1645-02-01
Christina medh Gudz nåde, Sveriges, Giöthes och Vändes uthkorade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Carelen, Fröken öffver Ingermanneland.

Vår synnerlige ynnest och nådige benägenheet medh gudh alzmechtigh. Vij haffve igår bekommit eder skriffvelse de dato NorrköpingNorkiöping den 28. januarii näst förveken, her rijkzcantzler, hvaruthinnan emot oss I underdånigst edher excusere att I till eder bättre information så öffver præliminar tractaterne som öffver tillståndet i Tyskland och JyllandJutland så väl som vår flottas beskaffenheet haffve opbrutit dett ifrån WismarWissmar den 13. förledne januarii sampt dett ifrån grentzen och YstadYstedt aff den 15. eiusdem ankomne breff. I skicke oss ochså kongens i DanmarkDanmarck leigde för våre commissarier in originali tillbakars och æstimere den sufficient nogh för deres säkerheet. Halle och därföre att där föga ligger macht oppå, om ratification på præliminar slutet bliffver på latin eller svänska affattat såsom een act kommande aff mediatorerne.

Därhoos och uthaf occasion af feldtmarskalckens her Torstenson, LennartLindorm Torstensons^a dessein att sökia BöhmenBehmen och keysarens arffland sampt aff den præparation som giörs på flottan i Wissmar I och förmäle Edher intet annat haffva at påminna, änn att oss techtes genom vår skriffvelse än yttermehra emot feldtmarskalcken her Torstensson mentionera att han giör väl, dett han fullföllier victorien och styrcker Rákóczi, György Ragoceij^b till continuation, men att han haffver ett starckt öga tillbakars på Danmarck såsom dett oss närmast och mäst är angelägit sampt att distrahera honom till sine öijers defension och att försvaga honom uthi offensionen emot oss på denne sijdan. Vij see och edert godha betänckiande öffver den stoore sampt den i Wissmar belägne flottans coniunction, att realiter beholla herredömmet aff siön häller än att medh särskelt och söndrat flotta giöra sigh blott, exponera sigh fahran och underkasta sigh fortunen, icke uthan ringa affsaknadt och minste¹ effect aff vår intention att tasta kongen i Danmarck medh krafft an hvar någon olycka skulle tillstösta.

Jämpte detta I ochså påminne att munstringen motte bliffva fortsatt, effter uthskriffningen nu var i landet förrättadt, att folcket måtte medh dhett dugeligeste aff försvarskarlar bliffva förstärkt, jämväl att een viss tidh sätties, när så ryttare som knechter skole anlända till armeen eller guarnizonerne på andre sijdan gräntzen, och att I förmeene den bäst och till folckets större conservation fattas, när tiälan är gången uthur marcken, ådtsidste medio aprilis och något litet för änn flottan går till siöss, som I holle före böra skee åthsidste den 1 maij. Och sidst ihugkomme I om maturerande aff dett finske folcketz öffverkompst sampt hvadh i VärmlandVärmeland kunde vara att giöra, så frampt fienden vare därifrån affveken, som sagorne hoos edher haffve gådt, om vår nådige ordre till landzhöffdingen om den bevilliade hielpetunnan skall bliffva malin, hvilcket alt I vår nådige dijudication underdånigst hemställe, medh mehra som edher skriffvelse effter lengden innehåller.

Till nådigt svar hugne vij oss först, att I haffve varit vidh helsan och önske edher densamme vidare till vår tiänsts förrättande vidh anstundande tractat medh Danmarck, där till den högste och ville förläna sin välsignelse. Dett är oss icke heller emot att I till eder underrättelse haffve öpnat breffven ifrån Wissmar och Ystedt ankommande och måge I dettsamma hädaneffter giöra medh vårt loff, särdeles att I dästo bättre kunne giffva oss edert mogne rådh och betenckiande öffver ett och annat vidh handen, efftersom vij och allernådigst betacke edher för dett I uti bemälde edher skriffvelse haffve oss i underdånigheet öpnat edre välmeente tanckar öffver. Vij ähre medh edher eense att dett giäller nästan lijka, om ratificatio præliminarium bliffver på latin eller svänska uthfärdat, hvarföre vij och haffve förtröstadt fe[l]dtmarskalcken her Horn, GustavGustaff Horn^c om den latinische, så frampt dee danske och mediatorerne skole den endteligen örkia och sökia, såsom vij nu medh första förvänte hans svar därpå.

Ordren till feldtmarskalcken her Torstensson att nyttia victorien emot keysaren och lickväl haffva ögat på Danmarck haffver och sin nödigheet, och vele vij fuller medh första lägenheet öffverskriffva därom vår villie. Medh flotternes coniunction, såsom skiääl medhgiffver att een sammanfattadt force kan medh bättre effect brukas än den söndrade och särskilte och att apparencen medhgiffver, dett kongen i Danmarck skall mehra medh ram och occasion än force aff sin flotta i tillkommande sommar agera, så hålle vij eder mening raisonabel och vele fuller låta generalmajoren Wrangel, Carl GustavWrangell^d vår sentiment häruthi förnimma.

Medh munstringen haffve vij giordt den förordning att hon medh första skall angå och begynnas, efftersom instructionerne för commissarierne mästedeelen äre uthfärdade, och vele vij skynda uppå att² dett som ännu står tillbakars skall bliffva maturerat. Och efftersom vij förmeene att ett gott anthal försvarskarlar skole här och där i landet vara opbrachte, så att dee icke allena skole tiäna till styrckio aff dett andra folcket, uthan till een deel hielpa till completerande aff vårt hoffregemente, så haffve vij där öffver giordt een sådan disposition, att hvadh som aff be:de försvarskarlar uthi UpplandUpland, ÖstergötlandÖstgiöthland, VästmanlandVäst- och SödermanlandSödermanneland kan sammanbringas, skall komma under be:de vårt hoffregemente, särdeles effter dett folcket äntå kommer till vår tiänst, allenast dett går på dett sättet så mycket villigare till militien. Det öffrige anthen uthaff be:de provincier eller dee andre här i rijkedt kan bliffva folcket till förstärckning.

Vij hålle fuller ochså medh edher dett bästa, att een viss tijdh bliffver satt och fattadh när så väl rytteriedt som footfolcket haffver att gå öffver grentzen, eenkannerligen att den icke otijdigt bliffver rammat, så att folcket, som mästedeelen ovant vidh krijgh och travaile, må draga sigh besvärlige siukdommar uppå. Allena såsom vintern plägar i desse länder draga långt uth, så ähr att befahra att tiälan till medium aprilis icke skall kunna vara uthur jorden, efftersom man vidh vårens annalckande ett och annat sådant bättre kan affsee. Till fortskyndande aff dett finske folcketz öffverförssell skicke vij ochså Tönes Langman^e desse dagerne öffver och giffve honom i befallning, att intet hvadh giörligit ähr sättia däruthi tillbakars.

Om fiendens contenance i Värmeland, endoch vij icke så noga äre informerade anten han achtar att draga sigh till NorgeNorie tillbakars eller han söker VästergötlandVästergiötland att giöra där någon impression, så haffve vij likväl på eene och andre händelssen stält ordre till generalmajoren her Stenbock, Gustaf OttoGustaff Steenbock^f att, där fienden vore heelt och hållet affveken, han då skulle sökia att bemästra Morast skans, Eda sn, Värmlands län.Morast skantz^g och sättia landet i säkerheet igen. Men vore fienden medh een deel aff underhaffvande folck gången inåth Västergiötland och låge medh resten qvarr i Värmeland, så skulle be:de generalmajor lempna där ett jämpngodt partie aff soldater och allmoge emot fienden och medh dett öffrige aff krijgzfolcket så väl som allmogen på DalslandDaalsland gå fienden effter och därigenom anten stutzan eller förorsakan att draga sigh öffver grentzen, till dess Stake, HaraldHaraldh Staake^hkan ankomma till Västergiötland och een volente armee kan bliffva på den orthen dresserat. Vij haffve föruthan dett förrige folcket, som edher för detta är vitterligit om, ochså tillordnadt generalmajoren dett nyschreffne aff VästeråsVästeråhs och SalbergetSalebergs lähn så att vij förmeene han skall emot fienden till dess studtzande och affväriande något kunna uthrätta. Hvilcket vij edher således i nåder haffve velat optäckia. Och befalle edher gudh alzmechtigh synnerligh nådeligen.

Aff Stockholm den 1 februarii anno 1645.

Christina

Adress:

Till Oss Ellskeligh Vår och Sveriges Rijkes troo Man, Rådh och Rijkzcantzler, fullmechtigh Legat i Tyskland och hoos Armeerne så och dett Evangelische Bundz därsammastädes Director sampt Lagman öffver Västernorlanden och Lapmarcken, Edell och Välborne Her Axell Oxenstiärna, Frijherre till Kimitho, Herre till Fijholm och Tijdhöön, Riddare, synnerligh nådeligen, Callmar.

Påteckning:

Præsent: i Calmar den 6 feb[ruari] anno 1645.³