Öfversten her Adam Weyersa, som nu ähr afferdatt, resa till Eders Kongelige Högheett förorsakar mig att önska med denne min ringa schrijffvelse E. K. Högheett all helsa och välmågo och därjempte förfara om des lycklige tilstondh. Om öffverstens afferdning berettar jag intet anned ähn att E. K. Höghetz intercession hafver myked verkatt hoos Hennes Kongl. M:tt till favor emott honom; ded öffrige berettar han best sielff, och tvijfflar jag intet att E. Kongl. Högheetz gunst honom vijdhare befordrandes och maintinerandes varder.
Om tilstonded här hoos oss kan jag intet annadt schrijffva ähn att altt ståår i sine vannlige och stilla terminis. Med uthskotett, som här haffver varitt församblatt nu öfver 6 vekor, ähr handlatt och tracterat in antecessum och deras rådh begäratt öffver förbettring på medel, enkannerligen om vedertechtt aff quarnetullen, sedhan om någre andre ährenden, ländandes till landz och städers cultur, som synes genom godha ordninigar [sic!], däraff någre för dette ähre giorde och en deel nödige att betenkias och göras, best ståår till att erholla. Man arbetar ähnnu på desse ährenden. Men om anned blijffver denne resa tracterat, ded ähr mig ovetterligtt.
Tractaten medh pomerske stenderne ähr ifrån min sons Jahansb affresa vorden suspenderat och ståår ähnnu till en ny commission. Grentztractaten medh churfursten aff Brandenburg ähr så myked ductum limitum vedkommer mestedels rigtig, men öfver någre rettigheter, enkannerligen om licenten i den churfurstlige deelen heller HinterpommernHinderpomern ähr ähnnu tvistigtt. I Bremen och Verden haffve ridderskaped och landed hyllatt Hennes Kongl. M:tt och Sveriges chrono, och förmoder man med städerne Stade och Buxtehude ochså att blijffva ense, men med staden Bremen giffver ded mehra difficulteter och ähr lijktt att ded lärer Kongl. M:tt och Sveriges chrono så gåå medh den staden, som flere förstar i TysklandTysklandh med sine stora städer.
Brandenburgiske och Phalz-Neuburgiske kriged i JülichGulich etc. haffver fått ett håål1 och ähr genom keyserlige gesanten Hatzfeltt bijlagdt vordedt, men rette condicionerne hafver jag ähnnu intet seett, allenast att ded berättas sosom skulle den saak om religionen, hvilken churfursten prætenderar sosom en orsaak till krigett, vara remitterat till keysarens censur att författa uthur instrumento pacis. Nu hafver E. K. Högheetz herfader schreffvedt hijtt till Kongl. M:tt befarandes, att den förlijkning emellan högbemältte tvenne chur- och förstlige husen skulle kone vara författad till Hans F. Nådes och des höge huses förfong, och begärandes fördenskuldh, att Kongl. M:tt ville sine ministris befala att haffva därpå ett vakande öga så i Wien som annorstädes och enkannerligen på nästkommande rijksdag i Romerske Rijked adsistera Zweybrückeske linean i des haffvende rett. Hafver ochså samma ährende medh sin gunstige schrijffvelse mig recommenderat att ihugkomma, hvilked altt sosom ded mykedt favorabelt ähr aff Hennes Kongl. M:tt uptagett och strax resolverat uthij, alttså skall jag intet förgäta min skyldigheett, så vijdha mig anstår, att ihugkommatt vedh occasion och sökia efter min ringa förmågo E. K. Högheett och des höge anförvanter min flithige och möijelige tiänst att tee och bevijsa.
Om FrankenthalFrankendaals evacuation gåår ded efter gammal sedvana, och beholler Spanien sin garnizon däruthij, af 2 prætexter, den ene att penningarne intet ähre erlagdhe, den andre att KurbayernChur-Beyern och PfalzPhaltz moste vara förlijkte. I medlertijdh plågas stenderne och Spanien blijffver i possessionc. I Wien tracteras om titulaturen och loffvas åå keysarens sijdha in genere altt gott, men nähr man kommer ad speciem och vill vara försäkratt, finner man altidh uthflychtterd. Lijkaså löper ded medh rijksdagen. Man talar fuller någott om den, men tees ringa lust därtill, allenast att man arbetar därpå, huru churfursterne medh sine rådh disponeras måge till ett vaal aff en römerske konung.
Om FrankrikeFrankrijkes, EnglandEngelandz, PolenPålandz tilståndh må jag intet schrijffva, alldenstundh jag veett, att E. K. Höghet haffver desföruthan så godha adviser därom som jag, och beder allenast ödmiukeligen att E. K. Högheet icke ville tagatt illa up att jag bemöder des välvillighett med dette breffs läsande, förlathendes mig på des gunstige affection och benägenheett. Och fördenskuldh sosom jag först E. K. Högheett till all beständig helsa och lijffssundheett samptt lycko och välmågo fliteligen befaler i Gudz dens högstes mildhe beskyd, alttså förblijffver jag och in i min dödh
__________________________