E. Excel. nådige skrifvelse aff den sidsta May uhr MainzMaintz haffver iagh här igår medh tilbörligit reverents undfånget,a och ther aff E. E. meeningh förnummett, huru vijdha iagh skall här omgås medh ständerne, till thes E. E. kunde få tidh anten sielff komma hijt närmare, eller ju thes nogare intention uthförligare migh oppenbara om den här ahnstellande heilbrunnische tractaten. Til tienstvilligt svar hoppes jagh mästa gemuetherne alloreda vara ther till disponerade, och skrifver iagh nu vijdare till hus BraunschweigBrunswich och LüneburgLuneburg, reeser och sielff idagh till LübeckLubeck och MecklenburgMechelburg, och skal E. E. medh första nogare ther om advisera.
The impedimenta som ther emot kunne falla äre besynnerligen DanmarkDanmarck och Kur-SachsenSaxen och1 den præpropera spes pacis2 the haffva och them görs. Saxonis3 tiänare svarta oss här nedre hvar the kunne, föregifva vij haffve ingen begäran till fridh, uthan till att berijka oss sielffva, vele fördenschuld fördjupa them vijdare i krijget, på thet vij må alt för ett collectera rijket. Exaggerera huru indignum thet är för then tyska nationen, som aldrig haffver sådant lijdit aff kayserne sielffve, och skal thet nu lijdha aff en fremmande nation på tyska botn. Haffva opsatt een designation (den iagh ännu beflitar migh om at bekomma) at NürnbergNurnberg hafver alloreda gifvit oss 15 tunnor guld, Augsburg så många, andra städer och ståndh så många, förmeena vij haffve ther medh alloreda så myket fått, at vij haffve inga stora sumptus belli (thet the dessföruthan säya oss mäst uhr theres pungh fördt haffva) eller annan satisfaction at fordra. Holla thet vara moot fundamenta imperij att man skall så låtha en främmande nation utsuga thet tyska blodet och spela mästare i Tyskland; medh hvadh flere sådana jesuwiderische skelmestycken, them the högt opmutza och gemuetherne här och ther medh occupera, och göra oss mächtogh suspecte att vij holla guarnisoner här nedre, ther the holla them aldeles onödige, och ther medh onyttigt förtära theres contributioner, them siellfve till last och underkuffningh. Alt detta säger iagh, thet kommer them till att aversera oss och krijget, och är mäst thet som skulle holle them ifrån offvanbe:te tractat och slut, och præcipitera them, kan skee, till att acceptera qualemcunque pacem aff fienden och sökia sedhan huru the må blifva oss quitte. Så frampt man icke snart kunde obligera them, förr än Wallensteinb vijdere inrijter medh sina fridhliga föregifvande och söta bedrägerij.
Men så äre åter ther emot så många ährlige män, som annorlunda döma om saken, sij väl at, om vij icke kommet hadhe, så hadhe the nu mästadeels varit aff den antichristische hopen underkufvade. Och ther vij skulle ännu i otidh disgusteras och draga handen ifrån them, skulle the snart nogh åter råka ther under igen, och icke allenast moste gifva the samma contributiones, ja fyrodubbela större än the oss nu göra, uthan ock förlora ther öffver all theres frijheet i verdzliga saker, ja thet som medh ingen värdzligh tingh är at förlijka eller igen att förvärfva, siälennes eviga saligheet. Contribuera the nu något lijthet åt oss, så contribuerar Sveriges rijke myket mehr ther emot åt them. Haffva här förlorat icke allenast våre peningar och svenska ägodeelar, sampt våra bravesta hjältar och blomstret aff Sveriges ungdom, uthan ock vår inæstimable konungh. The som vij ock ännu öffrige äre på tyska botn, äre ju så gott som theres trälar, moste alt vårt i fäderneslandet förlåta, leffva här såsom in exilio, äre ingen dagh säker för dödhen, opsättia här lijff och leffverne för them, och haffva ther icke ens maaten före. Ther doch Sverige föga niuter thetta krijget numehr till godho, uthan länder mäst allena till theres säkerheet, fordeel och opkompst. Medh desse, säger iagh, och fleere slijka motiver stoppa åter the ährlige tyska patrioter munnen igen på offvanbenämbde, icke tyske, uthan spagnioliseredhe och jesuiwiederische skälmar, och föra them ther hoos till sinnes att om the hadhe Gudh, theres evangelische religion, och siäls salighet käär, så skulle the inthet låta höra sigh sådana otacksamme ordh emot theres återlösere the svenska, uthan visserligen thet troo, at om the icke ther medh ophöre, så varder Gudh dem för sådana otacksamhet hårdeligere straffande, än någon sinn tilförende skedt är.
Medhan nu denne ährlige hopen är ännu myket starckare här nidre än the andra, så haffver iagh hopp att här skulle ännu något stå till att uthrätta, allenast man icke låter tijdhen förmyket löpa sin koos och them, tædio et mora belli alias satis languentes, languidiores göras, eller aff the wiederwertige mehr intagas och occuperas. Huadh iagh i medler tidh göra kan, revellendo zizania et triticum plantando och således disponera alt till en godh förbereedningh, thet är E. Exc. vetterligit, att iagh inthet låtandes varder.
Kristian IVKonungen i Danmarck ventes åter snart hijt uth igen, pyntas i medler tidh många och ståtelige klädninger till för H. K. M:t, H. M:tz pager och heela hoffstaat, thet samma görs och för hertigen aff Holsteinc, och är migh aff några förnembda män för vissa berättatt, thet H. May:t så väl som hertigh Fridrich aff Holstein varda sigh medh thet första till ChurSachsen begifvande och vele ther personligen assistera fridztractaten. Ther till är ock alloreda penninge provision giord här i Hamburg hoos theras köpmän. Och sperrar nu then i Schlesien giorda vapnehvijlan myket op munnen och ögorna på them här nedre, meene nu friden är alloreda så gott som halff sluthen, eller ju ingen stoor tvijfvel mehr ther om, serdeles ther konungen sielff tijt kommer.
Aff dett långsama procedere medh HamlenHamelen äre desse ständer icke lijthet disgusterede. Ty ändoch obsidentes kunne till eventyrs haffva sina skääl, så dömer doch alle man, i synnerheet desse linguaces urbes, att thet mehr skeer aff faulte än rayson. Gudh ville snart hielpa den belägringen till ända. Fienden hafver taget 600 man uhr Wolfenbüttel, gått ther medh åt Neustadt, NienburgNyenborch, och Minden och ther taget något uth hvarie stadh, så at han holles för otto dager sedan haffva legat medh 2000 knechter och 500 hästar uthan för Munden, förmenandes ther medh vela äntsättia Hamelen eller ju stöta till the andra i stifft MünsterMunster, och gå moot landgreffven.
Befahler E. Exc. här medh under Gudz dens alrehögstes beskerm till all begärligh välgångh i alla saker ganske tjenstfliteligen. Aff Hamburg den 14/24 junij A:o 1633.
Adress:
A son Excellence
Påteckning:
præsent: Frankfurt am MainFrankofurti ad Moenum then 26 Junij 1633
__________________________