Till Feltmarschalken Her Johan Baner uthi Rijkzcantzlers nampn, om de fångne Keyserlige Generaler.
Här är för nogre dagar sedan vid ordinarie posten inkommen een commendantens i WismarWissmar Lilliesparrensa skrifvelsse, theri han förmähler att then fångne keyserlige generaltygemästaren her Salisb skal hafve skrifvit min käre Br. till att ther han Salis motte på parole komma löös ville han med högste flijt therhän bearbeta och förhoppeligen hoos keysaren och beyerfursten begå, thet feltmarskalken her Gustaf Hornc motte blifva förlossad uthur sitt fängelse. Theropå skall min k. Br. hafve genom generalen Linnar Torstenssond låtet till svar remittera honom till endlig resolution i thet erendet till oss. Så hafver och Salis uthur Wissmar den 9 maij uthi een sin skrifvelse flijteligen belangat sielfve Hennes Kongl. Maij:t therom, gifvendes såsom god förtröstning att her Gustaf skulle kunne bringes löös emot sig Salis och then fångne churbeyerske feldtmarskalken leutenanten Jean de Werthe , med den tillseyelse att ther han emot förhopning icke kunde bringa her Horn lööss effter tree månaders förlopp, ville han sig vid sin ähra sig åter inställe i Wissmar.
Nu hafver fuller regeringen stådt häröfver i betänkande, om man på een starck revers skulle låthe komme Salis löös på begärte tijd och termin, efftersom min Br. hafver till förnimme af Hennes Kongl. Maij:tz breef till min Br. afgånget den 28. maijf och fortskickat med een ryttemästare Torsten Jönsson benämnd, att regeringen icke hölt thet irraisonabelt för de skäl der blifve ihugkombne. Men när man samme saak nogare öfverlegger och betrachtar papisternes vahnlige procedurer i sådane lyfften, therhoos och att nu äfven är sommardag, tå han vid nervarande sakers tilstånd och ther fienden hafver stort mangel aff generalofficerare mehra skulle ansij främja sitt fiendtlige opsåth emoot oss ähn kunne beveka beyerfursten enkannerligen till feltmarskalkens her Gustaf Horns frijställande, förteegat at fienden skall herigenom få orsaak till åthlöije af thet be[mälte] general Salis skulle såsom draga oss vid näsan. Derföre såsom dette sedermehra otvifvelachtigen är bätre och säkrare, så hafver å Hennes Kon. Maij:tz vägnar regeringen skrifvit min Br. till för fyra dagar sedan med grefven af Brandensteins tienare som nu ärnar begifva sig till min Br. att Salis motte blifva fasthollen och icke honom tillåthet på parola och blott revers komme så vida på frije fötter igen. Therom ähr och i lijka måtto befallat vorden Lilliesparre att han honom väl bevaka låter. Jag hafver dette min Br. icke velat förholla etc.
__________________________