Med min lackeij Matthias (den jag för en månedh sedhan afferdade) haffver jag schreffvett dig till de publicis och privatis så myked mig på den tijdhen förekom och syntes nödigtt vara.a Och eftersom din tiänare Jahan Pederson var kort tilförende ankommen, svarade jag och i hastigheett och korteligen på de breff och ährenden som han med sig fördeb, alttså att jag nu icke så besynnerligen någott haffver att schrijffva om. Och att upreppa ded samme synes icke stoort vara aff nödhen eller dig till någon information eller rettelse. Lijkväl sedhan Jahan Pederson nu ähr afferdatt ifrån StockholmStokholm (dijt han i medler tijdh hafver varitt), sedhan och ifrån RydboholmRidboholm, hafver jag funnett skäligt att ju förr ju heller afferda honom tilbakers till dig och att göra rapport om mitt nährvarende tillstondh, så och om dine saker, så vijdha han dem hafver konett förstå. Och så medh ded samme schrijffva så mykedt dig till som jag skattar verdt att mentionera.
Dine breff medh din tiänare så och tvenne latinske breff aff den 21 och 23 novemb.c, men hijtt den 24 huius ankompne, haffve mig hugnett att jag sijr uthur dem, ded du medh din käre hustru, min dotter, vore vedh tämelig godh helsa och uthij hopp och förväntande aff en mildh och hugnelig förlosning ifrån barnsbörda. Dogh merker jag därhoos att dine sting och holdh i sijdhan kommer esomoftast igen, ehuruväl ded icke varar uthan till någre fåå tijmar, hvaremott du söktte medh bandh och läkedom att lindratt och bothatt. Eder lijff och helsa hugner mig öfver alt annedt verldzligtt och beder jag innerligen Gudh att han eder begge vedh godh och stadigh välmoge länge erholle och bevare ville till lijff och siäl. Sedhan, sosom han hafver din käre hustru medh lijffsfruchtt välsignett, att han altså mildeligen techttes giffve henne en godh och glädiefull förlosning och välsigne eder bådhe med lijffsfruchtt efter sitt godhe behag och vår nytta och hugnadt, frögdandes eder först därmedh och mig sedhan medh hugnelige tijender. Den samme godhe Gudh botha och lindra den svagheett som du äst belastatt medh, och om ded vore hans behagelige vilie att du till ditt godha och fasta styrke och välmåge motte komma igen, vore ded mig på denne min ålderdom fast den högsta verldzlige hugned jag kunde fåå heller hoppes. Aff nöden ähr ded för digh att, ded du finner din verk och svedha att excitera eller giffva därtill anledning, du ded på ded nogaste undanböger och achtar dig före, enkannerligen att du icke understundom så landfolkedt och officererne favorizerar och söker att göra till vilies medh ett ringa rus heller någon debauche, ded du sådantt därefter moste bötha före, hvilkedt jag aff egen förfarenheett haffver sportt och kenner ähnnu hvadh effect ded haffver, oanseett jag medh sådane svagheeter hvarken i huffvuded heller sijdhan hafver varitt belastatt.
Din hustrus fadermoder fru Elsad, greffvinnan, ähr som jag merker mykedt svag, troor och fuller att hon intet skall göratt longtt. Gudh giffve oss alle en salig stundh och i rettan tijdh. För min person tackar jag Gudh att, endog krafterne ähre ringa, som mine åhr och andre condicioner eij heller anned tillatha, lijkväl orkar jag så tämelig släpa mig fram medh medelmåtig helsa och uthan verk, des jag högeligen tacker Gudh. Min dotter Kahrijne hafver jag altt härtill behollett hoos mig till att undfly min ensligheett och att niuta hennes bijstondh i mitt husholdh. Så ähr min dotterdotter Agneta Hornf medh sin man öfversten her Lars Kruseg och deras lille son till mig kommen för helgen och ähnnu här hoos mig. Ded ähr nu min hugned att jag sijr dem och deres barn. Gudh välsigne och bevare eder alle, samptligen, och sosom jag tackar honom aff hiärtatt för ded han hafver iblandh mine sorger lathett oss leffva dette förledne åhr öfver och nu snartt sij ded nye, altså beder jag honom troligen att vele haffva oss alla samptt och synnerligen i dette nye ingåendhe åhredt befalett i sine gudomlighe hender till styrelse och beskyd, att vandra på hans stijgar och i hans lag och budh bådhe dag och natt, att han ville bevara oss samptligen för all olycka och efter sin godhe vilie giffva oss altt ded honom behageligtt och oss ähr gagn[-] och hugneligtt till lijff och siäl, enkannerligen dig och din käre hustru och allom dem som I käre haffve, ett gott och lycksaligt nytt åhr och månge efterföliande.1 Jag ähr altt ähnnu här hema på TidöTijdöön och blijfver fuller, om jag leffver, in emott kyndermessa. Sedhan eller någott förr ährnar jag mig åth Stokholm på någon tijdh tilgörandes, sosom jag sijr att mine krafter kone tåla och andre occasioner fordra.
Hvadh jag förmältt uthij min förre schrijffvelse om ded breff eller donation du hadhe bekommett på de beholdne bönder i DingtunaDinchtunah, att ded motte förandras och stellas in forma consueta in præsens2, ded haffver jag ochså nått, och fått till mig breffvedt underschreffvett och förseglatt in originali och ded tagett till mig i förvaring till ditt bestha till des Gudh vill du kommer hijtt öfver. Och sender jag härhoos copien däraff så och aff invijsningsbreffvedt till landzhöffdingen Stiernsköldh samptt uthrekningen därpå och så secreterarens Jahan Månsons breff till mig in originalii, på ded du altt må sij huru ded ståår. Jag hade fuller gärna hafft de ovissa parzelerne aff dette åhr, på ded du och däraff hade kone hafft någon hielp, men så moste jag latha blijffva vedh anordningar och cammarens resolution. Invijsningen hafver jag undfått aff landzhöffdingen och ährnar härefter läggia bönderne (så vijdha man kan niuta skattebönderne)//3 här under Tijdöön till daxverken och arbete. Hvilkedt ochså nu merkligen kommer till pas, alldenstundh jag haffver tagett TärnöTernööj och giordt ded till en ladugårdh, ährnandes där att anretta ett skäffverij. Hvadh nu desse böndernes i Dinthuna rentor så åhrlige som ovisse angåår, endoch de åhrlige rentor ähre aff min förlähning, lijkväl skole de samptligen blijffva till anno 1650 beholdne och annorstädes åth dig erlagdhe, anten genom någon min förlähning heller annan anordning, som ded kommer oss bådhe till pas, så att du nästföliande åhr kantt göra ditt facit därpå.
Hvadh din hustrus godz vedkommer fåår du fuller besthe underrettelsen aff Clas Erichssonk som hafver seett dem. Jag merker att på dem ähr mehra geldh ähn de kone betala på 2 eller 3 åhr. Aff hvadh orsak veett jag intet. Jag hafver din fougdhe Nilsson, JohanJon Nijlsson befalatt att vinläggia sig om betalningen så mykedt skee kan och sij till, om han kundhe befrija dig och din käre hustru därifrån, mädhan I ähre uthe. Mig tycker och att ded bytett som uprettatt ähr anten ähr grundatt i veeldh och affecter eller ju oachtsamligen öfverlupett uthan betenkiande. Arffved ähr sådant som Gudh och föräldrarnes condicion hafver giffvett och tillathett. Men så hafver man tagett altt ded som intet duger och lagtt systern till och skingratt godzen på ded besthe sättedt man hafver konett. Om ded nu frambdeles altt därvedh så skall blijffva, ded moste man affsij hvadh sig göra lather. Clas Erichsson hafver fuller giordt en anordning i godzen för dig till chröningshögtijdhen. Jag skall sij henne öfver och hielpa att disponerat som jag finner skäligtt och dig till undsettning.
Huru nu alle saker stå i LivlandLijff- och EstlandEstlandh i mine godz, därom hoppas jag att få underrettelse medh min lackeij tillbakars. Och tvijffler jag intet om att du, så vijdha sig göra lather, sijr mine saker till godha i Estlandh, så och icke mindre i Lijfflandh eller Biskopsdömed. Jag fick igåår tvenne schrijffvelser ifrån Jakob Beer (icke vetandes på hvadh vägh, allenaste ifrån postmästaren i Stokholm), schreffne sijdst i octob. och först i novemb.l Med hvilken sijdsta Beer mig öfversender tvenne förslag, ded ene innehollandes en balance aff mine beholdne penningar aff ded förledne åhr, ded andra ähr en information på förslag öfver denne åhrs intrader och åhrsvexster, på ded jag i ded nährmeste kan sij och döma hvadh jag hafver till att förventa. Jag merker fuller att dette misåhr rörer så mig som andra och kommer det mig intet fremmed före, men kan lijkväl intet anned sij ähn att Beer drijffver sakerne någott nähr till mitt bestha och nöije. Och efter jag uthur din schrijffvelse merker att du haffver ventt honom till dig och jag intet tvijfflar att han hafver varit där, ty lather jag altt därhen bestå, väl vetandes att du åthminste densamma, hvar icke bettre rettelse hafver undfongett. Allenast att jag medh fåå ordh inspectionen aff mine godz och tienere i Lijff[-] och Estlandh dig betroor och committerar.
Härmedh sluter jag denna gong mitt breff och önskar dig och din käre hustru lycka och välsignelse och mig altidh hugnelige tijender ifrån eder. Befalandes eder medh all eder vårdnad härmedh i Gudz mildhe beskydh till siäl och liiff. Aff Tijdöön den 31 decemb. Anno 1649.
Helsa din käre hustru, min dotter, på mine vegnar. Du recommenderar mig Peter Helschersn saak. Jag kenner honom och för hans qualiteter så och affection emott mig (däraff jag hafver prober) hafver jag alltid älskatt honom och så mykedt mig hafver anstått gärna adsisterat honom till H. K. M:ts tiänst. Jag veett nog att Spiringo ähr på honom mislyntt. Om jag någott förmå, skall jag gärna sökia att maneerligen sustinera honom, därtill mig eij heller lijtett movera skall din recommendation. Vale.
__________________________