Mig ähre trenne min K. Frendes schrifvelser daterede Wismar den 3, 19 och 22 februarii, genom åthskillige poster, och de sijdste af artillerijschriffvaren, väl inhändigadhe, och tackar jag min K. F. vänligen för communicationen så öfver feltmarskalckens desseiner och resolutioner och arméens den tijdz tilståndh, såsom öfver annet vårt tilståndh däruthe, och enkannerligen öfver skepsflåtans och därtillhöriges och præparatoriers fortgång sampt andre hans egne desseiner.
Jag hugner mig enkannerligen öfver de lyckelige progresser, som Gudh teckes våre arméer at felicitera medh, bediandes innerligen om en mildh och nådig continuation. Så hugner mig ey heller lijtet dedh jag förnimmer, min K. F. vara aff feltmarskalcken lempnader vedh flåtan och att taga danske väsendet i acht; såsom och att honom på Kongl. M:ttz vår allernådigste drotnings vegner och effter des ordre feltmarskalcken hafver updragit chargen aff general aff artigleriet; där jag önskar honom af hiertat all godh lycka till, och hvadh min K. F. mig recommenderar att hielpa honom till sin förordning i gagen, dedh skall jag, om Gudh spar lijffvet, hjälpa till sin richtighet.
Belangande nu min K. F. åthskillige ährenden, som han söker resolution öfver, dem tvifler jag inthet att min K. F. hafver anten fått ordre öfver ifrån Hennes Kongl. M:tt heller den ju snart bekommandes varder, efftersom jag dedh bådhe hafver och ähn recommendera skall på dedh flitigste. Ty om jag ähn sielff sökte att göra där något hos, så kan min K. F. doch väl tänckia att jag medh denne inveklede danske fredztractaten så ähr engagerader, att mig ingen tijdh tilräcker, föruthan dedh att resolutionerne doch alle ifrån Hennes K. M:tt sielff komma moste. Doch där jag effter vårt förtroende, icke såsom i krafft af ordre, men consiliivijs, ihugkommer någre saker som jag menar ländha Hennes Kongl. M:tt till tiänst, vill jag förmodha att min K. F. tager dedh väl up.
Flåtans tilredning, equippage, sterckning, försorgning, folck och hvadh därtill hörer tvifler jag inthet, att min K. F. bär åhogan före ded besta han kan, brukandes därtill de medell som han anten haffver hädhanifrån fått adsignation opå heller feltmarskalcken honom kan haffva deputerat eller han sielff kan expracticera, gångandes i uthgiffterne så nähr han någonsin kan göra den ordning, som här hema ähr fattadt, till att undfly all confusion. Men om han personaliter något öffrigt moste göra till sakens deste bettre uthförande, då ville han dedh lijkväl så moderera att dedh icke turberar ordningen heller görs in perpetuum, aldenstundh dedh som skeer provisionaliter lätteligen låther sig uthtydha och förandra.
Jagh hafver vedh ammiralitetet medh flijt giort påminnelse att dedh siöfolcket, som på skepen vedh Wismar ähre förordnade, motte medh första öfversendes. Men så tviffler jag inthet att effter jag sijr aff rullerne dedh min K. F. haffver vedh den tidh ähn hafft ett vackert antaal siöfolck behållet, vill och förmoda att han kan ähnnu någre få därtill däruthe, och som artillerijschrifvaren mig berättadhe hafver min K. F. draget någre aff de danske fångarne därtill och blandat dem in på skepen, ty vill jag förmodha att flåtan lijkväl skall till tarffven kunne blifva besatt. Vill lijkväl inthet låtha på mine sijdha att fordra på öffversendningen.
Sedhan kan jag icke heller förholla min K. F. att här haffver velet berättas, såsom skulle stoort mishag och missförtroende vara upståndet emellan francöseske officererna opå flåtan och holländerne, så att desse mestedeels skole sökia deres affskeedh. Mig ähr fuller saken icke bekendh och mindre orsakerne, men efftersom sådant misförståndh inthet väl tiänar i flåtan, så tvifler jag inthet att min K. F. söker medell att förekommat och så mycket möyeligt ähr att holla nationerne, som tiäna, i godh humor och i balance, hvar och en effter sine meriter. Deth jag aff min åhoga om fäderneslandzens tiänst så och att förekomma all otiänst i en godh mening icke hafver kunnet låtha opåmint.
Flåtan vedh Stockholm giörs medh all macht färdig, och menar jag henne konne vara segelredha uthi endan på denne månedhen. Jag tviflar inthet att min K. F. kan förr blifva tillredz. Och hafver min K. F. imedlertijdh att gifva godh acht på kongen i Danmarckza flåta, huru starck den blifver, så väl af godha skeep som talett, och huru den blijfver besatt. Om skepstalet hafver jag icke någon rett vissheet. Man hafver fuller nampnen på alle hans skep, så gambla som dem där i fiol till siös vore. Men om de alle konne giöras färdige, dedh veet jag icke. En goodh deel af de gamble troor jag nepligen att han kan fåå uth, och hafver mig en berättadt, som för 14 dagar sedhan ähr kommen uthur KöpenhamnKöpenhampn, att kongen icke skall kunne uthrusta öfver 12 heller till dedh högsta 16 retta örligskep som därför skattas kunne. Men i als medh sine små skep heller galeyer skall han konne bringa i siön emellan 20 och 30. Doch skall folcket nepligen konne tilräckia, medh mindre han fåår dedh i någon myckenheet uthur Norge, där man doch menar mangell finnas på gott folck. Dette alt kan ingen bettre ähn min K. F. sielff förfahra, sompt af fångarne, sompt af andhra dem han kan få kundskap aff, anten uthur Lübeck heller och Rostock. Och vore väl verdt att min K. F. en eller flere afferdade på kundskap till Köpenhampn och Sundet, att haffva en rett underrättelse däraff. Ty han dedh mycket bettre dädhaneffter få kan ähn vij härifrån.
Föruthan desse före:ne ährenden hafver jag fuller i min förre schrifvelse medh öfverstleutenanten Carl Hindrichssonb styrckt och rådt därtill, att min K. F. ville vinläggia sig därom att draga generalleutenanten Königsmarckc medh sin armée öfver ElbeElffven och tillijka medh honom och öffversten Helm Wrangelsd troupper försökia att komma in på någon aff öyarne.
Nu sedhan den högste Gudh hafver beskäret feltmarskalcken her Torstensone en så kostelig victorie emot fiendhen i Böhmen och her Königsmarck hafver hafft lycka att impatronera sigh bådhe stifften Bremen och Verden medh alle sine städer, hus och fästningar, öffversten Helm Wrangel slaget fienden under GlückstadtGlückstadh och där impatronerat sig alle marskländerne, så at hvarken keysaren synes vara at befahra och de danska nu i HolsteinHolsten ähre krafftlöse och alt driffvet in på öyarne, ty finner jag nu ingenting högre nödigt och nyttigste ähn att trängia dem danske dedh mästa man kan, till landz och vattns, hädhaneffter och uthaf tyske sijdhan, anten att tvinga dem till bettre och bequemere fredztanckar ähn man ähn härtill hafver sportt eller och, där kriget skall continueras, att få dem rett i klemman.
Dette till att uthretta synes tijdhen nu vara bequemb. Så snart vår stora flåta kan komma till siös och fatta fiendhen i Sundet, skall och her Gustaff Hornf göra sitt till saken på denne sijdhan, där min F. veet fienden haffva åthskillige sine beste festningar och så tämligen försörgdhe. Effter nu hertig Fredrickg, kongens son, hafver sendt alt sitt öffrige cavallerie ifrån sig, Glyckstadh och Krempe ochså nu hafver nog att göra medh sine garnisoners underhåldh, ty ähr inthet bettre rådh ähn att Köningsmarck försäkrar biskopzdömen Bremen och Verden medh godhe garnisoner, så och så mycket rytterij, som till landzens defension synes nödigh, och att han medh resten ginge öfver åth Holsten och Juthlandh, conjungerandes sig medh öffversten Helm Wrangel. Sedhan att min K. F. medh sin underhaffvande flåtha och folck sökte att hielpa dem öfver in på någon af öyarne, anten FynFynen heller SjällandSiälandh, såsom dedh sigh best låther practicera. Hvadh fahrkoster till hestarnes öfverförsell skulle behöffves, dem moste man sambla ifrån StralsundStrålsundh, Rostock, Wismar och städerne i Holsten, SchleswigSchleswijk och JyllandJutlandh. Vore dedh nu min K. F. möyeligt till att göra och förrätta, då vore dedh chronan en mechta tiänst, först att fiendhen bleffve träffveligen distraherat, sedhan att han skulle bliffva perplex i sin defension. Ty vende han sig emot eder, så öpnade han sine landh och Sundet på denne sijdhan, och så frampt han bleffve liggendhe medh flåtan i Sundet och under Köpenhamn, så skulle dedh falla honom besvärligt att holla min K. F. och dhem andre ifrån öyarne. Skulle nu och dette icke låtha så hastigt practicera sig för alle flåtarne komma i siön, så vore lijkväl gott at Königsmarck och Helm Wrangel coniungerades, rensadhe Holsten och Jutlandh och att skantzerne i Holsten, såsom serdeles Kristianspriis (Friedrichsort)Christianprijs och hvadh mehra ähr eröffrat och behollet, bleffve bettre befestigadhe och besatte. Sedhan att man anrettadhe i Jutlandh en god Skantz 3 eller fyra, en vedh ÅrhusÅhrehus, en vedh ÅlborgÅleborg, en på Vendsyssel för correspondencen medh GöteborgGötheborg och sydst en vedh ListerdiepLysterdiep heller en annan bequemb hampn, vestantill, så att man fattadhe dedh landedh i fast possession och till rett contribution, därmedh att sterckia vår armée, försvaga de danska kraffterne och förtaga dem alt hop, då jag förhoppas vill, att deras öyar inthet skole hårdha uth och modhed falla. Där man ochså sedhan, så hädhaneffter som uthur Jutlandh, begynner at arbeta på fiendhen tillijka, vill jag hoppas att han skall snart ledes därvedh och gifva bettre ordh.
Där nu min K. F. detta så funne skäligt och medh dem andra resolverade därtill, kundhe de läggia sig på en bequemb ort i Jutlandh, således, som sagt ähr, fatta landet och holla sig vederredha medh fahrtyg och anned, till des ordre komme och tilfelle gifves att stella alt i vercket. Detta ähr så hvadh jag för denne gång hafver min K. F. att påminna, önskandes honom alle godhe consilia och lycko, och där jag kan och förmå något göra till min K. F. tiänst, finnes jag altijdh därtill beredhvillig. Befaller honom sampt hans käre vårdnat härmedh Gudh Alzmechtig till all godh välmåge. Datum Calmar den 4 april anno 1645.
Adress:
Hennes Kongl. May:ttz till Sverrige,
troo Mann, och General af Artigleriet
Välborne Her Carl Gustaf Wrangel
till SkogCloster, Min K. Frende och besynnerlige godhe Vänn.
Wissmar
Påteckning:
Præs. dehn 25 aprilis Ao 1645.2
__________________________