Här ähr nu i desse dagar, sedhan jag senaste schreff min käre son till för 8 dagar sedhan, ankompne först en boijortt uthskickatt ifrån Wismar den 8 huius aff generalen Carl Gustaff Wrangella, hvarpå var en min son Jahans uffvartare Bergenfeltb medh breff ifrån commissarierne i OsnabrückOsnabrygge, så och felttmarskalken her Torstensonc, Wrangell och Königsmarkd och flere till Hennes K. M:tt vår allernådigste drotning så och till min K. S. Därefter kom en skuta ifrån StralsundStrålsundh medh breff aff den 2 och 13 huius. Och sijdst fick iag medh en Rostocker skuta arriverat till KristianopelChristi[a]nopel breff ifrån Lewitzowe, commendanten i WarnemündeWarnemynder skanz, dateret den 17 eiusdem och mig genom francöseske ambassadeuren tilskickat. Hvilke alle confirmera den stora victorien som Gudh Hennes K. M:t och fäderneslanded hafver förläntt under felttm. her Torstensons conduicte i BöhmenBehmenf, och göra därmedh relation fast aff alle ortar att felttmarskalken hafver in till ded dato väl fulfölgdt victorien, fattadt foott vedh DonauDonaw, reparerat bryggen och gåått in i ÖsterrikeÖsterrijk. Efter som min K. S. så dette altt som hvadh eliest däruthe passerar bådhe aff de breff honom sielffve tilschreffne och härhoos fogadhe så väl som aff andhre bijlagor haffver att sij.
Gudh hafver giordt Hennes Kong. M:tt och dette rijkedt en stoor nåde som han aldrig kan tillfyllest prijsas och loffvas för. Att siökanten för keysarens folk nu ähr frij, kongen i Danmarckg all adsistance dädhanefter betagen, Bremen och VerdenVörden Dannemarck undandragett och HolsteinHolsten sampt JyllandJutlandh giordt honom affhendigtt och onyttigtt störste deels. Och som jag någorlundha förnimmer gåår nu kungen i Dannemarck tankar och arbete näst därpå uth att han må kone nagväria sine öyar och öffrige festningar. Jag förnimmer och att sedhan hans folk under bispen aff Bremenh bleff slagett och marsklenderne vedh GlückstadtGlückstadh till en större deel ruinerat så och Ditmarsken intagen aff öfversten Helm Wrangelli, haffver AhlefeldtAlefeltt medh rytteriedt och dragunerne in als à 10 eller 1200 hestar retirerat sig genom Holsten på AlsAlsen och sedhan åth FynFyen. Om han nu där blijffver bestående eller ähr dragen in på SjällandSiälandh eller om däraff någott drages åth Skåne, ded moste tijdhen oss underretta.
Jag länchtar nu efter att förnimma hvarest min son medh sitt cavalleri och bijhaffvande folk nu ähr och om han sin dessein, mig medh Snolskij communiceret, hafver steltt i verkedt heller icke, och på hvadh sätt ded sig göra lather.
Hvadh våre fredztractater angåår så ståå de nu någott lijtett stilla, men lära fuller snart fåå sin gong igen, ehvartt ded och sedhan vill slå uth. Fuller tycker mig att vij skulle kone nå lyffte på genomfartens och tullens frijheett i ÖresundSundedt, men huru vij skole blijffva försäkrade att de danske efter deres gamble sedvana icke, så snartt lägenheeten tilsäger, turbera och bedraga oss igen, ded sijr jag intet medh mindhre cautionen blijffver real. Och står nu vår tractat därpå. Secreteraren Israel Israelisk ähr för 8 dagar sedhan afferdatt till StockholmStokholm att taga fulkomlig resolution och ventar jag honom otte dagar härefter igen, då jag min K. S. vijdhare skall advisera.
Elliest, käre son, faller mig ett ährended in, som jag gärna hadhe min K. S. information öfver. Min S. veett best sielff hvadh vår huffvuddessein hafver varit och ähn ähr i Skåne, aff hvilkedt och endeels resten därsammestädes dependerar. Där nu fredztractaten gåår ofruchtsamptt aff och vij alttså moste continuera consilia et actiones belli, så moste och den desseinen intet försumes. Men alldenstundh hampnen moste slutas så att ingen undsettning kan skee i folk och annan nödtorftt och sådant moste skee förmedelst flåtan, därmedh man moste sökia att vara mestare i canalen, ty vill väl betenkias hvarest stora flåtan bequembligst kan settia, så framptt den danske flåtan icke möther och giffver tilfelle till slags uthan holler sig in i hampnen och canalen. Och således settia att hon ligger säker och doch kan agera och affveria öfverfarten uthur Siälandh in åth Skåne och enkannerligen åth Malmö. Ty alldenstundh faarten däremellan intet ähr breedh, sedhan ähr och medh månge benkiar och grundh fattadt, så att den letteligen aff skutor och små fahrkoster kan beseglas och brukas, men icke så aff stora örlogskeep, ty moste väl öfverlägges huru man icke allenast seglatzens frijheet kan betaga, uthan ochså huru man skall kone hindra att inge båtar eller breff kone stinga sig igenom. Elliest veett jag väl att min S. sielff och af egen förfarenheett besinner, hvadh difficulteter därhoos vill infalla.
Efter nu dette consilium moste blijffva fattadt och rett funderat och däropå instructionen och ordren giordh för ammiralerne, förähn flåtan löper till siös, ty ähr min venlige begäran, min K. S. som saken bettre ähn jag förståår och haffver alle lägenheter in loco affseett, honom techtes häröfver att upteckia mig sin mening och intention, på ded jag kundhe hielpa så mykedt jag kan fiärran stadd styra consilierne därhen. Och om sådantt sig icke göra lather att man fattade någott anned rådh att drijffva intentionen och incommodera fienden så hårdt och så länge som sig göra lather, att komma honom till skääl. Ded jag vill förhoppas, hvadh heller man någon annan important platz skulle sökia att emportera heller tryckia på honom aff alle kanter medh flåtarne in på hans öyar, heller att man någott anned medh någon anselig diversion ville företaga. Ty så mykedt jag kan döma där han intet ville till skääl, hafve vij tämmeligen godhe commoditeter denne gong emot honom. Befaler min K. S. och hans vårdnadt härmedh Gudh Alzmechtig. Aff Calmar den 22 april anno 1645.
__________________________