Jag hafver en long tijdh varitt någott försumeligen att schrijffva dig till, somptt för tröttsamheett, somptt för andre infall skuldh som göre mig vedh allting ledzse, jemptte sielffve åldhern. Föruthan dette haffver jag och nu en long tijdh sellan fått breff ifrån dig anten propter defectum argumenti eller att posterne löpa galitt eller andhre orsaker skuldh. Dette felett att ensetia sender jag nu min egen lackeij öfver till dig och att genom honom blijffva deste bettre om mine enskyltte ährenden och sakers tilstondh underrettatt.
Din förrige skräddare Carl Bengtsson, ej identifierad.Carl Benchttsona kom här an för 14 dagar sedhan och förde mig din schrijffvelse till handha aff den 16 octob.b uthij hvilken du mig förstendiger att Peter Helscherc holler därföre, däd man med sluted öfver ryske handelln medh Reval/TallinnRäfflestadh skulle upskiuta till des man sijr hvadh våre sendebudh i RysslandRysland förrette, och dig att vara aff contrari opinion, begärandes däröfver min censur. Att uthreda mig korteligen och medh en hast, så hafver du min mening att förnimma uthur mitt breff till dig medh her Gustaff Bielked. Ded consilium här tagett ähr att lindra tullen och licenten på alle ryske in[-] och uthgående vahrur så och tillatha och sterkia frije handelen i Reffle och NarvaNarffven emellan ryssarne och andre fremmande och dette altt att göra stadigtt, fast och continuerligtt, sådant kan fuller befordras och extenderas genom en favorabel resolution tagen i MoskvaMuskow så och där någon contract därhen kunde uprettas. Men sosom Muskow ähr en barbarisk och jaloux granne och emott oss uptendes aff andre våre vedervertige nabor och skeenvenner, alttså ähr därpå intet att byggia eller sine consilia att fundera, alldenstundh de sig lätteligen latha irra och ähr uthan om all stadigheett. Desse imaginationer giffva fuller en facilitet, men efter altt lätteligen där förvandlas, så moste vårtt consilium stå på Gudh och oss sielffve medh förståndh och försichtighett att practiceras nähr och så vijdt ded sig göra lather. Besvärens lindring och handelens frijheett, seglatzens bequembligheett och köpmannens nytta och fordel moste blijffva ded besthe motif, och där denne en gong vänies därhen, ähr förmodeligtt att han sedhan intet gärna skall gåå dädhan och kan skee att ryssarne aff sig sielff kone drages därtill. På anned sätt ähr fåfengtt att drijffva dette verked och därföre tiänar att du ju förr ju heller sluter medh Reffle stadh, på ded här vedh hoffved därhen altt dirigeres måtte. Och nähr dette altt hafver sin richtigheett, kunde altt skiutas på tijdhen och latha så löpa handeln för sig sielff och den allenest excolera medh godhe rådh och flijt, föruthan att göra där månge ordh aff. Du ville för den skuldh arbeta därhen att ded efter din instruction och till Hennes K. M:tz ratification motte slutett och affhandlatt varda medh stadhen.
Hvadh chröningen vedhkommer så veett henne för de store anlägenheterna skuldh som bådhe aff krigett och fredzhandeln härröre vara upskuten till åhr 1649, där Gudh spar lijff och helsan. Ded jag allenest lather dig veta till din underrettelse.
Om vårtt krig i TysklandTysklandh så och våre fredzhandlingar ähr föga att förmäle. De gåå efter sedvana. Vår armee ligger i WestfalenWestphalen och BraunschweigBrunswijker landh i quarter. Fiendens hafver stått där nähr hoos kring Paderborn, men schrijffves medh näste post att haffva sig begyntt att retirera.
Öffver fredzslutett arbetas fuller medh hopp och vanhopp. Hvar vill mykedt synas göra därtill, och gör den minst som mest skräner. Neapel med hela kongerijkedt serdeles peuplassen hafver revolterat och tagett protection aff FrankrikeFrankerijke. Huru altt afflöper, ded giffver tijdhen.
Käre Son. Som jag altt härtill var kommen och achtade att arbeta på andhre mine privat saker som jag med min lackeij skicka skulle, kommer mig dette tilfelle tillhandha att öfversendha dette breff medh herr Lars Kruses tiänare. Hvarföre jag lather ded gåå för uth och hafver du andre härefter att förventa så om dine anlägenheter som om andhre mine ährenden. Den högste Gudh dig mildeligen bevare och regere. Aff StockholmStokholm den 17 decemb. anno 1647.
Påteckning: 1
Præs. den 4 jan. 1648.
Jag tvijfflar intet att du hafver förstått att din broder Jahan hafver nu sedhan sin S. hustrus fru Anna Stures dödh satt sin hug och fattadt en kärleek till fru Margretha Brahef S. herr Benchtt Oxenstiernes efterlatne husfru enkia. Och ehuruväl ded skall ähnnu gåå i miug, så ähr ded doch dem emellan aftaaltt och jag och din moder giffvett vårtt samtycke därtill.g Gudh giffve dem sin välsignelse och lycko därtill. Ett gåår mig någott däruthinnan till sinnes att hon alleredhe någott till ålders ähr kommen i regard aff hans person. Och ändoch ingenting Gudh ähr omöijeligtt, lijkväl kan jag icke göra mig stoortt hopp att sij barn aff dem. Hvarföre jag och nu så myked mehra ähn förr åstundar att dine tankar om gifftermåål motte befordras och aff Gudh välsignas, för hvad orsak jag helst såge att du sloge din hug till greff Nijlses dotterh, ded hafver jag för dette förmältt. Och tvijffler intet, nähr jag alle sakernes omstendigheter betrachtar, att du fuller medh henne genom Gudz mildhe direction skulle vara belathen. Men efterdy du icke ähnnu hafver resolverat, så moste ded så stå och siudha till des anten du sielff sluter till eller från, heller någon annan giffver uthslagett. Ty jag, med mindre jag förfarer din intention, hvarken vill heller måå tala där alvart heller skemptvijs om. Ty att tala därom och draga dem opå ett hopp, som sedhan skulle fallera, vore intet anned ähn att retha sine vänner opå sig och till sitt förtaal, ded jag för min person intet gärna gör, helst nu efter din broder förhopligen kommer i starkare venskap medh farsysterni. Om du nu så länge viltt latha ståett orörtt till des du kommer hijtt öfver, ded Gudh lathe skee i rettan tijdh medh helsan och hugned, eller om du kantt lijdha att jag skemptar därmed fram, ded stellar jag till dig och motte gärna veta din vilie.
Eliest hafver jag ähnnu icke velett tala om din öfverkompst, efter jag hafver seett occasionerne att stryke hastigtt sin koos och åhrstijdhen ded intet tillatha. Men spar Gudh lijffvet och helsan, så skall jag beflita mig om att förvärffva dig loff hijtt öfver i tilkommandhe våår, hvadh heller chröningen gåår för sig heller skiutes up, då att hielpa saken till endskap. Spar nu Gudh oss på alle sijdher lijffvedt, så vill jag hoppes att vij till den tijdhen får talas vedh.
Om mine privatis där i landed så LivlandLijff[-] som EstlandEstlandh hafver jag någorlundha schreffvedt dig för dette till och recommenderar dig ähnnu dedsamme att giffve godh achtt på mine tiänare och deras förehaffvande och botha hvadh du seer mig sker förnähr. Medföliande breff beder jag dig att vele öfversendhe till WolmarWålmar. Gudh bevare dig mildeligen. Datum ut in literis.
Præs. den 4 jan. 1648.2
__________________________