E. Exc. önskar iagh af Gudh den högste ett frögdefult nytt åhr, sampt monga efterfölliande medh helsa och sundheet igenomgå, fäderneslandet och thet allmänna evangeliske väsende till tröst och bijståndh.
Efter migh för nogra åhr sedan giffna ordre, bryter iagh ännu correspondenternes breef till E. Exc. såso[m]1 innelagde tu uthvijsa.a Hoppas icke theruthinnan göra illa, alldenstund sådant länder oss här uthe allom till underrättelse.
The hamburger skepen mee[nas] alloreda vara relaxerade i Lissibona. Jagh hafver lijkväl vijst här råde[t] Kon. M:tz breef till Johan IV, kung av Portugalkungen i Portugal ther öffver, at låta them see den nådige affection som Kon. M:t och chronan drager til theres välståndh, hvilket the mächtog väl hafve uptaghet, och Kon. M:t så väl som E. Exc. derför på thet högste betacke.
Hvadh grefven von Awersbergb skrifver till hertigen af Mechelburgc och H. F. N. migh på timan tilsände, thet ligger ock här hoos. Om nu the i Wien ther opå ändra ratihabitionen, får man snart see. Ther nu så hände at vij komma öffvereens medh uthvechslingen och daghsätningen, så meenar iagh vij kunne ingen kortar än tree monars tidh uthsättia. Medan nu vintern påstår, feltmarschalkend går longt sin koos och ambassadeurn her Johan Oxenstiernae strachs kommer hijt ther opå at här montera sigh och sitt föllie till be:te hufvudtractat, så at iagh väl kunne vara hädan på nogra vekor tilgörande, så beder iagh E. Exc. på thet hörsambste, at på sådant fall iagh seer mijn absentia här inthet skada, migh motte förlofvas till at göra ett kort ryckiande heem. Jagh kom nu snart för siu åhr sedan lijkasåsom hals öffver hufvud uhr rijket och kunde inthet rätteligen disponera öfver mina privatsaker, the nu sedan en tidh begynna gå mächtog krebsgängigt ther hemma. Jagh meente innan 6 vekur åter kunne vara här igen. Jagh kunde ock medh thet samma få nogon muntligh underrättelse, huru man hafver sigh i ett och annat vidh fridztractaten at förholla. Seer iagh migh icke uthan præjudits af denne ortens beställande kunne komma hädan, så vil iagh lijkväl blifva qvarr, allenast iagh finge lijkväl på all fall loff at reesa. Gudh veet huru besvärligit thet faller migh, nu iagh görs tung och gammal, at göra een sådana besvärligh reesa, men mijne fortunæ privatæ pressa migh ther hemma nogott hårt at iagh nödgas begärat. Jagh är och blifver sålenge iagh leffver
Påteckning:
præsent. i Stockholm den 6 jan. an. 1643.
__________________________