Jag hafver bekommit åthskillige hans skrifvelser, men enkannerligen en uthi förgår, ther af WismarWissmar daterat then 30. aprilis, och uthaf them väl förstådt tilståndet af Henn. Kongl. M:ttz vår allernådigste drotningz armada, hans commendo förtrodt, sedan och huru alle saker däruthe föreveete och hvadh han anten för facilitet eller difficultet befinner, effter som han haffver mig och på min skrifvelse, medh näste post uthskickat, vänligen svarat och giordt i een och annan måtto migh godh underrättelse, för hvilket alt jag honom vänligen betackar, och skall inthet underlåtha, så vijda min lägenheet tillåther, medh honom at correspondera till Hen. Kong. M:tz tiänst och hans desseins befordring. Jag ville gerna vidh denne occasion svara min käre frende på alle hans skrifvelsers contenta och vore fuller icke otiänligit at så måtte skee. Men sompt för mine andre starcke åliggende skul, sompt och att jagh icke vill holla skepen länge uppe, låther jag för denne gången the ährenden bestå, som jagh sijr att beroo på min frendes egen dexteritet eller icke kunne stort af migh göras därtill. Allenast att jagh på thet nödigste som thenne tijden kräfver må svara och gifva honom mine tanckar tilkenna.
Hvadh som han skrifver om felet på bossfolcket och begärer at blifva medh 300 endsatt, så ähr rede ordre i Stockholm giordt och 2 skep dertill förordnat, som skole be:te 300 intaga och öfverföra. Förhoppas them allareda vara i siön och komma snart fram. Därmedh jag tå vill förmodha, min käre frende skal i så måtto vara entsatt, såsom jagh icke heller annat troor, ähn at innelychte ammiralitets breff detsamma förmäler. Hvadh min frende skrifver om tillökningh på skepen, som han förtröstades medh i vintres, så hafver jag inthet låthit at örka därpå och för min person gerne sedt, at thet hadhe blifvit effectuerat. Men förnimmer at vara gott funnit af Henn. Kongl M:tt det flottan motte föllias åth uhr Stockholms skäran, och såsom desseinen blifver fattat öfver expeditionen och afftalet tagit mellan her Erich Ryninga och min frende, tå alt förrättas, effter som jag fuller kan besinna, Henn. Kongl. M:tt med en sådan stoor tillrustningh något hufvudhsakeligen hafva för händer, och förähn det sättas i värcket föga annat vara at giöra ähn cryssa siön och holla then reen, hälst mädhan noghsampt synes thet konungen i Danmarckb anthen inthet kan eller inthet tör gifva sigh medh sin flotta uhr sin hampn. Skal doch sedan in eventum, i det desseinen resolveras, låtha migh vara angeleget, at min frende må göras capabel något hufvudhsakeligt att uthrätta.
Hvadh jag senast påminte om anskaffande om allehanda små fahrkoster, tiänlige at öfversättia rytter och knechtar medh: Såsom jagh icke annat kan ähn gilla min frendes disposition och försichtige anskaffande, migh i hans skrifvelse uptächt, altså kan jag ey låtha ähnnu thetsamma att örka och påminna, det min käre frende ville hafva thet mäste han kan få vidh handen, at så snart store flottan kommer uth, han tå kan så väl hafva medel vijdh handen, at öfversättia rytter och knechtar medh, som att hafva sielffve store skepzflottan färdigh och tillredz, att agera conjunctim eller separatim medh ammiralen her Erich Ryning, effter som desseinen, som them bådhe kan blifva betrodd och pålagd, tå kan låtha sigh föhra.
En tingh moste jagh vidh thetta här ihugkomma, at ehuru jagh så vidt ifrån staddh och medh desse fredztractater belastat, icke äfven till botnz kan vetta Hennes M:ttz dessein, doch lijkväl kunnandes någorlunda göra min gissning, hvadh som vijdh denne tijdhen bäst står til at företaga och huruledes fienden mäst ståår till at incommodera, så seer jag fuller thet kunna skee genom 2 medel. Det ene på thenna sijdan, uthi attaquerande af någon hufvudhbefästningh, det andra inträngiandet uthi the danske öyorne, opå hvilke hela thet danske väsendet för thenne tijden består. Om nu anten ettehra af thesse ähr till att tentera eller och begge låthe sigh göra, det kan jagh för min person, såsom jag för skref, som långt borto stadd, icke väl skrifva. Men i förtrogenheet att uptäckia mine tanckar, menar jagh thet man till bådhe bör dirigera ögonen och sinnen, men agera ex occasione och såsom kraffterne och medelen kunne tillåtha, doch medh en fast resolution. Och förthenskull såge jag gerna och rådde min k. frende, at han på sin sijdha ville holla thette secret för sigh sielff, men lijkväl disponera alle sine saker däreffter, och arbeta därtill at hafva vidh handen, hvadh han på then sijdhan kan nå och kan tänckia at därhen tiänar. Föruthan the små fahrkosterne, jagh för hafver skrifvit om, så vore gott att min frende såge till, at på hvadh sätt han kan fortificera och stärckia Helm Wrangellc. Och vore ju höghnödigt at the 1800 knechtar ifrån Königsmarck måtte blifva qvar.
Sedhan så ville jagh enkannerligen påminna min F. han ville i PommernPommeren och i garnisonerne härnedre försökia om icke möyeligt vore, at bringa 2000 knechtar eller 1500 eller åthminstonne 1000, at hafva them medh sine officerer vidh handen till at anten senda them öfver till her Gustaf Hornd i SkåneSchånen eller at bruka them hoos Helm Wrangell, såsom Hen. Kong. M:ttz och rijkzens tiänst thet enkannerligen och mäst kan fordra. Vore thet möyeligt, synnerligen om thet vore 2000 eller 1500, så måtte min F. försäkra sigh, thet jagh skattadhe sådant för een stoor tiänst och at thet vore en märkeligh saak at förrätta med. Därom jagh framdeles skall anten sielff correspondera medh min F. eller så laga, at han skall få underrättelse aff Hennes Kongl. M:tt sielff. Jagh recommenderar thesse ährenden min k. frende på thet flijtigste och tviflar inthet, att min frende giör sijn flijt at ställa thet i värcket effter all möyelighet.
Jagh sluter mitt breff så denne gången, skiutendes the andre ährenden till en bequemere tijdh, tå jagh bettre otium kan få att Hen. Kongl. M:t the importanteste at recommendera, och uthi resten med min correspondence min affection emot min k. frende altijdh at betyga. Giffz något tilfälle härtill, bedher jag min k. frende låthe mig veta, hvadh giörligt ähr, medh förste lägenheet. Och befaller min k. frende härmedh uthi dens högstes beskyddh till alt önskeligit gott nu och altijdh, troligen. Af Södheråkra vidh Calmar den 11 maii anno 1645.
Om fredztractaten på denne sijdhen skulle jag fuller communicera min K. F. och någorlundha förstendiga honom hvadh till hoppes eller miströsta ähr, men sosom sådhane svåra saker icke lätteligen låtha döma sigh för ähn man sijr uthgongen, alttså moste och uthslagett förväntas och jag ähnnu intet annedt kan schrijffva ähn att man arbetar där flitigt opå, och befaler Gudh uthgongen.2
__________________________