Medan jagh i Grotiia bref hafver funnet een præfation för några svenska historier, som han ärnar under E. Exc. nampn låta publicera, så hafver jagh den samma begärligen igenombladrat. Kan fuller så hastigt intet rätt läsat eller något vidare döma ther om, men mig tycker hans propositum vara mycket gott, och att man borde vidh denna occasion genom allehanda medell poussera honom her till och fleere sådana saker. Han förer här uthi tämmeligen väl uth, så vijda thet i ett breef kan skee, att icke allenast gothi, gepidæ, normanni (hvilcket här till mäst hafver beståtz aff alla scribenter, undantagandes denna Cluverius [Clüver], PhilippusCluveriob) uthan och vandali och longobardi äre alla uthgångne af Scandia. Hade han mehra information af våra archivis och archivariis, han kunde mycket vackert skrifva, effter som han i andra gentium historier är mächtog väl bevandradh och hafver således träffeligen goda instrumentalia ther till, allenast han och blifver hollen i den goda affection, som han och synes hafva.
Och medan denna occasionen förefaller, kan jagh icke underlåta att tiänsteligen påminna E E om the skriffter, som Messenius, JohannesMesseniusc så högt berömmer sigh hafva giort i sitt fängzle, att inga deslijka hafva varit, inga äre och inga blifva såsom hans breef i fiool om vinter till regeringen lydde. Jagh var i trij åhr nästan såsom Messenii amanuensis och corrector på tryckerijet i sådanna saaker, veet fuller quantopere ille agat Suffenumd, troor intet att the äre sådana, thet man kan medh ähra låta tryckia och publicera them för än the blifva omgutne. Jag önskade lijkväl att jagh motte få see them förr än the tryckias. Holler så före, om han hafver hafft någon godh historisch bibliotheca hoos sigh och andra manuscripta, att ther kan lickväl finnas något gott iblandh, mycket tillsammans hämptadt uhr andra historier och under vissa classer comporterat, som skulle mächtogh lijsa eens annars bättre arbete.
E. E. kenner hans styl, att han står mäst opå een hoop grandia altesonantia verba, specie ampullosa, re cassa et inania. Täcktes E. E. bevijsa migh den nådhen att jag fingo ett exemplar ther af hijt, ville jag see till, om man kunde så beredat, det Grotius lade ultimam manum ther opå. För min persohn tors jagh intet biuda migh ther till, kan fuller ock tänckia att thet näpligen skall bjudas migh. Jagh sijr fuller ock af Cicerone sielff, som så väl hafver kunnat den konsten, att nu näpligen finnes hans maka i verlden, huru svårt han och håller att taga sådant opå sigh, ther han skrifver: Historiam scribere requirit vacuum tempus et liberum, neque enim occupata opera neque impedito animo res tanta suscipi potest; utrumque opus est, et cura vacare et negocio. Nec enim institui potest historia nisi præparato otio, nec exiguo tempore absolvi.e Men motte migh lijkvähl något förtroos theruthi, så ville jagh försökia till att göra præparatoria åt een förbättrare. Beder E. E. gunstligen icke förtänckia migh att jagh thes i höghvichtigare saker förhindrade tanckar här medh besvärar.
__________________________