1647-06-30
Vij Christina medh Gudz nåde, Sveriges, Göthes och Vendes uthkorade drottningh och Arffurstinna Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken öfver Ingermannelandh

Giöre vitterligit, att efftersom vij för en nödtårfft hafve erachtadt, att icke mindre låta iustera gatorne i VästeråsVästeråhs stadh än i andre våre städer här i rijket, och för detta gifvit ordre, att de gator som dersammestädes först kan behöffvas att giöras regular, uthstakas skole. Så emädan vij icke vette huruvijda vår gifne ordre deröfver kan vara iachttagen och effterkommen och huruvijda be:te gators justeringh kan pro tempore ställas i värcket till stadzens gemehne bästha. Hvarföre hafve vij för gott ansedt, att gifva vår och rijkzens tro man, rådh, cantzler så och lagman öfver all Norlanden, Jemptlandh och Lappmarcken, välborne her Axell Oxenstierna, greffve till Södermöhre, frijherre till Kimitho, herre till Fijhollm och Tijdöön, riddare, att förfoga sigh derhän sådant allt att recogniscera och i ögnesyn taga, derjempte och effter sakzens öfverläggiande medh landzhöffdingen Stiernsköld, Claes Clas Stiernesköldh a sålunda förordna och disponera både om huusrijffningen i Västeråhs och tompternes uthdeelningh af den plattz, som vij till stadzens uthvidgelsse nådigest gifvit hafve, som han befinner skäligest, invånerne tilldrägeligest och sielffve staden nyttigest och till störste pryddnadt. Vij befalle fördenskuldh bårgmestare och rådh i Västeråhs sampt alle stadzens invånare i gemeen, att de gifva välbe:te vår och rijkzens cantzler all godh underrättelsse om all stadzens lägenheet och tillståndh och sigh sådan hörsambligen rättandes effter allt thet, som han å våre vägnar uthi detta ährendet dem biudandes och befallandes varder, thet vettandes att sådant är allenast ansedt till deres egen och stadzens allmänne bästa. Till yttermera visso hafve vij detta medh vår egen handh underskriffvit och vitterligen låtit sättia vårt secret här nedanföre.

Datum Stockholm den 30. junii åhr 1647.

Christina


Utgivare: Helmut Backhaus

__________________________

Textkritiska noter

Realianoter