1643-01-21

Bij Memorial.
För Cammerherren her Gabriel Gabriellsson Oxenstierna^a till Fälltmarskallken gifven af H. K. M:tz Vår allernådigste drottningh at communicera her Linnardt Torstensson^b och skaffa hans betänkiande och resolution tillbakars.¹

1. Sielfve memorialen eller instructionen vijser uth at Hennes Kongl. May:t vidh denne tijdh och dess förlopp högst ähr anläget, sedan Gudh alzmechtigh i förledne åhr således hafver skickat, at förmedelst dem af fälltmarskallken lyckeligen och väl erhåldne victorier² och i dhee trenne provincier intagne hufvudhplatzar, som ähr Grossglogaustore Glougou i SchlesienSlesien, OlmützOlmitz i MährenMehren och LeipzigLeipsich i MeissenMeisen, Hennes Kongl. M:ts stat deruthe märkeligen ähr styrckt och befordrat och armeen fått bättre villkor, at fördenskulldh staten theruthe rätt fattas och länderne till armeens underhåldh och recrutering disponeras kundhe, på det om möyeligit rijket här hemma det mesta skee kan medh follkz uthskickande och i andre fall förskonas måtte. Öfver hvillket Hennes Kongl. M:t åstunder at vetta fälltmarskallkens godhe betänkiandhe, at deröfver dirigera och rätta sine consilier här hemma, så at man på all händelsse så vähl här hemma må vara färdigh i saken och göra fälldtmarskallken all nödtorfftig adsistence, efter som sielfve memorialen omständeligare uthvijser. Och måste medh förberörde memorial fälltmarskallken remonstreras huru sakerne nu stå medh PolenPålandh och Danmark, på det han alle tarffver hemma och uthanlanz deste bätter döma kan³

2. Föruthan dess contenta finnes ähnu tvenne ehrenden som Hennes Kongl. May:t enkannerligen tryckia och ickie kan resolvera uthan fälltmarskallkens betänckiande. Det första ähr armeens disposition och generalitetets förordningh, det andra ähr vår statz i WestfalenWestphalen författningh.

3. Hvadh generalitetet vidkommer, då voro fuller Hennes Kongl. M:tz intention för detta at sahl. Lilliehööken^c skulle vänias vidh väsendet och adsistera fälldtmarskallken i allt thet han förmåtte och på all meniskeligh hendelsser armeen ickie falla i månge händher, som skedde effter sahl. her Johan Baneers^d döödh, uthan så lenge af en kunne hanteras och hållas tillsamman, at Hennes Kongl. M:t hadhe tijdh och tillfälle förordna deröfver, när sådant igenom hans dödelige frånfälle ähr förandrat och nöden alltså tvingar Hennes K. M:t at sättia öga på någon annan; så synes oundvijkeligit at derpå tänkias måste. Her hemma faller nu nepligen någon i consideration, såsom fälltmarskallken sielff nogsampt veet. I armeen kan ingen döma deres qualiteter bätter ähn han, som sijr hvars och eens affection och förhållande och omgåås medh dem dageligen. Fuller sijr Hennes Kongl. M:t at en borde dem andre föredragas och ställtes i den stat, at han näst fälltmarskallken och under dess ordre i conduicte commenderade, och på fall af siukdomb eller andre hendelsser vändes vidh at sij på sakerne, såsom fälltmarskallken sielf hoos sahl. her Johan Baneer och andre annorstädes brukade varit hafver⁴ Men hvem det skulle vara kan Hennes Kongl. May:t ickie ähnu dömma om. Alltför många generaler göra sällan godt, doch måste någon brukas dertill.⁵

Hennes Kongl. May:t sijr fuller at fälltmarskallken hafver förklarat Ståhlhansken^e general af cavalleriet och sedan behollidt tvenne generalmajorer af cavalleriet och tvenne af infanteriet, dedh Hennes Kongl. May:t ochså finner godt. Och kunde Hennes Kongl. May:t väl vara dermedh tillfredz, at ingen annan disposition giordes, så frampt fälltmarskallken finner Ståhlhansken sufficient på all händelsse at sustinera värkedt. Och kunde på det fallet generalartilleriskapet blifva vacant och under fälltmarskallkens egen disposition af en öfverste dirigeras och förestås äfven så vähl. Men så frampt anten andre charger och titlar måste vara till at erhålla väsended medh, eller at andre personer skulle opdragas och opsättias, så ähr H. K. M:t ickie heller obenägen dertill, så frampt fälltmarskallken sådant godt finner och tillstyrcker, och at han personerne dertill nempner, serdeles aff vår nation /:ty vår stat androm at alldeles förtroo, Hennes Kongl. May:t faller betänkeligit:/ då Hennes Kongelige May:t sigh deropå vill tilbörligen förklara.

4. Westphalen ähr af stort importance, och der Hennes K. M:ts stat på den orten hade förtz medh allfvar, förstånd och nijt, hade ickie allenast fienden myckit kunnat försvagas och honom stoor[e] medel till follk och quarteer undandragas, uthan Hennes Kongl. M:tz hufvudharmee hade hafft der styrcko i all måtto och giordt merckelige diversioner på fienden. Nu sedan allt är egenviligit och egennyttigt på den orten administrerat, i begynnelssen och allt bortåth, ähr derpå fölgt, at man alltijdh hafver stått i hasard at mistat och i medlertidh lijtet nutet thet till godho. At nu ordna der och formera en stat och nyttia den till hufvudvärketz uthförande, håller Hennes Kongl. May:t godt, at fälltmarskallken hafver och behåller högste inspectionen deröfver åå Hennes Kongl. May:tz vägnar; men at der förordnades en vicegouverneur och honom tillordnades ett regerings eller adsistensrådh, medh secreterare, cammererere och commissarius och andre sådanne statzbetiänte, som effter instruction och information regerade väsended, och at samma vicegouverneur förde i fälltmarskallkens frånvahru regementet, så i kriget som civilväsendet. At honom commendanterne i Minden, NienburgNijenburgh och OsnabrückOsnabrygk så och alle andre i grefveskapet SchaumburgS[c]haumburg och andre orter uthi Meisen så väl som, der någre platzar mehra i Westphalen intagas kunde, hörsamme och lydige till Hennes Kongl. M:tz tiänst vara skulle och borde. Hvilked der dedh i ordre blefve bracht, ähr intet tvifvel at Hennes Kongl. May:t skulle finna der nytta aff, armeen adsistence, fälldtmarskallken lijsa och månge blifva tiänte.⁶

5. Nu finnas häremoth tvenne hinder som af vägen römmas måste och finnas böther opå. Först dee otienlige commendanterne som der nu äre och hvarken hafva lärdt lyda heller biuda. Sedan feelet på dee män som medh bequämbligheet dijt förordnas och sakerne medh skiähl styra kunne.⁷ Zabeltitz^f kan fuller vara en godh karl och hafver giordt gode tiänster och fördenskull vara ähran värdh. Men så ähr han som man förnimmer medh lungesott behäfftadt och fördenskull förmå intet göra sitt embete, såsom den dher ordinarie ligger till sängz. Ähr och dessföruthan så excessive högt medh gagie tracterat, at lähnet föga mehra räcker heller sigh sträcker ähn at underhålla honom. Samme difficulteter finnas och hoos herrn aff Cratzenstein^g, föruthan det han sigh låter illa hantera. Burgsdorff [?]Bergesdorff i Osnabrugk ähr väl en godh karl, men den tiensten intet vuxen. Hvarföre om den staten skall kunna bringas tillrätta, måste heruthinnan förandring skee och sijs till huruledes man förskrefne commendanter medh godh gratie och en anseenlig pension såsom siuklige, serdeles dee tvenne herren af C[r]atzenstein och Zabeltitz kunde få derifrån. Om nu detta kunde skee så voro fuller af nöden, at en vicegouverneur som förr ähr sagt, och sedan en godh karl till hvar orth, som kundhe lydha och lijdha commendo, dijt förordnades.

6. Huru dee förrige kunne afskaffas medh maneer, det begärer Hennes Kongl. May:t fäldtmarskallkens rådh öfver, serdeles om han för sin persohn viste något artigt sätt, at aftala⁸ Zabeltitz och Cratzenstein at quitterat och sielf lijka som begära förloof, fast ähn Hennes K. M:t den hvardere en pension om åhret på ett eller 2000 rdr eller mehra⁹ gifva skulle. Hvillke¹⁰ om det på det sättet ickie kunne bequämbligin nåås och erhållas, om Hennes Kongl. May:t då skulle sända dijt någon legat, som under skeen at taga allt i ögonsyn och at rättat, kunde allena göra en sådan förandring och göra en disposition öfver landzens regeringh och intrader, at det måtte hängia ihoop och allt vändas till armeens styrckia och landzens försvar, och commendanterne som der nu ähre deraf taga tillfälle at quitteradt, sedan dee effter egen vilie och sedvahna ickie sakerne regera eller en annan sig föreställt sij måste.¹¹

7. Genom ett af desse tvenne medel, anten fälltmarskallkens egen disposition heller en konglig legatz förordningh, synes sakerne der kunna hiellpas och väsendet der så fattas, at våre vapn och skulle finna hielp och styrckie, och andre våre vedervillige skulle ickie heller blifva uthan betänckiande. Men störste besväret vij hafve ähr huruledes gubernamentet eller commendet der ähr at förordna och hvadh persohner dertill vore tienligst. Vicegouverneuren måste vahra en soldat och af reputation, den der kan föra en armee hvar ickie heelt stoor doch af temmelig consideration. Så måste och commendanterne sådanne vara. Till vicegouverneur vore generalmaioren Axell Lillia^h intet obequämb, hvillken ingen af dem andre hafver lydnan at difficultera, men så ähr han så högnödig i PommernPomern som Westphalen, och hafve vij så ondt at finna någon bequämb till Pomern, som sättia en ny till Westphalen. Om nu fälldtmarskallken någon af generalmajorerna som hos honom ähre finner till krigitz direction på den orten och till erhollandet af ordre och disciplin bequämb, vill Hennes Kongl. May:t sig dertill icke onödigt lämpa och honom fullmacht och instruction dertill opdraga. Skulle och Gustaf Gustafsonⁱ dertill vara tienligh, kunde det och hafva sitt betänkiande. Herr Lars Kagg^j sände Hennes Kongl. May:t gärna dijt, men befahrer hans såår och blessurer han hafver.

8. Till commendanter kunde man bruka öffverste Wulf i Minden, her Erich Steenbok^k i Nienburg heller någon annan godh carl; i Ossnabrugk, om man ville förtroo Gustaf Gustafsson som biskopsdömet innehafver deriämpte commendantskaped, hafver dedh sine skäähl. Hvar och andre finnas bequämmare ähn desse företaldhe, kan man deröfver vidare och effter ens godhe villia förordna.¹² Hvadh andre statzbetiänte i Westphalen vidhkommer, kunde man förordna en godh secreterare, anten härifrån en svänsk eller en annan. Förordnar derhoos dem som nu ähre eller andre till justitierådh; kalla så Carl Gregersson^l dijt såsom ähr van at få absolute at procedera, och sättia en annan godh commissarium i hans ställe, och om man ähn en herifrån sökia skulle. I en summa allt voro väll at drifva igenom, der man medh maner voro desse commendanterne quitt och viste en bequämb at förordna till vicegouverneur. Hvilket högnödigt fälltmarskallken vill öfverväga och gifva Hennes Kongl. May:t sitt tijdige betänkiande öfver.

TB. GH. AO. GBO. ^m