1643-05-25

Breeff till Feldtmarskalcken Her Lindorm Torstensson af den 25. May. Danmarck och dess attentater angående.¹

Christina etc. Vår synnerlige ynnest etc.

Vij hafve, her feldtmarskalck, förväntadt vår cammarherres her Gabriell Oxenstiernes^a återkompst, förmodandes då att förnimma eder mehningh och betänckiande öfver dhe ährenden, som vij honom hade pålagdt att communicera edher och taga underrättelsse tillbakars, eenkannerligen öfver vår armees stärckningh och dhe svenske regementernes recruteringh här uthur rijket, på dett vij våre rådhslagh och stat däreffter i tijdh anställe kunde, och hvadh sedermehra är förelupet och oss nogot lijtet turberar, medh edre betänckiande öfverläggia och desto bättre kunde resolvera i dett som tillgiörande ståhr, så att vår skada uthrijkes och våre fahrligheter här hemma desto bättre stodho till att öfverläggia och undanböya. Men alldenstundh dedh medh hans återkompst dröyer, kan skee genom hinder af vindh eller annat, nödgas vij i förtijdh att optäckia edher vår heemstat, huruledes han sigh sedan hafver förandradt, och våre naboers fahrlige consilia emot oss mehr och mehr begynt att uthbrista, så att vij fördenskuldh ochså hafve most våre rådhslagh och förehafvande deröfver att förandra och anställa, på dett vij och rijket icke motta komma på nogon oförmodeligh olycka och fahra, som vij nu giörligen befinne medh högste ifver att sökias oss och rijket att påföres.

Vij hafve fuller för dette altijdh besinnat och märckt, att våre grannar hafve i dette vårt tyske krigh hafft deres ögon satt på krigets uthgångh, förmodandes dett vij genom nogon olyckeligh händelsse skulle bringas i TysklandTysklandh uthur våre fördeelar och således uthan nogon reputerligh och säker fredh råka däruth, och dem således öpnas dören här hemma hooss oss att handtera oss effter deres villie. Nu sedhan Gudh then högste hafver techts i så longan tijdh oppeholle våre vapn och genom vår förrige feltmarskalcks och eder store flijt och lyckelige företagande bryta fiendens macht, enkannerligen genom dhe sidste tvenne victorier i förledne åhr emot hertigh Frantz Albrecht^b och ertzhertigen Leopoldh Willhelm^c, så att fienden hafver sedhan most bestå i sine terminis defensivis alt härtill, och är fördenskull vorden förorsakader att sökia hielp i PolenPohlandh, medh sådane argument, som dett huus ÖsterrikeÖsterrijke stoor- och högheet icke synes bequäme, och hooss DanmarkDanmarck i lijka måtto sigh låter vara ahnläget, att reetha och opäggia emoth oss, såsom den han förnimmer vara af sigh sielf därtill benägen; hvarföre är ochså nu jalousien hooss desse tvenne naboer så vijdt inrijten, att dhe sin illvillie och förehafvande inthet längre kunne fördöllia, uthan låte nu uthbrista i värckedt, hvadh dhe hafva emot oss i sinnet. Serdeles Danmarck, som sigh i vår fredztractat under skeen af een underhandlare hafver inmängdt, allenast att hindra oss, dett vij medh reputation och nogon vår nytta uthur detta kriget icke råka motte.

Nu att alt så vidha emellan oss och fienden är bracht, att præliminarierne till fridztractaten äre sluttne och dagen satter, då han billigt såsom en oväldh underhandlare skulle allena beflijta sigh, huruledes han sin oväldh beteedde och brachte våre commissarier tillsammans och stifftade een fredh i christenheten nogorlunda till alle interessenters åthnöye; så gåår han nu tvert emoot och armerar så starckt han kan till landz och till vatns, drager sitt folck emoot then tijden tillsammans under ett skeen, att tvinga dhe Hamburger, men i sielfve värckedt först att skräma oss fredzconditioner af effter sin villie, och thee sigh för verlden een beväpnadh underhandlare. Till hvilken ända oss blifver för sanningh berättadt, att biskopen af Brehmen^d och grefven af Olldenburgh^e skole stöta till honom medh sitt folck, och att hertigerne af BraunschweigBrunswigk och Lüneburgs folck ochså skole komma därtill; blifver ochså dett der tillsatt, att churfursten af KölnCölln och flere catholiske ständer skulle liggia under täcket medh honom och achte att spella dett tridie partiedt, som länge hafver varit åå taall. Om nu thetta alt sigh så i sanningh förholler och blifver effterkommet, såsom dett medh skähl seyes och arbetas opå,² och hvadh han nu vijdare företager emot oss, om detta är här på oss ansedt eller om han begynner nogot emot oss i Tysklandh, eller om han söker att göra sigh anseende på tractaten och i medlertijdh att tvinga dhe Hamburger till sin villia och göra sigh så mycket större och säkrare, dertill hafve vij på alle händelsser åthskillige motiver att troo, men tidhen moste oss sanningen uthvijsa och lähra.

Dett hafve vij vist och försäkrat, att denne dansche armaturen förnembligst denne gången därhän är ansedd, att turbera våre vapn och stat i Tysklandh, och giöra oss kleenmodigare på fridztractaten, sedan att lyffta uthur vägen dhe hinder, som honom holla tillbakar att tasta oss an och slätte alt baakom ryggen på sigh, så att om han låter oss blifva oanfächtadt i åhr, han då må komma oss så myckit gillare åth åhret. Ty föruthan dedh att hans illvillie för dette noghsampt är bekändh och låter inthet döllia sigh, så brister den dogh nu allestädes uth, så att man medh händerne kan grijpan. Han agerar emot oss i Polandh genom Baudissin^f och andre till en starck alliance och, kan skee, diversion, så att Baudissin nu åther på nytt är affärdadt uthur Pohlandh till Danmarck, icke allenast medh konungens, uthan och medh nogre dhe förnämste senatorers fullmacht och commission. I RysslandRysslandh tracteres ett gifftermåhl emellan hans sohn grefve Woldemar^g och storfurstens dotter, för ingen orsaak skuldh uthan att förbinda sigh emot oss. Och hafve hans practiker alleredho så stor effect, att där vij hafve velat förandra vår resident i MoskvaMuschou, är oss dett afslaget vordet. Hvilket alt ändå illa låter sigh endskylla, men kunde ähn stå till att emotbyggia och kasta på tijdhen, som offta förandrar sådane förehafvande.

Men så komme härtill tvenne konungen i Danmarcks acter, som icke allenast klarligen vijsa uth hans upsåth, uthan äre sådane att vij dem uthan vårt och rijksens förderf och undergångh inthet draga eller tåhla kunne. Först, att endogh icke allenast alle folcks rätt tillägnar så oss som andre nationer, som läggia vidh siökanterne, en frij och ohindradt seglation och hvarandres besökningh, särdeles af och hoos dem som vänner ähre, uthan fridzfördraget och rijkernes afskedher, så och alt härtill öfvade observantz tillägnar oss och våre undersåtere en frij, oturberadh och obesvärat handell och genomfahrt uthi sundet, så och i Danmarck och NorgeNorrige, uthan toll eller besvär. Lijkväll äre fuller härtill monge besvär och hinder inkastade då och då, men altijdh så modererade, att dhe hafva låtitt sigh tåhla och draga, och hindradt fuller een och annan i sin nähringh, men icke studzat all rijkzens invånares trafique och köpenskap. Nu i denne våhr hafver Danmarck begynt emot all rätt, sedhvana och vänskap och oåthvarnat slaget ahn 7 eller 8 våre undersåteres skepp sampt deres godz och store capital, så och confiscerat dem, som vij förnimme, görandes sigh prætension på hvem honom täckes. Sielf är han anklagare, sielf är han domare och tyrannizerar oss som voro vij hans slavar, uthan nogon respect till vänskap eller rijkernes afskedher. Föruthan dett tager han toll och accis af alle dhe vijn och dryckar, som våre undersåtere tillhöre och gåå genom sundet emot afskederne och härbrachte frijheet. Och icke en gångh vyrdar att seya oss dett tillförende; så att nu icke allenast all handell studzar och stannar emellan rijken, uthan dett som värst är, att våre undersåtere nödgas att ställe inn deres seglatz och commercier till vårt landz förderf och undergångh, och våre inkompsters förminskelsse och afgångh. Och landet, som hafver begynt att reppa sigh, vill derigenom, om icke böther skaffas, blifva liggiande obrukadt till vår så och våre undersåteres högh som lågs förkortningh och förderf.

Sedhan hafver han icke allenast härtill hafft sin galleye liggiande under Ruden^h, som hafver iustificerat köpfahrer, och deres godz låtet förtulla, men nu begynner att justificera våre egne fahrkoster och hvadh vij senda anten uth eller emellan fästningar och affronterar oss och giör oss spått och skada uthan nogon försyn, hvar han kan, så att ochså våre vänner och dependenter därigenom förorsakas till att förachta oss. Hvadh nu deropå föllia vill, är lätt att dömma. Och endogh vij gerna söchte medell desse besvär vidh denne tijden medh godha och vänskap att afhielpa, så och hafve dertill sökt vänlige uthvägar, men finne resolutionen i Danmarck vara så förhärdadt tagen, att vij inthet uthrätte annat än underkasta oss mehra spott och iniurier. Och iu längre vij dragadt, iu fastare gör han sigh, och stärcker sigh till vår skadha och olägenhet.

Huru nu dette skall förekommes, äre vij icke obilligt bekymbrade om, särdeles när vij betenckia dett svåre öhrlogh, som vij äre stadde uthi och ännu ingen uthvägh finne opå medh keyssaren och huuss Österrijke, föruthan andre våre difficulteter. Men effter långt betänckiande och alle omständigheters öfvervägande befinne vij oss ingen mindre fiendskap hafve i Danmarck än hooss huuss Österrijke och så myckit väre som han är nährmare och begåår emot oss all fiendskapp, och vij äre likväl holdne att holla inne medh all fiendskap att bevijsa honom. Så att keyssaren vidh denne tijden ingen oss skadeligare adsistent hafver än Danmarck. Der vij och gifve honom tijdh, skole vij innan kort hafva honom i vårt landh och hooss oss, och är i dette fallet een oppenbahra fiende bättre att achta sigh före än en falsk vän till örlogh resolverad. Hvarföre hafve vij hoos oss besluttet, att fuller besökia konungen i Danmarck tillbörligen, anhollandes att dette förbemälte förandras och bothas motte, och på dett fallet att nogot gott nåddes, voro dett att holla för en särdeles lycka och nådhe af Gudh. Men såsom vij ingen godh resolution af honom förmode, uthan kan skee att han ändå öfver alt annat tillfogar oss i Tysklandh nogon affront eller orätt, som dertill nogre tekn finnes, som oss sådant komme till att troo och förvänte, altså finne vij effter denne tijdz lägenheet gott och nu bättre och bequämere ähn en annan gångh, att medhan våre vapn stå oprätt genom Gudz nåde i Tysklandh, sättie kriget i Dannemarck; och medan han endeligen söker dereffter att före kriget där in, fastähn fienden keyssaren skulle föllia effter, på dett Danmarck må blifva knächt och studzas uthi desse fahrlige consilier som han nu emot oss föhrer.

Till denne ända, och att vij först till vår defension måge vara krafftige, så och³ dette medh macht göra kunne, nödgas vij denne sommar att beholla vårt krigzfolck och den recrüten, vij elliest hade ärnat till armeen, här hemma. Och på dett vij kunne fåå regementerne här hemma till häst och foot i ordre, såge vij gerne, att I sielfve så och genom commendanterne vidh siökanten regulerade och rättade våre svenske regementer och⁴ compagnier till häst och foot, effter den designation, som härhoos föllier, behollandes quarr så monge compagnier medh sine officerare under hvart regemente, som denne listan uthvijsar. Men alle öfrige officerare, ryttemästare, capiteiner, leutenanter, fendricker och ringare officerare sändes nu strax heem, att taga vidh sine regementer och compagnier här hemma. Och der I nogorledes skole kunne ombära af somblige regementen till foot nogre fåå gamble knechtar, skulle dett komma mechtogh väll till pass för våre heemregementen. Särdeles att dahlefolcket, så mycket öfriget ähr, motte komma heem i sommar, på dett regementet kunde giöras complett i een hast. Sedhan finne vij särdeles af nödhen, att hvar I icke af våre landzryttare kunne mista störste deelen, särdeles dhe svenske, I dogh så moderera dett att I af Uplandz, Östgöthe, Stålhandske, TorstenStålhanschens och Wittenberg, ArvidWittenbergz regementen beholla allenast af hvardhera 4 compagnier och sände dee andre 4 compagniers officerare sampt medh dhe oberedne rytterne heem, at formera åther här hemma een complet squadron af hvart regemente, sändandes hijt tillika een viss rolla på alle dhe ryttare, som hooss edher beholdne blifva, på dett vij genom ny förordningh och tillvärfningh feelet må kunna låta upfylla.⁵ Och att I af dhe regementen till häst och foot, som I beholle, tage anten öfversten eller öfversteleutenampten hooss edher och i guarnisonerne och låthe dem andre komma heem iu förr iu heller, att rätta in regemänterne här hemma. Således vele vij förhoppas, at vara och blifva här hemma fast på all händelsse till vår värn och fiendens anfall, när som omtränger, beredd.

Dernäst synes oss för all tingh nödigt, att I beflijte eder om, icke så myckit att slå fienden, som at erholla och conservera vår armee och släpa krigedt där uthe sommaren igenom, som I kunne bäst; och att I sökie medell och tillfälle att emot hösten i augusto eller septembri, ja iu förr iu häller, att draga eder uthföre nährmare inn emoot siökanten, så att I kunne hafva tijdh att taga vinterquarteer för armeen i HolsteinHolsteen och JyllandJuthlandh; hvarest vij mehne, der dett gåhr ahn, att armeen skulle kunna accomoderas och bequämas på dedh bätste [sic!] sättet, fåå säkre vinterquarteer och rytterne göra sigh beredne⁶ Dette nu att ställe i värcket och icke blifva däruthi förhindrader, så holle vij dedh således bäst ståå att drifva och executera, att dette holles på alle sijdor hembligen och så I som vij göra dertill præparatorier och sättie oss oförmärckt i postur som vij kunne bäst. Sedan att I under skeen till att sökia quarteer för armeen i Brunsswigh och Luneburger så och Oldenburger Landh, heller hvadh annat I kunne föregifva, söke att retirera eder i augusti monadh neder närmare till siökanten och då tage eder marche genom Meissen, Halberstadt och åth Brunsswiger Landh, såsom ville I där taga quarteer, bringandes hertigerne at affordra sitt folck ifrån konungen i Danmarck och dragandes bispen af Brehmens folck och dett Oldenburgiske därifrån, för deres egne landz defension skuldh ochså på den sidan ElbeElfven. Att I och uthi marchen eller tillförenne affärda een af generalerne, särdeles Stålhanschen, medh een volant armee in åth Pommern och MecklenburgMechlenburgh, som där oförmärckt afvachtade eder ankompst och i medlertijdh såghe på fästningarne och dem förvarade. Såsom och, der eder nogon difficultet ville giöras vidh Elfvens öfverfahrt, att han eder den öpna och eder där mötha kunde.

När detta så voro anstält, kunde I uthi septembri monadh heller i begynnelsen af octobri gåå medh hele armeen in i Holsteen emellan Lübeck och HamburgHamburgh, öfverstötandes och intagandes hvadh platzar i kunne öfverkomme och blifva mächtige, och tryckia så diupt in i landet, alt in i Juthlandh och öfver MiddelfartMedlefarsundet in i FynFyen⁷ så vidt I kunne och armeen vill tillräckia, uthdelandes landet till quarteer emellan regementen, hollandes så godh ordre, som sigh bäst holla låter. Vill nogon sättia sigh emoth eder medh våldh, den må I holla för eder fiende och slåå honom så vidt I förmåå. Och hvar I finne nogon samblingh af krigzfolck, dett vare sigh dansk eller tysk, den söker att skingra och drifva ifrån hvarandre, dett vari sigh i ingången af Holsten eller annorstädes. Men om I blifve beskickadhe eller eder elliest tillskrifves, och I afmahnas att gåå där inn, eller I frågas af hvars ordre I dett göre, så svarar att nödhen tvingar eder att taga quarteer åth folckedt, hvar I kunne finne dem: vele väll vetta i rättan tijdh, när I fåå ordre af oss att gåå dädan igen. Dogh så mycket Fredrik III av Holstein-Gottorphertigen af Gottorff vidhkommer, så frampt han vill sittia neutral och oplåta oss sitt värfvade folck och göra eder där försäkringh opå, så kunne vij väll lijda, att I förskone hans landh, så mycket I kunne.

Vidh dedhsamme, att I ähre i värcket medh dette, så disponerar guarnisonerne vidh siökanten i Pommern och Mechlenburgh således, att dhe i dedh närmeste äre besatte och att I hafve till 2000 godhe knechtar vidh handen öfver guarnisonerne, och itt par godhe ryttemästare medh 200 oberedne ryttare, men lijkväll medh sadlar och pistoler, och förordnar dem Erich Hanssonⁱ commendanten i WismarWissmar till anförare, besättiandes så länge Wissmar medh een annan öfverste eller vicecommendant. Och låter så Erich Hansson taga alle våre strutzer, jachter och båther, som oss tillstå i Pommern, och der dhe icke tillräckie, frachte så monge andre, och i dettsamme I gåå öfver in i Holsten, att han medh förb:te folck och fahrkoster sätter öfver dedh närmaste han kan in i Siälandh och öyerne, öfverfallandes VordingborgVarenborgh och andre platzer där i landet, afseendes hvadh lägenheet och tillfälle sigh kan begifva at emportera KöpenhamnKöpenhampn eller KronborgChronebårgh, eller iu i medlertijdh slåendes ifrån hvarandre alle dee som sigh sökia att ralliera, därtill han särdeles kan bruka rytterne och göra nogre soldater till draguner⁸ att rijda landet up och nedher och hindra alle samblingar, såsom inthet tvifvel är att på sådana infall een stor consternation föllia skall. Då vij hädaneffter väll skole vetta på denne sijdan, att mötha eder och taga skantzen i acht.

Att dette, der dett rätt mesnageras, skall kunna gå ahn, hafver dett sine visse skähl, först att konungen i Danmarcks nährvahrande macht och armee beståår mäst på hans lähnshästar i rytterij, och på hans landhfolck i infanterij, hvilcket mehra är i adparencen ähn i gärningarne. Sedan så är han nu in majo rycht opp, och då anten låther dem häreffter, sedhan accorden är medh Hamburgh slutten, gåå säär och då åter inthet kan hastigt blifva considerabell. Eller att han continuerar lägret, dåå inthet tvifvel är, att hans folck såsom nytt lährer siukna, försvagas och skillias åth. Och att han då inthet skall så hastigt kunne komma opp igen, föruthan dett att han på sådant fall myckit folck moste hafva till guarnisoner, som honom mechtogh tingh⁹ försvaga skole. Icke kan han heller få folck uthur EnglandEngelandh och SkottlandSkottlandh, och Tysklandh är hvarcken mehr så rijkt på folck, och ey skole heller våre guarnisoner i Pommern och Mechlenburgh sådant tillstädie eller eder marche dett tillåta. Att vij altså vele förhoppas, dedt han anten skall vara i en hast att understöta och drifva dett på hans hufvudh, som han oss tilltäncker; eller och iu vara så att tillrätta, dett man anten må kunna accordera sigh ifrån honom medh godhe conditioner, heller och redha honom så till, att han skall fåå medh sigh sielf till att göra och förgäta sine practiker och illvillie på oss.

Tu synnerlige besvär eller hinder finne vij liggia eder i vägen, huru I skole undkomma fienden, som eder uthan tvifvel fölliandes varder, och huru I skole salvera dhe starcke guarnisoner och godhe officerare¹⁰ som I hafve i OlmützOlmitz, SchweidnitzSveinitz och flerestädes innlagdt. Föruthan dett tridie, som väll betänckeligitt är, hvadh fahra vår krigzstat i Tysklandh deraf påkomma kan¹¹ Så endogh vij dette eder discretion, som alt där bäst in loco kan dömma, heemställe, lijkväll holle vij icke för irraisonabelt, om I (alldenstundh vij förmodhe bägge sijders commissarier till fridztractaten att komma tillsammans) söckte een occasion oförmärkt och tagandes tillfälle anten af fångabyte, rantzioneringh eller annadt, att sondera Gallas^j anten genom nogon fånge heller elliest, om icke nu vidh fridztractaten armeerne kunde holla opp af fiendskapp, på dett, på fall af effterfölliande fredh, landen icke motte fahra värre ähn härtill. Der I nu funne Gallas thertill benägen, kunne I lägge eder deröfver i tractat och sluta een vapnhvilo på tree veckor medh honom, så länge I kunne fåå deröfver communicera medh commissarierne i OsnabrückOssnabrygge, och då få tillfälle att förnimma dhe frantzöske ministrers meningh öfver itt längre stilleståndh. Och att I likväll därigenom kunne nåå occasion, att skillias maneerligen ifrån fienden. Kunne I nu afftala tillijka conditionerne af ett stilleståndh på 6 eller flere monader, då kunne I göre edert bäste, icke att sluta strax, men att förena sigh om, till ett besluth framdeles.¹² Dogh så, att I conditionera stilleståndet dett bäste I kunne, enkannerligen att hvarcken dhe keyserische sände deres troupper emoth Ludvig XIVkonungen i Franckerijkes eller Amalie Elisabeth av Hessen-Kassellandgrefvinnans af Hessens folck, eller och I sända nogot emoot chur- och furstar, som adhærere keyssaren. Kunne och I i varande stilleståndh deela quarteeren och creitzerne emellan eder och fienden, behollandes för eder ObersachsenÖfver- och NiedersachsenNedersaxen, LausitzLausnitz och NiederschlesienNederslesien, voro dett fuller inthet att försumma.

Elliest hvar stilleståndh skulle nåås på 6, 8 eller 12 monader, och der på sådant fall Gallass skulle stå däropå, att Olmiz och OberschlesienÖfverslesien motte evacueres och restitueres, i medler tidh så hade dett vähl sine skähl och kunne vij, där I icke nogre särdeles skähl hafve däremot och vi eder att æstimere heemställe¹³ där vara tillfridz medh, alldenstundh då våre guarnisoner kunde stärckia armeen och vij icke löpa hazard att blifva dem quitt. Men LeipzigLeipzigk och ZittauSitthau sampt ErfurtErfurdt, MansfeldMansfeldt och flere sådane ohrter så väll som GlogauGlogou och der kringh liggiande små festningar,¹⁴ holle vij inthet rådh att quittera, på dett Johann Georg av Sachsenchurfursten af Saxen må altijdh holles i sicht, och vij hafve och beholla foten i Slesien till Pomerns defension. Elliest hvadh olägenheet oss i Tysklandh kan tillstöta, så moste vij dogh heller dett uthstå än att vij både här och där skulle löpa af vår stat hazard.¹⁵ Dette finne fuller vij så gott, såsom den der fierran stadder är, och fördenskull optäcke eder våre tanckar, men tilltroo eder att iudicera denne saken bäst nährvarande, och såsom den der sijr, huru tijderne sigh förandra. Föruthan dett at vij icke så väll och offta, som behoff giordes, kunne medh edher correspondera deröfver, och fördenskuldh gifve vij oss medh dett tillfridz, som I häruthinnan görandes varde.

Är dett nu så, att stilleståndet blifver bevilliat, så sluter dett som I kunne bäst, och vele vij per indirectum sondera hooss FrankrikeFranckrijke, om och icke dhe skole vele förstå dertill.¹⁶ Och sedan I hafva dragit armeen och dhe guarnisoner som lättas tillsammans, så sätter forth den marchen åth siökandten, om hvilcken förr är sagdt. Men om så är, att I anten inthet tillfälle finnen till vapnhvilans förslagh eller at I icke medh fienden blifve der ense om, så låthe vij till eder egen disposition, hvadh guarnisoner I finne godhe att draga till eder, såsom och på hvadh sätt I eder marche bäst kunne anställe och skillias vidh fienden. Och endogh vij nogorlunda kunne troo, att han varder eder ett stycke fölliandes, lijkväl sij vij icke, huru dett kan longt nederåth skee, alldenstundh alt nederåth är öde och ingen där länge kan bestå uthan sin ruin. Så är och nu Leipzigk bortta, som för dette hafver fournerat fiendens armee sin nödtorfft. Och synes fienden näpligen att skole föllia eder longt baak om Leipzigk och Erffurdt, så länge dhe äre i våre händer¹⁷ Dett I sielfve alt bäst dömma kunne.

Dette är nu vår intention och meningh, huru I edre consilia och dispositioner i armeen fatta och hvarthän I alt dirigera skolen. Vij arbete på vår sijdo alt hvadh giöres kan hädaneffter, och skole inthet låtha att försäkra våre grentzer på andre sidhan så myckit oss möyeligit är, till vår och vårt rijkes värn och försvar.

Hvadh mehra är till att seya, dett hafve vij mundtligen uthtydt för brefvijsare vår tiänare Jakob Törnesköldh^k och befalt honom alt eder at communicera, begärandes att hvar I dette alt icke finne omöyeliget, I då alt därhän dirigere på eder sijdo och sedan uthan drögzmåhl affärda bem:te Törnesköldh medh nogon säkerheet tillbakars igen, optäckiandes oss eder meningh och tanckar öfver ett och annat, på dett vij och oss dereffter rätta och heemstaten och consilierne disponera kunne. Och hafve I edher till försäkra, att vij på sådane fall hädaneffter skole medh all macht secundera edher.¹⁸ Vij äre eder medh gunst bevågne och befalle eder Gudh alzmechtigh till all vällmågo.

PBG. GH. CCG. AO. GO. ^l

Bilaga: ¹⁹

På dett regementerne till häst och foot, så monge som der uthe finnas i tiänst, måge så här hemma som där uthe blifva rätt uprettade och förordnade i commendet, så synes att dee der uthe således, som föllier, dresseres och dhe andre heller öfrige officerer ifrån capitajnen och ryttmästaren in till den ringaste officerer hijt heemsändes, till att taga sine platzar och formera regementerne här hemma medh, så att icke dubble officerer sättias.

Till häst.

	Blifva quar	Sendes hem
Johan Wrangels Uplenningar	4 comp.	4 comp.
Gustaf Baners Östgöthar	4 comp.	4 comp.
Stålhanschens finnar	4 comp.	4 comp.

När nu hvar squadron som uthe blifver formeras på 4 compagnier à 100 hästar under öfversten heller öfversteleutenanten, så kunne dhe öfrige officererne så väll som rytterne sendas heem att stärckia och upretta regementerne igen hemma.

Till foot.

	Blifva quar i Tyskl.	Sendes hem
Gabriel Kyles Uplendningar	6 comp.	2 comp.
Sperlingz Sudermanlenningar	5 comp.	2 comp.
Axell Lillies Östgöthar	6 comp.	2 comp.
Hr. Erich Stenbocks Vessmanlenningar	6 comp.	0 comp.
Tufve Brehmens Smålenningar	5 comp.	1 comp.
Hr. Gustaf Stenbocks Smålenningar	4 comp.	4 comp.
Flettwodz Smålenningar	4 comp.	2 comp.
Bengt Ribbingz Västgöthar	2 comp.	2 comp.
Nils Kagges dito	6 comp.	2 comp.
Peder Ribbingz dito	4 comp.	4 comp.
Tomos Tomossons Närickes knechter	6 comp.	2 comp.
Hr. Johan Oxenstiernas Nordlenningar	2 comp.	2 comp.
Arfvedh Forbusses Nordlenningar	6 comp.	2 comp.
Johan Flemmingz Österbotn.	6 comp.	4 comp.
Axell Axellssons finnar	6 comp.	4 comp.
Burtens finnar	4 comp.	1 comp.
Lydert Hinderssons finnar	4 comp.	0 comp.
Gordons Careler	5 comp.	1 comp.
Carl Wrangels Dalekarlar	0 comp.	4 comp.

Altså skole alle regementer till foot, som där uthe äre, blifva formerade på compagnier till taledt, effter som den första radhen uthvijsar, och sedan dhe öfrige officerer sendes heem, så högre som lägre, att åther redressera dhe regementen som hemma äre i ordningh och förekomma att icke dubble officerer settias måge. Hvaruthinnan observeras moste, att hvar öfversten blifver der uthe, då öfversteleutenanten sändes heem. Heller blifver öfversteleutenanten der uthe, att då öfversten sendes heem, så frampt dhe både äre tillstädes. Dett samme observeres och medh majoren och quartermästaren af regementerne. Men Dalekarlarne belangande vore gott, att så dhe öfrige gemehne som officerare alle komme heem i höst, att hafva hele regementet, effter ordningen, complet.