Jagh haffver icke velat underlåtha Min Käre Herfader medh denne min ödmiuke skrijffvelse att besökia och på thet tienstligeste förnimma låtha, huruvijda jagh upå min förehaffvande resa kommen ähr. Och hade väl velat ifrån ÅboÅboo avisera Min K. Herfader om min ankompst hijt öffver till FinlandFinlandh, hvar någon occasion eller post hade förefallit, medh hvilken jagh min skrijffvelse tryggeligen hade kunnat öffversenda. Efftersom lantzhöffdingen herr Rålamb, Broor AnderssonBror Andersona icke haffver någon post afferdigat till Sverige, sedan jagh här i landet kommen ähr, eij eller någon farkost det migh haffver vitterligit varit därhän sedan afflupen ähr. Men såsom jagh nu aff b:te herr lantzhöffdingen om tillfelle att skrijffva öffver ähr förståndigat vorden, altså haffver iagh effter min hörsame och skyldige plict gerna velat Min K. Herfader veta låtha, huru myckit migh uthi min resa lijder och hvad iagh effter min affresan haffver kunnat komma till att förretta.
Den dagen jagh ifrån Stockholm uthseglade hade jagh godh och fogeligh bördh till FurusundFurusundzuthloppet 6 mijl på thenna sijdan om VaxholmVaxholmen, hvarest vij om afftonen litet för ähn solen gick neder medh skepet settia måste, efftersom vinden sigh för mycket till norr vende. Dessföruthan dristade icke captenen att löpa vijdare uth till siöös uthan godh styrman öffver haffvet, hvilken var där strax hoos i en by OxhalsöOxhalsen benemd att finna. Så hade och b:te capteen ordre aff amiralen att uptaga skepsfolkets proviant och kost i Vaxholmen, hvilket han och giorde till en deel, men strömmingen skulle han uthaff bönderne uthi Oxhalsen upbära. Och detta alt hindrade oss att vij den afftonen och natten icke längre komme ähn till förb:te Furusunds uthlopp.
Den föliande dagen blåste ett starkt nordhvest hvarföre vij samme hampn holla måste in till solen gick neder. Och medan vij stilla låge komme farkoster nogh öffver haffvet, ibland andre ochså Lars MatssonLars Matzonb medh Min Herfaders kreijare såsom och cammerådh Hans Bernsc med en annan skuta, och tvijfflar jagh inthet att ju Min K. Herfaders kreijare väl skall vara framkommen. Om afftonen vende sigh vinden oss till godo, hvarföre vij strax ankar och segel hissade och dermedh till siöös gingo, och ehuruväl vinden oss sedan om föliande mårgonen knapp vardt, så gaff gudh oss lijkväl lyckan att vij väl och medh fogelig väderleek komme öffver Ålands havÅlands haff klockan 9 om morgonen dagen för missommarsdagen. Men strax vij inkompne vore i Leda Sund kastade sigh åter igen vinden helt i norr, så att vij mitt på Flisa Fiälen sittia måste. Och vädret vart ju hårdare och hårdare och continuerade alt till middagen om missommarsdagen. Så vart igen lungt och vinden oss tillhanda, men effter inthet väder var upå, hinte vij icke längre ähn igenom Spettalssundet. Så måste vij åter kasta ankar på en fiäl emellan b:te Spettalssundet och Lille Sottungen, dock vardt moot afftonen bettre väder så att vij komme för ähn solen gick neder igenom Sottungssundet (hvilket en trång och fharlig passage ähr) uth på Vatteskifftet och Korpolandet och komme så om söndagsnatten öffver Vatteskijfftet in för Korpolandet och måste så åter sittia igen för vindens förandring skull och stilla liggia till klockan ett ungefehr effter middagen om söndagen. Då avancerade vij igen genom Korpoström och Vandringssundet och hinte så nhär till inloppet vedh Köpmansberget som ähr en halff mijl från Åboo slott. Men så måste vij åter om natten kasta ankar på fiälen uthan före b:te inlopp och så föliande dagen medh en knapp loff gå in och satte så medh skepet vidh Köpmansberget i förledne måndags som var den 26 huius, och lät så medh espingen roo migh fram till slottet, förmenandes där att finna lanshöffdingen. Men han var medh sin huusfru till staden rykt dagen tillförende att bijvis[ta] ett bröllop som borgmestaren giorde där åth sin dotter. Eliest så haffver han nu så väl som andre gouverneurer för honom hafft haffve sin tillvist uth på ladegården som kallas Runsala och ligger strax vedh slottet, dock medh reddan därifrån skildh.
Jagh hade väl effter Min K. Herfaders ordre i min memorial eller genast seglat åth KimitoKimetho och där lanstigit, men min svågers herr Gustaff Hornsd tienares arrest i Åboo moverade mig att jagh först till Åboo reste, ty iagh gerna migh om hans saak i tijdh informera ville, helst effter iagh migh ihughkom att hoffrätten snart uphäffvas skulle. Lätt förthenskull min resa stå först an till Åboo och uppehölt migh hoos lanzhöffdingen på Runsala i två dagar, låtandes mina saker och meste folk draga föruth till NynäsNynääs, dijt iagh och nu strax effter middagen migh actar att förfoga.
Effter jagh nu medh lanshöffdingen till tals kom om Abraham Nilsonse arrest gaff han före att hoffretten hade honom låtit settias för en beskylningh som dem var tillkommen ifrån Ula i ÖsterbottenÖsterbotn i så måtta att han på sin resa ifrån Sverige hijt1 varit i fölie i förledne vinter2 medh Jöron Nilson Rosenkrantz som för haffver varit hoos Min K. Herfader och eliest nu sitter för ett manslag på Åboo slott. Och upå samme resa skole the haffve i Ula begåt öffvervold medh hemgång och slem våldsverkan. Effterdy nu lanshöffdingen sade sigh inthet haffva medh den saken att befatte, effter hon icke var passerat uthi hans lhän, uthan hoffretten hade lagt honom arresten upå och uthan tvijffvel migh därom medh mehra underrätta skulle, derföre vardt jagh förorsakat i tijsdags, som var den 27 huius, att besökia presidenten herr Kurck, JönsJöns Kurkf och migh hoos honom härom informera. Presidenten lät sigh väl behaga att jagh till honom kom, men nähr jagh begynte på att tala medh honom om b:te Abrahams arrest och orsakerne därtill feck iagh i förstone föga underättelse aff honom sielff. Men effter vicepresidenten D. Olaus Buräus var där och tillstädes, förklarade han migh saken således att hoffretten var en svår klagan och beskyllning tillkommen ifrån Ula upå b:te Rosenkrants och hans medfölie, i thet han skulle därsammastädes för någon tijdh sedan haffva giort hemgång uthi en änkias huus och volverkan bedrijffvit medh en piga och slijka slemma acter. Och efftersom han Rosenkrants i medlertijdh hade råkat uthi manslag, så att han därföre ähr inmanter vorden, haffver hoffretten hafftt honom till förhör och honom förhollit att han sigh upå then beskylningen förklara skulle. Då haffver han platt nekat sådan act vara passerat och haffver så beropat sigh på Abraham Nilson att han medh i fölie varit haffver och väl viste att vitna hvadh som där uthi Ula var skedt. Och därupå haffver hoffretten, förnimmandes Abraham vara i Åboo stadder, låtit sättia honom i arrest, att han så väl som Rosenkrantz till saken svara skulle. Och ähr så sedan skedt att strax Rosenkrants honom Abraham nempt haffver att han medh i fölie varit haffver, så haffver hoffretten låtit arrestera honom och genom fiscalen tillsaija honom att han skulle stella borgen för sigh till thess saken kunde komma till en laglig ransakningh. Härupå haffver han Abraham en supplication hoos hoffrätten inlagt och begärat att veta, för hvadh saak skull han borgen stella och hvem borgen uptaga skulle. Därupå ähr honom till svar gijffvit vordet att han så väl som rytmestaren till b:te beskylningen svara skulle, effter han medh i flock och farnööt varit haffver, och att hoos lanshöffdingen cavera skulle. Men så haffver lanshöffdingen svarat att ded hörde den att acceptera borgen som hade låtit sättia personen, och althenstundh hoffretten hade låtit sättia honom, derföre vore det raissonabelt att den och accepterade honom. Härupå ähr ingen vijdare action fölgt uthan han så continue i arrest blijffvin. Dette var nu Buräi förklaringh.
Jagh frågade så Buräum om han Abraham eliest participerade uthi den andre saken medh Rosenkrantz, så svarade han Neij. Sedan frågade jagh om den beskylningen som från Ula var kommen, hvem öffver saken varit haffver och henne in loco ransakat absente reo, så svarade han att lanshöffdingen där hade låtit ransaka däreffter och henne sedan hoffretten tillskickat. Jagh frågade så, om Abrahams nampn där införts, så sade han: neij, uthan saken kastas in på Rosenkrans, och effter Abraham hade varit medh i fölie, så vore icke mehr ähn billigt att han och skulle till thet som skeedt vore svara. Jagh frågade så, om Rosenkrans och Abraham hade varit till muntz, sade han Neij. Så frågade iagh hvarföre the icke låtit them både komma till mundz på thet att the aff begges taal förfara kunde, huruvijda the till saken skyldige vore och hvilkendera meste skulden hade. Härupå sade Buräus att the inthet vijdare hade kunnat medh saken procedera förähn som hon hade tillbörligen och lagligen varit in loco ransakat. Så sade jagh hvarföre då icke vore därtill kommet, så svarade han att Rosenkrants andre saak hade förhindrat att man icke hade dristat sigh till att sända honom dijt att stå till svars. Så svarade iagh att dee väl hade kunnat skicka Abraham dijt, det var icke eller trygt. Så frågade jagh hvarföre dee icke hade resolverat sigh upå hvem som borgen aff honom taga skulle, effter lanshöffdingen sigh vägrade, så gaff han före att Abraham hade aff mootvilligheet icke velat stella borgen före sigh uthan tergiverserat. Så frågade jagh om thet var så att han hade supplicando förfrågat sigh hvem som borgen aff honom acceptera skulle, så sade han Ja. Därpå frågade iagh om thet var tergiversera att fråga, hvem som borgen taga skulle, eller om det var så mycket: Jagh vill inthet stella borgen. Nhär det då alt omkring kom, så hade hoffretten samme dagen iagh ankom förklarat sigh att fiscalen aff honom borgen taga skulle. Men såsom jag förnam att saken alenast berodde upå Rosenkranses taal, att han sigh in på Abraham beropat haffver såsom ett vitne, badh iag präsidenten att han ville låte komma dem både till muns och således förnimma, huruvijda dee brotzlige vore, hvilket och skedde i onsdags. Då haffver Rosenkrantz väl nekat till våldsverksacten såsom Min K. Herfader det och see kan aff vedhföliande hans skrijfftelige förklaring3 till retten sub lit. A. Men i synnerheet haffver han giordt Abraham derföre frij och tagit på sigh alt thet efftertaal som uthi den acten ähr passerat. Dermed haffver jagh aff retten låtit begära ett skrijffteligit vitnesbyrd upå dennes Rosenkranses förklaring och att hoffretten således honom Abraham frij erkenner. Dette haffva dee loffvat och därupå haffver jagh Abraham uthur aresten tagit och honom frij giort och migh strax häruth på vägen åth Nynääs förfogat. Denna procedere haffva the hållit medh honom och hade strax än continanti4 kunnat göra på saken en ända. Men der ähr fuller en liten negligentie i saken och error in processu. Hvadh denne saken yterligare vedhkommer vill iagh Min K. Herfader vijdare muntligen om gudh vill berätta.
Eliest haffver jagh aff honom, Abraham Nilson, om min svågers saker detta förnummet. Pengar haffver han ähnnu inga i parato hender mellan, men hvadh han haffver att fodra hoos en och annan där sender jagh Min K. Herfader ett kort förslagh upå sub lit B. Wolle, JacobJacob Wolleg præsenterar något godz i Pargas till underpant för tutusend rijksd. Så loffvar han nu vedh första skepp att betala per vexel ett tusend rijksd., dem andra begärar han dilation upå, men jagh vill medh honom härom sielff vijdare tala.
Peter Trommel ähr en ovijs karl, som jagh förnimmer, och ähr ingen annan rådh medh honom ähn att man måtte låta arestera honom och sökia betalningen uthi hans fasta ägendom.
Thorwöste, PeterPeter Tervuste ähr viss och skall nu strax leffverera i Åbo 3200 daler kopparpenningar, hvilke jagh anten medh viss lägenheten öffversenda eller och medh migh sielff till Sverige haffva vill. Men de 2529 rijksd. blijffe nu förfalne in julio och vill iagh för min affresa aff honom satisfactio taga.
Invijsningen på ViborgVijborgs renterij måste han Abraham nu upfodra och för den orsaken skull nu strax see5 till att han medh camereraren och fogden som i Åbo nu ähre clarera. Öffver det andre skall iagh ähnnu bettre beskeed taga och för ähn jagh hedan reser till thet nermeste clarera. Hvadh spannemål han nu haffver i förrådh, det kan Min Herfader uthaff förslaget något nähr see. Och skall han nu strax förfara i Åboo, om någon vill gijffva skäl[igen] för honom nemblig, 2 rjksd. tr., så menar iagh säkrast vara att taga pengar här ähn försenda spannemålen åth Reval/TallinnRefle. Och härupå venter iagh aff honom beskeed nähr han i Åbo varit haffver. Och effter jagh förnimmer migh ingen annan vägh ifrån Nynääs till Kimetho haffva ähn genom Åboo, derföre nhär jagh därhän kommer vill jagh medh b:te köpman om min svågers uthestående penningar hoos them clart göra.
Om Min Herfaders egne saker haffver jagh för thenne gång inthet synnerligit att skrijffva mehra ähn att jagh Johannem Gilbertih här för migh funnit haffver medh sampt Peder JohanssonPer Johansoni. Johannem Gilberti haffver jagh åth LivlandLijfflandh expedierat, tagandes mig dee saker upå som honom befallne vore här i Finland att förrätta. Så snart jagh nu vedh Nynääs varit haffver och till Åboo tillbaka kommer skall jagh Min K. Herfader avisera om sakernes tillstånd och i thet öffrige migh effter giffne befalning stella.
Detta jagh för thenna gång Min K. Herfader velat tillkenna gijffva, befalandes Min K. Herfader medh sin höge och k. vårdnat uthi Gudz den Aldrahögstes milderijke beskydh och protection till siäl och lijff medh ödmiuk begäran om Min K. Herfader ville vara obesvärat att helsa Min K. Frumoder medh min och Min K. Huusfrus6 ödmiuke och hörsame tienst, och låter Min K. Husfru så flitigt och ödmiukeligen helsa Min K. Herfader. Datum Kankas den 30 Junii Åhr 1637.
__________________________