Vij hafve, her feldtmarskalck, fuller hafft i sinned, att stärckia uthur eder armée vårtt krigh i TysklandTysklandh, till att föra ded genom Gudz nådhe till ett godt och fredeligit uthslagh. Män när vij betrachte först att vij inge troupper, hvarken till häst eller foot, kunne uthsända och affärda eller i någon måtto låta försvaga arméen, förän ratificationerne på freden emillan oss och kungen i Danmarcka ähre förväxlade, fästningarne och landett på både sijdor öffverleffrerade och inrymbde och kungen i Danmarck sitt follck hafver affdanckat. Så kommer eenkannerligen därtill tijdens hastige förelöpande och att vår armee står oss långt ifrån och i vår nabos landh, som vij, förän freden ähr stadfäst, icke kunne evacuera, och sädan icke måge däruthinnan uthan pachternes förkränckelsse blifva stående, och dessföruthan kunne vij så hastigt icke bringa skepp eller skutor tillväga och särdeles hafva dem där in loco och i rättan tijdh. Ty ähre vij vordne förorsakade något att förandra vår förre mehningh. Och fördenskuldh eder allt härmedh bättre till een ändeligh resolution velat uthtyda och öfverskriffva, hvadh vår villie ähr att I nu giöra skole och våre saker däreffter disponera.
I vele2 fördenskuldh oss så snart oss fredzfördraget ähr blifvit föreläsitt, hafve då medh samptlige vårt elskelige rijkzrådz rådhe som hoos oss varit hafve, godt funnit, stadfäst och underskriffvit och nu affärdat vår secreterare Issraell Issraelssonb därmedh nedh till grändtzen, att han iempte een af vårt rådh, anteen her Lars Kaggc heller her Thuro Sparred, om en eller annan vore förhindrat, att öffverlefverera och förväxla effter affskeeden. På dedh man till pachternes execution strax träda kan och giöra våre promisser på vår sijda ett nöye, alldenstundh vij icke annat vele förmoda än att kungen i Danmarck ratificationen in forma och till vårt nöye uthfärdandes varder.
Ty ähr vår villie att så snart ratificationerne ähre på både sijdor godh och richtige befundne och förväxlade och I därom blifva af våre commissarier underrättade, I då straxt effter pachternes innehålldh den 16 huius på den ene sijdan affträda till kungen i Danmarckz fullmechtige LandskronaLandzchrona och HelsingborgHelssingeborgh och på den andre sijdan samma dagh anamma och till oss inrymma låta HalmstadHallmstadh medh dess lähn. Och såsom affskedet ähr att blåtte fästningarne på både sijdor skole leffvereras uthan stycken eller något annat förrådh, alltså hafve I till att åå våre vägnar låtha eder contentera medh blåtte festningarne, att den danske gouverneuren medh garnisonen drages uth och I däremot i Halmstadh föhra in vår förordnade gouverneur och garnison, efftersom vij och have förordnadt vidh VarbergVarbergh att herr Lars Kagg ded skall intaga åå våre vägnar, introducera vår gouverneur och garnison och gifva alltså alltsammans sin richtigheet.
Hvadh förråded vidkommer, låthe vij kungen i Danmarck disponera öfver sitt såsom honom täckes. Män i Landzchrona och Helsingeborgh är vår villie att I låta all stycken och ammonition, af hvad sort den ähr, inlasta i någre fahrkåster, egne heller hyrde, och dem alle låta öfverföhra till Hallmstadh. Hvadh proviandt vedkommer, kunne I förhöra om dhe danske vele behålla hvadh förrådh i Landzchrona och Helsingeborgh ähr och giffva oss så mycket igen af samme sort i Halmstadh och Varbergh, på hvilket fall I förväxlingen kunde vedertaga. Män vele de icke, så måge I låta föhra öfver till Hallmstadh, hvadh i Landzchrona och Helsingeborgh finnes. Och skole I icke förgäta af ländzmannen på Halmstadh infordra jordeböcker och rättelserne om landzens inkompster så och landzens och städernes privilegia sampt domar och andre rättelsser som tiäna och nödige ähre till landzens och städernes regieringh sampt underrättelsse för oss i regalierne, eenkannerligen fisci.
Och på dedh I detta allt så mycket bättre och beqvämare i förstonne må kunna förrätta, ty vele vij att effter tijden starckt lijder I nu drage där medh armeen neder till Helsingeborgh och ÄngelholmEnglehollm, lempnandes gouverneuren medh sin garnison qvarr i Landzchrona och Helsingeborgh, gifvandes dem ordre att de den 16 huius (så frampt ratificationerne finnes richtige och blifva åå grendtzen förväxlade) öffverantvarda blåtta fästningarne Landzchrona och Helsingeborgh sampt lähnen i DanmarkDanmarcks händer och förfoga sigh således ju till eder uthi arméen. Och att I däremot samme dagh, lempnandes huffvudharméen under generalmaiorens conduicte och upsicht, medh den deputerade garnison till Hallmstadh såsom och convoyeradt medh någre hundrade hästar begiffve eder till Hallmstadh och dedh åå våre vägnar eder inrymma låtha och anamma. Sädan sättia och öfverantvarda dedh till generalmaiorens och commissariens Casper Otto Sperlingse administration och inföhra vår garnison såsom häreffter specificeres.
Vedh denne occasion ähr vår villie att I taga till eder gouverneuren Sperlingh sampt vår secreterare Issraell och sädan I hafve låtet komme landzständerne aff Hallmstadh och Lahollms lähn där tillhopa, notificera dem fredzfördraget och att dhe ähre exempterade och absolverade ifrån all obligation till kungen och Danmarcks chrono i tijden af pacterne och försäkringen och allt intill dess dee ordentligen af oss eller våre effterkommande bliffve restituerade. Begärandes af dem att vetta, hvilke som hafva hugh och lust att blifva boendes under vår regeringh och oss att vela försäkra medh deres lijfflige eedh att blifva oss, våre effterkommande och Sveriges chrono trogne, hörsamme och tiänstvillige undersåther, såsom dee för detta kungen i Danmarck och Danmarckz chrono varit hafve. Och de därtill resolvera att dee då giöra deres eedh in forma som secreteraren ähr medgiffven. Hvilke nu af adell som boo där i lähnen och villia blifva boende, sädan och alle präster, bårgare och bönder som denne eedh oss lijffligen giöra och medh sina reversaler in forma försäkra vele, dem måge I åå våre vägnar däremot tilseya och låffva att dee medh deres rätt och vahnlige frijheet, välfångne privilegier och egendomb conserverade och erhålldne blifva skole och frambdeles af oss, nähr dhe oss därom besökiandes varde, få confirmation. Män adelen som hafva där godz och dem icke städze begäre att besittia måge effter fördrags lydelsse niuta godtzen, dock så att dess effterlempnade tienare och landbor oss till troheet och hörsamheet blifva obligerade. De andre landzständerne aff präster, bårgare och bönder som icke vele sigh medh eedh emot oss och Sveriges chrono obligera, dem måge I åå våre vägnar tillåta åhr och dagh frijheet och rätt att sällia sin huus och fasta egendomb och begiffva sigh därifrån, dock så att mädhan dhe quarre ähre och sigh där förhålla, dhe sigh förbinda och obligera till troheet och hörsamheet, medh mindre de sigh strax dädan begiffva vele. Män hvadh fougder och befallningzmän vedkommer, dem kunne I licentiera och sin koos till sin herre gå låta, medh mindre han eller de där i landedt ähre besittne och vele träda på vår sijda och oss medh sin eedh försäkra, då han eller dee där under vår regieringh förbliffva må, uthan tiänst och embethe.
Så snart nu detta ähr beställt, då vele vij att I förfoge eder till arméen igen, och sädan Hallmstadh och Varbärgh i våre händer ähr att I då innan den 23 septembris dragen vårtt follck uthur alle faste platzer i Skåne och BlekingeBlekingen, inrymmandes Danmarcks chrono och adell hvar dedh sine igen, så gott dedh då finnes uthan stycken, ammunition och förrådh. Och därmedh vidh förb:te den 23 huius gåå öffver grändtzen medh heela arméen, släppandes Smålandz rytterne sampt allt Smålandz footfolcket heem till sitt och dedh västegöteske heem till sitt. Dedh östgötiske och sudermanlandske såå ryttare som knechter skole I under conduicte af någon beqvämb officerare medh tilhielp af landzhöffdingarne låta leedsaga och medh strängh ordre och disciplin befordra genom SmålandSmålandh den beqvämeste vägen heem till sitt, efftersom hvar finnes hemma till. Ochså dedh uplandiske sampt vässmanländiske så rytterijedt som knechter låthe gåå genom VästergötlandVästergöthlandh under conduicte af een beqvämb officerare medh tilhielp af landzhöffdingarne på hvarie ort, så att ordre och disciplin jempte folckzens tarff må tagas i acht och landzens skada afväries. Dedh finska rytterijedt måste I deela i tu och under samma conduicte den ene hallffve parten låta föhra den ena vägen och den andre den andre vägen genast hijt åth Stockholm, där vij annordningh till deres öfverförssell vele giöra låta, att kunna öfversättias så snartt dee ankomma.
Belangande garnisonerne, så ändock vij fuller för detta hafver annorlunda annordnadt, mädan vij trodde oss kunna i höst recreutera vår tyske armée hädaneffter, män sädan tijdzens och åhrssens längd oss hafver öfverfallit iempte andre skääl, ty hafve vij dedh således funnet gott att förordna och vele att I allt däreffter dirigera, nembligen att I taga öffversteleutenanten af hoffregementet Knorring, FransKnorringhf sampt maioren Jahan Urquardg medh qvartermestaren under regementet och läggia dem medh 9 dee bästhe compagnier af hoffregementet in i Hallmstadh. Och så frampt dee 9 compagnier giöra 1000 man, kan dedh vara, som vij mena, starckt nogh att hålla bårgerskapet i huden, nähr 3 compagnier af 300 man åthminstonne altijdh ähre på vacht. Män där de förbe:te 9 compagnier icke hinte så högdt, måge I heller taga ett compagnie tu eller tree därtill, så att dee giöra 1000 man complett, heller mehr än mindre, och lempna så i Hallmstadh ett compagnie ryttare aff Västgötherne eller Smålenningarne därhoos till vijdare beskeedh, medh hvilket I eenkannerligen måste observera huru starckt bårgerskapet ähr, och effter som I finna dedh starckt heller svagt, däreffter måste I garnisonen moderera, anteen stärckia heller försvaga till vijdare resolution, att vij in omnem eventum blifva mästare af platzen. Hvarföre I och, där I finna uthur omständigheeterne oss icke nogsampt medh den föreslagne garnison försäkrade, då måge I den stärckia effter lägenheeten, till dess vij af eder rapport nogsampt kunne blifva informerade och sålunda giöra een viss resolution och förordningh. Till Varbergh hafve vij fuller destinerat först att intagas under her Lars Kagges conduicte aff een squadron af västgöthe knechterne heller dedh andra folcket som ligger i GöteborgGötheborgh, män att ded sädan af 3 comp. af vårt hoffregemente under öffversteleutenanten Capellh afflåssas och fästningarne tages i acht och vårdh. Och där desse 3 compagnierne icke giöra tillfyllest, för 300 man, då måste dedh fierde läggias därtill, så att thet blifver een squadron. Men giöra tree compagnier 300 man, så behöffver man inthet fler därhän. På Laholm kunne I förordna Schar, GertGert Schar till slåttzhoppman och giffva honom 2 compagnie[r] af Smålandz eller Västgöthe folcket till garnison, vidh pass starke 200 man, och befala honom medh all flijtt och achtsamheet att bevaka och bevara fästningen och elliest stå sakerne föhre till vår vijdare förordningh. Ähr dedh nu så att dee 9 compagnier af hoffregementet kan läggias i Hallmstadh3 giöra skääl för 1000 man, så skole I deputera de 4 öffrige compagnierne af hoffregemented under maioren Thure Ribbinghi åth KalmarCallmar, där att vedertaga garnisonen. Män så frampt hoffregementet behöffves in toto till Hallmstadz och Varbergs garnison, så måste vij vetta dedh i tijdh, på dedh så mycket af finske folcket kan blifva i Callmar som förrätta och bekläda garnisonen.
Hvadh öffverste Knorring, Georg JohanKnorringsj finske regemente till foot vidkommer, dedh hafve vij deputerat till Visby slåttz garnison och till GotlandGottlandh. Hvarföre ähr vår villia och befallningh att I nu strax låta dedh medh hvadh mehra finske knechter I hafve i arméen aff Sasse, HenrikSassensk eller Axelsson, AxelAxell Axellssons regemente marchera till Åhus och SölvesborgSyllffvensburgh och afflåssa öffversten Nilsson, HåkanHåkan Nilsson medh sitt underhaffvande follck och hvadh elliest af andre regementer där ligger, hvilke I till eder draga kunne. Och att han öffversten Knorringh hafver ordre där att stiga till skeps, afföra hvadh förrådh där finnes i stycken, ammunition och victualier, sädan folcket ähr provianterat på en månadtz tijdh, och att han således medh bästhe ordre affseglar åth KalmarsundCalmarsundh, effter som I och tillijka någon aff proviandtmestarne heller dess underhaffvande dijtt medhskicka måste, att allt dirigera och förrätta så och giöra beskeedh före till vår tiänst. Vij hafve förordnadt någre af våre öhrlogsskepp att löpa dijtt öfver till Åhus att taga vårt follck in och håppes att de, där vinden fogar, skole vara i tijdh tillstädes. Män nähr dee sädan komma till Calmar, så skole dee där finna ordre och beskeedh för sigh att segla öffver till Gottlandh och där åå våre vägnar bevara slåttet och landet.
Feldtartolleriedt och ammunition vele vij att I lempna allesammans i Halmstadh iämpte nödtårfftigt artollerijfolck, tagandes medh eder all godh underrättelsse, den att hafva och behålla i vårt krigzcollegio till vår information. Den förste dagh fästningarne ähre öfver på både sijdor leffvererade skole I effter fördragets lydelsen strax affärda een viss och beskeeden officerer medh breff till öffversten Hellm Wrangelll att han affmarcherar uthur Juthland, Sleswijk, Holsten, DitmarskenDitmarschen och Stormarn medh vår armée under hans conduicte, så att han ähr öfver grändtzen den 30 septembris, allenast att Kristianpris [Friedrichsort]Christianprijs, PinnebergPinneburg, NeustadtNystadz skantz och där i Holsten och Stormarn någre flere skantzar ändå vore besatte, blifva medh nödtårfftigt follck försäkrade och i våre händer behålldne till den sidste octobris, då dee och öffverleffvereras skole. När nu allt detta således ähr beställt och allt där nedre i richtigheet och godh ordningh satt och vij på våre fästningar försäkrade, då kunne I begiffva eder hijtt up till oss, lempnandes i JönköpingJönekiöpingh slottzhoppmannen medh 75 knechtar till besättningen af slåttzknechterna.4 Och sedan giöra oss all godh beskeedh och underrättelsse om hvadh som där vidh denne occasion passerat ähr.
Händer sigh och att den frantzösiske ambassadeuren de la Thuilleriem låter sigh finna i Hallmstadh vedh öffverleffreringen, då måste I åå våre vägnar bevijsa honom all ähra och courtosie och betyga altijdh vår gunst och confidence till honom, och så frampt han hafver ordre att begiffva sigh hijtt up till oss, såsåm vij någorlunda hafve förnummit, då att contestera, huruledes han först för sins herres, sädan sine egne giorde tiänsters skuldh ähr oss mycket välkommen. Och måge I på dedh falledt försij honom medh een godh prestaff och låta i vägen befordra honom medh fordenskaph och all annan ähreteckn, tilskriffvandes landzhöffdingarne att giöra honom all respect på vägen, notificerandes oss tijdigt hvadh han resolverar. Män där han dedh icke vill, måste och sådant gifvas oss i tijdh tilkenna. Hvar han och vedh mundtlig conference medh eder påörkar att vårt follck i höst måtte sändas uth till Tysklandh, så kunne I per discursum låtha honom vetta att vij dedh gierna giordt hade och allt varit resolverat därtill att sända een anseenligh armée uth, och hade fuller kommet oss till pass uthur negden att fåå dem öffver. Haffve och till den ände så vääl skriffvit eder därom till att ställat i värcke som giordt disposition till öffverförsslen. Män sädan fredzpachterne så seendt på åhret blefve sluttne och ratificationernes förväxlings så vääl som Skånes och Blekings evacuationstermin så kårtt tagen, att vij neppligen kunne komma uth öffver grändtzen medh folcket. Och haffve alltsså mehr än nogh och alle händer full därmedh att giöra, så att tijden oss dessföruthan öfverfaller, icke heller hafve vij dristat oss till att sända vårtt folck ifrån oss, förän vij sij och vette kungen i Danmarck att hafva sitt follck affdanckat eller störste deelen däraff. Haffve altsså fördenskuldh i denne höst låtit oss nöya medh de trouppers afföringh som komma uthur Holsteen och Juthlandh, medh dem att stärckia vår armée däruthe. Medh resolution att till förste våhrdagh sända uth een anseenligh armée som secunderar den andre, där allareedo ähr. Och förmode genom Gudz bijståndh att sakerne uprätte hålldne blifva kunne till dedh gemehne och vår och vår allierades välståndh.
Vij hade fast förgätit att påminna eder, dedh I tillseya öffversten för hoffregementet så och hans underhaffvande officerer att dee stärckia och completera sine compagnier i höst och vinter och hålla sigh vederreedo till att marchera åth Tysklandh i tilkommande våhr. Och detta allt taga i acht, så frampt de vidh deres compagnier blifva vele och elliest undgå vår ogunst. Detta allt varde I så förrättandes och vettandes dedh att vara vår villie. Och där något annat infaller som kunde sigh tilldraga ex accidenti och här icke ähr beskriffvit, då hafve I pachterne för eder, alltingh till deres execution att lempa och oss att ställa uthan skuldh. Såssom och elliest att dirigera allt till vår tiänst. Och befalle eder härmedh Gudh Alzmechtigh, synnerligen nådeligen.Aff Stookholm den 7 septembris anno 1645.
__________________________
Sparre [af Rossvik], Maria (1613-1657), syterdotter till AO:s maka Anna Bååt, växte som föräldralös (sedan 1632) upp hos sin moster, 1642 gift med Gabriel Gyllenanckar.
Sparre [af Rossvik], Maria (1613-1657), syterdotter till AO:s maka Anna Bååt, växte som föräldralös (sedan 1632) upp hos sin moster, 1642 gift med Gabriel Gyllenanckar.