Huruledes Gudh hafver behagatt att uthur denne usle verlden kalla till sig min nu mehra salige käre hustru, henne fuller till roo och glädie, men mig till ängslan och bedröffvelse, ded varder min käre broder seendes uthur min förrige, doch bijfogade schrijffvelse. Nu förnimmer jag uthur hans kärlige schrijffvelse, dateret den 11 huius och mig i dag handfongen, att min K. B. ded desföruthan hafver förfaritt. Och tackar jag min K. B. tiänsteligen, som med mig drager medlijdande och mig all skälig tröst och hugsvalelse subministrerar. Sijr och fuller, att nu inted anned ståår till att göra ähn sökia Gudh om tröst, styrke och tålemodh och fatta i honom ett gott och rett hopp. Den godhe Gudh affvärie all vijdhare olycka och bevare min K. B. och flere godhe venner ifrån all olycko, skadha och fahrligheett, så och ifrån sorg och bedröffvelse.
Jag hafver fuller söktt alle medell att föra min s. käre hustrus lijk nu härifrån och till min gårdh FiholmFijholm, där i kyrkian att begraffvas vedh lägenheett, men haffver härtill intet konett komma aff för de månge gesanterne här ähre ifrån PolenPålandh, RysslandRyslandh, BrandenburgChur-Brandenburg, pommerske landzstenderne och StralsundStrålsundh, bremiske och verdeske capitlen, stenderne och BremenBremens stadh, föruthan andhre mehra. Och arbetar jag mig igenom så mykedt jag kan. Ryssarne falla mig besvärligast. De föra in speciem intet annet med sig ähn besväringspuncter och en deel aff ringa importance, men ähre förtretelige nog. Doch tycker mig aff deres taal och mine, att de ähre kompne mestedeeles till den ände att förekomma altt misförstondh och uppeholla venskapen. Brandenburg söker medh grentzen att gåå oss nähr. De pomerske tesgmoniere devotion och hoppas att finna contentament. De strålsundske efter möijeligheett ville gärna niuta frijheett och högheett för andhre, men förmodar, att de skulle nå och niuta deres gamble rett. Den pålniske gesanten eller envoyé, Krakow, MatthiasMatthias Krakaw benämdh, haffver inge andre verff, så vijdt de ähn ähre vetterlige, ähn att gratulera, tacka för recommendationen till kongevahledt och betyge sin begärlighett till fredztractaten, doch så att ded mehra synes en excuse ähn maturation. De bremeske och verdische sökia hvar sitt interesse.
Hvadh fredztractaten medh Pålandh vedkommer, sökes fuller åå vår sijdha vedh denne tijden medh alffvar, men så mykedt jag döma kan, troor jag intet att den i åhr gåår an, så framptt jag pålske nährvarande staten och deres consilia ansijr och dömer. Finner jag någott vist heller apparentligt, skall jag ded min K. B. notificera uthan drögsmål.
Her Benchtt Skyttea reser i desse dagar aff till Danmark åå Hennes K. M:ts vegner att stå fadder till kongen i Danmarks dotter den 12 augusti i KöpenhamnKöpenhampn.
Vårtt ansteltte möthe åå grenzen emellan Sverige och Norge om SärnaZerna och JärnaJerna sochnar i FunäsdalenFunnedalen ähr afflupen uthan fruchtt, efterdy de danske där intet ähre mötte, oansett de möthed solliciterat haffve. Framdeles fåår man höra des skääl. Härmedh ändar jag denne gong mitt breff och befaler min K. B. samptt hans käre gemål och anhörige i Gudz mildhe beskerm till lijff och siäl. Aff Stokholm den 19 julii anno 1649.
Min K. B. beder jag tiänsteligen att vele vara obesväratt att försendha dette breffvedt till min son Oxenstierna, ErikErich. Jag tiänar honom gärna igen.
__________________________