder till battaglie trängiandes varde. Hvarföre vij det iu hålle så godt medh en deel som medh alle tillijka att hazardera. Kunne och det considerera att där eder lyckades medh en ahnseenligh partie aff dem, skulle det icke allenest encouragera vårt follk igen och öppna eder plattz till mycket annat, det man ännu intet så kan affsij. Doch ställe vij detta allt till eder dijudication, som fuller näst Gudz tillhiellp varde tillseendes att allt må skee i tijdh, och vij aff Gudh gode rådh och lyckeligh uthgång tillönske. Detta vij eder till underrättelsse icke haffve kunnat förhålla, efftersom vij ochså till mehre information här hoos låte läggia en copia aff vår skriffvelsse till her Wrangellf. Och befalle eder Gudh allzmechtigh synnerligen nådeligen. Aff Stockholm den 8 decemb. 1637.
Postscriptum primum.
Vij see och aff eder skriffvelsse her felldtmarskallk, att I till att bespijsa solldaterne haffve most cavera för 20 läster spannemåhl. Kunne fuller noghsampt affsij och pröffva, hvad besvär legaten her Steen Bielke tryckia, att han icke haffver kunnat oppbringa någon ahnseenligh nöijachtigh post spannemål till magazinens formering, hvaraff armeen öffver vintren kunde underhållas. Kunde nu spannmålen som härifrån så väl som LivlandLiffland alleredo ähr uthskeppadh och förmodeligen lyckeligen till Pommern arriveradh, sedan Strålsund och Gripswolld vore nödtorffteligen försorgde, säkert komma opp till Stettin, vele vij förmoda att sådant manquement lätteligen skulle kunna bliffva botadh, magazinens formering befordrat och dee offvantalde 20 läster däraff ersatte och betallte. Hvadh ifrån Finland
ähr förordnat att utgå befahre vij kunna i denne höst öffverkomma, efftersom vintren ähr förhanden och den provincien så mycket fierran afflägen och tilläffventyrs nödige fahrkoster fehle till spannemåhlens öffverförssell, uthan måste bliffva liggiande där qvar in till våhrdagen. Hvaruthaff emedan något manquement kunde förorsakas i provisionen på spannemål och vij fuller kunne tänckia att någre i Stettin skole finnas som haffve godh förrådh på spannemål, den dee nu vedh denne åhrsens tijdh intet kunne uthsända, men förmodeligen skole kunna därhen förmås att dhe i vinter försträckte spannemålen och i våhr toge den igen uthi Finland. Dy haffve vij committeradt och befalladt legaten her Steen Bielke, att han däröffver handlar med dem som spannmål därsammastädz haffve, försäkrandes dem att dee utan drögsmåhl sådant skole igen bekomma vedh förste våhrdagh i Finland uthi godh och torckadt spannemåhl, och deriempte förtröstandes dem att dee må denne spannmål tollfritt uthskeppa till hvadh ort dem hellst behagar. Till hvilken ände vij och haffve giffvit honom en special fullmacht medh dem däröffver att behandla och sluta, intet tvifflandes att han gör häruthinnan all möijeligh flijt och medh eder till omberörde desseins erhållande troo- och fliteligen coopererer. Hvadh I till soldateschens beklädning opå credit haffve opptaget och negocierat till att contentera på tvenne terminer, vele vij låta göra den ahnordning att penningarne skole i rättan tijdh uthi Hamburg
bliffva erlagde så att crediten därigenom intet skall försvagas, utan hvadh I tillsagdt haffve nöijachtligen bliffva fullgiordt. Ut in literis.
Postscriptum alterum.3
Effter och sådanne nu åthskillige passerede acter medh Peenpassens förlust, Ysedoms öffergång etc. tilldrager oss och rijket stoort præiudicium och förminskar det loff som vår nation alltifrån vår sahl. käre herfaders, christeligh i åminnelsse, tijdh hafft haffver, så vele vij att I låte ransaka och förfahra huru allt ähr tillgångit och sådant ordentligen författa låte. Och där någon försåteligen haffver syndat, då executerer den domb som fälldt ähr eller fällas kan. Detta eder till rättelsse. Ut in literis.
__________________________